bokkällan

  Den här fina boken läste min pappa för mig när jag var liten. Barbro Lindgren har skrivit och Cecilia Torudd illustrerat. Vi hittade den på second hand idag! Sagan om Karlknut handlar om en ensam gentleman som blir vän med en mask i parken. Den är på rim och kanske kan min dotter tycka om den, hon gillar smådjur. Mina barn hade tråkigt och rev ut böcker ur min bokhylla. Nu tittar de i en bok om flaggor och en bok om äpplen och låtsas-läser. 

Barnen och jag gick in i leksaksbutiken. Dottern ville ha en låtsas-micro, men jag sa att vi kan göra mugg-kaka i vår riktiga micro hemma. Dottern blev sur. Till sist köpte vi ett spel där man ska skjuta bajskorvar i en toalett. Lite kul faktiskt måste jag erkänna. Nu sitter vi och syndar på Burger King. Imorse hällde min dotter ut mitt bästa schampo som jag köpt för 70 kr. Finns det något bra sätt att straffa barn? Alltid är det något som händer som inte borde hända.

Barnen och jag skulle åka till vårt köpcentrum. Det gick en buss och tåget kom direkt, men redan på nästa station fick vi gå av. Tåget var försenat och skulle gå direkt till Odenplan.  Jag är så trött på sådant! Vi fick stå i blåsten och frysa i en kvart och minuter blev tillagda hela tiden. SL prövar mitt tålamod. Undrar hur det kommer att gå att åka till Uppsala.

När jag gick i skolan hade jag flera killar i klassen som inte läste bra och fick genomgående låga betyg. De var bra på andra saker, men skolan fokuserar ju inte på praktiska färdigheter eller att "meka" med saker. En efter en av dessa killar har blivit duktiga ingenjörer, tekniker och säljare av elektronik. Inte hade jag förstått att de var så duktiga.  Ibland blir jag arg för att en ingenjör som läser långsamt, inte är allmänbildad och kommunicerar dåligt kan tjäna så mycket pengar, men så är det.  Skolans ämnen kanske inte alls är vägen till framgång.

Precis som jag var rädd för har det visat sig att min dotter har svårt att lära sig läsa. Som förälder blir jag verkligen orolig. Jag kan inte förstå det, ingen annan släkting har svårt att läsa vad jag vet. Själv lärde jag mig läsa så fort jag förstod att en bokstav kunde vara ett ljud. Oavsett vad man säger så kopplar min dotter inte ihop ljud med bokstav. Jag ska fråga pappas gamla vän som var speciallärare vad man kan göra. Samtidigt vet jag att många som har svårt att läsa är mycket framgångsrika och bra på annat, inte minst teknik.

  Så här på hösten försöker jag pigga upp mig och just nu med Spirulina. Spirulina är ett pulver av en näringsrik alg. Det luktar och smakar äckligt, så är det. Jag tar en knapp matsked i apelsinjuice för att få i mig det. Spirulina ser jag som mycket koncentrerad spenat eller grönsaker. Antioxidanter ska det vara i, men nu har jag läst att antioxidanter kanske inte alls skyddar mot cancer. Attan, inget är tydligen nyttigt om man gräver inte. Jag fortsätter med spirulina ett tag till ändå.

Trots sprängning utanför Uppsala ska jag börja åka dit på onsdagar. Då måste jag gå upp tidigare på morgonen och vi får se hur det går med att passa tågtider. Just nu går Uppsala-tågen förbi Märsta istället för Arlanda. Oftast är det ingen biljettkontroll på SL-tågen till Uppsala, vilket gör att jag har åkt utan UL-biljett ibland. Vi får se hur stora risker jag kommer att ta. Det är omoraliskt, jag vet. Men UL-biljetten är så tokigt dyr, över 100 kronor. Hoppas det blir några trevliga luncher med de svenska kollegorna. Jag kanske ska bjuda på fika också.

Just nu kämpar jag ensam hemma med e-learning för ett nytt system. Det går inte bra, jag måste göra ett test för varje moment och kuggar gång på gång del 2. Inte kan man lära sig ett system genom att titta på filmer om det? Vet inte vad jag ska göra, men alla andra är nog smartare. 

Christian Wedel är kåsör på Göteborgsposten och jag älskar hans texter! Lustigt nog verkar de inte ligga bakom betalvägg heller. Igår läste om hur han tjuvlyssnat på tjejer på spårvagnen som pratade om ifall det var värst att ta med mamma eller pappa till utvecklingssamtalet.  Christian Wedel har räddat många eftermiddagar för mig, när allt har känts tråkigt och lite misslyckat lyser han upp tillvaron med sin lågmälda humor. Det är nästan så jag skulle bli prenumerant på Göteborgsposten enbart på grund av Christian Wedel. Undrar om han skulle svara om jag skrev till honom... https://www.gp.se/livsstil/v%C3%A4rldens-g%C3%A5ng/pappor-%C3%A4r-b%C3%A4ttre-%C3%A4n-mammor-p%C3%A5-utvecklingssamtal-1.110850533

Så här på hösten passar det att göra smulpaj! Jag kom på idén att göra halva pajen med äpple och halva med frysta hallon. Så här såg det ut innan smuldegen lades på. I smuldegen byter jag ut hälften av havregrynen mot kokos, det tycker jag är så gott. Om vi får besök i helgen gör jag en smulpaj, annars finns det risk att vi åker till köpcentret och äter på Burger King.

Det är mycket man slutar göra när man får barn. Sjunga i kör borde jag återuppta, men framför allt vill jag resa. Bryssel och Manchester kanske kan bli av till våren.  Mina bästa minnen är faktiskt från resor, mest vid Medelhavet. Även saker som inte blev som man tänkt kan vara fina minnen i efterhand, till exempel den gången jag fick solsting, som jag skrev om. Egentligen hade det nog passat mig att bo halva året utomlands...

Det är första terminen i ettan för min dotter, terminen då hon borde börja läsa.  Som jag minns det lärde jag mig läsa blixtsnabbt när jag insåg att en bokstav kunde motsvara ett ljud. För min dotter går det inte lika snabbt. Jag funderar faktiskt på att sätta upp ett lässchema med guldstjärnor på kylskåpsdörren. Skulle det kunna fungera? Just nu är min dotter mest intresserad av en svampbok. Lasse-Majas detektivbyrå har jag fått läsa själv, hon var inte intresserad. Det vill till att jag hittar något annat som är intressant, förutom Alfons.

I oktober ska jag kanske höra till jobbets USA-grupp på riktigt och rapportera till en annan chef. Rutinerna ändras i oktober och jag kommer att behöva jobba i några fler system. Nu blir jag ju nervös... Fler resor till Uppsala kan det också bli, med det kära pendeltåget.

Själens röda rum är en av de bästa tv-serier jag någonsin har sett. Den är inte glad eller upplyftande, snarare oerhört tragisk. Den handlar om en psykiatrimottagning i Istanbul. Flera av patienterna är starkt traumatiserade, men på väg att bygga upp sina liv igen.  En av patienterna är en kvinna som inte vågar gå ut. Hennes hemske man har hållit henne inspärrad i många år. Efter mannens död kan hennes liv börja. Det är en fängslande tv-serie, hoppingivande trots allt elände. Eftersom SVT inte köper in fortsättningen undrar jag om jag någonsin får se den. Jag kan ju inte titta på turkiska.

