bokkällan

När jag ser tillbaka på mina år som student inser jag att det mest kostade pengar och inte gav så mycket. Att bo i studentkorridor var däremot positivt, för där kunde jag lära känna nya vänner. Fick jag gå tillbaka och välja om skulle jag ha valt en YH-utbildning. Kortare studietid, mindre studielån, yrkesinriktat och med praktik. Det hade varit ett bättre val.

Många av oss betalar för mycket för exempelvis bredband, telefoni och tv. Om du ringer företagen du är kund hos och ber att få säga upp abonnemanget får du förmodligen ett erbjudande om halva priset i ett halvår eller liknande. Helt klart värt ett försök! Det bästa är naturligtvis att säga upp abonnemangen helt, men vem klarar sig utan bredband idag...

Den här hatten virkade jag under en mindre lycklig period i mitt liv. Jag försökte muntra upp mig genom att titta på skidskytte och virka. Det fungerade faktiskt! Hatten blev bra och jag blev på bättre humör av att följa systrarna Öberg och norska Tiril Eckhof i jakten på medaljer och ära.  En grå virkad hatt har jag också, men den är tyvärr lite för liten. Den hatten har jag köpt i en garnaffär i Uppsala och min dotter tycker om att ha den på sig. Jag borde virka en grå hatt också, men det orkar jag inte, så i höst har jag den här på mig när jag hämtar och lämnar på dagis och skola. Folk får tycka vad de vill om min stil. Nästan ingen använder hatt numera.

2014 i oktober skrev jag min sista tenta i företagsekonomi. Det var nu det skulle avgöras om jag kunde få min nya kandidatexamen eller inte. Jag hade köpt böckerna i förväg och läst dem innan kursen började, för att vara väl förberedd. Jag fick inte misslyckas helt enkelt. Det var en underbar höstdag och av någon anledning skulle tentan skrivas i en lokal på Socialhögskolan. Jag gick genom en park med gula löv för att komma dit. Jag skulle aldrig vilja bli socionom, men Socialhögskolan är en vacker plats med bra stämning. En gång var jag Lucia där, men det är en annan historia. När jag kom fram träffade jag några trevliga kurskamrater att prata med. Ingen kurskamrat har någonsin blivit en personlig vän. Istället har jag lärt känna vänner i studentkorridoren och i studentkören, men jag gillade mina kursare. När tentan i Koncernredovisning och revision till slut delades ut hörde jag ett sus genom lokalen. Det var exakt en sådan tenta som jag hoppats på! Men inte killarna på kursen. Essäf

Säg inget till min arbetsgivare, men min utbildning är mer eller mindre ett skämt.  Tre kurser klarade jag med nöd och näppe på KTH 2001 innan jag hopade av och blev vårdbiträde. Därefter läste jag filosofi och franska på Stockholms universitet.  Efter studier i Frankrike läste jag lite juridik och tog ut en kandidatexamen. Med den i bagaget började jag arbeta som receptionist på ett fjärrvärmeverk. Jag vikarierade för chefens dotter... Efter ett antal år som administratör återvände jag till Stockholms universitet 2013 och läste företagsekonomi. Jag tog en ny examen.  Kurserna i statistik och nationalekonomi misslyckades jag med, så jag la till mina poäng i franska i min nya examen. Men ärligt talat, franska är ju jag! Min examen är i alla fall personlig och nästan ingen behöver veta om att jag misslyckades på KTH. Att skriva uppsats i företagsekonomi var oerhört jobbigt och jag vill aldrig skriva uppsats igen. Att skriva uppsats i franska var dock en fröjd!

