bokkällan

Det kliar i fingrarna på mig att börja rensa ordentligt efter vintern. Barnens urvuxna kläder, leksaker de inte leker med och kläder jag själv tröttnat på ska till second hand.  Skor är lite svårt. Jag vill ställa undan vinterskor, men har ingen plats. Ett par skor ska jag kasta och några andra åker in i en förvaringspåse med dragkedja under sängen.  Jag ska städa själv och troligtvis boka en städfirma som våttorkar alla rum och skrubbar i köket. En annan firma ska putsa fönster. Vid ålder 40+ har jag blivit lat.  Som kronan på verket ska jag måla en fondvägg i köket i slutet på juni. Sen var det bäddmadrasserna som ska tvättas eller kastas. Spännande ska det bli...

Områdets nya lekplats är invigd! Äntligen finns det någonstans att vara. Vi har tillbringat timmar där. Den lokala stranden är på gångavstånd och barnen badar även om det är kallt. Äntligen kan vi skippa vårt lokala köpcentrum! Det blev en toppenhelg. Ytterligare en glad nyhet är att min dotter har börjat vara snäll mot sin lillebror. Hon säger till och med att de ska gifta sig...

När jag gick i skolan förstod jag inte att vissa personer var populära bland annat för att de var extroverta. Jag kände mig tråkig och mindre värd och hoppades kunna förändra mig själv. Visst kan man lära sig att verka mer utåtriktad, men grunddraget ändrar man inte, det är man född med och det kommer alltid att finnas där. Så småningom insåg jag att inte heller de extroverta skonades från svårigheter.  Jag fick acceptera min personlighet och umgås med människor som jag passar ihop med. Det är ändå lite sjukt att människor som inte tänker efter och som syns och hörs anses mer värda. I Japan har jag hört att introverta har högre status än hos oss.  Idag ska till och med förskolebarn göra muntliga presentationer. Min son gillar det inte och jag tycker att det är för tidigt. Min dotter vill inte prata inför klassen, men läraren brukar fråga henne på sidan om. Jag ser inte barnens introverta sidor som ett problem och hur som helst kan jag inte ändra på dem.

Ibland fantiserar jag om att operera magen så att den blir platt igen efter graviditeterna. Låt säga att jag skulle lägga 100 000 kr på det och att magen verkligen blir platt med minimala ärr. Skulle det verkligen vara värt det? Vem bryr sig om min mage putar? Tänk allt annat man kan göra med så mycket pengar, resa till exempel. Och goda relationer eller lycka kan aldrig köpas. Nej, nu får jag lägga ner de här tankarna. 

Min vänstra tumnagel kommer för alltid att vara knölig. Jag klämde den i en möbel när jag var gravid med min dotter. För att förbättra nagelns utseende använder jag Nalox, trots att det inte är nagelsvamp som är problemet. Det blir bättre, men det är inte billigt. Så här till sommaren provar jag Deodoc, en deodorant för underlivet. Skum produkt, skulle inte den kunna framkalla problem med svamp? Vi får se.  Tea tree oil är alltid en hit, både som schampo och ansiktscreme. När produkterna tar slut beställer jag nya. Bäst att gömma dem för barnen bara, det händer att dottern häller ut schampo.

Till min födelsedag nu i maj beställde jag en blå Nokia utan internet. Den har radio och spel dock och jag ska ha kontantkort till den I denna enkla telefon tänkte jag lägga in mina viktigaste nummer och ha den som ledighets- och extra telefon. Skönt att skippa internet ibland! Jag kan ha med en anteckningsbok i väskan för sånt jag vill googla eller kolla upp senare. Enda kruxet är bank-ID och att köpa biljetter till Uppsala. Nokia funkar inte en jobbdag. 

I samma veva som jag började jobba efter att ha pluggat franska mötte jag B på en flygplats i England. Ryan Airs Stansted var det. Vi hade båda spenderat natten där. B spanade in mig när jag köpte böcker (och morotskaka på Boots) och började prata. Han var smart nog att välja ämnen som han förstod skulle intressera mig och han tog själv initiativ.  När jag kom hem låg ett långt mail och väntade i min inkorg. Tyvärr var jag inte riktigt med på noterna när han var så på. Nät jag väl blev intresserad var han svår att nå. Vi reste i alla fall i Frankrike och till London och hade kul. Jag fick solsting och feber på tåget till Lyon och låg till sist utslagen på hans föräldrars soffa med katten. B har kanske inte utseendet för sig, men en fantastisk utbildning och ett kulturellt kunnande. Han sjöng i en avancerad kyrkokör som barn och gick i en skola med inriktning på klassisk musik. Han kan spela gitarr. En dröm vore att spela in en duett med honom. Som vuxen kom han in på ett universitet me

Igår läste jag en artikel i DN om arrangerade äktenskap i Indien. Att bara gifta sig inom sin kast kan jag tycka är sorgligt, men med tanke på att hälften av kärleksäktenskapen spricker i Sverige kanske det inte är så dumt med arrangerade äktenskap? Man har lägre förväntningar och fokuserar på det praktiska. Har man tur blir man lycklig med den som föräldrarna valt. Eller? Blir man inte lycklig är det i alla fall inte ens eget fel. Min son har en indisk kompis på förskolan. Hans föräldrar verkar mycket lyckliga och har precis fått en liten dotter. Men, jag skulle aldrig våga fråga dem om de gift sig av kärlek eller inte. Jag skulle faktiskt tippa ja, men ändå.

Min gammelfarmor hade 11 barn, varav ett par tvillingar. I åldern 19 till 32 år var hon nästan konstant gravid och ammade väl hela tiden. Hur man orkar med det kan jag bara inte förstå. Var barn förr i tiden mer självständiga och fick ta hand om sig själva? Lekte de ute utan föräldrarna? Lydde de eftersom de blev slagna annars? Hur var sovrutinerna? Förlåt gammelfarmor att jag spekulerar. Av de 11 barnen fick nästan samtliga två barn. En dotter gifte sig två gånger och hade två barn ned vardera make. Tyckte den stora barnaskaran att livet med många syskon inte var så roligt? Eller ville de vara moderna, kvinnorna ut och arbeta och så? Min far fick två barn och hans syster inga. Flera av mina vänner har "bara" ett barn, vissa två och några inga alls. Vad ska hända med Europa om den ursprungliga befolkningen får så få barn? Kulturen har ju fört med sig många goda saker. Ska den dö ut? Jag fortsätter fundera över varför tre barn anses vara så många. Man börjar sent, varje barn s

S var min första riktiga pojkvän som jag verkligen var kär i. Vi träffades i samma studentkorridor. Han var från Italien, närmare bestämt Sicilien. Jag var ihop med honom tills jag skulle börja plugga i Frankrike. Då tog det stopp. Jag insåg att jag inte ville tillbringa hela mitt liv utomlands som hemmafru. Jag säger det igen; han var relativt kort med ett fint hårsvall, till och med lockigt hår. Och en söt näsa.  Vi reste i Italien och Frankrike och jag trodde ett tag att jag skulle gifta mig med honom. Han läste statsvetenskap. När han skulle påbörja doktorandstudier gjorde jag slut. Han var så arg och helt knäckt. S tycker nog fortfarande att vi borde ha gift oss. Han är idag gift med en italienska och jobbar för EU. Ibland skriver han mig en liten hälsning. Jag tycker fortfarande om honom, men ångrar inte att vi gick skilda vägar. Jag var för ung och naiv när vi träffades.

För några inlägg sedan skrev jag om tre attraktiva, kända män. Nu tänkte jag skriva om tre ej kända, attraktiva män som jag har känt. Den första är G från Israel. De andra två är B och S, från Frankrike  respektive Italien. G är som jag nämnde Israel, kanske lite kontroversiellt i dessa tider. Vi träffades på en fest i Stockholm runt 2007. Jag hade på mig en tight guldklänning och det gillade han. G var relativt kort med ett fint hårsvall. Han var lite ytlig, utseendefixerad och kaxig, men hade andra egenskaper som jag tyckte om. G tyckte mycket om sina syskonbarn och spenderade gärna tid med dem. Eftersom han gjort värnplikt i tre år var han vaksam och det kändes tryggt att vara ute med honom. Sedan visade han sig vara en jäkel på att städa! Han hjälpte mig flyttstäda min lilla etta när jag bytte upp mig till en större lägenhet. Putsa fönster går lättare med tidningspapper, visade han. En pinsam grej är att jag ringde honom när jag var svårt deprimerad efter en separation. Ingen av de

Ibland fantiserar jag om ett barn till, ett sladdbarn kanske. Nu är jag ju över 40, men det skulle nog gå. Om jag bara ville. (Sen är det ju en annan sak att inte vara glad i tillverkningsmetoden.) Livet med bebis är ingen dans på rosor, det  innebär sömnbrist, konflikter mellan trötta föräldrar, ekonomiskt tapp, oändligt mycket städning och jobb med blöjor och mat. I värsta fall har barnet hälsoproblem. Jag har två barn som behöver mig. Mina barn föddes små (2 kilo) och utifrån vad jag vet är de friska. Men, det finns aldrig några garantier för att ett barn föds friskt. I vissa länder kompenseras kvinnor som föder fler barn. Vad skulle krävas för att jag skulle skaffa ett barn till? Ekonomisk kompensation och gratis barnpassning? Större lägenhet? Sanningen är att småbarnstidens sömnbrist och en icke fungerande relation gjorde mig deprimerad. Jag ska inte ta risker med min hälsa igen. En annan aspekt med barn är att man behöver hjälpa dem med deras sociala liv. Barn är ju inte ute och

 Mycket av det vi har i våra garderober är "finkläder" som nästan aldrig används. Klänningar och kavajer som vi haft på oss en gång om ens det. Jag röstar på att vi gör oss av med alla finkläder efter bröllopet eller festen och skaffar nya på second hand om det behövs. Kläderna hinner ändå bli omoderna. Nedtonade kläder för begravning kan man eventuellt ha. Förra sommaren köpte jag en vit kavaj och en ljusblå klänning för att äta middag med gäster från Storbritannien. Får se om jag behåller dem. En kofta i ylle jag hade som gravid hänger löst, liksom en lila yllekofta mamma har köpt till mig (säg inget).  Vad är det då som jag gillar och vill behålla? Ett antal cardigans i bomull och enkla kjolar i blått.