I december fyller min dotter år, närmare bestämt 21 december. Det är naturligtvis ingen bra dag för ett kalas. Ofta har hon firat födelsedag i Tyskland hos farmor, men i år planerar jag att fira henne 1 advent. Då bjuder vi in några barn (och några till eftersom hälften kan bli sjuka) och så pysslar vi änglar och prydnader till granen och julkort, tänkte jag. Jag har redan köpt pysselmaterial.  Små lussebullar, pepparkakor och lite glasstårta eller mandeltårta blir det tänkte jag att det blir. Och små godispåsar med varsin reflexängel! Reflexänglarna har jag redan beställt från Apotea.

Idag är det solig höst och man kan gå i fin höstkappa. Snart är det dock dags för varma vinterjackan i minst sex månader. Varje år undrar jag hur jag ska stå ut. Jag kan ha skrivit det förut, men mörker och kyla känns som ett straff. Att ta på barnen och planera deras klädsel tar en hel del tid på vintern. Är det dessutom slaskigt blir det ännu värre. Fram till jul har man något att se fram emot, men januari och februari är tunga månader tycker jag. Dock har jag planerat ett kalas för Ida i december.

Det här är Carla Bruni. Jag lärde mig älska hennes musik när jag pluggade i Frankrike. Carla är född i Italien, men uppväxt i Paris och hon är modell, artist och låtskrivare. Hon kommer från en mycket rik familj och hennes syster är regissören Valeria Bruni Tedeschi. Carlas musik är singer-songwriterstil och känns enkel, nära och äkta, men också mycket smart. På min begravning ska Carlas musik spelas, kanske Quelqu'un ma dit och Dolce Francia, caro paese d'infanzia. Bäst jag lyssnar medan tid är.    

Det blev pizza och jag kände doften, men mitt smaksinne fungerar ju inte riktigt. Normalt sett älskar jag svamp, ost och tomatsås, men nu vet jag faktiskt inte om det blev gott. Kommer smaken tillbaka får jag göra om det!

Min gammelfarmor i Sjöbo, Skåne hette Signe precis som jag. Signe levde 1901-1975 och hon fick 11 barn när hon var mellan 19 och 32 år. Ofta tänker jag på henne av någon anledning. Själv hade jag dött av min första graviditet utan modern sjukvård (eftersom jag fick havandeskapsförgiftning på slutet), men gammelfarmor klarade av att få 11 barn, varav ett par tvillingar. Ett barn dog som baby, men de andra klarade sig till vuxen ålder. Hennes söner började dock dö ifrån henne senare, då de hade dåliga gener för hjärtsjukdom. Hur kan man ta emot en ny baby när man kanske fortfarande ammar en ettåring? Hur kan man ta hand om så många barn utan förskola, hur lagar man mat till en så stor familj? Tygblöjor? Behövde hon sy deras kläder? Fick gammelfarmor någonsin sova? Tänk att hon inte dog av graviditeter och all amning. Födde hon hemma, på sjukhus? Hur hade de ens tid att göra fler barn? Så småningom blev hon i alla fall steriliserad. De flesta av Signes barn fick "bara" två bar

Jag fick ju förlängt till slut på mitt jobbuppdrag. Det är en stor lättnad, så slipper jag börja åka till ett kontor igen. Fler timmar kan jag också arbeta om det inte går bort restid. Lite risk att det blir ensamt dock. Men vad gör jag på jobbet? Tar fram orderhistorik, sorterar stora excelfiler, gör Vlookup (Letarad) och mailar ut dokument till hundratals kunder. Nervöst, för om något är fel går det ut till så många (visserligen med bcc, men ändå). Allt är på engelska, men företaget som hyr in mig hade ju naturligtvis kunnat ta in en person med engelska som modersmål istället. Det har de inte gjort och jag vet faktiskt inte varför.   Chefen i USA sa att hon inte vill mista någon med min kompetens. Vad kan hon ha menat? Vad är kompetens? Utbildning, erfarenhet? Förmåga att utföra en uppgift? I mitt fall skulle jag snarare säga att jag är snäll och hjälpsam och rätt bra på att ligga lågt och hålla tyst. Jag gillar samarbete och kommunikation, men också att få saker ur händerna. Nu komm

Hur mycket jag än har pluggat, jobbat, lagat mat och kämpat för att hålla fint hemma, så har jag alltid känt mig som en idiot. Det började när jag misslyckades på KTH 2001 och sedan har det bara fortsatt. Jag är inte så bra på data och vet att min matematiska förmåga inte räcker till på högre nivå. Jag kan lite om mycket, mest språk, men arbetslivet premierar specialisering.  Trots det fick jag förlängt på mitt jobbuppdrag och chefen sa att hon inte ville förlora någon med min kompetens. Vad kan hon ha menat? 

Det är helt otroligt att mitt smaksinne fortfarande är borta. I helgen (när jag inte har barnen) känner jag för att göra pizza, närmare bestämt Funghi med champinjoner på. I degen ska jag ha ris- och mandelmjöl. Får se om jag kan uppfatta några av smakerna. Ska göra en god tomatsås och riva ost. Det mesta borde jag ha hemma.

Tyvärr kan jag fortfarande inte känna smak eller lukt. Tanken skrämmer mig att det kanske aldrig kommer tillbaka. Det är bara att vänta och se. Typiskt, virus från dagis är farliga.

Min dotter är sex år och går i ettan. Igår berättade hon för mig att när hon blir stor ska hon bo med sina två bästa vänner. De ska ha varsin baby och då kommer det att behövs tre barnsängar, sa hon. Tydligen i gick inga män i ekvationen. Jag kan bara säga att jag förstår dem.

Nu när jag har fortsatt jobb kan jag ju faktiskt ha råd med ett och annat felköp av böcker! I mitt närmaste köpcentrum finns en Akademibokhandel. Där jobbar en lång man med långt hår, som pratar med i princip alla som kommer in i butiken. Han slår också in riktigt fina paket när jag handlar presenter till barnkalas. Hans höga servicenivå får mig att misstänka att han är chef i bokhandeln. Honom skulle jag gärna gå på date med! Vi skulle gå till Espresso House inte långt från bokhandeln när hans pass för dagen är slut. Jag skulle fråga om vilka nya böcker som är på gång och prata om mitt intresse för Alain de Bottons böcker. Säkert skulle jag få nya, ovärderliga boktips! Undrar just om mannen i bokhandeln dricker kaffe eller te. Vad läser en person som arbetar i bokhandel? Det skulle vara intressant att veta. När jag luskade lite sa han faktiskt att han arbetat i bokhandel i 20 år.  Människors läsning är på utdöende. Just nu har bokhandeln en kampanj för böcker man kan lyssna på, men de

Kan ni tro, högsta chefen i USA ringde nu när min jobbdag börjar ta slut. Hon gav mig en massa fin feedback och sa att jag får stanna till slutet på året. Det var den bästa presenten jag har fått på länge! Får se till att fira lite, men kan ju inte känna smaken av tårta...

