bokkällan

Vill tacka min lärare i tyska, Frau Herrmann, för att jag numera kan läsa den här boken. När jag hittade den på Goethe Instituts bokbord förra året hängde jag inte riktigt med. Nu vet jag att boken är en pärla. Schweiziska författarinnan Elenore Frey har skrivit den kluriga boken Unterwegs nach Ochotsk, på väg mot Ochotsk. Den verkar inte finnas översatt till svenska. Har en viss förkärlek till schweiziska författare, mer kommer snart. Unterwegs nach Ochotsk är en delvis absurd berättelse om några personer som inspireras av en populär bok i en bokhandels skyltfönster och vill åka till Ochotsk i Sibirien, trots att man kan undra om något över huvud taget kan locka där borta. Stämningen får mig att tänka på Beckets I väntan på Godot. Personerna längtar bort och hämtar kraft i sina drömmar om att ta sig till Ochotsk, men kan det leda till annat än besvikelse? Rör de sig framåt eller sitter de fast?

Ulrika Hoffers trevliga bok om hälsosamma sötsaker hittade jag till specialpris på Akademibokhandeln. Kul, för jag hade tänkt köpa den ett tag. Midsommartårta med botten av kokos, dadlar och nötmjöl var gott. Just nu är det framför allt tid för bokens alla nyttiga glassrecept. Ska köpa pinnglassformar först bara och sedan köra igång:-) Tropisk rysning låter så gott...

Jonas Hassen Khemiris "Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog" i Novellix-serien vill jag särskilt varna för. Den är bland det sämsta jag läst i år. Andra har skrivit den här typen av historia så mycket bättre. Köp Gogols En dåres anteckningar istället, lova mig det. Eller köp ingen bok alls!

Under en period förra året var jag knäckt av mitt uppsatsskrivande och trodde att uppsatsen kanske aldrig skulle bli godkänd, att allt kunde vara förgäves Jag irrade runt på stan, visste inte vad jag skulle göra och hamnade på Sture bibliotek, som ligger så bra till i tunnelbanan med café nära och allt. Där såg jag några ryska noveller i serien Novellix och köpte allihop. De hade ju så vackra omslag, genast kände jag att det fanns hopp om livet och framtiden. I Anton Tjechovs Fästmön får vi möta en ung kvinna som snart ska gifta sig, men inte är glad och undrar vad som är fel. Kvinnorna i hemmet är hämmade och djupt uttråkade, nästan apatiska. Kan familjens gamla vän Sacha få henne på andra tankar? Han har sett mer av världen och drar sig inte för att kritisera på ett sätt som kan verka bryskt, men det är av omtanke. Gogols En dåres anteckningar är en genial, men tragisk historia om en man som gradvis tappar greppet om verkligheten.

Bland de franskspråkiga författarna har jag fastnat för Marguerite Duras. L'Amant/Älskaren är en klassiker och väl värd att läsas flera gånger om (vilket jag gjorde, det är därför den är inplastad), men här tänkte jag koncentrera mig på La Vie Matérielle, en liten lekfull och på samma gång allvarlig bok där Duras med sin särskilda blick skildrar tankar under till synes spridda teman som i en dagbok. Avsnittet "La maison" är det som tilltalar mig mest, där Duras berör kvinnans strävanden, hur hårt kvinnan kämpar och önskar att hon kunde skydda barnen från smärta och lidande, fast det inte tjänar någonting till, det är ju en omöjlighet. Hon tar i "La maison"också upp frågan om att göra sig av med och kasta saker. Hon har kastat och ångrat att hon kastat, men konstaterar att den som inte kastar får ägna hela livet åt att arkivera och ordna livet. Duras blandar högt och lågt och går djupt in i det mänskliga, det som skulle kunna ses som struntsaker, men som rymmer

Den författare jag värderar högst i landet är Torgny Lindgren, som har förtrollat mig med Till Sanningens Lov och Norrlands Akvavit. (Till Sanningens lov går att få tag i på biblioteket och antikvariat. Norrlands Akvavit finns fortfarande att köpa som pocketbok.) I Norrlands Akvavit möter vi en före detta väckelsepredikant som nu förlorat sin tro och åker tillbaka till orten där han frälst så många för att försöka avfrälsa dem. Huvudpersonen cyklar runt i bygden och möter människorna som bor där. De kluriga karaktärerna talar djupsinnigt och mångtydigt om högt och lågt med den humor som kännetecknar författaren. Lindgrens böcker tål att läsas flera gånger och alltid finns det något nytt att upptäcka som man tidigare inte lagt märke till. Det är kännetecknet för en riktigt bra bok. Norrlands Akvavit i pocket är värd betydligt mer än de 59 kronor jag en gång betalade på Pocket Shop Götgatan. Tack Adrienne för att du invigde mig i Torgny Lindgrens magiska värld!