Mina anhörigas dödsbäddar har jag inte suttit vid, eftersom de avled så hastigt och utan förvarning. I äldrevården har jag dock suttit vid dödsbäddar. En kvinna låg för döden och hade slutat äta. När jag kom med matbrickan frågade hon om hon kunde få slippa att äta. "Du behöver inte om du inte vill,  men vill du ha lite glass" försökte jag. Hon åt glass på tesked som jag gav henne. Hon ville höra om jag hade någon fästman. Jag hade just gjort slut med min italienska kärlek, men ljög och sa att det hade jag. Berättade något kort om mitt ex. Det var en fin stund och nästa gång jag jobbade var hon död. Hennes "gubbvän" (en granne till kvinnan som dött) stod i ett fönster och såg hur hennes saker kördes bort. Jag gjorde honom sällskap en stund. En annan kvinna låg för döden i ett stort hus, det här var hemtjänsten där jag också hoppade in. Hon hade katt, som oftast gömde sig när hemtjänsten kom. Men när jag kom låg katten kvar på hennes säng! Jag hade egentligen ingen a

Igår skrev jag om mitt arbete på laboratorium. När jag flyttade till Stockholm från Gotland 2001 sökte jag olika jobb på labb, men jobben gick till andra. När jag hoppade av KTH fick jag börja arbeta i äldrevården för att kunna försörja mig. Jag visste inte om jag skulle klara av det först, men blev kvar i fyra år från 2002-2006. Det var inte så dumt. En god vän från den tiden har jag fortfarande kvar. Två ur personalen på min avdelning var otrevliga, men de slutade snart. De andra i personalen var underbara. De allra flesta äldre tyckte jag bra om, men en och annan var svår att ta hand om. Det kunde vara en gubbe som tafsade eller konstant missnöjda personer. Men att vårdtagarna är missnöjda får man ta, det har de ju på ett sätt rätt att vara. Jag har lämnat ut massor av medicin i dospåsar, bytt blöjor, klätt på kläder, bäddat sängar, matat, bytt stomipåsar och suttit vid dödsbäddar. Det föll sig naturligt. Och städat och tagit hand om disk förstås. Lönen var inte hög, men jag klarade

En sån här handväska fick jag i 40-årspresent av min väninna i Boden (hon bodde i Stockholm tidigare, men flyttade hem). Vilken fantastisk present! Väskan är precis lagom stor för mobil, nycklar och en liten plånbok. Axelremmen är flätad. Knappen är av ben och själva väskan är, antar jag, gjord av renskinn. Inget för veganer alltså! Mönstret är av tenntrådar. Väskan på bilden är inte min väska, utan en liknande från Tradera. Just nu hittar jag inte min egen väska. Den hamnade högst upp i klädskåpet när jag städade och nu vet jag inte var den ligger. Pinsamt, jag ska leta ordentligt när jag får en barnfri helg senare i september.  Är det inte betydligt roligare med en sån här handväska än Don & Donna som jag annars köper?

Mitt första jobb var lite ovanligt och jag älskade det. Jag odlade bakterier i Arlas labb i Visby. Det är över 20 år sen nu. Jag fick jobbet eftersom jag läste nv-programmet på gymnasiet och råkade ha en klasskamrat som hade kontakter på labbet.  Kvart över sju steg jag in i labbet klädd i vita kläder och började min dag med att smaka på mjölk och fil i olika fetthalter.  På den tiden hade jag inget bra socialt liv, så jag jobbade gärna hela sommaren. Det var ett sommarjobb nämligen. Jag odlade enterobacter, jäst och mögel och totalantal i olika sorters agar (näring) och satte in i värmeskåp för att de skulle växa och senare räknas. Det här skulle jag fortsätta jobba med, trodde jag. Därför sökte jag en utbildning till kemiingenjör, men blev grymt besviken. Matten var alldeles för svår och jag blev deprimerad. Istället satsade jag på språk och företagsekonomi och började jobba som administratör. Det har jag gjort sedan 2006 nu.  Ska jag våga satsa på en tvåårig YH-utbildning till labor

Nej, jag har inte alkoholism i släkten, jag tycker bara att öl och vin smakar hemskt äckligt. Öl till och med stinker. Sen gillar jag inte när folk blir fulla, men det är en annan sak. Jag tycker man ska ta hand om sig, vara nykter och inte spy på vägen hem.  Alkohol är också dyrt. Just nu förstör Frankrike tydligen rödvin för att höja priset. Se där. Rött vin och vitt vin kan man ha i matlagning, inte till något annat. Och varför blanda en drink när man kan dricka en god juice och i nödfall Cola? 