Ja, jag är anställd i bemanningsföretag och ja, jag har trivts mycket bra med mina senaste uppdrag som varat i ett halvår. Bemanningsföretaget jag är på nu är specialiserat på life science, så det är inte särskilt troligt att de hittar ett nytt uppdrag till mig. Administratör inom life science var liksom ett undantag till tjänst som de råkade ha i våras. När jag fick tjänsten inom kundreskontra ringde rekryteraren upp mig. Jag hade egentligen sökt en annan tjänst. Efter den digitala intervjun blev jag erbjuden tjänsten, till och med utan att det inhyrande företaget frågade om referenser. När en sjukskriven person kom tillbaka till jobbet fick jag leta efter något annat. Även där var det så att en rekryterare ringde mig om en annan tjänst än den jag sökt. Jag var skeptisk till att åka till Botkyrka och jobba för en kommun, men det blev roligt och passade mig bra. Även i Botkyrka ville en person som bytt avdelning komma tillbaka.  Jag svarade på ett mail från min nuvarande arbetsgivare,

    Just som jag trodde att jag tröttnat på böcker för gott hittade jag den här på biblioteket. Fräcka, korta texter som är broderade. Gisela Ståle blev utbränd och började brodera oväntade texter. Det är upplyftande och roligt! Precis vad jag behöver nu när jag ska söka nytt jobb!

Jag gick igenom mina inköp under första halvan av september. Peter Uedas Man går sin egen väg var väl ett bra köp, men Att lägga döden tillrätta handlade inte alls om det jag trodde. Den var en torr och tråkig samling essäer, när jag trodde att man skulle få stifta bekantskap med bland annat begravningsbyråerna. Jag tänkte på all administration jag har gjort efter dödsfall i min familj, men om det handlade boken inte alls.  Boken Jag kan rita! sysselsatte min dotter en timme i helgen. Tyvärr är den i otympligt format, annars hade jag kunnat köpa fler och ge bort. Knausgårds Min kamp 6 köpte jag i pocket för att skumläsa. Vilken tegelsten! Det är bara Knausgårds Om Våren som jag verkligen läst och uppskattat.  Kommer jag någonsin att kunna läsa böcker på allvar igen efter att jag blivit mamma? Det är som att böckerna måste vara mycket bättre för att jag ska orka ta mig igenom dem. I somras köpte jag böcker av Eric-Emmanuel Schmitt och blev rätt besviken på samtliga. Ska jag sluta köpa b

Hela förra veckan var jag lite förkyld, men det bröt aldrig ut ordentligt. Nu i helgen tappade jag smaksinnet och det har inte kommit tillbaka. Läskigt det här, det måste ha varit covid. Att ringa Vårdcentralen lär inte hjälpa, de kan ju inte göra något. Visst har jag tappat luktsinnet tidigare när jag har varit väldigt snorig, men det här är något helt annat. Läskigt är det, tänk om mitt luktsinne aldrig kommer tillbaka? Jag som älskar smaken av mina gröna tesorter och maten jag lagar. Vad ska det bli?

  Mitt hopplöst normala liv är en bok som mina barn tvingade mig att låna på biblioteket idag. Kanske är den bra? De har nog rätt, jag kan behöva läsa en dråplig historia i dagboksform för tonåringar så här på hösten.  Boken är skriven av Joanna Nadin och såvitt jag kan se amerikansk. Och jag som hade tänkt be kollegorna i USA om boktips innan jag slutar...

Dotterns lugna kompis var här och lekte. Det gick bra i två timmar, sen tjafsade de om något och kompisen gick hem. De som har varit så bra kompisar! Sams kan de i och för sig bli snabbt också. När jag tänker på mig och mina kompisar under skoltiden inser jag hur svårt det kan vara. Snabbt går det, nån liten grej och man förstår inte ens vad de blev osams om. Tjejer säger jag bara.

Om två veckor tar mitt jobbuppdrag slut och bara det är ju anledning att deppa. Jag hade en intervju den här veckan, men chefen där verkade inte den minsta engagerad. Ska jag vara arbetslös ett tag? Helgerna när jag har två barn är så svåra att göra något med. Utan bil kan jag inte åka iväg med båda barnen.  Imorse ritade dottern dock i en timme ur en bok där man steg för steg kan få fram roliga figurer. Det är någon slags rekord! Sedan byggde hon koja.

Högkänsliga personer blir lättare förälskade lärde jag mig lite sent i livet. När jag var ung led jag förskräckligt av det. När jag blev äldre slutade jag bli förälskad, vilket är väldigt bra. Det var nämligen alltid i personer jag inte passade bra ihop med. Men tydligen är jag romantiskt lagd. Till vilken nytta?

Ja varför är så många singlar idag? Mår man verkligen bättre av att ha en partner? Kvinnor har ett rikare socialt liv än män och tycks klara sig bättre som singlar.  Igår pratade jag med en person som har eget företag tillsammans med en man. Kanske är det bra att vara en arbetsgemenskap? Förr i tiden var det ju nödvändigt för att klara sig. Jag anar något här, men jag misstänker också något värre; sexualiteten kan ha spelat ut sin roll lite här i världen, i och med preventivmedel och att kvinnor kan skaffa barn ensamma och klara sig ekonomiskt utan en man. Jag läser vidare i Peter Uedas bok Man går sin egen väg och återkommer.

Laurent Delahousse är en oförskämt snygg, trevlig och charmig fransk tv-journalist. Det finns ett gammalt klipp på nätet där han intervjuar Mylene Farmer som är mycket blyg och de uppenbart flirtar med varandra. Laurents sätt att se direkt in i tv-rutan och nå rakt in i hjärtat på en är otroligt. Och då ska ni tänka på att han har läst nyheter, tragiska och tråkiga saker mestadels. Laurent lutar sig fram, ler och visar intresse. Undrar just hur många partners han har haft. Tänk att få gå på dejt med honom. Det skulle aldrig gå, jag skulle rodna hela tiden och inte kunna få ur mig många ord på franska. Laurent skulle skratta, förhoppningsvis vänligt. Han har ju så många beundrare, han behöver inte mig.

I min församling arbetar en relativt ung präst som ser bra ut, är social, rolig och håller inspirerande predikningar. En gång  berättade han i en predikan om sitt unga jag, som låst in sig på rummet och var arg. Plötsligt knackade mamman på dörren och frågade om han ville ha pannkakor. Snart var han glad igen. Prästen menade att hur vi än gömmer oss, kommer gud ändå att knacka på dörren och fråga om vi vill ha pannkakor. En vacker bild! Vi får anta att det är många som har ett gott öga till prästen och med största sannolikhet är han gift. Om jag nu får leka med tanken, tänk om han var singel och just jag fick chans att gå på date med honom. Hur skulle det vara? Vi skulle nog göra bäst i att besöka ett café längre bort, det är ju alldeles för många som känner prästen och skulle komma fram och prata.  Vi betalar var för sig, vi är ju jämställda. Tårtbit för mig, bulle för prästen. Han dricker kaffe (synd, jag gillar ju som bekant te). Prästen vill sitta i ett lugnt hörn. Kanske har han f

Igår var sonens andra dagiskompis här hos oss och lekte. Tur för min son att han har en kompis som är extrovert! Min son är introvert och när han hade sin andra lugna och tysta kompis här kom de inte igång med att leka. Annat var det igår! De tog fram alla sonens leksaker, mest bilar och körde igång. Inte blev det för högljutt heller. Det var en fröjd att se dem leka.Vi får bjuda hit kompisen fler gånger! Min son pratar redan om en tredje kompis han vill bjuda hem. Fortsättning följer.

