bokkällan

  Idag gjorde jag också en söt pizza. Det är en pizza bianco, där crème fraiche får ersätta tomatsåsen. Jag la på tunna äppelskivor och lite malen kardemumma. När pizzan kom ur ugnen la jag på vita chokladknappar och frysta hallon. Allt smälter och blir gott!

  Idag gjorde jag pizza. Tidigare har jag haft problem med att inte få pizzorna runda. Nu vet jag att jag knådade degen för lite. Idag knådade jag extra mycket och då blev det bra! Låter man dessutom bottnarna jäsa innan fyllningen läggs på blir det ännu bättre. Synd att jag inte har förstått det här tidigare. Nu är jag alltså redo för den stora pizza-dagen 1 januari.

  Igår när jag handlade mat gjorde jag ett dumt misstag. Jag skulle köpa vit choklad till en kladdkaka och valde den billigaste produkten. När jag kom hem såg jag att den innehöll socker, palmolja och mjölkpulver. Inte ett spår av choklad alltså! Inte ens artificiell vaniljsmak. Kakaosmör borde det vara i istället för palmolja. Att produkten heter Vit block borde avskräcka. Nästa gång köper jag Odense vit bakchoklad även om den kostar tre gånger så mycket som Eldorados Vit block med palmolja.   Nu på förmiddagen har jag bakat en platt kaka med den vita fuskchokladen, smör, ägg, citronskal och mandelmjöl blandat med vanligt mjöl. Troligtvis får jag baka en nya kaka imorgon. Jag skippade extra socker för att det finns så mycket i Vit block, men det var nog ingen bra idé. Frågan är om smör och citronskal kan kompensera för att inget kakaosmör fanns i smeten. Den nya kakan kan serveras med tinade frysta hallon, vispad grädde (med vaniljsocker) och riven mörk choklad. Kanske bl

Till nyår kan man ju vilja lyssna på lite musik. Min musiksmak är rätt hemsk, det erkänner jag. Psalmer som Breden väg för herran och visor som Du lindar av olvon, Om sommaren sköna och massor av mer eller mindre religiösa sånger står på min gilla-lista, tillsammans med tuggummipop och gammal eurodisco.  Britney Spears, Ace of Base, E-type, Ed Sheeran, Lady Gaga och alla möjliga andra lyssnar jag på. Visserligen gillar jag också Carla Brunis singer songwriter-stil, men det räcker inte riktigt för att väga upp. Tur att alla andra slipper lyssna. Musik handlar nog mest om nostalgi när jag tänker efter. En viss låt gör att man minns och då spelar det inte så stor roll om den är bra eller inte.

  Igår köpte jag läsk. Säg inget till min mamma, hon får inte veta att jag köper läsk ibland. Min killkompis tyckte att Zingo jordgubb är blaskig och det har han nog rätt i, men jag gillar den ändå. Pepsi är alltid gott och säkert inte nyttigt. Sötningsmedel bryts inte ner i reningsverken och rinner ut i naturen, så nu är jag en miljöbov också. Vimto-läsken ska smaka hallon, druva och vinbär. Hoppas den är god, jag ska smaka ikväll. Det är i alla fall bättre att köpa några få läsk än att "råka" köpa 20 stycken på Matsmart. 

  Igår lämnade jag böcker i bibliotekets gratislåda. Jag passade också på att plocka på mig tre andra böcker. När dottern blir bättre på att läsa kanske hon vill ha en Kitty-bok och en polishistoria. Boken om krokodiler uppskattas också av mig. Vi får se om sonen eller dottern blir mest förtjust i den, annars får jag ha den själv.

    Till nyår är det choklad, te och dricka som gäller!  Den här fina drickchokladen har jag fått i present från Belgien. Tack Elsa! Det får bli en chokladdryck om dagen nu.  Ska jag våga köpa mig lite läsk också? Vanlig Pepsi och Zingo jordgubb är inte så dumt och kanske en läsk från Rubicon. Nu får jag dåligt samvete. Varken socker eller sötningsmedel är bra, men det är ju gott.