Om grönt te räknas som alkoholfri dryck så är det en väldigt god sådan. Etea.se är min tebutik och där köper jag mest icke smaksatt te. Sencha Yamato från Japan, Korea Wojeeon, Chun Mee och Palace needles från Kina och olika sorters jasminte, även det från Kina.  Gunpowder är ett bra te att börja med för att bekanta sig med grönt te. Önskar jag kunde dricka ännu mer te än jag redan gör, men då sover jag dåligt.

Den här koftan är hemstickad i ull, ungefär storlek 50 och oerhört fint gjord. Jag hittade den på second hand för 20 kr och köpte den för att den "var för bra för att hänga där". Jag tycker att knapparna lyfter koftan och gör den mer intressant, men naturligtvis kan man byta till neutrala knappar istället. Själv är jag förtjust i stora, enkla, svarta knappar på kappor och knappar som ser ut som om de är gjorda av pärlemor på koftor. Knappar i fuskträ kan också vara fint. Ofta när jag tittar på kläder känner jag att jag skulle tycka om dem betydligt bättre med neutrala knappar.  Men vad ska jag göra med koftan, jag känner ingen som ska ha en baby och själv är jag för gammal. Tror ni det dyker upp någon gravid kvinna som behöver den? Vi får se.

Jag har inte skrivit så mycket om min son, men idag tänkte jag göra det. Som första barn önskade jag mig en flicka och det fick jag. När jag var gravid igen önskade jag mig en pojke och det blev det. När det gäller min dotter tänker jag ofta på vad hon senare kommer att få gå igenom som kvinna. Kommer min son att ha det lättare för att han är pojke och ska bli man? Det är inte alls säkert, men jag vet ju inget om hur det är att leva som man, så jag kan inte stötta honom i det i framtiden. Det får hans pappa göra. Att som mamma ha en son är speciellt. Jag tycker han är så otroligt söt, ja det är nästa lättare att älska en son än en dotter. Relationen mellan en mor och en dotter är helt enkelt mer komplicerad och konfliktfylld. Min son är av någon anledning lättare att ta hand om, men det kan ju också bero på personligheten. Sonen har inget långt hår som ska borstas och flätas och han gör oftast som jag säger, vilket inte dottern gör. Min son och min dotter har helt olika intressen. Sone

När begravningen är över kanske man får ett visst andrum efter ett dödsfall inom familjen, men det är mycket kvar att göra. Avsluta bankkonton och abonnemang, kanske bestämma hur pengar som går i arv ska förvaltas inför framtiden och göra sig av med saker.   De flesta publicerar nog en tack-annons i tidningen för att tacka de som hedrat minnet av den bortgångne.  Att hålla sams inom familjen är viktigt. Tänk så många som blir osams över arv, det är verkligen sorgligt. I vårt fall har mamma avstått arv till förmån för mig och mina barn, men annars hade vi delat lika, så som lagen säger. Jag ärvde nämligen min fars del som efterarv. En del vill kanske gå i terapi, men det är som sagt något som jag inte rekommenderar längre. Min mamma och jag får hantera det som har hänt och jag kan prata med vänner som också mist anhöriga.   Vad ska man spara av den avlidnes ägodelar? Från min brors lägenhet valde jag en beige vas som jag har sparat. Den matchar figuren från Willowtree som illus

De här fina sjalarna har min svärmor stickat. En av dem har jag stickat halva, men jag orkade inte sticka klart, så svärmor fick rycka in och avsluta sjalen. Ärligt talat är jag inte så bra på att sticka mönster.  Som jag skrev igår kan man ha enkla kläder i dova färger och pigga upp sin outfit med accessoarer. Sjalar, armband, kanske till och med roliga strumpbyxor om man bär kjol. Jag låter mig inspireras! Snart är det höst och dags för varmare kläder, då åker accessoarerna fram.