Ibland drömmer jag om intellektuell gemenskap med en man, men jag vet att jag mycket hellre diskuterar olika frågor med kvinnor. Kvinnor tenderar att ha bredare kunskaper, medan män ofta är "smala" i sitt tänkande. Ingenjörsmän som saknar allmänbildning är tråkiga i längden. Jag skulle vilja dejta en präst eller kyrkomusiker, kanske en chef för en bokhandel. Var håller ni hus?  

Just nu läser jag Peter Uedas bok Man går sin egen väg om manlig sexlöshet. Dock tror jag att sexlöshet är ett symptom på något större; att människor blir ensamma i stora städer och saknar vänner och nätverk. Då är det ju också svårt att hitta en partner. Den sociala förmågan kanske inte är utvecklad när man är ung, men alla kan träna upp den och bli bättre. Är det synd om Incel-männen? Jag vet inte. Klart att en man vill ha en kvinna som tar hand om honom och uppfyller hans behov, men varför skulle en kvinna vilja ha en man i dagens samhälle? Ofta blir mannen bara ett "barn" till att ta hand om. Någon som inte lagar mat och inte ens kan planera inköp. Det praktiska kan kvinnan lösa själv, med hjälp av betalad "hemmafixare" om så behövs. I mitt fall en person från Veteranpoolen.    

  Det blev ingen dyr yllekappa, men en trenchcoat! Min lokala skinnaffär visade sig ha en passande modell. Min nya trenchcoat borde hålla flera säsonger. Mina tidigare trenchcoats har gått sönder i fodret, så den här gången var jag noga med att inte köpa för liten storlek. Det blev en medium.

  Den här hönan är designad av Ruth Wetter och inköpt på Cervera. En påskprodukt naturligtvis, med allt vad det innebär av symbolik, men den påminner mig framför allt om hönorna min familj hade när jag var barn. En av hönorna var svart och jag kallade henne "Kackelia".  Hönor är trevliga djur och jag hade gärna haft hönor om jag bodde på landet. Hönor äter matrester och lägger ägg, kan det bli bättre? Med extra ljus lägger de även ägg på vintern.

  Här är han, mini-Luther som Playmofigur, som togs fram till 500-årsjubileet av reformationen 2017. En kort period såldes den till höga priser på nätet, sedan togs det fram fler. Jag köpte min figur när jag besökte Wartburg, där Luther satt och översatte Nya testamentet. Luthers betydelse för världens utveckling mot läskunnighet, demokrati och frihet kan inte överskattas. Luther ville att var och en skulle kunna läsa Bibeln på sitt modersmål och dra sina egna slutsatser, därför översatte han till tyska. Under långa tider var Luthers lilla katekes det man lärde sig i skolan i Sverige. Luther har också anklagats för att ha lagt grunden för kapitalismens utveckling. Jag borde läsa mer om Luther. Jag återkommer.

  Här på bloggen har jag säkerligen skrivit att jag inte tycker om prydnadssaker, dock är jag väldigt förtjust i vissa. Det här fåret fick jag av min bror för över tio år sedan. Han hade hittat det på second hand. Fåret är ju lite av en symbol för Gotland som vi kommer ifrån, men det har också betydelse i bland annat kristendomen. Kristus kallas "Guds lamm" och "Herren är min herde". Min bror var inte religiös, men jag ger ändå fåret en djupare innebörd.

Inatt sov jag åtta timmar som man ska, från nio till fem. Det gör jag inte ofta. Jag hoppas att det nu blir bättre med sömnen. Problemet är att jag har förlorat min förmåga att somna om när något av barnen väcker mig. Just nu tar jag en extra aminosyra som kosttillskott. Jag kan ju hoppas att det är den som verkar. Vården har inget att erbjuda personer med sömnproblem. Sömn är ett mysterium.

Början på hösten är fin tycker jag. Det blir lagom svalt, höstkappan kan åka fram om man har en och lite mer mörker gör att man sover bättre. Snart ska det dock bli för mörkt och för kallt i ett halvår. Varje gång ser jag det som ett straff och lider, men det är ju lika mörkt och kallt för alla. Barnen ska ha på sig massor av kläder på morgonen, så vi nästan kommer för sent. När det dessutom regnar blir det ännu jobbigare. Snart kommer hösten på riktigt. Kan jag hitta ett bättre förhållningssätt den här gången?

Darjeeling grönt te kom på posten och jag hade höga förväntningar. Det där om "teernas champagne" gäller nog bara svarta teer dock. Grönt Darjeeling drar för mycket åt svart te tycker jag, precis det jag var rädd för.  För första gången har jag köpt på mig te som jag inte vill dricka up. En flopp. 

När september månad tar slut står jag utan jobbupodrag. Redan börjar jag bli nervös. Vad ska hända? De flesta jobb jag fått var inte jobb jag sökt, utan jobb som rekryterare ringde upp och rekommenderade. Mitt senaste jobb fick jag när jag svarade på ett mail. Det var möjligheten till att få prata franska i jobbet som lockade, men den tjänst jag sedan fick innehöll inga franska kontakter. Vad ska bli avgörande denna gång? Jag har sökt administrativa jobb på Stockholms Stad och faktiskt även hos Polisen. Som vanligt gäller det väl att ha is i magen och inte tacka ja för tidigt.

Som jag misstänkte tycker sonen inte om sura jordgubbsrussin, så jag får äta upp dem själv. Vad ska jag då skicka med honom på utflykten förutom en macka? René Voltaire-russin tycker han om. Jag får väl köpa dyrare russin då. Sonens andra dagiskompis har tackat ja till att äta pannkakor med oss den här veckan. Vi får se om alla håller sig friska. Pannkakor blir förresten godare om man använder stavmixer till smeten! Jag ska förbereda smet i god tid. Present till kalaset nästa helg har jag köpt, det blev leklera. Det får duga. nu ska jag bara slå in den också. Ikväll vill min son äta korv med bröd. Eftersom han kan vara svår med maten blir det nog så. Gå och handla tycker han i alla fall är kul. 

  Varje höst drömmer jag om att köpa en perfekt höstkappa, gärna rosa eller blå och inte svart. Den ska vara i god kvalitet, det vill säga ylle, enkelt snitt, ha markerad midja och inte vara för lång. En sådan kappa kan nog lugnt kosta 7000 kronor, pengar som jag egentligen inte har i min budget. I väntan på bättre tider använder jag den här "gravidkappan", som egentligen är en sorts poncho. Den är i ylle och har skärp som kan regleras ordentligt. Till virkad hatt är den också snygg! Den största nackdelen med den här kappan/ponchon är att jag inte kan ha ryggsäck på mig till den, utan måste ha en väska med mig i handen.

Att handla billiga kläder i sportaffär var ingen bra idé. Jag köpte chinos på rea eftersom de var mörkblå. Passformen var för rak, upptäckte jag sedan. De var inte designade för en kvinnlig midja. Byxorna har redan börjat gå upp i grenen. Jag tänker inte ens laga dem, nu åker de i soporna. En hemsk människa är vad jag är. Slit litegrann och släng...