Till nyår funderar jag på att beställa en dryck som heter Mustly från Matsmart. Det kan visa sig vara matdumt. Blåbär och svart vinbär kan smaka hur som helst.  Ska jag våga? Jag blir då förmodligen besviken och kan klaga på smaken här. Sedan kan jag skänka drycken till kyrkans projekt Matundret. Om drycken skulle visa sig god har man i och för sig något att bjuda på .

Som nyårspresent till mig själv har jag köpt fem nya gröna teer från bland annat Vietnam och Burma. Sedan ska jag beställa mer av de två godaste! Den som kommer förbi kan få smaka.

Mitt jobbuppdrag har förlängts till sommaren, men nu måste jag byta uppgifter och göra saker som jag inte är bra på, som att fördela ärenden i ett ärendesystemutan att riktigt veta vem som kan svara på vad. Antalet ärenden är oändligt och jag är nervös. Jag kunde ha tackat för mig efter nio månader och försökt hitta ett annat jobb, men det är ju inte så enkelt heller. Jag tycker om arbetsplatsen och mina kollegor och det är en bra början på det nya året.

I jul har jag nästan inte gjort någonting. Ätit mat, druckit te, knappt ens diskat. Maten hade mamma förberett helt och hållet, så vi har inte behövt laga. Jag gick en promenad med en kusin och har köpt kläder till barnen och två par skor till mig. Att jag lyckas hitta två par varma skor är ovanligt, men här på Gotland har jag i alla fall tid och ro att prova.  Nu borde jag vara rustad att ta itu med granskning av kvalitetsavtal som bara måste göras i mellandagarna på jobbet. En bra jul blev det.

Idag köpte jag Nutramino protein bar med smak av jotdnöt. Alla dessa proteinprodukter har bismak, förmodligen av mjölkprotein. Lika bra att ta en kexchoklad istället? Det är i alla fall gott och billigare. Imorgon ska jag åka båt och äta nötter och kokt ägg och en och annan köttbulle. Protein bar får vara.

Det som blir uppenbart när jag är hos mamma är att hon inte vill kasta saker. Hon vill att jag går igenom lådor vars innehåll jag inte bryr mig det minsta om. Jag skulle föredra att hon kastade utan att fråga. Till tippen kommer hon inte utan hjälp från en gammal vän till familjen, men ändå. Tur att hon inte vet hur mycket jag en dag lär kasta utan dåligt samvete. Lite besvärligt bara att hon har någon tavla med lite värde och något smycke. Kläder och böcker kan i alla fall åka. Pärmarna blir inte kul att rensa och massor av foton måste kastas. Det bästa är om man gör det själv, men det kommer inte att hända. Nu är jag taskig, jag vet. Tur att jag kan rensa hos mig själv så mycket jag vill.

Mamma serverade äppelpure, nötsmulor och vad som såg ut som vispgrädde till efterrätt. Det visade sig dock vara mascarpone och inte vispgrädde. Jag blev så besviken, jag älskar vispgrädde. Även om äppelpuren var perfekt längtar jag till Stockholm och kladdkaka med vispgrädde. Nu ska vi spela Yatzy.

Igår ville jag köpa äppelmust på Coop. Mamma försäkrade att det redan fanns hemma. När vi kom hem visade det sig vara cider som inte alls är lika gott. Jag hade kunnat bråka om det, men försöker hålla tyst. Besviken är jag, ingen äppelmust. Trisslotter har vi skrapat och jag sa inte att det är slöseri med pengar. Mamma som talat illa om kvällstidningar tidigare har köpt Aftonbladet. Jag håller tyst igen. Julen går mycket ut på att vara tyst. 

Innan jul fick barnen på förskolan prova en utrymning med brandlarm. På eftermiddagen visade sonen mig var frökens "utrymningsväst" hängde i flrskolans hall. Han pratade entusiastiskt om en brandfilt, men framför allt pratade han om brandsläckare och ville att jag skulle köpa en. Han kommer inte att få en brandsläckare, men det var roligt att se honom glad och upprymd.

