Tio och en natt

 










Den schweiziske författaren Charles Lewinsky stiftade jag bekantskap med i novellsamlingen Schweiz berättar. Hans moderna Schehearazade gjorde sådant intryck på mig att jag köpte Zehn und eine Nacht, Tio och en natt, på tyska.

Huvudpersonen är en äldre prostituerad med "trött kött", som bor i ett skabbigt rumt på ett tidigare hotell, som nu är förfallet. Hotellet hade sina glansdagar, men det var då. I bokens inledning får vi göra entré och stiga in i hotellbyggnaden under skylten "Palace". Därinne har allt avstannat, ingen mat lagas mer, ingen service ges. De som har bott längst har flest lås på sina dörrar. Det märks att Lewinsky har skrivit för teatern.

En kriminell man som kallar sig själv "kungen" kommer regelbundet på besök. Han kallar den prostituerade kvinnan han besöker för "prinsessan" och det är främst hennes berättelser han vill ha, i andra hand hennes kropp. Han kommer så ofta att han har en flaska whiskey och en pyjamas liggande i prinsessans rum.

Kungen avbryter och kommer med elaka kommentarer när prinsessan berättar sina historier, men han kan inte få nog och kommer ständigt tillbaka. Berättelserna är absurda och märkliga, men fascinerande.

Framför allt rörs jag av huvudpersonernas liv och de förlorade drömmarna. Prinsessan var en gång ung och drömde om ett annat, liv. Hon skulle ge sig av, men det blev inte så. Rummet hon bor i blev inte ens ommålat, den gamla färgburken har torkat, men står kvar. Hon var till och med gravid, men gjorde abort. Kanske var det lika bra, men Lewinskys prinsessa kan inte sluta undra hur livet kunde ha blivit och fortsätta drömma trots allt.