Historien om Grosser Winterberg sparar jag till en annan gång. Nu är det söndag eftermiddag och om två timmar kommer mina barn. Vad har jag gjort den här helgen utan barn egentligen? Bara drömt om gamla resor och gamla vänner från förr? I fredags gick jag på bio ensam och mötte en kvinna som hade loppis-bord på söder. I lördags gick jag promenad på skogskyrkogården med min kusin i bästa vädret. Idag var jag i kyrkan. Jag har försökt laga mat utan kolhydrater och städa måste man ju. I veckan ska sonen till förskolan varje dag. Kanske jag vågar bjuda in hans andra kompis på pannkaka, men hur ska det gå? Sonen har utflykt på torsdag, kommer han att gilla sura jordgubbsrussin? Och på lördag ska han dessutom på barnkalas. Spännande. Bäst jag dricker te och andas ett tag och tar en promenad. Det är inte heller så lång tid kvar tills mitt jobbuppdrag tar slut. Imorgon har jag tagit ledigt några timmar för att gå på kyrkfrukost. Diakonen är alltid så inspirerande.

Jag fick faktiskt en bra idé, nämligen att hålla en presentation om Angela Merkel. Efter lite efterforskningar upptäckte jag att Merkel fötts i Västtyskland, men växt upp i Östtyskland som prästdotter. Merkel hade också bakgrund som vetenskapskvinna och forskare. Hon var fysiker! Ryska kunde hon också. Att vara religiös i gamla DDR var inte lätt, eftersom staten motarbetade kyrkan. Ämnet passade bra nu när vi befann oss i gamla öst och jag läste nyfiket vidare. När Merkel var 30 år gammal var hon nyskild, hade inget fast arbete och ingen egen lägenhet. Som kristen fick hon ingen anställning som forskare. Kristna kunde heller inte bli lärare. Merkel var förresten hennes förste mans efternamn som hon behållit. Efter murens fall ändrades mycket och karriärvägar öppnades upp för Angela Merkel. Som min gymnasielärare i svenska lärt mig förberedde jag små minneslappar till presentationen. Power Point var inte för mig. Istället ville jag skriva saker på tavlan. Merkel hade polska rötter och h

På söndagarna under språkkursens gång gick jag till den lokala kyrkan, röd och byggd i tegel. Eftersom besökarna hade så fula kläder (mestadels t-shirt och shorts, men många var unga) drog jag slutsatsen att kyrkan var protestantisk. En nybliven mamma ledde sången varje söndag och tog med sig sin bebis. Otroligt. Just den söndag jag tänker på hände flera märkliga saker. "Bang" lät det i hela kyrkan under predikan. En ung man hade tappat psalmboken i golvet. Hans kompisar kvävde sina skratt, men de lyckades inte så bra. Församlingen skulle sjunga en psalm, men just den sidan var utriven ur den psalmbok som jag fått. Vad är oddsen för det? När det var dags för nattvard ville jag också gå fram. Men var var vinet? Vi fick bara en oblat. Jag var förvirrad och församlingen tittade konstigt på mig. För sent insåg jag att jag tagit nattvarden som protestant i en katolsk kyrka. Det får man absolut inte göra som protestant. Ska vi kalla det att jag gjorde det i god tro? När gudstjänste

2013 var jag på sommarkurs i tyska i Dresden, gamla Östtyskland. Det blev inte som jag hade tänkt, men i slutänden ganska bra ändå. Det var ensamt att gå kursen. Unga spanjorer chattade och pratade party. En italiensk, kvinnlig lärare och kursdeltagare berättade historier om hur hon försovit sig till jobbet och ljugit om att bilen var trasig. Jag baxnade. Jag ville gärna umgås med Dustin från USA, men han hade andra kompisar. En äldre, spansk kille hängde med mig. Jag ville ha honom som vän, men han hoppades på mer.  Vid frukosten satt alla med telefoner och plattor och ingen pratade. På en språkkurs! Det gjorde mig så ledsen. Jag blev så ensam att jag var svårt deprimerad i flera veckor. Mitt ordförråd var bra, men min grammatik räckte inte till.  Min enda tröst var besöken i den lokala kyrkan, som jag trodde var protestantisk. Senare skulle det visa sig att den var katolsk. På kvällarna hade jag ingen aptit, ja jag tappade lusten att äta och fick tvinga i mig panerad fisk. När lärare

Benoit från Frankrike är en underbar reskompis och god vän, men vi har inte setts på riktigt sedan 2011. Han är ljudingenjör och jobbar jämt, reser i jobbet också. När vi var yngre tog han med mig till Södra Frankrike där han pluggade. En dag var vi ute och badade. Benoit snorklade och jag väntade på att han skulle komma upp ur vattnet, men han snorklade glatt vidare. Av någon anledning var vattnet iskallt, men luften het. För het för mig. Jag stod med vatten upp till knäna för att svalka mig och hatten måste jag ha glömt hemma.  Solen stod i zenit, det fanns inte skugga någonstans. Det är enda gången jag har upplevt det. Jag visste att jag inte tålde det här, men jag klarade inte av att bada i så kallt vatten. Efter lång väntan kom Benoit upp och vi åkte tillbaka hem. Dagen efter tog vi tåget tidigt på morgonen till hans hemstad Lyon. Ju närmare Lyon vi kom desto mer feber fick jag. Benoit ville inte tro på mig när jag sa att jag var sjuk. Vi skulle ju ut och festa med hans kompisar o

Nu har jag nätshoppat igen. Fy på mig. Från Matsmart har jag beställt pasta gjord på sojabönor, jordgubbsrussin, barnvitaminer och en flaska smaksättning för vatten.  Jordgubbsrussinen tänkte jag sonen skulle ha på sina utflykter med förskolan, men de är sura. Får se vad han tycker. Aqua Gustus är en skum produkt för smaksättning av vatten. Hallon och mango lät så gott! Snygg flaska, perfekt design. Men den smakar nästan ingenting. Jag lovar! Får nästan reklamera till tillverkaren.   Vitaminer bör man kanske inte ge till sina barn, men de kostade 25 kr. Sonen äter Omega-3 med citronsmak, det räcker egentligen. Lurad... Bara sojapastan kan sägas vara nödvändig. Med hjälp av den tänkte jag gå ner lite i vikt. Sojapasta till lunch varje dag, kan det funka? Bara såserna är olika. Den är otroligt mättande.

Tina vit fiskfilé. Bred på pesto. Skölj och strimla purjolök. Värm lite grädde med buljong i. Lägg fisken i ena sidan av ugnsformen och purjolöken på den andra. Häll grädden över purjolöken. Tillaga i ugn 175 grader i 20 minuter. Potatis eller ris till är inte nödvändigt.

Karin är den sista vännen från förr jag ska presentera. Hon var sladdbarn i en frireligiös familj. Två vuxna bröder och tre vuxna systrar hade hon. Vi umgicks som mest på högstadiet. Karins intressen var alla sådana som man inte förväntade sig att en frireligiös person skulle ha; kortspel, partymusik som dunkade och många pojkvänner. Hos henne lyssnade jag på musik och spelade kort i timmar. Ibland gick vi på disko, men jag tyckte inte att det var kul. Hennes mamma jobbade på frikyrkans kursgård. Hon var fantastisk på att laga mat. Hos Karin kunde man på sommaren få rökt flundra som pappa pastorn rökte själv utomhus. Det var gott! Det kunde också hända att pappan stod i köket och rakade sig i bara kalsongerna.  Karins ena bror bodde hemma fast han var vuxen och arbetade som avbytare. Det kunde folk ha synpunkter på. Han borde ha ett bättre jobb... Idag tänker jag att avbytare är inget enkelt jobb. Tänk så många som kunnat ta semester tack vare honom!  Karins pappa var från Jämtland och