Benoit och jag är fortfarande vänner. Det blev några resor med honom, till södra Frankrike och Lyon. Vi har varit i London tillsammans. Han kom till Sverige två gånger, 2006 och 2011. Då gick vi på thairestaurang och drack jasminte till maten. Sedan dess älskar jag jasminte.  Vi till och med besökte Åland och cyklade! Benoit är ljudingenjör och har offrat allt för att jobba med det han älskar. Han har inga barn, men hans syster har tre. Jag har alltid drömt om att spela in en duett med Benoit. Han kan spela gitarr och sjunga och är skolad i klassisk musik bland annat.  Det är verkligen på tiden att jag får resa igen efter att jag fick mina barn. Det har inte blivit av.

Det var i november 2005 som jag åkte till Sardinien på vinst och förlust. Jag ville träffa en kille som jag blivit tokigt förtjust i när jag pluggade i Frankrike. För att slippa honom hade jag flyttat in på ett kloster-boende, men nu ville jag ta igen vad jag missat. Från norra till Södra Sardinien fick jag åka kväll och natt med buss när jag kom fram. Stjärnhimlen var fantastisk.  Den charmiga killen hämtade upp mig och jag fick bo i hans studentbostäder en vecka. Han visade mig ön och vi besökte en medeltidsmarknad, en odling i bergen som drevs av en parfymer och tog med mig på svampplockning i en snårskog. Jag fick även träffa hans familj och gamla farmor och plocka mandariner. Det blev aldrig något mellan mig och killen och bra var väl det. På hemvägen övernattade jag på Ryan air flygplats utanför London. Det gick inte att sova och jag hade inget liggunderlag. Stolarna var gjorda med armstöd för att det skulle vara omöjligt att sträcka ut sig över två. Framåt morgonen kom en ung ma

De döda är borta och hör nästan aldrig av sig, stod det i boken jag läste på båten. Jag vågar påstå att det finns gott om levande som hör av sig mer sällan än döda. Inatt drömde jag om min bror. Han var student och bodde i en taklägenhet. Jag skulle hälsa på, men för att komma till hans hem måste man ta sig uppför en lodrät vägg. Min bror gick upp utan problem, men jag kom inte upp. Jag började skrapa is från väggen. "Låt den vara kvar" ropade min bror från taket.

När jag kom fram med båten och hade hittat mamma i vimlet kom en reporter från Gotlandsradion och ville intervjua oss om att komma hem i jul. Jag avböjde. Ska man skämma ut sig i radion inför gamla bekanta och klasskamrater? Vad hade jag kunnat säga? Halva vår familj är död, det är bara vi två. Jag har aldrig känt mig hemma på Gotland, jag åker bara hit för att mamma bor här. Dessutom ångrar jag de flesta av mina val här i livet sedan jag flyttade... Nej det är bättre att avstå.

Nu är jag på Gotland hos mamma. Trots stormväder blev jag inte sjösjuk. Jag hade världens sämsta plats i aktersalong på båten utan utsikt. "Viss rörelse i båten som skulle pareras" sa kaptenen i högtalaren. På skärmen framför oss visades inte ens någon halvdålig julfilm. Jag hade gärna tittat på Nu är det jul igen 3.  Väl framme i Visby fick mamma och jag gå i regn, mörker och kyla. Tur att vi har pigga ben, för bil har vi inte. Jag köpte te och choklad i butiken Kränku. Papperspåsen gick sönder i regnet och det jag köpt ramlade ut på gatan. Typiskt. Mina barn skulle ha åkt båt till Tyskland igår. Eftersom båten var inställd åkte de istället bil hela vägen genom Danmark. Inte så kul, dessutom var det dotterns födelsedag som förflöt ute på vägarna. Men fram kom de och deras pappa är en erkänt duktig bilförare. Nu hoppas vi på julefrid.

Tar man sig igenom januari och februari så kanske solen börjar titta fram sedan. Det skulle vara skönt att slippa alla lager kläder och allt mörker, men det är ett tag dit. Mitt jobb går inte så bra heller. Jag har 200 kontrakt att gå igenom under mellandagarna och det måste bara göras. Allt annat får vänta. Men kan man ändå inte vara utomhus så kanske det kvittar. Vad ska jag göra, planera för en vecka Skåne i sommar? Vi får se.