Nu är det snart sommar och jag drömmer om att resa. Jag föddes på en ö, men är inte överdrivet förtjust i Gotland där jag växte upp. Däremot älskar jag Bornholm, Rugen och Sardinien.  Kanske, kanske kan det bli ett kort besök på Bornholm i sommar efter Österlen. Bornholm är en paradisö långt bort. Sandstränder, rökt fisk, söta hus och lugn och ro. Inte helt olikt Österlen, men stora höjdskillnader och backigt.  Vilken ö besöker jag härnäst? Gotland räknas inte, dit ska jag 6 juni.

Av någon anledning gillar jag Polen. En gång var jag där på kick-off med jobbet och det var fantastiskt. Den högste chefen tog i hand med alla innan middagen och välkomnade var och en personligen. Människor på stan var trevliga och hjälpsamma, till exempel om man hade problem att köpa biljetter. Mat och boende är relativt billigt i Polen. När jag var 20 år gammal jobbade jag som vårdbiträde och imponerades av mina tre polska kollegor. De var glada, arbetade hårt och klagade inte på arbetsvillkoren. De polska grannar jag haft har varit gästfria, hjälpsamma och omtänksamma. Varför flyttar då människor ifrån Polen? I alla fall historiskt har många flyttat. Politiska och ekonomiska skäl kanske. Jag inbillar mig att korruption kan ha varit ett stort problem i Polen. Idag verkar det gå bra för Polen; ekonomiskt uppsving, bra infrastruktur, tillgång till prisvärt boende och kanske även arbetsmarknaden ser ljus ut. Ibland leker jag med tanken på att bo i Polen i ett tysktalande område, men lan

Innan man går ner i Falu Koppargruva bör man byta till fula kläder. Rödaktigt damm och vatten kan förstöra skor, byxor och jackor. Jag tog på mig ett par gamla, svarta skor och slitna, svarta byxor. En gammal röd sportjacka hade jag också. Ännu har jag inte orkat rengöra skorna. Jag antar att Mari Kondo inte rekommenderar att man sparar kläder för målning, svampplockning, gruvbesök och grovarbete, men några måste man faktiskt ha. Ett par vita skor har jag förstört i Falu gruva och det ska inte bli fler.

Idag är det hemfärd från Dalarna. Tillsammans med Skåne (Österlen) är Dalarna min favorit bland de svenska landskapen.  Gotland och Öland lockar inte, inte Västkusten och i norr måste man ju tåla mörker och tycka om att åka skidor.   Till och med sånger från Dalarna kan jag. Om sommaren sköna är så fin, Tula hem och tula vall är sorglig och Sollerö långdans måste ju vara från Dalarna. Inget annat landskap har en sådan stor gruva, en konstnär som Carl Larsson eller kan fira midsommar som man gör här.  Sverige har så många landskap och jag har besökt kanske hälften av dem, men jag känner inte för att upptäcka nya. Jag vill åka tillbaka till Dalarna och besöka Zorn-gården, trots att Zorns tavlor egentligen inte tilltalar mig.

Idag ska jag gå på visning i Falu gruva. Jag har varit där förut, men inte mitt resesällskap. Arbetsförhållandena genom århundradena var chockerande för nutida människor. Många skadades och dog.  Varför vill jag besöka gruvan igen? Jag vill nog mest se om jag missat någon information vid senaste besöket. Igår bestämde jag mig för att läsa Carl Larssons självbiografi. Vad ska jag läsa efter besöket i gruvan? Saker jag missat om Carl Larsson var bland annat hur svårt han hade det som barn i en fattig familj och den dåliga relationen till fadern.  Efter gruvan blir det en tur till Siljan, ikväll musik i en kyrka. Imorgon är det dags att åka hem.

Idag vaknade jag i Svärdsjö. Tänkte ta mig en minisemester tillsammans med en viss man med bil.  Idag ska vi till Carl Larsson-gården och jag ska även träffa min äldsta kusin. Imorgon blir det Falu gruva och vi ska  hinna med en tur till Siljan. Här ute på landet känner jag mig som en utböling och en stockholmare. På Max hade alla sportkläder och jag satt där i fiskarhatt och rutig kavaj.  Jag fantiserar alltid om att flytta till de områden jag besöker. Här i Dalarna skulle det bli svårt. Man måste köra bil, vad ska man jobba med och vad finns det att göra på fritiden?  Drömmen om landet förblir avlägsen. Jag växte upp på landet och hörde inte dit. Hoppas att dagen överraskar mig och får mig att tro på att ett gott liv finns i Dalarna.

Jag funderade över vilka kända män jag anser vara attraktiva. Den mexikanske skådespelaren Gael Garcia Bernal, den franske nyhetsuppläsaren Laurent Delahousse och kanske en ung Per Gessle.  Särskilt Laurent Delahousse är intressant här. Han verkar nämligen vara genuint intresserad av andra människor när han intervjuar. Han flirtar också, ja minsann. Det känns som att han sitter i rutan och bara SER dig i ögonen och bekräftar dig, uppskattar dig, är nyfiken på dig och vill veta mera. Om ens liv alltså, inte nödvändigtvis hur man ser ut utan kläder. Det finns ett underbart klipp där Delahousse och Mylene Farmeur flirtar på bästa sändningstid och Laurent ställer frågor om att vara mjuk och känslig, att möta publiken på turné trots blyghet. Ju mer Mylene berättar, desto mer lägger Laurent huvudet på sned, ler inkännande och nickar. Gael Garcia Bernal har spelat i filmen Fader Amaros synder, där en katolsk präst och en ung kvinna har en förbjuden relation som slutar med död efter en illegal

Fortsätter på temat sex här, trots att jag påstår mig inte gilla det. Kan sex vara annat än samlag? En romantisk promenad, ett trevligt samtal över en kopp te, att titta i smyg på en attraktiv person på bussen. Här menar jag att det kan skapa pirr i magen att vara nära attraktiva personer. Det behöver inte vara mer än så. Liknande känslor kan jag få av att laga mat och testa olika smaker. Och surprise... av städning. Jag älskar blanka, fina ytor, pastellfärger och vissa blommor (men de får inte vara vissna). Att prova kläder kanske också ryms här. Kan också tillägga att jag inte vill se bilder på attraktiva personer avklädda. I nästa blogginlägg ska jag fundera över vad som egentligen uppfattas som attraktivt.

Jag frågar mig ofta om sex är en tävling och jag tror att svaret är ja, av flera skäl. Har du ett bra sexliv är du lyckad. Man ska vara snygg, ha ett bra jobb, bo bra, ha vänner och partner, barn och intressen, men också ett bra sexliv. Sex får gärna vara en hobby. Sex ska tydligen vara regelbundet och gärna avancerat. Olika ställningar, oralsex, hjälpmedel, knep och så vidare. Bara missionären två gånger i månaden duger inte. Låt säga att jag var förälskad i en man och dejtade. Då skulle jag vara nöjd att hångla med honom och inte mer. Det som kommer sedan behöver jag inte. Sex är kladdigt, fysiskt krävande, tar tid och är opraktiskt. Efteråt måste man tvätta sig. Suck. Att äta middag med en attraktiv man, prata om komplicerade saker och skratta lite räcker för mig. Jag får väl leta upp den trevliga och smarta mannen i bokhandeln igen...

Min dotter har önskat sig en kappa som mamma. Jag letade runt lite och köpte en marinblå, kort trench på Gina tricot. Den visade sig vara stor i storleken och dottern gillade den inte. Jag tyckte om den, men materialet var dåligt och man kan väl inte bara behålla något och hoppas att dottern en dag använder det? Halvt på allvar provade jag samma trench i storlek 170. Den var för stor! Jag älskar marinblått, men inte ens modellen var bra. Nu ska jag använda det jag har istället! 

Varje gång jag ser en bild från Paradise hotel blir jag illa berörd. Ytliga, plastigt vackra människor som ska festa, mobba, snacka skit om varandra och ha sex.  Låt säga att jag dök upp i Paradise hotel som en tragisk Joker. "Hon går och lägger sig klockan nio, är för fet för att ha bikini, sminkar sig inte, har inte sex och pratar bara om böcker." På sin höjd skulle deltagarna gilla mitt hår och vissa klädesplagg. Dricka alkohol måste man ju göra, så då kan jag inte bli Joker.  Tänk om en vanlig, betydligt mindre snygg person med ett enkelt jobb och vanor är en långt bättre människa än en deltagare i Paradise hotel. Vad spelar det för roll att man är smal, tränad och brunbränd om man inte är sympatisk? Vem vill egentligen umgås med någon som bara är snygg? Jag ska blunda nästa gång en bild från Paradise hotel dyker upp i flödet på nätet.

