bokkällan

Den härskande klassen handlar om hur Sveriges partier gjort sig oberoende av sina medlemmar genom att införa stora partibidrag till sig själva, hur politik har kommit att bli ett yrke där man stannar hela livet och får förmåner. Höga politiker ger jobb till sina personliga kontakter och får saftiga ersättningar och pensioner livet ut. EU-parlamentarikerna är i en klass för sig förstås. Den som slutat som politiker kan gå över och arbeta med lobbyverksamhet och PR, eller i en bransch som man gett fördelar under tiden i politiken. Kanske blir man ambassadör trots att det finns väl kvalificerade personer som skulle passa mycket bättre för tjänsten. Det är naturligtvis djupt bekymmersamt att det är så här, men inte något nytt. Boken har ostrukturerade kapitel där exempel staplas på varandra varvat med pratiga kommentarer. Jag önskar att Ericson hade valt de bästa exemplen och använt en tydlig struktur. Nu läste jag inte hela boken. Det är synd, för ämnet är angeläget.

Klara Johanson är helt enkelt för smart för att jag ska kunna hänga med. Klara Johanson (1875-1948) var litteraturkritiker och essäist. Den här söta lilla boken Skenbart förspillda dagar hittade jag på Söderbokhandeln. Den innehåller afroismer. (En afroism är enligt Wikipedia ett "kort, kärnfullt uttryckt förhållningssätt".) Vissa dagar går Klara upp i sig själv, lever i en andlig värld, bläddrar i böcker utan att egentligen läsa och tycks inte ha uträttat något. Jag känner igen det där! Klara Johanson finner ordet arbetsskygg vackert och rörande, trots att hon knappast kan ha varit det. Många av afroismerna i boken är alltför intelligenta för att jag ska förstå dem och den som inte är påläst om den tidens författare och tänkare missar en hel del. Boken i sig är söt och tilltalande och formatet bra att ha med i handväskan.

Som barn älskade jag Elsa Beskows solägget. Självklart vill man lifta med en fågel till södern och dricka apelsinsaft hela dagarna! Jag kände mig som älvan. Som student förälskade jag mig i sydeuropéer, åkte på mitt livs mest magiska resor till Sydfrankrike, Sicilien och Sardinien. Eftersom jag besökte Sicilien på sommaren blev det mest citronsorbet, inte apelsiner. Utanför Marseille badade jag i les calanques (en sorts fjordar) och lyssnade på cikador. På Sardinien kröp jag i en snårskog och plockade svamp, träffade en parfymör som odlade örter uppe på ett berg och plockade mandariner på en höjd som för mig kunde ha varit Edens lustgård. Synd bara att jag var klädd i min älskades mammas avlagda kläder och att han redan hade spanat in en ny. Varför stannade jag inte i sydeuropa? Elsa Beskows älva verkar ju inte sugen på att återvända. Ärligt talat, 40 grader på sommaren är inte trevligt, då måste man ju hålla sig inne halva dagen och när det blir lagom svalt är det reda

Apelsiner är magiska, det har jag vetat ända sedan jag som barn fick stifta bekantskap med Elsa Beskows Solägget. En apelsinlund på Sicilien lär oss om hur man odlar apelsiner, innehåller många vackra bilder och berättar tre systrars historia och en ös historia, blandat med nykomlingens fascination. Lånade den här boken på biblioteket, men vet ni vad, jag ska köpa den. Tarocco är för övrigt världens godaste apelsin.

    Elisabeth Schönbecks intressanta bok lär oss en hel del om hur rollen roll som yngst, äldst eller mittemellan påverkar vår personlighet och våra val i livet, alltifrån intressen till yrke och partnerval. Åtminstone jag hade inte insett tidigare att det inte behöver bero på dålig moral att yngre syskon är mer slarviga och riskbenägna.