Imorgon åker jag till Gotland och firar jul. Barnen är i Tyskland med sin pappa. Jag borde inte ha läst i SvD Junior om hur Edward Blom firar jul, men jag läste. Edward och frun har fått tre barn efter 40, det är mer eller mindre ett mirakel. Själv skulle jag inte orka ha tre barn, men ändå. Under julen äter de fram till trettondagen i finmatsalen. Hela huset pyntas dagen innan julafton när barnen lagt sig. Själv får jag äta i köket som vanligt och inget överdåd. Att laga mat med barnen har ännu inte fungerat, men hos Blom går det bra. Att julpynta är jag inte så bra på. Nej i år vill jag ställa in julen. Jag är inte bra på det här.

Min dotter har varit med och varit rejält elak mot en annan tjej på skolan, som hon egentligen tycker om och har lekt mycket med. För någon månad sedan ville min dotter köpa ett halsband med ett hjärta till henne och nu vet jag inte om relationen kan repareras. Jag är mycket ledsen över det här, det gör ont i hjärtat och inför jul till råga på allt. Kan skolan hantera händelsen? Det återstår att se. Hur mycket ska man ta på sig sitt barns handlingar som förälder? Nu är jag ännu tröttare inför jul och julefriden är ännu längre bort.   

  Chiliplantan som blommade så stolt i september är nu nästan död. Jag ska slänga plantan och plastkrukan i linje med Mari Kondo-filosofin (det som inte utstrålar glädje rensas ut). Möjligtvis borde jag skaffa en ny, mindre växt till nästa år. Vad skulle det kunna vara?

Imorse vaknade barnen klockan sex som vanligt. Fast jag inte orkade fick jag gå upp och göra smoothie och bre mackor. Dottern ville ha mysli med extra kokosflingor. Barnen byggde koja i köket och stökade till. Sen hoppade de i bäddsoffan och stökade till. Jag städade. Jag tänkte ära frukost själv och dricka te, men då ville de åka pulka. Därute var det ingen pulkabacke, utan en isbana. Dotterns nya grann kompis kom och var med. Sonen blev hämtad av pappa och jag åkte till kyrkan med dottern. Jag har ingen bil och måste passa bussar. När vi var hemma igen värmde jag upp lasagne från i fredags. Vi gjorde läxa, vilket inte var så lätt. Räkna ut hur många kombinationer av kläder en figur kan ha... Det kan ju knappt jag. Vi gick i kyrkan igen i centrum, en kyrka som ligger i ett "vanligt" hus. Min dotter satt i lekhörnan hela tiden och lekte med virkad låtsasmat. Tåget hem gick som det skulle! Nu är jag riktigt slut, för egentligen orkade jag inte gå upp klockan sex, åka pulka ell

Varannan helg när barnen är hos sin pappa brukar jag städa, lämna till second hand och tvätta. Den här helgen kan jag inte städa. Det kliar i fingrarna på mig! Jag vill rensa ut barnkläder, gå ut med papp, rensa leksaker, dammsuga, moppa köket och fräscha upp mitt badrum. Imorse dammsög jag upp grus/småsten i hallen och efter det mådde jag lite bättre.  Krukväxter ska rensas ut och böcker lämnas till bibliotekets gratislåda. Det är nästan så att jag ser fram emot mellandagarna. Men när ska ens utrensning bli komplett? Detta paradisiska tillstånd som inte vill infinna sig. I somras trodde jag dock för en kort stund att det hade hänt. 

Under nästa år lovar jag att sälja sittvagnen. Den köptes när min son var ett år och jag valde den för att enkelt kunna fälla ihop den. Numera använder jag den bara att ha saker i varannan vecka när jag hämtar båda barnen. Det ska bli så skönt att bli av med den! Min son går ju egentligen snabbare än storasyster. Finns det något mer jag borde sälja? Jag ska fundera.