Den brittiske skådespelaren Stephen Fry, som även är homosexuell, menar att om kvinnor verkligen gillade sex så skulle de ha sex utomhus med främlingar, på liknande sätt som en del homosexuella män tydligen har.  Kvinnor ställer upp på sex för att kunna ha ett förhållande med en man, enligt Fry. Ja, vissa har onekligen sex som en hobby och ägnar väldigt mycket tid och energi åt det.  Som mamma till små barn kan jag bara säga att sex kommer väldigt långt ner på prioriteringslistan. 

Djur har brunstperioder när de parar sig, men människor förväntas visst jucka konstant. Män verkar vilja ha betydligt mer och råare sex än kvinnor. Tack och lov ska kvinnor idag inte behöva ställa upp om de inte vill, men övergrepp sker hela tiden. Förövaren är nästan alltid en man. Tänk om mäns sexualitet kunde medicineras bort på bred front, då skulle vi slippa övergrepp, tafsande, stirrande på stan och porrberoende. Tiden kunde ägnas åt viktiga saker istället (som att städa och laga mat).  Barn kan tillverkas genom konstgjord befruktning. Jag är så trött på män och deras fixering vid sex. Har de verkligen inget bättre för sig? 

Idag har jag dammsugit, moppat golv, städat badrum och dammat. Även en tur för att lämna en kasse till second hand blev det. Jobbigt, men nu känns det bra. På second hand hittade jag en vegetarisk kokbok och en Mari Kondo-bok som jag köpte. Min dotter vill av någon anledning ha en kappa som liknar min svarta. Jag har köpt en mörkblå, får se om hon gillar den. Jag har även slängt ofräscha strumpor som jag inte gillade och lagt in nya i skåpet. Inte köpa för många på en gång bara. Nu känner jag mig rätt nöjd. Ska dricka te och läsa om Mari Kondo-metoden för utrensning.

I en region i Frankrike vill borgmästaren förbjuda Smartphone för unga. De ska till och med kunna få gratis telefoner utan internet. Jag lekte med tanken på att själv ha en dumbphone med bara mina viktigaste telefonnummer, sms, samtal och... radio. Det vore väl något för sommaren! Hos Elgiganten finns en blå variant från Nokia som jag gillar. Tänk att Nokia inte dog ut! Om jag själv har en osmart telefon blir det ju lättare att argumentera för att barnen ska ha det också. Köpa te och choklad kan man inte göra på en osmart telefon och inte heller köpa biljetter till Uppsalatåget. Det kanske går att lösa. Nyheter som jag alltid läser av slentrian kan jag klara mig utan. Och Swish... Hm, får fundera.

Valborg gick över förväntan! Puh. Lillebror som är fem år åkte barnvagn till elden och storasyster körde. Vi hade faktiskt lite picnic. Dottern träffade några klasskompisar.  Elden tändes kl nio och en kvart senare gick vi hemåt. Barnens pappa kom på slutet och dottern fick åka hem på hans cykel. Inget gnäll! Jag upptäckte till och med att jag själv var piggare än förra året. Vi somnade runt halv elva. Typiskt att barnen vaknade klockan sex som vanligt.

Just när jag behövde prata med den lokale kassören om mina våndor inför Valborg så var han inte där. Minns när han gav oss extra papperspåsar för godis till kalaset utan att vi behövde betala. "Kommer inte på fråga", sa han. Idag får jag deppa vidare och dricka Pepsi. Kassören hade säkert haft en bra twist på det här med Valborg som jag hade behövt.

Valborg vid elden brukar vara segt och kallt och bara väntan. Man ska heller inte vara där för tidigt, men inte för sent, för då har elden brunnit ut. Ingenstans att sitta och inga toaletter. Suck. Detta blandat med gamla minnen om att inte höra till, att inte ha en egen by eller eld där man är välkommen gör mig sorgsen. Jag hade tänkt skippa Valborg och stanna hemma med barnen. Nu har min dotter bestämt sig för att vi bara måste gå och jag klarar inte att säga nej. Det är en halvtimme att gå och alla kommer vara övertrötta när vi ska hem. Ingen idé att gå före klockan sju... Vagnen åker med om lillebror måste med. Hur ska detta gå? Fint väder blir det kanske, alltid något.

Ibland vill man bara att bussen ska komma och så gör den det!  Dottern bytte byxor tre gånger imorse, men en vältajmad buss eller två räddade mig från större förseningar. Vilken glädje när man inser att man hinner med! Får se vilja bussar som går i eftermiddag. Solen har i alla fall tittat fram.

Just i helgen var barnen lugnare, jag kan knappt tro det. Inget tjafs när vi skulle gå och lägga oss och dottern sov i sin säng. Hon lekte snällt med lillebror för det mesta. Vår barnvakt kom till oss några timmar och det var roligt.  Igår, lördag skippade vi till och med att åka till köpcentret, det var ju uselt väder och barnen lekte bra inne.  Det finns hopp! Nu vill jag bara att dottern ska leka mer med kompisar, men först måste det fungera hemma.

Blött, blött, smutsiga vantar och regnkläder att ta hem från skolan och dagis. Jag fick boka en akut tvättid, men sedan fick jag hänga på galgar lite överallt.  Få saker gör mig så sur som att hämta båda barnen, gå 15 minuter från dotterns skola i regn och ta bussen. Borde jag ha bil?  Vi har blivit lurade på våren. Det är snart maj och det snöar.

Idag var jag på en kort digital intervju för ett jobb där det krävs kunskaper i tyska. Egentligen vet jag att jag inte vill byta jobb, men det kan vara spännande att se vilja möjligheter som finns och hur andra företag arbetar. Jag skäms lite för sitt jag går på intervju utan att vara genuint intresserad, men rekryteraren hörde av sig och jag tänkte "kanske, kanske". Det var som vanligt intressant att gå på intervju och det visade sig att företaget också skulle kunna behöva mina kunskaper i franska. Men nu måste jag hitta på en ursäkt om jag går vidare i processen...

Om jag var prinsessa skulle jag inte arbeta hemifrån med kvalitetsdokument, men vad skulle jag göra istället? Prinsessor kan ha barnflickor, alltså kunde jag ha minst tre barn. Mitt hem skulle vara vackert och alla ytor nya. Inga slitna plastgolv, gamla lister och märken i badkaret. Trasmattorna åker också ut, liksom Ikeamöblerna. Vem skulle min make vara? Felipe av Spanien verkar trevlig och bildad, men han är upptagen. Hans far var i och för sig ingen rolig typ, notoriskt otrogen och osympatisk.  Som prinsessa skulle jag ha en personlig tränare och dietist och gå ner i vikt. Experter skulle få förbättra mitt utseende och min garderob och inte minst min image.  Men skulle jag göra något som är viktigt förutom att föda barn, kanske låtsas bry mig om välgörenhet och visa upp mig? Tveksamt. Och vad gör man när man tröttnat på att ha en man och inte kan skilja sig?

Igår träffade jag inga hjältar i Uppsala. Men vänta... Någon körde tåget fram och tillbaka och jag kom i tid. Någon hade städat kontoret där min grupp jobbar. Maten i matsalen kostar 120 kr, men var god som vanligt. Chefen i USA ställde inte in vårt digitala möte, bara en sådan sak. På vägen hem fick jag syn på en skvallertidning i en kiosk och tjuvläste. Prinsessan Charlotte Casiraghis äktenskap är visst inte lyckligt, maken Dimitri som är regissör har inte synts till i Monaco på över ett år. Monacos kungahus är intressant, eller är det? Det sägs vila en förbannelse över dem och otrohet, tidiga dödsfall, oäkta barn och skandaler har varit en följetong i media.  Jag kan inte hjälpa att jag gillar Charlotte Casiraghi, vars mamma är prinsessan Caroline, bror till Furst Albert. Charlotte är snygg och verkar intelligent, men hon är också rätt privat och verkar hålla sig i bakgrunden. Hon var två söner med två olika män.  Kära Charlotte, ta hand om barnen och strunta i män. Har man varit gi

Som jag nämnt tidigare borde jag sluta läsa skvallertidningar om rika och snygga människor. Lever man ett vanligt, enkelt liv finns ju många viktiga människor man mött som borde hyllas. Den första jag tänker på är en gammal kollega som sa ifrån när andra talade elakt om vår arbetskamrat. "Så ska ni väl inte säga heller, det är väl inget fel på honom", sa hon. Det är stort att göra så. Läkaren som räddade livet på mig och min dotter när jag hade havandeskapsförgiftning uträttar stordåd varje arbetsdag. En kassör i min lokala lågprisbutik tar sig alltid tid att småprata med kunderna och hjälpa till att lösa problem. Han bryr sig verkligen om sina medmänniskor och han visar det. En nyanställd kille köade för att köpa lunch och den mer erfarne kassören sa; "Inte ska du behöva stå och köa på din rast. Säg till mig, så löser jag det."  Vi borde också skänka en tanke eller två till de som städar och gör fint, som jobbar och sliter. När jag jobbade i Botkyrka brukade kommun

Kulturnatten inleddes med Tapas och ginger beer vid S:t Eriksplan. Fantastiskt gott! Baconlindade dadlar är en klassiker, langos med chevre och rödbetor var gott och den lilla köttgrytan med tacochips i tre färger pricken över i. Efter maten skulle vi ta bussen till city, men det var 20 minuter till nästa buss. Vi tog tunnelbanan och gick. Vid Stadshuset var det timslånga kö och likadant vid Riddarhuset. Till slut hamnade vi på Rumänska kulturinstitutet. På kulturinsitutet var det lagom mycket folk och trevlig stämning. Tavlor och en kortfilm visades. Jag tyckte om en tavla av ett slott, den var inte helt realistisk. Tog inga bilder, för jag visste inte om man fick. Jag var mycket nöjd när jag åkte hemåt vid 10, men min kompis var lite besviken över bussarna och de långa köerna. Vi får ha en bättre strategi nästa år.