Eftersom nästan ingen vill se filmerna jag gillar fick jag gå ensam. Son of the Mullah av Nahid Persson Servestani är naturligtvis ingen upplyftande film, men en viktig film. Innan filmen började på Victoria satt jag på en bänk på Skånegatan. Där blev jag ombedd att vakta en loppis åt en dam som sålde gamla saker vid ett bord. Hon skulle gå på toa bara. Damen var 70 år gammal med en förälder från Palestina och en från Iran. Just idag hade hon inte sålt bra. Hon köpte tydligen upp saker från dödsbon till sin loppis och hade nu för mycket. Damen med loppisen trodde att jag gick på gymnasiet. Jag berättade att jag är 40 år och har två barn. Jag tipsade Damen om att se Barbie-filmen. Den har psykologiskt djup! Hon trodde det var en film för barn. Nej sa jag, den handlar om Ken som känner sig överflödig. Jag gick till bions café och satt där i en timme. Dum tid att filmen börjar klockan åtta. När filmen sedan började var vi nio personer som kommit för att se den. Snart tas nog filmen bort f

Diana gick i samma klass som jag ända upp till gymnasiet. Hon var rätt lågmäld och talade sällan om vad hon tänkte och tyckte. Hennes stora intresse i livet var hästar. Under några år gick vi på samma ridskola och i samma grupp, fast hon red bättre förstås. Diana var inte förtjust i att plugga och man kan undra varför hon gick natur. Hennes föräldrar var framgångsrika inom svinavel. Hos Diana kunde man få goda popcorn. Varför det? De var poppade i ister. Vansinnigt gott. "Vilken god mat", sa jag en gång. "Det var ju bara vanliga fläskben" sa Diana. Dianas mamma lärde mig läsa Hänt i veckan och skvaller om kungligheter. Det läser jag än idag med alltför stort intresse. Kan man skylla på någon annan? Dianas pappa läste tyvärr porrtidningar och det ganska öppet. Jag kollade också. Tjejer som skrevade konstigt. Inte ok tycker jag idag. Och pappan hade tre döttrar. Men, men. Det var trevligt hos dem och inget olämpligt hände någonsin.  Dianas föräldrar måste ha arbetat o

Att göra pesto idag är dyrt. Pinjenötter, olivolja, parmesanost och färsk basilika... Jag föreslår att du mixar 0,5 dl solroskärnor. Tillsätt 0,5 dl olivolja och 0,5 dl rapsolja, så blir det lite billigare. Lägg i blad från en kruka basilika (fryst, hackad basilika går också bra).  Tillsätt vitlök och 1 dl riven ost, gärna Västerbottenost eller faktiskt prästost. Salta och peppra och mixa allt. Servera pesto med pasta och gärna rostade solroskärnor ovanpå! Buon appetito

Nästa vän från förr är Anna. Hon gick i min klass från ettan och ända upp till gymnasiet.  Anna och jag älskade att läsa böcker, gärna science fiction. Hon gillade Terry Pratchett. Tillsammans läste vi Universums Öde och Sagan om Belgarion.  Anna var inte bra på matte och kunde inte stava så bra, men hon läste många böcker ändå. Vi diskuterade nyheter från tidningen, hon hade alltid tankar om något nytt spännande som hon läst. Jag var även dagbarn hos Annas mamma, vilket kanske inte var så lyckat. På landet är relationer intrasslade på gott och ont och man har dubbla roller; klasskamrat och dagbarn.  Bra dagar hos dagmamman plockade vi svamp och åt bullar. Dåliga dagar kastade vi sand på varandra och bråkade om vem som ätit upp sista bullen. Jag erkänner, det var jag. Vi bråkade en del men var ändå vänner. Vi tappade kontakten när jag flyttade. Anna bor kvar. Hon gifte sig tidigt och är idag lärare i SO-ämnen. Grattis Anna, du valde bra!

Jag vill skriva lite om vänner som jag en gång hade när jag bodde på landet. Vi tappade kontakten som tonåringar. Vännerna kommer att ha andra namn när jag skriver och min avsikt är inte att lämna ut någon eller vara taskig. Jag vill helt enkelt minnas vad de betytt i mitt liv.  När jag flyttade till storstan saknade jag mina gamla vänner och drömde om dem på nätterna i flera år. Eva och jag började umgås när vi höll på med den gotländska sporten varpa på låg- och mellanstadiet. På den tiden hade vi många gemensamma intressen. Vi metade abborre, samlade frimärken, fångade grodyngel och cyklade ut på picnic.   Vi spelade också schack och räknade matte. Eva var alltid bäst. Vi var brevvänner. Hemma hos Eva bodde också hennes gamla farmor, som gärna såg Tom & Jerry på video. När vi blev äldre fick Eva nya kompisar och blev en tuff tjej. Hon slutade kasta varpa med mig och jag var ledsen för det. Hon sminkade sig och bytte klädstil. På gymnasiet hoppade Eva av och började jobba på café

För många år sedan, 2005 reste jag med Ryan air till Sardinien. Jag landade i Sassari runt klockan två på eftermiddagen. Jag behövde ta mig till Cagliari på andra sidan ön, men först och främst var jag hungrig. Det fanns mackor, men mannen i kiosken ville inte ta emot mina euro. Jag förstod ingenting. En grön basker hade jag på mig. Då dök hon upp, en tjej i min ålder med en svartvit hatt på huvudet. En italiensk ängel! Hon förklarade att jag måste betala mackan på ett annat ställe och sedan visa upp kvittot i kiosken för att få min macka. Sådana saker kan få mig att för en kort stund avsky länderna vid Medelhavet. Bussen till Cagliari skulle inte gå förrän sent på kvällen, men min nyfunna ängel tog med mig in till Sassaris centrum, till en annan busshållplats och visade mig var man köpte biljett. Sedan började den flera timmar långa bussresan mot Cagliari. Till slut blev det kväll och mörkt. Stjärnhimlen ute på landet mitt i ingenstans var så klar och stark som jag aldrig tidigare upp

Vilka länder glömmer jag lätt bort att jag har besökt? Jo våra nordiska grannländer! De förtjänar ett eget inlägg. Finland besökte jag när jag gick en skrivarkurs som 20-åring. Personalen på boendet blev arga om man gick runt barfota... De är mer konservativa där. Och samhället fungerar bättre än i Sverige! Särskilt skolan och integrationen. Danmark besökte jag som barn med min familj, bland annat Lousianas konsthall. Som vuxen har jag upptäckt Köpenhamn, som är en dynamisk och kulturell stad. I Norge besökte jag Bergen. Så vackert, en oförglömlig upplevelse. Tågresan mellan Oslo och Bergen är en av världens vackraste. Synd att allt är så dyrt i Norge bara.  Vilket nordiskt land förtjänar ett återbesök? Jag lutar åt Finland.

Jag har besökt ett antal länder i mitt liv.  Tyskland och tidigare DDR förstås, med mitt ex. I Polen var jag på kick-off en gång och det var fantastiskt. Otroligt service och vänliga människor. Högste chefen tog alla i hand innan middagen. Det här var innan corona naturligtvis. Frankrike och Italien besökte jag som ung när jag var kär i spännande utländska män. Sedan kom jag på bättre tankar och insåg att det är mycket svårt att bo där som svensk. Bara en sådan sak som att hitta arbete... Och fransk blir jag aldrig. Belgien har jag besökt eftersom en god vän bor där. London och Storbritannien besökte jag tillsammans med min Uppsala-vän för många år sen nu. Det var boende på ett livligt hostel och till och med lite party. Jag har även varit i Skottland. Israel har jag besökt med Svenska kyrkan.