Först ska sägas att jag personligen föredrar kyrkliga begravningar, men var den döde inte religiös måste det ju bli en borgerlig. Är begravningen borgerlig kan den ledas av en officiant, eller så leder ni den själva. Vår officiant var en pensionerad rektor. Det passade bra, eftersom pappa var lärare. Sedan fick samme officiant leda min brors begravning. Psalmsång och bibeltexter blir det inte, men vad kan man hitta på istället? Dikter kan fylla en liknande funktion som Bibeltexter. Själv har jag läst Heidenstams Om våren och delar av Tove Janssons Höstvisa. Att anhöriga håller tal, läser dikter, spelar eller sjunger betyder oerhört mycket. Själv höll jag tal fast jag inte vågade och det blev uppskattat. Framme i lokalen (ett kapell kanske) kan man ha ett foto av den döde. Se till att minnesblommor som skickats syns och ta med dem senare till graven. I vårt fall bar vi en urna till graven. Då gäller det att gå långsamt och värdigt. Jag rekommenderar att man tränar flera gånger på att gå

Tragiskt nog har jag varit tvungen att vara med och hantera två dödsbon under de senaste två åren. När man har som minst ork och kraft ska begravning planeras och genomföras, ägodelar tas om hand, bouppteckning upprättas (ofta tillsammans med en jurist) och en massa konton, medlemskap och abonnemang avslutas. Det blir massor av brev på posten när någon har avlidit och blanketter att fylla i. Lustigt nog har varje bank sina egna rutiner när det gäller att avsluta konton för avlidna personer. En del vill ha kopia av bouppteckning, andra hämtar den själva hos Skatteverket. Vissa vill ha papperen vidimerade, andra kräver inte det. För att göra likadant skickade vi med bouppteckning och vidimerade till alla banker.   Ett tips till alla är att fylla i Fonus Vita arkiv på nätet, så vet dina anhöriga vilka banker och försäkringar du har, hur du vill ha din begravning och andra viktiga saker om ditt liv. I vita arkivet har jag en länk till min blogg, så kan mina barn läsa i framtiden om de sku

Av hälsoskäl har jag slutat köpa chokladkakor. Istället blir det olika sorters dricka, som kanske inte heller är så nyttig alla gånger. Jag dricker inte alkohol och har aldrig gjort det, så det måste bli alkoholfria alternativ. Go Well-dricka med smak av jordgubb och lime tycker jag om, men den är ganska dyr och svår att få tag i. Homie måltidslösning i smakerna jordgubb eller choklad har jag alltid hemma. Zingo jordgubb utan socker är god!  Loka crush med hallonsmak var absolut inte god! Köp hellre smultronsmak. Just Loka crush är en kul produkt, ett mellanting mellan mineralvatten och läsk. Uteställen har nästan aldrig mineralvatten i roliga smaker och det tycker jag är jättesynd. Vad ska man annars beställa om man inte gillar vin och vill undvika söt dricka? Fram för mer Loka crush på uteställen och restauranger! Brittiska Rubicon har roliga sorters läsk, men säljs bara i vissa stora Ica-butiker såvitt jag vet. Ramlösa med hallon- och äppelsmak är riktigt god. Energidryck köper jag

  Ett alternativ för slow fashion är ju att klä sig i enkla plagg i exempelvis svart, marinblått och grått och variera sina accessoarer istället. Det kan vara scarves, smycken (inte nödvändigtvis dyra sådana), väskor och kanske en klassisk kappa i en roligare färg för en gångs skull. Det är lite synd att så få människor använder hattar. Jag har en blå fiskarhatt för sommaren och nu i höst en virkad, grå hatt. Här kommer en bild på mina billiga väskor.

Min dotter är nu sex år gammal och jag tycker ganska ofta att hon är besvärlig, men hon är i alla fall snäll i skolan. Hon är också underbar, söt och påhittig. Det roligaste just nu enligt henne? Jo, att blanda havregryn med vatten i köket och hälla ut det...  På morgonen väljer hon kläder själv och jag har inget att säga till om. Hon har sina egna idéer och jag kan inte alltid bestämma över henne. Det är nog som det ska vara, men visst kan det kännas jobbigt.  När jag själv var mellan 6-8 år gammal var jag bråkig, men mest i skolan. Det hände att jag slog andra barn, jag var ofta arg och när jag så småningom fick kompisar tog jag rollen som stökig gängledare ett tag (vem hade kunnat tro det om mig idag?).  Jag hittade helt enkelt på upptåg som mina nya kompisar inte skulle ha vågat göra själva och tog med dem på det. Sno sexornas gömda godis, dyka efter pantburkar i soptunnor (och köpa choklad för pengarna givetvis) och klättra på cykelställstaket. Kompisarna gillade att det hände sak

I sommar målade jag inuti köksskåpen. Se vilken skillnad! Det var roligt också.

