bokkällan

Hallå himlen, pappa och bror. I helgen tänkte jag dumpa min svarta Poäng fåtölj och köpa en i ljust trä med ljusgrön klädsel. Vad tror ni om det, får man göra så? Kanske var det 2007 som jag tog över fåtöljen av min bror. Den är bekväm, det måste jag säga. Rent miljömässigt är det väl inte bra att slänga, men vem slipar och målar om en billig fåtölj? Vad tror ni där uppe i himlen? Slipas det några möbler hos er? Ni har väl moln att sitta på i och för sig. De gröna burkarna med bambulock har jag faktiskt köpt och jag är nöjd. Kanske får jag ett vårigt hem till slut. Fortsättning följer.

Hallå himlen, min bror och pappa är ju inte med oss längre, men jag försöker ändå kommunicera. Vem vet, kanske sitter de i himlen och blinkar när jag går på ett konstigt väckelsemöte i en gympasal. Jag föreställer mig min bror och pappa i himlens eviga picnic. De dricker äppelmust från Eden och äter jordgubbar med grädde och går inte upp ett gram. Inte behöver någon diska heller och grädden vispar sig självt. På senare tid har jag börjat göra köttfärssås utan lök med extra buljong i. Min bror hade nog gillat det smidiga receptet, men jag kan inte ge honom det. Min bror avskydde att laga mat och hade nog helst levt på Huel näringsdryck. Vad kan jag mer berätta för er i himlen? Det börjar bli vår. Min kära dotter verkar ha lugnat ner sig en del. Barnen sover i varsin säng och förra helgen bråkade de inte. Jag har hittat en ny barnvakt som kommer varannan söndag. För en sliten mamma betyder det mycket. Det sista problemet är att barnen äter dåligt och det har jag inte löst. Enligt barnens

Idag när jag arbetade som bäst var det dags för ett möte som jag hade förträngt... Högsta ledningen från USA visade sig nämligen vara på plats i Uppsala. Mötet hölls i en gympasal fylld med provisoriska stolar. Egentligen gillar jag inte den här typen av möten med höga chefer och floskler, men det kan ju vara bra att faktiskt ha lyssnat på dem i verkligheten. Varför besökte ledningen ens Uppsala? Tydligen är det så att produkterna som hör till Uppsala drar in stora summor pengar, betydligt mer än vad jag har förstått. Pengar, pengar. Det är väl därför jag har jobb. Efter mötet köade vi i matsalen och ledningen gick gissningsvis till en mycket bättre restaurang. 

Idag funderade jag på hur min lägenhet ska kunna bli lite vårfin. Min bästa idé är att köpa en Ikea Poäng fåtölj i ljusa färger. Den jag har nu är svart, repig, dammig och sliten med en blekt sits. Den var ärvd från början. En golvlampa som var second hand från början är sliten och jag ska skaffa förvaringsburkar i ljusgrönt. Undrar vem det blir som skjutsar mig till Ikea... 

Under flera år har jag haft stora sömnproblem. Hela tiden tänkte jag att sjukvården skulle kunna lösa dem, tills jag tog itu med det själv. Varje år i november brukar det vara särskilt illa. Varför sa ingen att avslappningsövningar är bra? Läkaren skrev ut Propavan och Melatonin som inte hjälpte. Om problemen kommer i november kan det ju vara d-vitaminbrist, tänkte jag och skaffade d-droppar för vuxna. Det hjälpte faktiskt!  Nu verkar det fungera bättre på mitt jobb och det är nog den stora skillnaden. Mindre oro ger bättre sömn, men ingen läkare kan ju påverka mitt jobb. Dags för en ny jobbvecka!

Vi fick säga hej då till grannarna som flyttar nästa vecka. Tjejerna lekte inte som förut, men det gick ändå bra. Vi åt daimtårta och drack te och juice.  Vi var också utomhus och hann leka lite med tjejen mittemot. Synd att hennes pappa inte pratar bara, men det kan ju ändra sig kanske.  Ser fram emot en vår med picnic och lite socialt liv. Vår barnvakt var här på förmiddagen också, så att jag kunde tvätta och laga mat i lugn och ro. Och mina barn bråkade inte med varandra! Det är nästan för bra för att vara sant.

När jag växte upp på Gotland hade jag inga kompisar i samma by. De bodde i grannbyn och det var tråkigt och ensamt för mig. Inga spontana besök och långsamma helger utan kompisar. Just därför har jag hoppats att mina barn ska kunna ha kompisar som bor nära. Vi får jobba på det nu när grannarna vi hade lärt känna flyttar.  I huset framför oss bor en flicka som går i tvåan på min dotters skola. Hon har kommit och åkt pulka ibland. I huset bakom oss bor en tjej som går i förskoleklass i min dotters skola. Jag får ordna en picnic för alla i vår och hoppas att vi kan umgås lite mer.

Våra grannar från Mellanöstern ska flytta till grannkommunen. Vad jag kommer att sakna dem. Min dotter och deras dotter var så goda vänner, men innan jul bråkade de i skolan. Relationen har inte riktigt återhämtat sig. I present ska de få en nyckelring med ett trähjärta till sin nya nyckel och ett halsband med en liten ängel.  Vi ska äta kaka hos oss idag. Hoppas barnen leker, eller så blir det väldigt kort. I somras plockade vi blåbär och gick till en hästgård. Nu i vinter åkte vi pulka på gården. Vi var med på deras födelsedagskalas och brukade ses i tvättstugan. De flyttar i alla fall inte till Örebro som de först hade tänkt.