Igår lät jag 100 g smör ligga framme i flera timmar innan jag bakade cookies. Jag försökte inte heller dra ner på mängden socker, men jag la till kokosflingor. Kakorna blev så bra! Helt klart ska man låta smöret ligga framme halva dagen. Synd att jag inte fattade det för 30 år sedan bara.

Jag erkänner, jag gillar skvallertidningar. Igår köpte jag en och läste om Elin Nordegren och Tiger Woods. Jag måste erkänna att jag på ett sätt är avundsjuk på Elin, som gifte sig rikt och har många barn. Hon behöver inte arbeta för att försörja sig och snygg och smal är hon. Men det är ju vanliga människor som utför viktigt arbete som bär upp samhället och världen. Och föräldrar förstås, särskilt mammor.  Två personer som jag beundrar är Nalin Pekgul och Ann-Sofie "soffan" Hermansson. De har hoppat av politiken och arbetar i riktiga yrken. Nalin är sjuksköterska inom psykiatrin och "Soffan" kör sopbil.  Här handlar det inte om att vara snygg och rik, utan om att göra något värdefullt för andra. Varför slutar jag inte läsa skvallertidningar? Varför lockar det så mycket att vara rik och snygg? Skulle det vara en trygghet att inte behöva arbeta? Arbete ger struktur åt dagen och sociala kontakter om inte annat. Det kan mycket väl visa sig att ett liv utan arbete blir

Trötta jag som gärna somnar klockan 21 ska gå på Kulturnatten. Är det ett skämt eller? Sedan kommer jag att åka hem sent med pendeltåget och oroa mig för att jag kanske måste gå till lägenheten, om ingen buss passar. Men vet ni vad, någon gång måste man ju göra något annorlunda och först ska jag äta Tapas med goda vänner. En cola zero kan hålla mig vaken ett tag.  Vilket museum ska vi besöka? Det är en öppen fråga. Ett år besökte jag Operan och ett annat Leksaksmuseet.  Som ung gick jag på museum och bio, men nu blir det sällan av. För barnens skull borde jag skärpa mig och ta med dem. Naturhistoriska öppnar igen 4 juni, det kan bli första kulturella upplevelsen med barnen. Önska mig lycka till med Kulturnatten! Det kanske ger mersmak.

Här om dagen insåg jag att nästan alla maträtter jag tycker om innehåller ost. Lasagne, broccolipaj, Tareqs kyckling i ugn med soltorkade tomater och örtkryddor. Till och med salladen med couscous är det falsk fetaost i.  Varför denna besatthet av ost? Jag lägger ju inte ens ost på bröd. Ost smakar umami, tycker jag mig ha hört. Om jag nu skulle äta nyttigare, vore det bäst att ta bort mjölkprodukter eller bröd och pasta? Jag röstar på det senare, men vet att jag inte klarar av att gå på diet.

Med det nya sättet att fördela case på mitt jobb har jag nu fått så många att jag måste säga ifrån till chefen. Hur ska jag göra det på ett bra sätt? Jag sökte en intern tjänst och fick idag veta att den har gått till någon annan. Gissar litegrann att det kan göra att konsulter avslutas, men det vet jag inte. Den som jobbar får se.

Mina barn krånglar ofta med maten. Till min glädje har min dotter tröttnat på söta frukostflingor och börjat äta havrerutor istället. Äntligen! Igår åt min dotter köttfärssås, vilket hon inte brukar göra hos mig. Hon sa till och med att det var gott. Idag ska jag göra mer. Ibland tänker jag att man borde kunna leva på ett substitut, till exempel tofuliknande kuber med smaksättning. Näringsdryck är väl ett försök, men jag blir bara hungrig. Jag misstänker även att dryckerna med sin söta smak triggar hunger och motverkar sitt syfte. Mycket av det man kan handla i mataffären känns inte alls som mat. Chips, kakor och glass...  Om man ska äta vettigt, vad ska man satsa på? Min nyttiga bönpasta tillverkas inte längre. Pannkakor innehåller mjöl, kött är inte bra för klimatet. Men jag älskar ju mejeriprodukter! Suck. Det finns en gräns även för intaget av apelsiner, brocoli och morötter. Det blir köttfärssås ikväll trots allt. Kanske hittar jag pasta med 30 % bönor.

Vi åkte från norra Stockholm till Hammarbyhöjden jag och barnen. Det var uppehåll och lite sol när vi åkte. Min kusin ville egentligen ställa in för det dåliga vädret. Vi åt lite köttbullar hos henne. Tyvärr började det regna igen. Vi gick upp på Hammarbybacken, men det var egentligen för blåsigt och regnigt. Barnen var arga för att jag inte tagit med deras vintervantar, bara regnkläder. Nästa gång ska vi välja dag preliminärt och kolla vädret. Nu vet vi vart min kusin har flyttat och hur vi kommer dit. Utsikten vill jag gärna se igen en solig dag! Barnen var duktiga på att åka pendeltåg och tunnelbana. Bättre lycka nästa gång. 

Som 30- åring ville jag väldigt gärna ha barn och undrade om jag skulle få några. När jag var 34 föddes min dotter en månad för tidigt mitt i vintern. Hon var så söt, men så liten, vägde 2 kilo ganska precis och behövde mat ofta hela dygnet. Efter två år föddes lillebror. Jag var så glad att få en son också. Min dotter var inte lika glad och har bråkat med lillebror i flera år. Jag hade tänkt att barnen skulle leka fridfullt i vardagsrummet medan jag drack te och läste i köket. Så blev det inte! Istället har jag fått sära på barnen så att lillebror inte blir slagen. Barnen kan ha svårt att aktivera sig själva och tröttnar fort på leksaker. Lillebror brukar vara lugn och snäll. Storasyster är snäll i skolan, men stökig hemma. Häller ut tvål, stökar till när hon bygger koja och går ut på balkongen fast hon inte får... Betyder det att min dotter är en dålig människa och jag en dålig mamma? Hur kan sonen vara lugn när dottern inte är det? Det verkar dessutom som att barnen är mycket snälla

Vår gulliga barnvakt ska operera armen och kommer inte på söndag. Vi som har haft så fina och roliga söndagar med henne. Det är bara att hoppas att hon kan komma i slutet av månaden. Jag har tänkt ta med barnen på en utflykt till södra sidan stan, till en släkting som gillar barn. Men klarar mina barn buss, pendeltåg och tunnelbana? Vi får se. Om det går i lås kan de få se Hammarbybacken.

I sommar ska jag åka till södra Sverige, måla i köket och rensa bland kläder och böcker, särskilt för barnen. Som vanligt, det gäller att hålla på sina rutiner. En del av mig skulle vilja måla och åka till Skåne redan nu, men det får vänta. Semesterdagarna har just tickat in.  Borde jag göra något oväntat också, som att åka utomlands? Vi får se.

Jag var tvungen att deklarera för min brors dödsbo, det gällde försäljningen av lägenheten. Med avdrag för mäklararvodet blir det ingen skatt att betala, men ändå. Jag har skickat papperen till mamma så att hon kan skriva under och lämna till Skatteverket. Mamma bor nära ett skattekontor. Något som kallas inre reparatinsfond oroar mig lite. Hoppas inte Skatteverket kommer att jaga mig, men jag har inget att skriva där.  Nu är det dags att skriva tal till minnesvandringen i augusti. Och framkalla kort. Kanske orkar jag till slut ha ett foto av min bror framme. 

Idag läste jag i Dagens Nyheter om Handelshögskolans rektor. Han påstår sig mest vara intresserad av konst. Han säger också att han anser att skolor inte bör vara vinstdrivande. Tack för det! Om en rektor för Handels kan tycka så och säga det offentligt kanske det kan börja hända saker.

Småbarnsmamman Penny Parnwvik meddelar att hon har sjukt mycket sex med sin man. Jag bara undrar... Har hennes man ens ett jobb? Städar hon och lagar mat själv? Tvättar hon och sköter trädgården? Har hon en barnflicka?  Om man inte har ett riktigt jobb och inte behöver göra hushållsarbete kan man väl ha mycket sex som mamma. Själv föredrar jag att äta choklad och dricka te om jag skulle ha någon tid över. 

Jag behövde en ny version av Adobe för att kunna jobba. Tog hjälp av IT för att installera och det visade sig att ett annat program måste installeras först. Nu har jag fått en Adobe-ikon i min mail och mina signaturer har försvunnit. Tack så j-la mycket för det!!! Dags att lägga in nya IT-case. Och man kan inte ens ringa till IT.

Idag var jag i kyrkan, men jag gick efter halva tiden. Nattvard är så tråkigt. Bakom mig satt några fnittriga fjortistjejer som totalt förstörde upplevelsen, men det var inte deras fel att jag gick. Istället handlade jag på Hemköp och gick hem och sökte ett jobb. Jag tvättade en stor tvätt. Dammsuga orkade jag inte. Jag hade tänkt deklarera för min brors dödsbo, men orkade inte. Påsk ja, när Kristus är uppstånden ska väl allt bli bra? Alla vara lyckliga, få vara sig själva och hitta sin plats? Inga barn som matvägrar, kallar mamma för bajskorv eller inte vill klä på sig och borsta tänderna. Hade inte gud lovat ett lyckorike? Jag måste ha missförstått något. Lyckorike efter döden kanske, eller någon annanstans. Jag tror inte riktigt på syndernas förlåtelse. Att vara en dålig mamma som skriker på barnen är oförlåtligt. Påsk och det borde bli vår och allt borde bli bättre. Men jag har hört att det kommer snö.