Sömnbrist gjorde det här året lite till ett töcken. Det som vi framför allt har gjort är att umgås med vår nya granne, dotterns bästa kompis. Tyvärr har min dotter betett sig illa flera gånger så att vi fick gå hem.  Det går i vågor, tjejerna bråkar och blir sams. Åka pulka tillsammans var roligt. I somras plockade vi Blåbär och gick till hästhagen. Vi har gjort pärlplattor och lekt med lera. Tjejerna har lekt disko med min gamla radio och en liten diskolampa. I somras gjorde jag fint hemma och garderobsdörrarna blev omlackerade för flera tusen kronor. Jag är fortfarande nöjd! Barnen tyckte inte om min mat, men jag har ett nytt recept på lasagne.  Vi hade dotterns första barnkalas. 

Som så många andra känner jag mig trött och sliten inför julen. För två helger sedan var det barnkalas. Förra helgen hade jag båda barnen. I helgen är jag mer eller mindre tvingad av barnens pappa att ta hand om båda barnen, eftersom han ska ha dem över jul. Det kanske är rättvist, vad vet jag. Jag har sömnbrist (det kan få bli ett eget inlägg någon gång) och hinner/orkar inte städa och tvätta. Den här helgen skulle bli min avkoppling. Nu blir det inte så.  På söndag ska sonen i alla fall vara med pappa och jag går till kyrkan med dottern. Vacker julmusik ska det bli!

Igår skulle jag göra lasagne, men insåg att jag glömt köpa krossade tomater. I köttfärsen var det bara lök, buljongtärning, tomatpuré, torkad basilika och salt och peppar.  Det blev så gott! Så ska jag laga lasagne i fortsättningen också. Jag kan tillägga att jag fuskar med färdig ostsås. Min dotter åt med god aptit och det betyder allt.

Egentligen har Hanna Hellquist rätt i att föräldrar inte har roligt med sina barn, men hon har ju inte barn själv och kanske saknar perspektiv. Själv går jag upp klockan sex. På morgonen blir det inget umgänge, utan bara rutiner. Dottern får åka pulka till skolan, det gillar hon. Där ligger jag på plus. Kvart över sju går vi iväg. Klockan åtta ska jag vara hemma och starta jobbdagen. De dagar jag åker tåg till Uppsala får jag bara ihop sex timmars arbetsdag trots att jag är borta länge. När man kommer hem ska man röja undan, laga mat, äta och sedan diska. Läxor kanske ska göras. Barnen ska ha med sig gympakläder och frukt till skolan nästa dag. Klockan åtta ska barnen sova. Läser för dem gör jag. Mammor tänker på att barnen ska ha rena kläder, rätt böcker med sig och se fina ut i håret. På något sätt verkar pappor ha roligare med sina barn, för att de inte har huvudansvaret för det praktiska. Föräldrar är trötta och därför har de ofta inte så roligt med sina barn. Och de är tyngda av p

Pengar i sjön kan vara så mycket. Förra veckan betalade jag en biljett till Uppsala, men åkte hem igen eftersom tågen var inställda. Min dotter får mig alltför ofta att köpa bullar eller godis. Idag sa jag nej till ett besök i affären. Jag är stolt! I höst har jag fått tågböter på väg hem från Uppsala. Onödiga småprylar köper jag på TGR på helgen till barnen. Dottern glömde ett par vantar för 200 kr på bussen (och nya kunde jag inte köpa, för de var slut i hennes storlek). Jag röker inte, köper inga trisslotter och inga dyra kläder (även om just kläder kunde få vara dyra). Jag reser sällan.  Frågan är snarare vad jag borde lägga pengar på. Julblomma och trisslott till mamma, skicka chokladbud och ge bort en Västerbottenost. Vad mer? Det är i alla fall inte pengar i sjön. 

Mitt nuvarande jobbuppdrag fick jag efter att ha svarat på ett mailutskick. Det stod att franska var en merit, så jag svarade med mitt cv trots att jag inte hade arbetat i systemen som nämndes. Det blev en Teams-intervju med chefen på företaget som sökte personal. Efter två veckor när jag gett upp hoppet fick jag veta att jag kunde få tre månader jobb mot USA.  Första veckorna var tuffa med att lära mig Vlookup och lite annat, men sedan har det rullat på. Nu är utmaningen att jag behöver jobba i Salesforce om det blir fortsättning. Åerigen måste jag lära nytt, men så är arbetslivet idag. Fortsättning följer.