Som så många andra är jag lite för förtjust i att shoppa och idag var det lönefredag. Först gick jag till Stadsmissionen och lämnade kläder och en skål som jag haft i sisådär 20 år och knappt använt. En termos som min bror brukade dricka kaffe ur fick också åka. Tre underbara böcker hittade jag på second hand! Och en lila, hjärtformad liten skål. Hos Nicole i Sollentuna Centrum köpte jag byxor (inte second hand, woops). Twilfit hade kvar en badrock med dragkedja i storlek medium! Vilken tur. Jag har kollat på den i månader nu och det var faktiskt halva priset. (Bra ursäkt va?) Ett nattlinne i viscose köpte jag också och lite strumpor. Någon som trodde jag var nöjd där? Hos Lagerhaus blev det två lila vaser för 50 kr/st. Nu kanske någon tror att mitt hem svämmar över av prydnadssaker, men så är det faktiskt inte. Det mesta har jag sorterat ut och skänkt bort, men lila är jag svag för. En grå höstkappa hade jag gärna köpt, men den kostade 1500 kr och var inte ens varm. Det får vara. Jag

Jag har alltid drömt om att skriva en längre text som kan bli en bok, men inte hittat mitt ämne. Alain de Botton skriver härliga böcker med filosofiskt tema, som ofta ger hjälpsamma råd om livet. Till exempel har han skrivit om hur man kan förhålla sig till statusstress. Han är en stor förebild för mig.  En bok av Alain de Botton är en bättre investering än terapi! Jag ska faktiskt kolla upp vilka böcker av honom jag har missat genom åren. En annan person som inspirerat mig är Pierre Berge. Han har skrivit en brevbok tillägnad sin bortgångne partner Yves. Brevformatet har många fördelar, det blir lättare att hitta tonen och berättelsen när man vänder sig direkt till någon. Nu är det bara att hoppas att jag kan ta upp tråden någonstans och börja skriva. Tills dess får jag väl blogga vidare om vardagslivet.

Apropå budget; börja inte i terapi! Det är bara dyrt och min erfarenhet är att det inte hjälper. Det enda som hjälper är tid, att man blir äldre och livet lugnar ner sig. Man tar inte så allvarligt på saker och ting. Det är välgörande! Numera när till exempel min mamma säger något som borde göra mig arg, kan jag hantera det. Men det har helt och hållet med åldern att göra, inte terapi. En som definitivt verkar ha gått för mycket i terapi är Prins Harry. Det finns en hel del intressant att läsa på nätet om vilka råd folk vill ge till Harry helt gratis och jag tror de råden är mycket bättre än de Harry fått i kostsam terapi. "Håll tyst", är ett vanligt råd. Nu måste jag erkänna att jag gillar Harry trots allt, det är vi många som gör. Jag hoppas innerligt att också hans liv lugnar ner sig när han blir äldre. Vi får se. Lustigt nog ska en av mina bästa vänner skola om sig till psykolog. Jag säger lycka till!

Glutenfri pannkaka, funkar det? Både ja och nej. Just nu experimenterar jag med pannkakor gjorda av ris- och mandelmjöl. De smakar förstås inte lika gott och de håller inte ihop lika bra, men de mättar mer. Man måste bara se till att ha i ett extra ägg i smeten. Att utesluta vete ur maten är inte lätt.