Imorse vaknade barnen halv sex. Jag försökte ge dem frukost, men de åt inte mycket. De stökade så mycket hos mormor att jag fick ta dem till lekparken. Där hittade de en stulen rollator och vi fick ännu en sak att bråka om.  De åt hyfsat med pasta till lunch. Efter lunch gick vi till Norderstrand där dottern plockade stenar i över en timme. Sonen undersökte en bunker. Synd att mina barn inte är snälla och lydiga. Imorgon åker vi hem.

Igår gick jag och min mamma med barnen från båten till hennes lägenhet. De fjantade sig med varandra, så vi delade upp oss och gick med varsitt barn.  Barnen lekte koja på kvällen. Visserligen i badrummet, men de var lugna. De satt fint vid bordet. När barnen skulle lägga sig blev det problem och dottern ville inte ligga ner och vara tyst. Det tog nog 45 minuter. Vi får se hur det går idag. Barnens mormor sover. 

Idag tog jag Gotlandsbåten med båda barnen. Det gick hyfsat, förutom att de lurade mig att köpa Malaco "skattkista" med äckligt godis. Jag köpte mat åt alla påbåten och blev 450 kr fattigare, men ingen fick någon onödig tidning eller leksak.  Barnen åt hamburgare utan dressing, var ute med mig på däck och lekte i klätterhörnan. Men oj vad tråkigt det är att åka båt i 3,5 timme. Hade jag fått åka själv till Gotland hade jag dock stortrivas på resan. 3 timmar är lagom för att läsa ut en bok och dricka te. När ska jag få läsa ut en bok? Just nu bygger barnen koja i badrummet med mormor.

Imorgon är det långfredag och de flesta jobbar inte. I USA däremot jobbar man långfredag och annandag påsk. Frågan blir då; Vem ska dela ut case och sköta mailboxen? Det brukar göras från Sverige. Jag har dåligt samvete för att jag ska vara ledig och åka till Gotland med barnen.  Nästa vecka jobbar vi fyra dagar och halva styrkan är ledig i Uppsala. USA skakar på huvudet. Jag kommer att ha dubbelt så mycket att göra som vanligt.

På Apotea.se köper jag 85-procentig choklad från Viviani till bra pris. Ingen frakt betalar man heller! När jag köpt chokladkakor beställde jag igen. Det blev russin från Renee Voltaire till sonens utflykter med förskolan. Om inte jag äter upp dem innan vill säga... Från Apotea borde man väl beställa hälsokost, så kallad hudvård och vanlig medicin, men det gör inte jag. Förlåt Apotea för att jag beställer fel saker.

Min senaste idé är att satsa på en "karriär" som document controller. Ni vet, arbeta i dokument-hanteringssystemet och så. Kanske hantera konfidentiella dokument. Imorgon är det möte i Uppsala igen. Önska mig lycka till! Två personer i Sverige ska gå i pension till sommaren. En i USA ska byta avdelning. Min konsultchef ska sluta. Vad ska mer framkomma på mötet?

När jag tidigare velat sluta med antidepressiva är det mest sömnen som påverkats. Jag har börjat ta d-vitamin och sover nu mycket bättre. En sak jag brukade oroa mig för har löst sig och hjälpt mig sova. Kan jag hitta styrkan att fungera utan medicin? Vi får se.

De där extra 5 kilona beror inte på mina barn, utan på antidepressiv medicin jag fick utskriven vid separationen från deras pappa. Jävla skitmedicin, varför lyssnade jag på läkaren. Ska normal sorg medicineras? Årets projekt är att sluta med medicinen och det känns viktigare än att träna. Jag tar gärna långa promenader.  Årsbunden depression kanske jag har i och för sig. Varje år i november blir jag nedstämd och i mars kommer energin tillbaka. Det har jag tänkt lösa med d-vitamindroppar. Just nu tar jag en halv tablett. En månad till med halv tablett och sedan tänkte jag sluta. Någon hög dos har jag aldrig haft, men trots det dessa 5 kilo extra.

Efter nyår köpte jag träningskort för 4000 kr för att Friskis och Svettis öppnat 5 minuter från mig. Jag fick friskvårdsbidrag på 3700 kr, men det skattar man ju för också. Snart visade det sig att mitt lokala Friskis har mycket få gympapass. De pass som finns ligger precis när jag och barnens pappa ska "byta barn" på söndagar. Vill jag på pass klockan 10 på söndagar måste jag ta mig till Häggvik och det döende köpcentret Stinsen. För att komma dit tar jag pendeln två stationer och måste sedan gå 10 minuter. Själva anläggningen ligger en våning upp. Idag stod hissen och rulltrappan stilla. När jag tagit ut biljetten för passet insåg jag att jag glömt mina fina klarblå gympaskor hemma. Jag körde lite pass ändå 15 minuter utan skor, men sedan gick jag. Springa och hoppa runt klarar jag, men i armarna finns ingen styrka. Armhävningar och annan styrka knäcker mig. Att se mig själv i speglarna 5 kilo tyngre än innan jag fick barn gör mig gråtfärdig. Istället åkte jag till Kappahl

Jag skrev ett kort till min mosters 85-årsdag och fick tillbaka ett riktigt brev! Jag blev så glad och idag postade jag ett riktigt brev med påskhälsning till henne.  Till jul brukar jag skicka julkort, men det räknas inte riktigt även om jag gärna skriver några rader också. Jag har fortfarande chansen att skicka påskkort! En gammal kollega från tiden på äldreboende har jag hållit kontakt med i alla år genom riktiga brev. Förra året var vi både på utflykt med hennes bil och drack Cola/Öl på Medborgarplatsen med en annan av hennes vänner. Det hade vi inte gjort utan vanliga brev. Sedan är det ju det här att adresser hämtar jag från nätet. Då ser jag också när folk fyller år och kan skicka grattiskort. Hur gjorde man förr i tiden? Då fick man väl fråga om födelsedagar och skriva upp i en särskild bok.  Jag gillar vanliga brev och vill hitta fler att skriva till! Kanske en släkting i Skåne.

Efter jobbet idag hade jag tänkt gå och köpa en semla och Pepsi, men jag orkar helt enkelt inte.  Jag kommer igen imorgon! Då ska jag kanske besöka Bak i Hökarängen igen. Nu ska jag läsa några böcker. Återkommer!

Igår blev jag ledsen och kände för att säga upp mig. Idag undrade chefen i Uppsala om jag vill ha förlängt tre månader till.  Så Uppsala är nöjda, men inte USA. Jag har att jobba på.

I arbetslivet har jag aldrig hittat min plats och det är en sorg. Jag ångrar att jag gick natur och satsade för högt från början. Hade jag gått samhäll och tagit det lugnare tror jag att jag hade varit betydligt mer nöjd med mig själv. Idag fick jag reda på att jag har haft fel fokus på jobbet och att det jag gör kanske inte alls är vad chefen i USA vill att jag ska fokusera på. Hon vill att hennes grupp ska känna sig avlastad av mig. Jag har helt enkelt gjort de case jag blivit tilldelad och hoppats att det var rätt.  Inte kul alls, jag är riktigt ledsen. Å andra sidan har chefen över Atlanten inte haft några möten med mig. Nu ska det bli ändring, men det kan vara för sent. Det är verkligen inte bra att arbeta med fel fokus.  Jag ska börja föra dagbok över det jag gör och stämma av ifall jag ska göra mer eller mindre av de olika typerna av uppgifter. 

Min mamma skulle ha kommit till Stockholm i helgen, men båten blev inställd. Jag som hade förberett så mycket; tvättat en pyjamas till henne, köpt kaffe, tagit fram en till säng, ordnat havregryn och laktosfri mjölk, tagit bort skor ur hallen. Tur ändå att mamma inte åkte, för båten som gick på kvällen var en mardrömsfärd med sjösjuka och även ett innertak lossnade.  Tur i oturen att jag har bokat biljetter till Gotland i påsk. Får se om den båten går...

Min mamma skulle ha kommit och hjälpt mig med barnen medan deras pappa är bortrest. Olyckligtvis blev båten från Gotland inställd på grund av dåligt väder. Min nya barnvakt lämnar dottern med bil nu på morgonen tre dagar. Vi håller tummarna att hennes bil inte går sönder.  Det är inte så lätt att klara sig själv, jag gör det i alla fall inte. 

Mitt senaste drag är att nästan helt skippa krukväxter. Mina fönsterbrädor är för smala och barnen far runt. Jag köper en orkidé då och då och slänger den när den blommat ut. Nu innan påsk köpte jag en gul mini Calandiva som får stå tills den har blommat ut. Lite vårigt blir det i alla fall!

Snokade reda på att man kan flyga till Boston via Island och stanna några dagar på Island utan att betala extra för flygbiljetten. Det skulle vara så spännande att se Island, om så bara Reykjavik. Mina kollegor i USA har kontor en bit från Boston, tänk om jag kunde smyga in på torsdagsmötet och vara där personligen. Det förblir nog en dröm, men så lockande. 

För att barnen ska se att jag läser riktiga tidningar prenumererar jag på SvD Junior och Fokus, men det svider när räkningarna ska betalas. Digitalt betalar jag inte för något alls, utan tjuvläser det som går på gp.se Ibland längtar jag efter utbudet av tidningar i Tyskland. Där finns det så många tidningar och priset är hälften mot här. Någon dagstidning blir det i alla fall inte! Undrar om jag har uppfyllt mina medborgerliga plikter och min plikt som förälder...