Idag skrev chefen i Sverige i ett mail att mitt jobbuppdrag ska förlängas 6 månader. Dock finns inget på papper ännu. Jag kommer inte lita på det förrän jag har signerat ett nytt kontrakt. Några frågor infinner sig, till exempel hur jag ska kunna få upp min lön. I maj är det lönerevision på bemanningsföretaget.  En förlängning kan innebära att jag får full semester nästa år. Det vore verkligen något! Jag började på uppdraget i mars och intjänandeår är ju april till april som det brukar heta.

Jag älskar att skicka julkort! Att tänka på vad man gjort under året med sina vänner och kanske lägga till en personlig rad också. Att skicka julkort med bilder på barnen är möjligtvis fantasilöst, jag erkänner. Jag har även skickat julkort till en släkting som bara min bror hade kontakt med. Släktingen och jag har haft dålig kontakt, vi får se hur det tas emot. Några släktingar i Skåne får julkort nu när inte pappa kan skicka några. Förhoppningsvis åker jag till Skåne i sommar och det skrev jag. Två av pappas vänner borde få julkort för sitt stöd till mamma efter allt som hänt. Att skicka julkort till Storbritannien kostar 30 kr! Det är bara för mycket. Hoppas det kommer fram i alla fall. Jag skickade Visby ringmur med snö på. Julstämningen börjar så smått infinna sig. I helgen blir det fullt rulle och lite kaos med barnen. Vi ska i alla fall åka pulka.

  Som många vet behöver jag något att göra. Idag när jag är hemma med sonen bakar jag pizza. Det ska bli pizza bianco, med creme istället för tomatsås. Vuxen-pizzan ska dekoreras med grönkål, valnötter, fetaost och äppelskivor. Min son får ostpizza och grönsaker som gurka och snacksmorötter.

Egentligen ville jag skicka svensk choklad till USA, men det blev en belgisk sort som smakade mandel och nougat. Inte mörk choklad, för den tror mina fördomar att amerikaner inte tycker om. Jag försökte formulera mig på engelska i kortet. Det blev ett och samma kort till alla. Hoppas adressen till det stora kontoret i Marlborough stämmer (och nej, jag jobbar inte för ett tobaksbolag!).  Tulldeklarationer är jag inte van att fylla i. Chokladkakor brukar väga 100 gram, men även gift card skulle fyllas i med vikt, värde och allt. Country of origin är visst landet man köpt varan i. Annars hade man ju kunnat tänka sig både Belgien och Ghana. Håll tummarna för att paketet kommer fram! Det vore väldigt tråkigt annars.

Min son blev hemskickad från förskolan i tisdags eftermiddag. Han hade 39 graders feber påstod personalen, men varken jag eller hans pappa har lyckats uppmäta någon feber. Jag orkade inte argumentera för att sonen inte är sjuk, så han är med mig idag. Min son hade äran att få följa med till vårt köpcentrum för att skicka ett paket till USA. Jag köpte tre fina chokladkakor till kollegorna och skrev ett kort. En tulldeklaration behövde jag också fylla i. När jag var klar med paketet var det tio nummer före i kön till postombudet. Min son gnällde hela tiden för att han var törstig. Juicen jag hade köpt ville han inte ha, för den var det fruktkött i. Jag var sur, men försökte hålla humöret uppe.  När paketet äntligen var inlämnat och tulldeklarationen klar (vilket är country of origin för chokladen?) gick vi till KappAhl för att köpa vantar till storasyster. De var slut i hennes storlek. Så typiskt. Vi åkte hemåt och sonen gnällde hela vägen. Snälla tanter försökte prata med honom, men han

Idag kunde jag ha köpt billig Pepsi från Matsmart, men jag lät bli. När jag jobbar hemma skulle jag gärna dricka läsk hela dagarna och stoppa i mig mackor i tid och otid. Jag har fått bli sträng mot mig själv och sluta äta mellan måltiderna och jag dricker nästan bara te. Och se, magen har blivit plattare.  För övrigt är det inte så kul att vara över 40 och inse att man åldras och inte ser ut som när man var 20. Bara den insikten kan ju få en att börja tröstäta.