Igår började min dotter ettan på riktigt, första året var ju "bara" förskoleklass. Det fick mig att tänka på min egen utbildning. Jag har läst för många kurser utan att "bli något".  Efter nv-programmet på gymnasiet försökte jag läsa till kemiigenjör. Det gick inte alls, trots höga betyg från gymnasiet. Jag började ångra att jag slitit hårt på natur istället för att gå samhäll, ta det lite lugnt och ha kul. Jag pluggade franska, läste i Frankrike och senare blev det också kurser i företagsekonomi. Filosofi, juridik, tyska och italienska har jag också läst, men till vilken nytta? Nu har jag hittat den utbildning jag kunde ha gått som 20-åring, men den fanns nog inte då. Det är en tvåårig YH-utbildning till laboratorieassistent, distans från Uppsala. Då skulle jag kunna odla bakterier igen som jag gjorde på Arlas lab på Gotland när jag bodde där! Framför allt skulle jag vilja läka gamla sår, klara av något med nv-inriktning och sluta känna mig som en idiot. Är det ens

Igår efter jobbet tog jag med en stor kasse urvuxna barnkläder när jag hämtade dottern i skolan. Vi gick till tågstationen, bara för att upptäcka att det var tågstopp. Ingen visste när tågen skulle börja gå igen. Vi tog en buss, men när bussen började rulla kom ett tåg som inte ens såg fullt ut. Sightseeing genom hela Sollentuna med buss 520 blev det och lång tid tog resan. När vi kom fram till Sollentuna station släpade jag min stora kasse till Stadsmissionen, bara för att upptäcka en skylt där det stod: "Tyvärr tar vi inte emot gåvor idag. Tack för er förståelse."  Jag smög in ändå och lämnade min kasse. Så får man inte göra... Sen köpte jag en vit begagnad prinsessklänning till min dotter.

Nu har jag äntligen gått igenom ekonomin. Hyra och mat blir 12 000 kr per månad. Med el, telefon, bredband, a-kassa, dagisavgift och försäkringar mm blir det 16 000 per månad, inklusive sparande 18 000.  Kläder till barnen, lite kläder till mig, e-tidningar, frisör ibland, leksaker (sällan numera) och hus och hem blir ytterligare 4000 kr per månad.  Det går ihop, tur att jag jobbar nästan heltid. Men vad ska jag skippa? Böcker? Spontanköp av Omega-3 på Apotea? Småprylar till barnen? Resa till Gotland?  Resor i går inte i min budget just nu, det är deprimerande att veta hur mycket det kostar. Smink, parfym eller hudvård köper jag inte. Sparandet går vidare.

Innan jag fick barn trodde jag att barn kunde leka själva i timmar med rätt leksaker. Det gör i alla fall inte mina barn. Alla pengar jag någonsin lagt på mina barns leksaker har varit bortkastade; Brio-tåg, Lego, Duplo, pussel, färgpennor. Möjligtvis gillar sonen bilar. Dottern kan jag i och för sig spela Uno med.  Mina barn vill helst spruta diskmedels-vatten med sprayflaska i badrummet, blåsa bubblor med sugrör, leka att de bor i garderoben (och riva ut mina kläder givetvis). Miniräknare kan vara kul! De lägger pärlor i vatten för att se om de flyter. Vi borde nog lägga pengarna på simhallen istället.

Idag får vi besök och vi får ser hur det går (barnen kan konsten att stöka). I bästa fall håller de sig lugna, för våra vänner vet hur man pysslar och sitter ner ett tag i lugn och ro. Inför besöket har jag torkat av handfatet och badkarskanten med microduk.  Bäddsoffan har jag fällt ihop och det ser mycket bättre ut då! Bädda sängarna fint vill jag göra varje dag. Orkar man inte dammsuga åker sopborsten fram.  I köket gäller det att diska i omgångar och hålla ytorna fria, ställa in i skåpen. Torka av i all oändlighet. En välkomnande hall är ett stort plus! Tar undan kläder och skor så att gästernas får plats. Byter också handdukar i badrummet. Dukningen ska jag lägga ner tid på, till och med servetter ska jag ta fram. (En annan vän anser att servetter är snobbigt och borgerligt. "Fint ska det vara" var hans kommentar.) I ett annat inlägg ska jag beklaga mig över städningen på barnens förskola. 