En kollega i Uppsala ska gå i pension till sommaren. Jag frågade vad hon har för planer, men hon tyckte nog det var en dum fråga, eller ville inte tala om det. Det är ingen självklarhet att leva så länge att man blir pensionär, men här är mina planer: Ha katt, resa och odla en kolonilott. Det är bara det att katt och kolonilott kan stå i vägen för resor. Hur gör man då? Att göra av med en del sparade pengar hör också till planen. Där får jag tänka till lite. Hur gör man av med pengar om ett fritidshus är för dyrt?  Eftersom jag inte gillar exklusiva viner får det väl bli lyxigt te och choklad till att börja med. Eller ska jag köpa den där blå yllekappan för 8000?

Idag på kvinnodagen har även min envisa faster som inte gillar feminism namnsdag, men det är en annan historia. Min dotter är ofta svår att ta hand om, men jag har också tänkt att bara för att hon är en söt tjej så borde hon också vara lydig och snäll. På morgonen idag tog hon på sig tröjan jag hade valt, men inte byxorna i samma mönster. Grå byxor ville hon ha, inte alls lika fint. Hon fick som hon ville. På vägen till skolan gick hon långsamt som vanligt och jag blev sur. Hon skulle plocka stenar och klappa en katt. Vi bråkar om stegtakten varje morgon. Enligt min dotter borstar jag hennes tänder och hår fel, inte alls lika bra som pappa gör. Sätter jag på henne mössan lite snabbt så sitter även den fel och det blir diskussioner, för att inte tala om strumporna som hon vill dra upp långt. Min dotter är för förtjust i att titta på plattan på kvällen och hon äter inte gärna den mat som jag lagar. Skolans och pappas mat är ju bättre. Igår åt hon i alla fall coucous, men under bordet. Vi

Efter att jag blivit förtjust i protein bars (säkerligen inte nyttigt), läste jag en del om processad mat. Klart man förstår att chips, glass, läsk och färdiga köttbullar inte är så nyttigt i längden, men är inte nästan all mat processad? Hur är det med potatisklyftor i ugn, kokta grönsaker och stekt kött? Jag förstår inte riktigt. Ost, får man äta det? Är olivoljan processad? Såsen till köttet, buljongtärningen? Pastöriserad mjölk? Det är bara att inse att man lever farligt. Tydligen ska man leva på råa grönsaker, bönor (får man koka dem?), kanske mjölk direkt från kon och köttet, ska det vara rått eller?  Nej, jag orkar inte. Ikväll blir det couscous och fetaost och faktiskt grönsaker, men dottern äter ändå inte. Till lunch överblivna fiskpanetter, garanterat ultraprocessade.

    Den här fina jeanstoppen som faktiskt har skärp i midjan köpte jag för 59 kr på Stadsmissionen (deras billigaste plagg har gått upp i pris från 50 kr). När jag kom hem såg jag att lapparna från kedjan satt kvar och att den är oanvänd. Kanske ett kap, vi får se.  Först ska den tvättas och min mamma skulle säga att den behöver strykas. Jag är usel på att stryka och äger bara ett strykjärn och inget strykbord, men ändå. (Någon gång när jag blir pensionär ska jag börja stryka.) Rosa scarf till och så blir det ännu mer vårkänsla!

  En sådan här ryggsäck har jag på ryggen varje onsdag när jag åker till Uppsala. Jag älskar färgen och modellen! Tyvärr var ryggsäcken inte hållbar, så efter att jag haft min laptop i den ett antal gånger gick den helt enkelt sönder. Att reparera den skulle säkerligen kosta mer än en ny. Den kommer från min lokala skinn- och väskhandlare. Eftersom jag har en viss sympati för honom och misstänker att firman inte går runt har jag inte klagat (vet inte ens om jag har kvittot kvar). Väskan kostade 300 kr och jag gick helt enkelt och köpte en ny. Är jag dum eller? Jag är nöjd, väskan är snygg och håller väl ett litet tag till. Tur att jag bara åker till Uppsala en gång i veckan. Det här stavas fast fashion och slöseri med resurser.  Kanske att jag lämnar in den till en skomakare i sommar och låter det kosta mer än en ny väska. Vi får se.

Maillådan som jag och kollegan tappert betar av varje dag ska ersättas av ett autosvar med en instruktion om hur man själv skapar ett "case". Att man kan få en viss service i maillådan är något jag har varit stolt över. Case kan ligga i köer i veckor i ärendesystemet utan att någon ens tittar på dem.  Case kan vara fast i status "new" i två veckor och även om vi vet vem som ska ha caset kan det inte skickas till den personen. Någonstans måste väl kunderna få klaga och få ett svar? Många jobb är en klagomur och man tar på sig skulden för sådant som inte är ens fel. Det lär bli ramaskri när maillådan får autosvar. Någon sorts service borde väl ett stort bolag ge? Jag upphör aldrig att förvånas över att bolag får sälja trots att deras service är dålig. Än så länge har personalen inte fått skulden för långa svarstider, det är i alla fall något. Det hela beror på sammanslagning av två bolag.

  Havre- och linskex från Göteborgskex smakar ungefär som sourcream chips och förhoppningsvis är de nyttigare. Det ska bli intressant att se om min son äter dem. Själv skulle jag kunna äta en hel påse, men ska försöka låta bli.

  Den här kokboken är för barn, men har inspirerat mig mycket i helgen. Det här vill jag laga: Cheesecake i glas Chili con carne Kyckling med timjan och citron Marinerad tofu Soppa med sötpotatis Särskilt tofu ska bli kul att använda, för det har jag inte köpt på länge. Lite fryst chili har jag faktiskt till chili con carne, från plantan jag hade i somras. Soppa borde jag också laga oftare. Återstår fisk.

Igår när jag var på Ikea tänkte jag tyvärr på hur mina föräldrar aldrig kunde göra något ansträngande tillsammans utan att gräla. Det finns mycket att gräla om på Ikea; vart man ska gå, vem som hittar sämst, hur mycket pengar man ska spendera och på vad, vad som egentligen är snyggt, om man ska äta något och när och så vidare. En gång skällde min mamma ut hela familjen på Ikea för att vi ville ha de gula prylkassarna vid bordet när vi åt lunch. De skulle ju hänga på krokar utanför och det var inte förhandlingsbart enligt mamma. Igår såg jag flera personer (inklusive jag själv) som hade gul kasse med sig vid matbordet. Det låter säkert präktigt och är kanske inte sant, men jag tycker att jag har lärt mig något om mina föräldrars hopplösa gräl. Ingen ville erkänna att de kunde ha fel och det var så mycket prestige om struntsaker. Jag tycker faktiskt att det kan vara bra att säga att man har fel, bara för att slippa bråka eller att strunta i saker som man skulle kunna bråka om. Det leder

      Äntligen är Poäng fåtöljen på plats! Den ser betydligt gladare ut än den svarta fåtöljen jag hade och piggar upp. Den kanske ser grå ut här, men den är ljusgrön.

I Hökarängen bor min brors flickvän. Ja, eller hon som var min brors flickvän när han dog. Idag var jag på Bak i Hökarängen, som jag hört mycket gott om. Där åt jag kardemummabulle och chokladtartelett.  Ett chokladställe besökte vi också, men en burk med pulver för drickchoklad kostade 170 kr, så det gick bort. Och konsthallen var stängd. Men, det bästa var att bara gå runt i Hökarängen och titta på husen. Vackra 50-talshus i olika stilar, som ändå hör ihop. Min pappa hade älskat att titta på husen och min bror hade säkert gillat caféet. Nästa gång ska jag äta bagel med friterad tofu och citrontartelett på Bak. Kära pappa och bror, så gärna jag hade velat ta med er till Hökarängen och titta på hus och fika. Vad hade ni velat äta? Kanske inte friterad tofu. Hökarängen lever, det finns loppisar, ett snickeri och någon som ramar in tavlor. Det ska bli fler besök till Hökarängen!

En bra sak med att vara över 40 är att jag vet vad jag behöver och inte behöver. Idag gick jag förbi Twilfit och tänkte på att jag har 4 st likadana bh och typ 15 par trosor i grått av samma modell. Enkelt och jag köper inga nya. Kappor och jackor har jag och jag trivs i dem. Ska jag ha mina svarta sneakers i år igen? På second hand köpte jag en jeanstopp, en rosa och en blå t-shirt. T-shirts är bra att både ha under och att sova i. Muggar skulle jag älska att köpa, men jag behöver inga. En ny kokbok från second hand för 30 kr kommer att lysa upp min vår. Att prova snacks, godis och mat är annars en hobby. Sonen är tokig i sourcream chips just nu. Jag har köpt små kex med sourcream för att se om han kan äta dem istället. Varför känns kex ok, men inte chips? Att prova varm choklad-pulver är ett evighetsprojekt, jag har just köpt Nestlé (hemskt kapitalistbolag men ändå). Och sen var det ju Ikea. Imorgon är det dags... Till mitt försvar kan jag säga att jag inte byter ut mina sängar, stol

Hallå himlen, pappa och bror. I helgen tänkte jag dumpa min svarta Poäng fåtölj och köpa en i ljust trä med ljusgrön klädsel. Vad tror ni om det, får man göra så? Kanske var det 2007 som jag tog över fåtöljen av min bror. Den är bekväm, det måste jag säga. Rent miljömässigt är det väl inte bra att slänga, men vem slipar och målar om en billig fåtölj? Vad tror ni där uppe i himlen? Slipas det några möbler hos er? Ni har väl moln att sitta på i och för sig. De gröna burkarna med bambulock har jag faktiskt köpt och jag är nöjd. Kanske får jag ett vårigt hem till slut. Fortsättning följer.