Min dotter har precis börjat ettan. Igår var hon arg på kvällen och kastade kuddar för att hon inte har något fint pennskrin. Vi ska gå och köpa ett i bokhandeln efter skolan. Risk att de inte ens får ha egna pennskrin i skolan föreligger. I så fall får hon väl ha pennskrinet hemma när hon gör läxor. Ikväll ska vi jobba med hennes första läxa någonsin. Spännande.

Så här på hösten drömmer jag mig bort lite. Tidigare ville jag åka till Island. Nu lockar USA mer eftersom jag har jobbat mot USA. Men båda de resorna är lite för långt bort. För tio år sedan var jag i Israel med Svenska kyrkan. Tel Aviv hann vi inte med, men någon gång vill jag åka dit. Det ska vara en fantastisk kulturstad och inte så politiskt laddad.  En riktig dröm är att resa till ett land som producerar kakao eller te. Guyane i Sydamerika är ett alternativ och det talas franska där. Risk för malaria är det dock. Vad finns på närmare håll? Medelhavet har jag redan besökt, men det lockar alltid. Då blir det Storbritannien trots allt! Får se när resan kan bli av.

Den här toppen (jag har två faktiskt) är min nya favorit. Den kommer från den lokala sportaffären och inhandlades på rea. Jag älskar modellen, formen och knapparna. Den påminner lite om en skjorta.  Det finns ett stort problem; tyget är tunt, tappar färg snabbt och kommer snart att se urtvättat ut.  Jag önskar att jag kunde lämna in toppen till en skräddare som sprättade upp den, använde den till att göra ett mönster och sydde nya i ett material som håller och har en fin yta. Men så kommer det inte att bli.  Att tillverka kläder som inte håller är på ett sätt respektlöst, mot miljön, den som syr, den som använder plagget och till sist mot soptippen. Ska fundera vidare på det här. Boken om hållbart mode har ännu inte kommit ut.

Igår ringde det på dörren. Jag trodde det var någon granne som tyckte mina barn lät för mycket. När jag tittade ut var det en kort person som inte riktigt nådde upp. Det var dotterns bästa kompis från skolan som bor nära oss! Vårt första spontanbesök på tre år. Sällan har jag blivit så glad. Spontanbesök får man nästan aldrig i storstadsregionerna. Många tycker inte om spontanbesök, men jag gör det.  Jag ringde kompisens mamma och kollade att allt var ok. Sen lekte barnen fint tillsammans som de brukar. 

Äntligen ska jag köpa grönt Darjeeling te! Jag har varit skeptisk, men efter ett samtal med ett indiskt par som bor i närheten har jag bestämt mig. Teet togs till Indien av britterna och odlas nära gränsen till Kina. Det svarta teet från Darjeeling beskrivs som milt och lyxigt, det har även kallats teernas champagne. Nu återstår att se hur det gröna teet från Darjeeling smakar. Jag har alltid misstänkt att smaken drar åt svart te, men det är nog fel. De indiska grannarna dricker svart te med kryddor och mjölk. De köper färdigt tepulver, men det är en annan historia.

Numera köper jag ny orkidé varannan månad och ny calandia. Förut stod det alltid vissna blommor hemma, men inte nu längre. Den här orkidén är riktigt upplyftande tycker jag!

Den här veckan ska min dotter få vara med och hjälpa till hemma tänkte jag och använda sin energi till något bra. Hon ska ju fylla sju år, det är dags.  Duka, skära paprika, kanske diska lite. Ta ut sopor... Då får jag ju också något att berömma henne för tänker jag. Hon satte tillbaka kuddarna i soffan nu på kvällen och skorna fint på skohyllan. Kanske kan det vara utvecklande för henne. 

I juli tog jag två veckor obetald semester. Nu i efterhand kom jag på att jag har lite föräldradagar kvar. Det går att ansöka 90 dagar tillbaka i tiden. Hurra! Min SGI är kanske räddad och månadens ekonomi.

Igår efter skolan ville dottern gå till skogen som hennes klass har utflykt till på tisdagar. Det visade sig att den ligger bredvid Sollentuna golfbana, som är närmare skolan än jag trodde. På driving range stod män och slog bollar. Bara en kvinna syntes till. Jag växte upp nära en golfbana och det kändes bekant att se allt igen. Solen sken. Det blev en lång, spontan promenad. På ett ställe i skogen låg färgburkar. Vi hittade inga ätliga svampar, men golfbollar. Vi blev stuckna av mygg och började gå hemåt. Ett långt, högt stängsel ut mot vägen hindrade oss från att ta en buss som hade passat bra. Idag vill dottern ha picnic i en annan skogsdunge.

Idag var kollegorna i USA lediga och firade Labour day. Det är nog ungefär som 1 maj. De brukar glömma bort att informera om att de ska vara lediga, som om hela världen hade samma helgdagar. Jag blir inte sur, jag får i alla fall lära mig lite om samhälle och traditioner. Imorgon ska jag fråga hur de firade. Medan de var lediga skrev jag instruktioner på saker de kan behöva göra när jag har slutat. Andra helgdagar de har haft var Memorial day och 19 juni. Helgdagarna är olika i varje delstat, lite komplicerat tycker jag det verkar.

Idag upptäckte jag en text i Svenska Dagbladet från den 14 januari i år. Josefin de Gregorio är också förbannad på Susanna Helis bok Föda utan rädsla! Jag är uppriktigt glad över det, trodde det var bara jag. Tidigare här på bloggen har jag skrivit om Helis bok, närmare bestämt 13 augusti 2019, när min son var fyra månader. Josefin de Gregorio kände sig också lurad. "Andas du bara rätt så blir allt bra. Blir förlossningen inte bra så är det ditt fel..." Jag hade en doula med på min förlossning, som rekommenderade nämnda bok. Trots det var förlossningen hemsk, även om det gick bra. Josefin de Gregorios bok ligger och skräpar i hennes hem någonstans. Min är kastad.

Min fyraårige son har två bästa kompisar på dagis. Han började prata om att bjuda hem dem och jag tyckte det var gulligt av honom. "Vi börjar väl med den som bor närmast", tänkte jag och bjöd hem L med familj till oss.  Kompisen kom, men de lekte inte. De är båda blyga och kom inte igång att leka. Kaka ville de heller inte ha. Dottern blev sur av bristen på uppmärksamhet och bråkade. Till slut fick vi gå till lekparken istället. Jag fick knappt på barnen skorna som de sprang runt. Mina barn är snälla var för sig, men väldigt svåra att ta hand om båda två för mig.  Lyckligtvis har barnens pappa lovat att bjuda in L så att de kan cykla utomhus. Hoppas det går bättre. Nu återstår att bjuda in V som bor längre bort. Pannkakor en vanlig dag när det bara är jag och sonen tänkte jag. Vi får se om det blir av. V är mer utåtriktad i alla fall och det kan nog vara bra för min son att lära sig av.

