bokkällan

  Äntligen tog jag mig till bokhandeln Hedengrens för att vara med på en författarträff, denna gång med politiskt tema. Jag noterade att författaren var klädd i kavaj, chinos, randig trikåtröja och hade bara fötter i Birkenstocksandaler. Man kan ju inte vara för välklädd. Dukarna under bokhandelns böcker var utstuderat omanglade och skrynkliga. En duk var till och med sydd av olikfärgade, kvadratiska tygbitar som ett lapptäcke. Damen bredvid mig i publiken hade röda skor med lite klack och vit hatt och somnade efter en kort stund, med sin rosa mobil i handen. Jag som trott att jag skulle vara den tröttaste besökaren, men istället blev jag på alerten. När författaren berättat översiktligt om den amerikanska presidentvalskampanjen gavs tillfälle att ställa frågor. Ett antal män berättade utförligt om sina egna specialkunskaper, för att sedan ställa smala frågor som inte knöt så väl an till författarens ord. Jag hade velat be författaren utveckla några spännande saker, viftade och f

Katarina Johanssons Den onda badankan borde man kanske inte alls läsa, det går ju trots allt inte att skydda sig mot kemikalier, bara att minska exponeringen. Små barn är särskilt utsatta då de sover mycket i sängar med nya sängkläder och madrasser, kryper på plastgolv, äter mycket i förhållande till sin vikt och biter i plastleksaker. Författaren råder oss att inte ha leksaker i plast som luktar, sy babylakan av väl använda stora lakan, inte måla om babyns rum och undvika plastgolv. Jag som tycker plastgolv är både snyggt och praktiskt... Att leva med en mindre mängd kemikalier är ett livsprojekt, jag ska försöka undvika de största fällorna.

Om jag hade varit forskare, skulle jag ha forskat om tristess och tråkighet. Äntligen har jag hittat en bok som handlar om det, nämligen Långtråkighetens filosofi av Lars Svendsen. Hur mycket tid slösar man inte bort på att ha tråkigt och finns det någon mening i det? Är det ett modernt fenomen eller inte? Vi människor tar till alla möjliga strategier för att slippa ha tråkigt. Tänk att man inte ens kan åka buss utan att titta på en tv-serie i mobilen, lite tragiskt är det tycker jag. Såväl klassiska filosofer som Pet Shop Boys populärmusik får vara med och forma boken, där romantiken har en central plats. Jag hoppas kunna hitta ett tema här att bygga vidare på, kanske hur vi försöker fly tristessen med förälskelse och passion, men då skulle jag behöva se många långtråkiga filmer om kärlek.

Just nu läser jag Sagan om ringen igen, som jag senast läste när jag var tretton år. Nu när jag vet hur det går kan jag ta det långsamt och dröja vid detaljerna. Historien är fartigare och dialogen mer levande än jag minns den. När jag åkte till Gotland förra helgen tittade jag på Sagan om konungens återkomst över axeln på en annan passagerare med dator. Bäst jag tar fram mina egna dvd:er för en till repris. Varför tröttnar jag aldrig på Sagan om ringen och Shrek-filmerna?

Olle Svensson (1904-1972) levde ett hårt liv i Dalarna med arbete i skogen och bekymmer med hälsan. Hans stora glädje var skrivandet och dikten, som han ofta inte kunde ägna den tid han hade önskat. Olle Svensson skriver ofta om naturen och vemodet, men här finns också osynliga händer som hjälper. På Folkets hus i Årsta lyssnade jag för ett par år sedan på Olle Svenssons dikter tonsatta. Jag köpte diktsamlingen Att vandra mot morgon och fäste mig framför allt vid de här raderna: Och detta är vårt ödes vilsenhet och nöd att när det ljusnar har vi inget ämbar att samla ljuset i och sommarns kärleksbröd Just nu önskar jag att jag kunde spara sommaren på burk. Sverige blir inte vackrare än träden på väg att slå ut i solen idag lördag 7 maj.

På biblioteket fick jag tag i Tråkboken, en samling texter på temat tråkighet, sammanställd av Susanna Sucksdorff och Tia Strandén (red). Här skriver en poet som inte lyckas känna tristess trots sysslolöshet, en man beskriver hur han är expert på att ställa in disk i familjens diskmaskin, en kvinna väntar på posten och någon sorterar strumpor. Förordet är tankeväckande, för vad är egentligen tråkigt? I tråkigheten kan det finnas vemod och hotande kaos, eller helt enkelt brist på variation eller engagemang. Kanske är vi tvungna att göra saker för att de hör till livets måsten eller för att andra helt enkelt har bestämt att de ska göras (som på jobbet). Jag ska leta efter fler böcker på temat! Trikighet är fascinerande.