Igår blev sonen hemskickad från förskolan med feber. Idag är han hos pappa och imorgon blir det vab. Idag skulle jag ha åkt till Uppsala, men tågen var inställda. När jag skulle ha webbmöte med Uppsala gick larmet hos dem, så mötet fick avbrytas.  Det kanske är bra att det är drygt två veckor till lite julledigt. 

Paketet från Bryssel levererades till slut hem till mig av Posten. Det var en adventskalender med lyxig choklad i och varm choklad-pulver i olika smaker. Helt fantastiskt, jag är så glad för paketet! Det kom fram till 1 december, så egentligen precis i tid för att börja med kalendern. 

Jag saknar de tunna plastpåsarna som man tidigare kunde köpa frukt i. De var genomskinliga och man såg vad man hade. Att använda ännu mer papper känns inte heller miljövänligt. Papperspåsar är knöliga och otympliga. En plastkasse från affären som soppåse är inte aktuellt med nuvarande pris 7 kr, så jag köper soppåsar på rulle. Plastkassar är lättare att packa i än papperskassar, formen är liksom flexiblare. Att frysa in mat i tunna plastpåsar istället för skrymmande plastburkar är mycket bättre tycker jag.  Länge leve plastpåsen!

Klockan ett hämtade jag min dotter från pappa. Hon var lite uppspelt, för nu skulle det bli kalas. När vi kom hem till mig dukade hon. Servett under papperstallrik, en pappmugg med ostbollar i och en mandarin på varje tallrik. Riktiga skedar la hon fram.  Den första som ringde på dörren var N. Till och med Idas lillebror fick ett paket! (Han var kvar hos pappa.) Tvillingarna J och L kom med sin mamma. Bästa kompisen L från förskolan och nuvarande bästisen S. Nya kompisen och grannen E som går i tvåan och V från Uppsala. Det blev några stycken till slut! Min dotter öppnade presenter och hon blev glad för dem. Tyvärr hade S blivit ledsen och gått hem. Hon är blyg och någon hade skrattat. Jag försökte trösta, men det var för sent.  Barnen pysslade med allt material som jag hade köpt. Ett urval syns här, men det var nog dumt att fotografera på micron... Tårtan var fel tyckte min dotter. Låt oss inte tala om vad princesstårtan kostade... Min dotter bjöd på pepparkakor ur burken

I ett år har jag grunnat på hur man skulle kunna ha ett kalas. Min dotter är född 21 december så jag kom fram till att det får bli ett julkalas med pyssel till 1 advent. Idag är det dags och jag är så nervös. Nu har vi dammsugit och lagt ihop bäddsoffan. Jag ska fixa julduk, ordna godispåsar, hämta tårta, julpynta, lägga fram pyssel och mycket mer. "Dagen är kommen" sjunger jag medan jag julpyntat och ordnar godispåsar.

I torsdags ringde det i min telefon. Det var en blomsterhandel som sa att jag hade ett blombud. Vem kunde det vara ifrån? Någon granne som jag hjälpt? En hemlig beundrare (knappast)? Från Bryssel för att ett paket kom bort? Ingen har heller dött nyligen, tänkte jag lite cyniskt. På kvällen ringde det på dörren och utanför stod blommor. Titta så fint, en stor orkidé med lila färg! Först hittade jag inte kortet när jag packade upp. Var det från någon som inte ville ge sig tillkänna? Men så såg jag kortet, det var från kollegorna i USA. Tänk att de ville skicka blombud för att tacka för vårt samarbete. Jag blev riktigt rörd faktiskt. Aldrig förut har jag fått så fina blommor av kollegor. Från mail-tjafs med Puerto Rico till blombud på ett dygn. Det här jobbet är verkligen något speciellt!