Igår tappade min dotter en tand som varit lös länge. Jag la den i ett glas som jag ställde på köksbänken, men plötsligt var glaset och tanden borta. Hällde jag ut tanden av misstag och diskade glaset? Hällde lillebror ut tanden? Min dotter var otröstlig. Jag tog till en nödlösning, letade diskret fram en gammal tappad tand som jag lyckligtvis hade, tog ett likadant glas och ljög att tanden var hittad.  På natten hade dottern glaset bredvid sängen och hon fick... dadelbollar av ett visst märke. Jag har aldrig kontanter, men får nog skaffa lite mynt nu. Som tur är blev hon glad för dadelbollar.

  Den här väskan är en av de få saker jag har sparat efter min farmor. Hon sydde den för hand helt själv under en vistelse i sommarstugan på Österlen. Snabbt gick det säkert också och den är välsydd. Väskan hängde alltid i stugan på klädhängaren innanför ytterdörren när jag var liten och farmor använde den för att handla i lanthandeln. Knapp har den också förstås! Farmor var otroligt bra på att sy. Hon kunde sy kläder på beställning och hon sydde många plagg till sig själv. Tänk vad jag kunde ha lärt mig av henne om hon inte hade tappat sitt minne och blivit dement. Tack farmor, din väska har jag badkläder i.  Det syskrin jag använder när jag lagar mina barns kläder fick jag av min farmor när jag var bara sju år förresten. En present att ha användning för hela livet. En barndomskompis blev till och med avundsjuk för att jag hade ett eget syskrin. Se där.

  Barnens pappa kom förbi en kort stund och han hade med sig svamp! Torkad Karl Johan-svamp, vilken lyx! Den kommer att åka ner i en köttgryta någon helg.  Det är ett riktigt svampår, men utan bil kan jag inte ta mig ut till svampställena. Såg i och för sig en björksopp i mitt bostadsområde igår, men man kan ju inte plocka längs vägarna. Jag borde leta efter nya svampställen!

Den här chiliplantan fick jag i juni av goda vänner. Vilken fin present! Den mår bra och har fått fyra frukten så här lugnt. Den sista ska jag snart skörda. Frukterna har jag strimlat och frusit in.  Jag har hört av chiliplantor ska kunna övervintra. Vad tror ni? De tappar blad över vintern och kommer igen på våren tydligen. Vissa påstår att de kan få blommor på vintern, men jag är skeptisk.

Den här söta lilla boken (från second hand) handlar om handväskor. Det är helt sjukt hur mycket pengar märkesvaror kostar. Kanske är det bra kvalitet, men det kan inte försvaras.  Istället fantiserade jag om att sy egna tygväskor. Enfärgade, med en mönstrad ficka och stor knapp förstås. Man kan till och med sy i vaxduk och ha foder på insidan. Det gjorde jag i syslöjden på högstadiet  Enligt den här lite fåniga boken har kvinnor nycklar, mobil, plånbok och läppstift i sina väskor. Tydligen inte näsdukar, tamponger, bindor, medicin, godis eller inkontinensskydd.  Kvinnor har handväskor för att deras kläder har färre fickor än mäns, står det i boken. Jaså verkligen?

Imorse lossnade dörren till grytskåpet i köket. Jag har bott i många hyresrätter och aldrig varit med om något liknande. Det är inga vanliga gångjärn och bara det ena har släppt. Får snällt fråga barnens pappa imorgon om han kan kolla på det. Felanmälan till hyresvärden tar säkert en vecka. Känner mig rätt handikappad som inte är teknisk faktiskt

Vad var det jag sa... Bussen gick och det var rätt buss. Men när vi kom fram till stationen var det 28 minuter till nästa pendeltåg! Surt. Barnen klarade faktiskt av att vänta. Tåget som till slut kom var proppfullt. Vi träffade en kyrkvärd i myllret som jag pratade med. Väl framme vid Sollentuna C lämnade vi på second hand. Vi köpte några saker på TGR. Utanför TGR träffade vi dotterns goda vän från skolan och följde med hennes familj till Sollentunas nya bibliotek. Barnen lekte och jag reserverade en bok (berättar mer om den senare).  På vägen hem träffade jag lite snabbt en annan kompis. Hon kanske kommer skänka ett skrivbord till min dotter som har börjat ettan.  Vi åkte hem med tåget. 15 minuters väntetid. På Hemköp köpte vi frysta jordgubbar till en kaka jag ska baka imorgon. Barnen fick Mer apelsin som de inte hällde ut och cirkeln var sluten. 

Igår skulle jag hämta båda barnen, ett på förskolan och ett på skolan. Lite sen hoppade jag på första bästa buss, bara för att inse att jag tagit den enda buss som inte går åt rätt håll. Jag fick gå av och springa tillbaka. Nu var jag en kvart sen. Det kom en bra buss och sonen blev hämtad. Alltid en massa kläder att ta hem över helgen... Stövlar med. Dottern blev hämtad sent och alla kompisar hade redan gått hem. För att muntra upp oss köpte jag Mer-dricka i affären. Det skulle jag inte ha gjort. Dottern tyckte inte om päron och hällde ut den. Då blev jag arg. Sent omsider kom vi hem med alla kläder (måste alltid ta med stora, tomma kassar på fredagar).  Lyckligtvis tyckte barnen om pasta med kycklingsås. Jag blev lite gladare. Nu är det lördag och vi ska åka till second hand och till köpcentret. Allt möjligt kan köra ihop sig. Önska mig lycka till!

När min bror levde sa han ofta att jag kan mer än jag tror, men det är först nu när han är borta som jag har börjat lyssna på honom. Det är som att jag känner hans stöd varje dag.  I början av mitt nuvarande jobb kände jag att jag kanske inte skulle klara det, men efter två veckor började det gå lättare. Min bror hade rätt. Jag tror min bror skulle vara glad att jag skriver en massa strunt här på bloggen. Vem vet, han kanske läser det? Och nu får jag leta nytt jobb utan att kunna diskutera alternativen med honom.

  De här barnstövlarna köpte jag till kraftigt reducerat pris (50 kr) i vår lokala sportaffär. Förmodligen kommer de inte att hålla länge. Enligt säljaren var de svårsålda på grund av färgen på snörena och att folk misstänker att de skulle ta in vatten. De är retro sa han. Min son älskar sina nya stövlar! Han gillar färg, gärna gult och orange. Hans höstjacka är blå, så det passar ihop. Men snyggt? Trendigt? Nej. Men jag börjar gilla dem.  

Fyra Swedish Grace assietter i en fin färg beställde jag förra veckan (det var 40% rabatt, men ändå onödigt förstås). Men när levereras de? De har inte kommit ännu efter en vecka, snart får jag tjata på nätbutiken där jag handlade. Den här dukningen från i somras ska bli roligare med små, rosa assietter och även Swedish Grace äggkoppar. Det ska bli brunch med vänner i höst också tänkte jag.

De senaste fem månaderna har jag arbetat hemifrån för ett bioteknikföretag och stöttat USA i en övergång där ett bolag ska slås ihop med ett annat. Betydligt bättre på excel har jag också blivit! Men det bästa är att de jag jobbar med är så kunniga och engagerade. Vi har även haft möten med Kina och Puerto Rico. Sista september ska fusionen vara klar och uppdraget tar slut. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att jag hittar något nytt jag kommer att trivas med. De tre senaste uppdragen jag haft (som bemanningsanställd) har jag trivts väldigt bra med.  En spännande tjänst dök upp där man sökte laboranter som också har arbetat som administratörer. Jag sökte tjänsten, trots att min erfarenhet som laborant är över tio år gammal. Om det mot förmodan skulle bli något berättar jag mer.