Hallå himlen, min bror och pappa är ju inte med oss längre, men jag försöker ändå kommunicera. Vem vet, kanske sitter de i himlen och blinkar när jag går på ett konstigt väckelsemöte i en gympasal. Jag föreställer mig min bror och pappa i himlens eviga picnic. De dricker äppelmust från Eden och äter jordgubbar med grädde och går inte upp ett gram. Inte behöver någon diska heller och grädden vispar sig självt. På senare tid har jag börjat göra köttfärssås utan lök med extra buljong i. Min bror hade nog gillat det smidiga receptet, men jag kan inte ge honom det. Min bror avskydde att laga mat och hade nog helst levt på Huel näringsdryck. Vad kan jag mer berätta för er i himlen? Det börjar bli vår. Min kära dotter verkar ha lugnat ner sig en del. Barnen sover i varsin säng och förra helgen bråkade de inte. Jag har hittat en ny barnvakt som kommer varannan söndag. För en sliten mamma betyder det mycket. Det sista problemet är att barnen äter dåligt och det har jag inte löst. Enligt barnens

Idag när jag arbetade som bäst var det dags för ett möte som jag hade förträngt... Högsta ledningen från USA visade sig nämligen vara på plats i Uppsala. Mötet hölls i en gympasal fylld med provisoriska stolar. Egentligen gillar jag inte den här typen av möten med höga chefer och floskler, men det kan ju vara bra att faktiskt ha lyssnat på dem i verkligheten. Varför besökte ledningen ens Uppsala? Tydligen är det så att produkterna som hör till Uppsala drar in stora summor pengar, betydligt mer än vad jag har förstått. Pengar, pengar. Det är väl därför jag har jobb. Efter mötet köade vi i matsalen och ledningen gick gissningsvis till en mycket bättre restaurang. 

Idag funderade jag på hur min lägenhet ska kunna bli lite vårfin. Min bästa idé är att köpa en Ikea Poäng fåtölj i ljusa färger. Den jag har nu är svart, repig, dammig och sliten med en blekt sits. Den var ärvd från början. En golvlampa som var second hand från början är sliten och jag ska skaffa förvaringsburkar i ljusgrönt. Undrar vem det blir som skjutsar mig till Ikea... 

Under flera år har jag haft stora sömnproblem. Hela tiden tänkte jag att sjukvården skulle kunna lösa dem, tills jag tog itu med det själv. Varje år i november brukar det vara särskilt illa. Varför sa ingen att avslappningsövningar är bra? Läkaren skrev ut Propavan och Melatonin som inte hjälpte. Om problemen kommer i november kan det ju vara d-vitaminbrist, tänkte jag och skaffade d-droppar för vuxna. Det hjälpte faktiskt!  Nu verkar det fungera bättre på mitt jobb och det är nog den stora skillnaden. Mindre oro ger bättre sömn, men ingen läkare kan ju påverka mitt jobb. Dags för en ny jobbvecka!

Vi fick säga hej då till grannarna som flyttar nästa vecka. Tjejerna lekte inte som förut, men det gick ändå bra. Vi åt daimtårta och drack te och juice.  Vi var också utomhus och hann leka lite med tjejen mittemot. Synd att hennes pappa inte pratar bara, men det kan ju ändra sig kanske.  Ser fram emot en vår med picnic och lite socialt liv. Vår barnvakt var här på förmiddagen också, så att jag kunde tvätta och laga mat i lugn och ro. Och mina barn bråkade inte med varandra! Det är nästan för bra för att vara sant.

När jag växte upp på Gotland hade jag inga kompisar i samma by. De bodde i grannbyn och det var tråkigt och ensamt för mig. Inga spontana besök och långsamma helger utan kompisar. Just därför har jag hoppats att mina barn ska kunna ha kompisar som bor nära. Vi får jobba på det nu när grannarna vi hade lärt känna flyttar.  I huset framför oss bor en flicka som går i tvåan på min dotters skola. Hon har kommit och åkt pulka ibland. I huset bakom oss bor en tjej som går i förskoleklass i min dotters skola. Jag får ordna en picnic för alla i vår och hoppas att vi kan umgås lite mer.

Våra grannar från Mellanöstern ska flytta till grannkommunen. Vad jag kommer att sakna dem. Min dotter och deras dotter var så goda vänner, men innan jul bråkade de i skolan. Relationen har inte riktigt återhämtat sig. I present ska de få en nyckelring med ett trähjärta till sin nya nyckel och ett halsband med en liten ängel.  Vi ska äta kaka hos oss idag. Hoppas barnen leker, eller så blir det väldigt kort. I somras plockade vi blåbär och gick till en hästgård. Nu i vinter åkte vi pulka på gården. Vi var med på deras födelsedagskalas och brukade ses i tvättstugan. De flyttar i alla fall inte till Örebro som de först hade tänkt.

Min mamma har prackat på mig gamla spel från 80-talet, men vi spelar mest Uno. Jätten sover och ett pussel har jag nu kastat i brännbart. Känns bra, vill inte ha dem liggande i något skåp i lägenheten. Över huvud taget är det dags att rensa igen. Pärlorna kan vi ge bort, för barnen gör inga halsband. Har packat en kasse jag behöver skjuts för att få till second hand och jag minns inte ens vad som är i den. Imorgon köper vi nytt krimskrams. Det borde vi inte göra.

Imorgon ska jag och barnen gå på bokrea. Min dotter är sju år och vill ha boken Bara rumpor. Hon är i en lite tramsig ålder faktiskt. Själv har jag tänkt köpa en bok om brunch och en med Harry Potter-bilder. Det blir säkerligen mer. Snösystrarna eller något liknande heter en flickig bokserie. Lite nordiska gudasagor vore inte heller så dumt.

Igår hade jag min bästa jobbdag hittills på mitt nuvarande jobb. Antalet case sjönk från över 20 till 10 och jobbet i maillådan var faktiskt ganska kul. På kontoret där jag var idag får jag inte lika mycket gjort som hemma. Jag är tröttare, får ingen lugn och ro till att ringa folk på Teams och saknar mitt goda te hemma. Men visst, det är trevligt att träffa kollegorna. Men jobba? Nä

Nu är jag SUR. Missade pendeltåget från Uppsala till Stockholm för att Swish ligger nere (driftstörning för just min bank) och UL:s automater inte fungerar.  Naturligtvis var det fullt av kontrollanter vid tåget. Fick köpa biljett till UL på Pressbyrån. Jag som hade en lång lista med mat jag tänkte handla på Hemköp innan jag hämtar dottern, inklusive ritpapper och sonens chokladmysli till helgen. Grrr

Nu är närmaste kollegan sjuk igen och jag får jobba dubbelt. Samtidigt är flera kollegor lediga på grund av skollov, både i Sverige och andra länder. Jag får helt enkelt sänka kraven, det blir inte så många case i Salesforce. Idag fick jag klagomål till maillådan. Ett case skapades 6 februari och ligger fortfarande i status "new" och inget har hänt med det. Är det så smart att skapa case av mail då? Om någon fått ett mail istället hade det nog varit löst nu.  Jag får hoppas på att skolloven gör att färre mail skickas till lådan, men det lär ju slå tillbaka en annan vecka. Till jobbet har jag en viss hatkärlek.

Den eviga 10 000-kronorsfrågan kommer tillbaka; varför pluggade jag när det verkligen inte har lönat sig i mitt fall? Det kan man verkligen undra. För att jag inte visste vad jag annars skulle ha gjort är ett svar. Jag lärde känna trevliga människor medan jag pluggade är ett annat svar.  Ofta tänker jag på hur mycket trevligare gymnasiet hade varit om jag gått samhäll och tagit det lugnt, men då hade jag inte kunnat sommarjobba på ett laboratorium. Herrens vägar äro outgrundliga...

En person jag känner hade dåliga betyg på gymnasiet, under 3 i medel. I mina ögon låter det som lathet och att man inte bryr sig ifall man skriver fel på proven, men det kan också bero på dyslexi. Efter gymnasiet gick han nv-basår och läste sedan till driftingenjör. Idag har han förstås ett ganska välbetalt jobb och är eftertraktad på arbetsmarknaden. Detta trots att han är långsam, har svårt att ta sig igenom längre texter och skriver långsamt. Jag är ändå avundsjuk och tänker att ett "riktigt" jobb skulle ge mig bättre självförtroende. Men jag fokuserar ju som bekant på annat.

När jag gick nv-programmet på gymnasiet trodde jag att jag ville ha ett "fint" jobb.  När jag flyttade till Stockholm fick jag arbeta som vårdbiträde för att försörja mig  (ingenjörsutbildningen hoppade jag av.) Jag insåg att vänner och fritid betydde mer än status och att jag faktiskt klarade mig på min lilla lön. När jag läst klart franska och lite strökurser i filosofi och juridik började jag arbeta som administratör och trivdes bra med det. Klarade mig på min lön gjorde jag också eftersom jag bodde i en billig hyresrätt i Hägersten. Dock har jag alltid varit rädd för att göra fel och känt att jag inte räcker till och inte är smart. Synd, för jag gillar att administrera och hjälpa till med saker. Hade livet varit annorlunda om jag fötts smart? Hur perfekt jobb måste man göra? 

Sagt och gjort, jag rostade tacobröd med riven ost i stekpannan och delade i fjärdedelar. Barnen åt! Äntligen fick jag bevisa att de bröden kan vara goda. Nästa gång provar vi pitabröd, de är billigare och enligt mig godare, men lite tjocka förstås. Senare i veckan ska jag göra baconpaj med broccoli. Mycket kolhydrater här... 

