Är det någon som är glad här? Kanske kvinnan på omslaget. Jag är inte glad. Trots att jag läst Susanna Helis bok Föda utan rädsla gick det inget vidare när det var dags. Barnet kom i och för sig ut den vanliga vägen och jag sprack nästan inte alls, vilket jag är djupt tacksam över. Amma kunde jag och min son mår bra, trots det är det något som skaver. Flera saker faktiskt. För det första hade jag inte frågat mig själv vad som faktiskt skulle kunna hjälpa just mig om jag upplever det mest smärtsamma jag vart med om. Jag trodde att jag var mer smärttålig, men det är jag inte! Jag hade helt enkelt inte upplevt smärta förut, bara lite mensvärk och ont efter ett kejsarsnitt, men det var ingenting jämfört med förlossningssmärta. Ordet smärta vill jag egentligen inte använda i det här sammanhanget, utan jag säger tortyr. Det är ärligare. Tyvärr, ordet smärta räcker inte till. Smärta är för mig molande värk eller att slå en tå i ett stolsben. Redan hemma när värkarna började gjorde