bokkällan

I helgen skulle jag baka det lite speciella brödet Challah ur den här brödboken av Emmanuel Hadjiandreou, ett sabbatsbröd med ägg i degen. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig, men bröd blev det. Till att börja med behövdes det en deciliter mer vatten i degen än det stod i receptet. Vad kan det bero på? Annat mjöl, fel i receptet, eller jag är en ovan bakare? Ljummet vatten tog jag skälvklart direkt ur kranen fast man inte ska det (kan vara ohälsosamma metaller i ljummet kranvatten, har jag hört). Enligt författaren ska brödet knådas och vila på ett komplicerat sätt, men det struntar jag i. Ingen våt eller torr blandning, jag bara slänger i allt i köksassistenten och låter den gå 15 minuter. Degen jäste fint, jag hade förresten dubbla mängden jäst mot vad det stod. 6 gram jäst är inte mycket... Att forma brödet till en snurra är inte det lättaste, kanske hittar jag på något annat nästa gång. Brödsnurran har en tendens att bli för hög och börja snurra upp sig igen i ugnen.

Elisabeth Johanssons förföriska och inspirerande bok med chokladrecept finns nu i danskt band för runt hundralappen. Skynda att köpa säger jag bara, den är värd mer! Hoppas inte alla andra har hunnit före mig i eftermiddag... Recept på kakor, praliner och dryck med choklad finns här och det är inte för tillkrånglat, utan tilltalar vanliga hemmabakare.  Passar till jul om inte annat! Men mest är det väl matporr...

I Kvinnliga påsykopater av Lisbet Duvringe och Mike Florette, får vi lära oss mer om vad framför allt kvinnliga psykopater kan ställa till på arbetsplatser. Det är riktigt obehagligt. Ofta är det ambitiösa personer som drabbas och flera män blir allvarligt sexuellt trakasserade, till synes utan att kunna göra något åt det, eftersom omgivningen är för rädd för att ingripa eller helt enkelt bara ser den trakasserande personens bättre sidor. Jag inser att jag gjort rätt som bytt arbetsplats vid åtminstone ett tillfälle när situationen var ohållbar. Merparten av de utsatta personerna i den här boken har blivit sjukskrivna. Är det bättre att ge sig av? Man kan naturligtvis inte som lekman ställa diagnos på andra människor, men det är bra att känna till osunda mönster och vad det kan leda till. Anställ ingen utan att ta referenser och se upp om någon verkar för bra för att det ska vara sant! Håll distans till vissa personer och låt det ta sin tid att lära känna andra.

Med tanke på att många författare skriver sina böcker framför datorn, är jag förvånad över att de faktiskt blir färdigskrivna. Själv kommer jag ofta uselt överens med både jobbdatorn och hemdatorn... Det stora datahelvetet (”Jag och min dator, mitt liv framför skärmen”) En del människor, kanske blir de alltfler, har en naturlig fallenhet för att komma överens med datorer. Jag hör inte till denna lyckliga skara. Jag är övertygad om att min jobbdator (och min privata dator med för den delen) är ondskefulla sabotörer som skrattar och pekar finger när jag inte kan hitta en dold funktion eller lyckas komma in på internetbanken. Allt detta måste ha planerats in i minsta detalj av en ondsint programmerare för att reta just mig. Jag tycker om ord, böcker och blanketter, inte program med oändligt många oöverskådliga funktioner. Ett program med många funktioner gör mig inte exalterad, utan trött innan jag ens har börjat. Vad sägs om att ta fram ett mini-Excel med bara de mest använda fun

I närheten av mitt jobb i Sollentuna, längs en gångväg har jag hittat inte mindre än sju äppelträd med intensivt röda äpplen, som inte bara är röda på utsidan, utan även på insidan och smakar riktigt gott. Annars är ju små, röda äpplen ofta förvildade och sura. Vem kan ha beslutat om att plantera dem? Hen hade i alla fall god smak, det måste jag säga. Jag har plockat lite då och då under flera veckor, men nu när snön har kommit måste de sista äpplena ha frusit sönder. Aldenhams purpuräpple visade sig dessutom vara det allra första äpplet som presenteras i boken 100 älskade äpplen, som jag skrivit om förut!

På väg hem från Coop hittade jag de här två söta lapparna. Den eller de som skrivit tar kanske inte hand om sig så väl med tanke på inköpslistorna, är i alla fall inte snåla och handstilen tilltalar mig. Allt är skrivet på baksidan av kvitton. När jag var i tvättstugan i lördags märkte jag att någon skrivit en personlig hälsning under en stol, förmodligen till en man som inte lyssnar. Hoppas jag kan få en bra bild på den texten, blyertstexten lite svårtydd. Så länge det inte är vanligt klotter är jag förtjust i handskrivna budskap, det är ju inte heller lika vanligt numera.