Nästa vecka är det äntligen bokrea! Tänkte bland annat köpa en bok med Harry Potter-bilder och en bok om brunch. Säg åt mig att hålla mig ifrån populär-psykologi, har läst alldeles för mycket av det genom åren.

Imorgon serverar jag stekt tacobröd i fyrkanter med smält ost i. Det tycker i alla fall jag är gott. Köttfärsen äter jag med överbliven pasta.  Jag kommer att äta äppelbitar, morötter och clementiner och vi får se om barnen vill ha. Ingen idé att anstränga sig för mina barn. Inte ens lasagne äter de längre.

Idag hade jag köpt köttfärs, majs, cashewnötter, snacksmorötter och tacobröd. Även gräddfil. Sonen åt lite. Dottern klagade på brödet och vägrade äta. Kanske hade pitabröd gått. Jag ansträngde mig utav helvete med att krydda köttfärsen med buljong, basilika, lite tomat och ketchup.  Här följer en lista på allt som barnen inte äter; pasta carbonara, fiskpanetter med potatis, tunna pannkakor med sylt och grädde, renskavsgryta, pasta med tomatsås, köttgryta med rödvin. Och så vidare. Det enda problemet är att jag lagar maten. I skolan och hos pappa äter de. Jag gråter, vad har jag gjort för fel?

Februari och tydligen är det svenskarnas minst omtyckta månad. Dags att drömma lite om vår. Städa och få in lite färg så småningom? Idag besökte jag Hemtex med barnen och blev sugen på att köpa ljusgröna sängkläder. Gröna... kom igen! Jag har inte plats för mer sängkläder och har ju satsat på blått och grått. Min dotter valde en grön vaxad duk. Nu ska jag bara orka klippa den i två delar och kanske stryka på baksidan. Julduken ligger fortfarande på i köket.

Som jag nämnde i förra inlägget trivs jag inte med jobbet längre. Förra året stödde jag en grupp med att skicka ut dokument och bearbeta excelfiler, men nu jobbar jag med case i ärendesystem utan att egentligen kunna lösa något. Jag måste alltså jaga folk som vet mer, vilket inte alltid uppskattas. Vad har jag för alternativ? Själv föreslå att mitt kontrakt sägs upp? Det lär bemanningsbolaget inte gilla. Säga upp mig och blöda pengar för att jag inte får a-kassa? Eller vänta på att jag får sluta för att jag inte kan tillräckligt. Surt, bäst jag letar jobb nu på telefonen när bredbandet strejkar.

Idag fungerar inte bredbandet och jag kan inte jobba. Vet inte ens om jag kan få lön, vi får se vad chefen bestämmer. Helt ärligt trivs jag inte heller med jobbet längre. Jag får case i ärendesystem utan att ha kunskapen som krävs för att lösa dem...

Barnen vill inte ha lök i maten, så nu har jag börjat göra köttfärssås lite annorlunda. Jag fräser 400 g köttfärs och smular ner en halv buljongtärning. I med 200 g krossade tomater, 1 msk tomatpuré, 1 msk ketchup och 0,5 msk torkad basilika. Sedan tar jag i salt och peppar, lite olivolja och så kronan på verket; en skvätt rödvin.  Det går även utmärkt att göra lasagne av köttfärssåsen. Då kan man ev använda färdig ostsås för att spara tid och disk. Synd bara att mina barn äter dåligt hur jag än anstränger mig...

Ända sedan jag fick barn för sju år sedan har jag sovit uselt. Fem timmar per natt är bra för att vara jag. Kommer det någonsin att bli bättre? Det här har jag kommit fram till: Avslappningsövningar är nästan det enda som hjälper. Och att jobba på självförtroendet. Jag ältar ofta jobbfrågor och känner mig som en dålig anställd trots att jag jobbar hårt. Jag är hård mot mig själv för att jag inte kan allt... Kosttillskott som kan hjälpa är Omega-3, magnesium och vitamin D bland annat.

Teet blev ju beställt till slut, trots strul efter att jag bytt bankkort. Te lyser upp för mig och idag när jag skulle hämta barn var det inte kolmörkt. Lite kan jag drömma om vår. Ikväll gör jag köttfärssås med rödvin i. Vi får se hur det smakar.

Jag har syndat, jag har skällt på min banks kundservice. Efter att mitt nya bankkort aktiverades kunde jag inte handla te på Etea.se Panik!  Till slut ringde jag banken och tappade humöret och skrek. Skämskudde... När jag aktiverade kortet kollade jag inte så noga vad det stod, men jag skulle ha godkänt köp på nätet också. Jag är ju rätt glad i att handla på nätet hos Apotea, Etea och Adlibris...  När man loggar in på datorn hos banken är funktionen med kortalternativ dold. Ja, jag hittade den i alla fall inte. Banken föreslog att jag skulle ladda ner deras app och då brast det för mig och jag skrek. Jag avskyr appar, som att man inte har tillräckligt många redan.  Men se, när jag skällt och lagt på blev jag tvungen att ladda ner appen. Där var funktionen jag behövde lustigt nog inte dold. Köp på nätet godkändes och jag beställde mitt te. Om jag åker utomlands i vår ska jag ringa banken först och kolla inställningarna. Vi får se om jag klarar det utan att vara arg.

Idag insåg jag att den vita psalmboken jag haft sedan jag konfirmerades borde åka. "No joy", som Mari Kondo skulle ha sagt.  Den är i litet format och passar inte i någon bokhylla. I kyrkan finns det bättre varianter med större text som man kan låna. Dessutom börjar ryggen ge upp, trots att jag knappt har använt den. Skumt. Vill jag läsa psalmverser så gör jag det på nätet och många kan jag utantill. Skräp ut, skräp in. Snart ska jag rensa leksaker igen, bland annat munspel.

Som jag nämnde i senaste inlägget köper jag inte så mycket kläder. Vinterjacka, kappa och vårjacka räcker långt. Jag har tre par byxor som jag tycker om i blått, svart och rutigt. Mina bästa tröjor är grå, blå och en rosa. Koftor har jag i grått, lila och blått. T-shirts i viscose och lite snyggare toppar med mönster kan man ha under. Vinterskor och sneakers kommer man långt med, för att inte tala om scarves! Jag älskar tubsjalar, har en i rosa och en grå. Nej, ska jag köpa kläder får det allt vara något speciellt. Bättre då att köpa krimskrams till barnen eller...

Varannan helg när vi åker till vårt köpcentrum köper jag onödiga saker till barnen. Nyckelringar, små byggsatser, diadem med små enhörningar och så. Varför köper jag inte mer till mig själv? Kläder blir det sällan numera, för jag är nöjd med garderoben otroligt nog.  Nästa helg ska jag utse en mugg att ta med till mitt jobb. Jag har tröttnat på att använda engångsmuggar. Dock köpte jag ingen ny mugg idag, fast jag var sugen.

En kollega är borta för att hennes pappa är sjuk och den här veckan har jag hand om en maillåda som jag vanligtvis inte har. Det är bara att jobba på och vara glad att man har jobb. Men annat blir liggande. Det kan vara kul också, när kunder får svar på frågor och blir nöjda. Trots det tycker jag kollegan kan komma tillbaka snart, men det är risk att frånvaron blir långvarig. En gammal pojkvän brukade säga att man har jobb för att det finns problem... Så man ska sluta klaga enligt honom.

Idag satte jag på ugnen och gick ut med återvinningen. När jag kom tillbaka luktade det äckligt och jag insåg att något hade smält i ugnen. Min dotter hade fått en dödskalle i plast med godis i. Godiset som hon inte tyckte om hade hon lagt in i ugnen med dödskallen. Den smälte och blev svart och ugnsgallret blev skadat.  Jag har fått rengöra ugnen halva dagen. Svart pulcer blev det av plasten, men på tre år är det enda gången jag sabbat ugnen.

Det började snöa nu på eftermiddagen och naturligtvis är pendeltåget mellan Uppsala och Stockholm försenat. Jag som såg fram emot att komma hem och få mig ett gott te och umgås med min son.  Två beställningar på te har jag gjort och båda står hemma utanför dörren och väntar. Typiskt, enda dagen i veckan jag jobbar i Uppsala. Jag har beställt Longjing, sencha och jasminte. Hur det smakar får vi se.

Nu har jag inte skrivit på ett tag och anledningen är jobbångest. Efter nyår fick jag nya arbetsuppgifter. Det innebär att jag sitter på ett antal svåra case i ett säljsystem, case som jag egentligen inte har kunskap nog att lösa. Det är tillräckligt för att ge mig ångest och sömnproblem. Jag ska även gå igenom ett antal kvalitetsavtal åt en chef, men har svårt att förstå vad hon är ute efter. En jobbig maillåda som inte borde finnas hör också hit. Alla mail borde bli ett case, men då hamnar de bara i en lång kö där ärenden läggs på hög och inte mycket händer. Får se hur det går med detta. Vissa dagar tror jag att jag ska få sparken för att jag löser för få case. Ett sätt att arbeta är att skicka tillbaka många case genom funktionen "expert requires more info". Vart allt detta leder får vi ses. Vore jag kund skulle jag vara sur.

En granne har tipsat mig om grönsaken okra. Okra går att köpa fryst i min närmaste mataffär. Här på bilden har jag lagat den i ugnen med tomatsås. Okra smakar inte så mycket, men den är mättande och har bra tuggmotstånd.  Tydligen trivs okra bara i riktigt varmt klimat. Varför den är så populär i stora delar av världen återstår att se. Direkt delikat är den inte, så kanske beror det på att den är lättodlad eller ger bra avkastning. Jag ska prova fler sätt att laga okra under året!