Barnen var ute och reste med sin pappa över sommaren. När de kom tillbaka insåg jag på allvar hur dyrt det är med mat. Mysli får jag nog sluta köpa och även nötter. Tur att solroskärnor finns! Mackor äter jag inte längre och sonen vägrar Bregott på sina, så där sparar jag lite. Mjölk, pasta och ris är ju svårt att undvara när man har barn. Dottern älskar couscous. Får fortsätta köpa kött till nedsatt pris (för sojabitar är faktiskt inte alls gott).  Till och med frukt har jag dragit ner på. Numera fryser jag in ris och pasta som blivit över i portionspåsar som passar att ha när jag jobbar hemma.  Trots allt detta stiger matkostnaderna. Jag ska sätta mig ner och räkna... 

Kvalitet på kläder har jag funderat mycket över och sopbergen av "återvunna" kläder i fattiga länder. Kläder borde väl kosta betydligt mer och vara hållbarare? Och ska vi betala mer så kan vi inte lägga ut pengar för alltför "trendiga" plagg som snabbt blir ute. "Fast fashion" heter det som Hennes & Mauritz säljer. "Slow fashion" lär också finnas, men jag tvivlar. Är det ens möjligt att producera någorlunda miljövänliga och rättvisa kläder? Ska de dessutom vara tidlöst och hållbart designade i neutrala färger blir det mycket jobb bakom. Jag ska läsa på i ämnet och återkommer. Tills vidare blir det second hand för mig, men barnen behöver ju en del nya kläder.    

  Kan skor bli tråkigare än så här? Förmodligen inte. Här är tre av mina favoritskor. Klackskor klarar jag vanligtvis inte av, men jag har ett par från Softwalk till speciella tillfällen. Loafers har jag mest haft till begravning, men jag borde använda dem annars också. Rieker svarta promenadskor är tråkiga, men väldigt bekväma och användbara. Synd att snygga och bekväma skor i princip inte finns att få tag på. Tio par skor ska jag klara mig på, har jag bestämt. Förutom "de tre svarta", har jag blå gummistövlar, blå sandaler och blå gympaskor (riktigt snygga som jag sällan använder). Mina gamla blå Rieker promenadskor hänger med, eftersom dragkedjorna är smidigare än på de svarta. Ett par svarta vinterskor klarar man sig inte utan.  Rieker tofflor för att springa i källaren behövs (blå givetvis) och ett par inneskor och ett par svarta "finkängor". Kommer jag att klara resten av året utan att köpa skor? Klacka om vinterskorna blir jag nog tvungen till dock. Wooops, d

Det här är vad jag menar med basic tröjor och koftor.  En grå tröja i merinoull från Åhléns och en marinblå cardigan från Uniqlo som jag hittat på second hand. Riktiga favoriter.

  Det här är vad jag menar med basic byxa och kjol. Kjolen är från Åhléns i viskos och jag har haft den i minst 15 år. Den passar till både vardag och fest. Grått är en favorit faktiskt! Byxorna är marinblå och i en modell jag älskar, varken för smala eller för pösiga.

Det här är exempel på vad jag menar med basic T-shirts och toppar. Som ni ser älskar jag blått och lila och några mönster har smugit sig in.

Vad är egentligen mode? Är det vad som är modernt, eller är ordet bara en synonym för kläder i allmänhet?  Ofta står det "Mode" på skylten just vid butiker där det säljs typiska tantkläder. Med tantkläder menar jag framför allt pösiga kläder med alltför mycket färg och mönster. Under det här året har det uppmärksammats hur "återvunna" kläder dumpas i tredje världen. Det köps och tillverkas för mycket kläder idag. Borde vi inte egentligen köpa mer basic och enkla kläder i betydligt bättre kvalitet? Kläder som kan hålla flera säsonger. Jag tänker på stickade kläder i enfärgat som inte är polyester, byxor som varken är smala eller over size, koftor i finare material och bra passform och förstås t-shirts som håller och tål att tvättas och bäras. Men att sälja sådana kläder är säkert inte lönsamt. Folk vill köpa nya, billiga kläder oavsett om de håller eller inte. Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag kunnat starta upp mitt eget märke (det kunde heta SIGN). Men de

