bokkällan

  Den schweiziske författaren Charles Lewinsky stiftade jag bekantskap med i novellsamlingen Schweiz berättar. Hans moderna Schehearazade gjorde sådant intryck på mig att jag köpte Zehn und eine Nacht, Tio och en natt, på tyska. Huvudpersonen är en äldre prostituerad med "trött kött", som bor i ett skabbigt rumt på ett tidigare hotell, som nu är förfallet. Hotellet hade sina glansdagar, men det var då. I bokens inledning får vi göra entré och stiga in i hotellbyggnaden under skylten "Palace". Därinne har allt avstannat, ingen mat lagas mer, ingen service ges. De som har bott längst har flest lås på sina dörrar. Det märks att Lewinsky har skrivit för teatern. En kriminell man som kallar sig själv "kungen" kommer regelbundet på besök. Han kallar den prostituerade kvinnan han besöker för "prinsessan" och det är främst hennes berättelser han vill ha, i andra hand hennes kropp. Han kommer så ofta att han har en flaska whiskey och en p

På torsdag 22 februari början bokrean, alltid lika spännande. I år vill jag köpa en atlas för barn och eventuellt också en atlas vuxna, för att kompensera för alla pinsamma luckor i mina geografikunskaper. Jag vet ju inte ens var Luxemburg ligger... Centraleuropa är för komplicerat för mig. Hur ska det här gå. En atlas för barn är, föreställer jag mig, mer pedagogiskt uppbyggd och har fler enkla, förklarande symboler. Dessutom bör man bli man glad av bilderna. Jag vill också köpa en fransk-svensk och svensk-fransk ordbok som inte är lika tjock som Nordstedts. Den måste ju gå att hantera smidigt och lätt när jag får Emanuelle Paganos mästerverk i min hand på franska... Hoppas, hoppas på guldfynd på rean. (I lördags hittade jag en italiensk sagobok om en isbjörn på Stadsmissionen i Liljeholmen. Underbart att få repetera mina kunskaper i italienska, borde ha gjort det tidigare!)

Kan man skriva så här bra? Har inte funnit en bok som denna på flera år. Franska Emmanuelle Pagano låter oss följa med i ett flöde av mininoveller och iakttagelser som lutar åt det poetiska hållet. Så mycket blir sagt på så lite utrymme och fler ord behövs inte. Här möter vi mannen som varje dag tar hand om sin flickväns son som om det vore hans eget barn. Han håller sig konstant nära barnet för att hon inte ska få tillfälle att tala allvar mellan fyra ögon och göra slut. En man smygstädar sin flickväns lägenhet bit för bit och blir utkastad när skillnaden går upp för henne. En tonårsflickas föräldrar är så upptagna av att arbeta med sina fruktträd att de inte märker hur det ger henne möjlighet att ha kärleksmöten. När kärlekshistorien uppdagas vill pojkvännen hämnas flickans utegångsförbud. Pagano har skrivit ett tiotal böcker, men endast Jag talar om kärlek finns översatt till svenska. Tyvärr är den svenska titeln intetsägande, man kan lätt tro att det handlar om en vanlig, enkel

I Allvarligt talat finns samlade svar som Lena Andersson gett radiolyssnare på filosofiska frågor. Det är djupsinnigt, lärorikt och samtidigt humoristiskt. En man undrar om han är en dålig människa som är lat och asocial. Lena Andersson ger ett uttömmande svar och avslutar med att lyssnaren ju tagit sig tid att skriva frågan och därför inte framstår som lat, samt att det är socialt att skriva frågor till radioprogram.      Lena Andersson råder oss att ta en bit i taget och inte fokusera blint på slutmålet. Jag ska försöka.

Houllebecqs nya bok Underkastelse är en dystopisk roman om hur muslimska brödraskapet vinner presidentvalet i Frankrike mot nationella fronten. Huvudpersonen är en manlig universitetslärare. Huollebecq har fått till den obehagliga känslan bra. Något kryper sig på, men vad? Borde man oroa sig? Huvudpersonen låter sig dras med och jag funderar på om han gett upp efter att hans kärlek flyttat utomlands, om han agerar för att få personlig vinning, är rädd, vill rädda sitt eget skinn eller helt enkelt är lat och tar den lättaste vägen. De råa sexskildringarna är ett kapitel för sig, men jag tänker att sådana scener fyllde en funktion när Houllebecqs Elementarpartiklarna blev film. De visade på något rått och känslokallt, meningslöshet och manlighetens förfall. Själv tycker jag inte om när ordet fitta används frekvent, analsex är regel, kvinnorna ofta saknar trosor och rakade underliv beskrivs som oskuldsfulla. Är det dålig fantasi eller vill författaren visa på något i samhället? Just de

Jonas Söderströms bok Jävla skitsystem är en tröst för alla som hanterar krångliga system på jobbet. Gör inte alla det idag förresten? Även barnskötare måste ju logga in och rapportera en massa. Vårdadministrationen verkar galen. Ibland önskar jag att vi helt enkelt kunde rapportera arbetstid på papper där bara avvikelserna registrerades, men det kommer ju inte att hända. Håller just nu på att lära mig ett antal nya system och förundras över hur otroligt krångligt det kan vara att fakturera. Lite flexibilitet kanske, manuella rader får bli lösningen...    För övrigt erkänner jag att jag sällan får texten att hamna rätt bredvid bilden på den här bloggen. Grrr.    Jävla skitsystem har hög igenkänningsfaktor och kommer med förslag på hur IT-miljön skulle kunna förbättras. Synd bara att det inte är användarna som har inflytande.