Sparhösten har bara börjat. Avanza zero går nedåt, det borde tyda på att svensk ekonomi i allmänhet inte går så bra. Investmentbolag i Sverige går inte så bra heller, så jag tror jag satsar på globalfond istället. Som vanligt. Det finns några anledningar till att jag inte sparar i aktier. Fonder har fondavgifter (rätt låga för indexfonder), men risken med aktier känns för stor. Visst finns det aktier med stabil utdelning, men då måste man äga så många för att det ska vara någon idé. För sex år sedan när min dotter kom till världen köpte jag en "skojportfölj" till henne för några hundralappar. Jag fyllde också ut med globalfond. Aktierna var bland annat Electrolux, Cloetta och Handelsbanken. Bara Assa Abloy har gått bra, de andra aktierna har gått ner, vissa rejält. Cloetta har gått ner 70% och jag som trodde jag var smart och köpte konsumtionsaktier.  Alla borde väl äta choklad i såväl bra som dåliga tider? Inte då! Under samma period har globalfonden gått upp 400 procent! Dä

I sommar har jag sett över mitt sparande och också gett lite tips till andra. Ha inte sparkapital på lönekontot! Tydligen är det många som har det. Då får du ingen ränta och om ditt bankkort skimmas kan du bli av med stora belopp. Dessutom har du dålig överblick om för mycket pengar ligger och skvalpar på lönekontot. Öppna sparkonto och ISK hos en nischbank som Avanza eller Nordnet och börja månadsspara, det är mitt viktigaste råd. Indexfonder som har låga avgifter är att föredra, till exempel globalfond som har ganska stor riskspridning. Man kan spara till exempel 2000 kronor per månad. Nu håller vi tummarna för att det inte blir lågkonjunktur i höst! Men månadssparar man så sprids riskerna automatiskt eftersom du köper både när det är dyrt och när det är billigt. När de goda tiderna kommer efter en dipp så stiger värdet på det du köpt billigt. Håll ut!  Att se över onödiga kostnader är också viktigt förstås, till exempel abonnemang som du inte använder. Det kan vara riktigt kul att g

Precis som sophantering kan matfrågan ge upphov till en hel del dåligt samvete. Enligt vissa bör vi inte äta kött över huvud taget, men det är svårt att få i sig allt man behöver då, som proteiner, järn och vitamin B12. Och vad ska man äta istället? Quorn är skumt, soja odlas icke hållbart och innehåller fytoöstrogener. Bönor är bra, men järn från kött är lättare för kroppen att ta upp. Färdiga vegetariska "biffar" är varken naturliga eller näringsrika. Det blir kött för mig, trots att jag inte skulle klara av att nacka en höna om det inte gällde livet. Ska man använda mjölk? Jag försöker dra ner på det, men havredryck innehåller maltsocker, sojadryck är jag tveksam till och mandeldryck smakar marsipan och är inte så naturlig. Kokosdryck är dyrt och kokosmjölk passar inte till all matlagning. Ska man äta vete? Jag tror det kan stämma att det inte är nyttigt. Just nu utesluter jag bröd och pasta och huden har blivit bättre av det. Bara naturell yoghurt till frukost och ingen m

Att sortera sina sopor är inte så enkelt som många vill få oss att tro. Hur många sköljer ur sina yoghurt-paket, torkar och återvinner dem? Sen jag fick barn klämmer jag ur det som går och kastar kartongen som brännbart. Jäkla kork i plast förresten... Den orkar jag inte separera. Metall är viktigt att återvinna och det gör jag, men jag orkar inte panta burkar. Har jag skruvar eller delar till ett gammalt lås så räknas det inte som metallförpackningar. Jag borde åka till soptippen, men slänger skrotet som om det vore förpackningar. Gamla grytor har jag varit på tippen med, men det är allt bra dumt att de inte kan samlas in där man bor.  Glas är irriterande och väger mycket, pantar gör jag inte som sagt. Bäst att undvika att köpa hem mat och dricka i glas! Trasiga muggar och tallrikar (barnen har haft sönder en del, nu senast min favoritmugg) slänger jag i vanliga soporna, men jag misstänker att man borde åka till soptippen. Plast är en sorglig historia, jag tror knappt något återvinns,