Min mamma har prackat på mig gamla spel från 80-talet, men vi spelar mest Uno. Jätten sover och ett pussel har jag nu kastat i brännbart. Känns bra, vill inte ha dem liggande i något skåp i lägenheten. Över huvud taget är det dags att rensa igen. Pärlorna kan vi ge bort, för barnen gör inga halsband. Har packat en kasse jag behöver skjuts för att få till second hand och jag minns inte ens vad som är i den. Imorgon köper vi nytt krimskrams. Det borde vi inte göra.

Imorgon ska jag och barnen gå på bokrea. Min dotter är sju år och vill ha boken Bara rumpor. Hon är i en lite tramsig ålder faktiskt. Själv har jag tänkt köpa en bok om brunch och en med Harry Potter-bilder. Det blir säkerligen mer. Snösystrarna eller något liknande heter en flickig bokserie. Lite nordiska gudasagor vore inte heller så dumt.

Igår hade jag min bästa jobbdag hittills på mitt nuvarande jobb. Antalet case sjönk från över 20 till 10 och jobbet i maillådan var faktiskt ganska kul. På kontoret där jag var idag får jag inte lika mycket gjort som hemma. Jag är tröttare, får ingen lugn och ro till att ringa folk på Teams och saknar mitt goda te hemma. Men visst, det är trevligt att träffa kollegorna. Men jobba? Nä

Nu är jag SUR. Missade pendeltåget från Uppsala till Stockholm för att Swish ligger nere (driftstörning för just min bank) och UL:s automater inte fungerar.  Naturligtvis var det fullt av kontrollanter vid tåget. Fick köpa biljett till UL på Pressbyrån. Jag som hade en lång lista med mat jag tänkte handla på Hemköp innan jag hämtar dottern, inklusive ritpapper och sonens chokladmysli till helgen. Grrr

Nu är närmaste kollegan sjuk igen och jag får jobba dubbelt. Samtidigt är flera kollegor lediga på grund av skollov, både i Sverige och andra länder. Jag får helt enkelt sänka kraven, det blir inte så många case i Salesforce. Idag fick jag klagomål till maillådan. Ett case skapades 6 februari och ligger fortfarande i status "new" och inget har hänt med det. Är det så smart att skapa case av mail då? Om någon fått ett mail istället hade det nog varit löst nu.  Jag får hoppas på att skolloven gör att färre mail skickas till lådan, men det lär ju slå tillbaka en annan vecka. Till jobbet har jag en viss hatkärlek.

Den eviga 10 000-kronorsfrågan kommer tillbaka; varför pluggade jag när det verkligen inte har lönat sig i mitt fall? Det kan man verkligen undra. För att jag inte visste vad jag annars skulle ha gjort är ett svar. Jag lärde känna trevliga människor medan jag pluggade är ett annat svar.  Ofta tänker jag på hur mycket trevligare gymnasiet hade varit om jag gått samhäll och tagit det lugnt, men då hade jag inte kunnat sommarjobba på ett laboratorium. Herrens vägar äro outgrundliga...

En person jag känner hade dåliga betyg på gymnasiet, under 3 i medel. I mina ögon låter det som lathet och att man inte bryr sig ifall man skriver fel på proven, men det kan också bero på dyslexi. Efter gymnasiet gick han nv-basår och läste sedan till driftingenjör. Idag har han förstås ett ganska välbetalt jobb och är eftertraktad på arbetsmarknaden. Detta trots att han är långsam, har svårt att ta sig igenom längre texter och skriver långsamt. Jag är ändå avundsjuk och tänker att ett "riktigt" jobb skulle ge mig bättre självförtroende. Men jag fokuserar ju som bekant på annat.

När jag gick nv-programmet på gymnasiet trodde jag att jag ville ha ett "fint" jobb.  När jag flyttade till Stockholm fick jag arbeta som vårdbiträde för att försörja mig  (ingenjörsutbildningen hoppade jag av.) Jag insåg att vänner och fritid betydde mer än status och att jag faktiskt klarade mig på min lilla lön. När jag läst klart franska och lite strökurser i filosofi och juridik började jag arbeta som administratör och trivdes bra med det. Klarade mig på min lön gjorde jag också eftersom jag bodde i en billig hyresrätt i Hägersten. Dock har jag alltid varit rädd för att göra fel och känt att jag inte räcker till och inte är smart. Synd, för jag gillar att administrera och hjälpa till med saker. Hade livet varit annorlunda om jag fötts smart? Hur perfekt jobb måste man göra? 

Sagt och gjort, jag rostade tacobröd med riven ost i stekpannan och delade i fjärdedelar. Barnen åt! Äntligen fick jag bevisa att de bröden kan vara goda. Nästa gång provar vi pitabröd, de är billigare och enligt mig godare, men lite tjocka förstås. Senare i veckan ska jag göra baconpaj med broccoli. Mycket kolhydrater här... 

Nästa vecka är det äntligen bokrea! Tänkte bland annat köpa en bok med Harry Potter-bilder och en bok om brunch. Säg åt mig att hålla mig ifrån populär-psykologi, har läst alldeles för mycket av det genom åren.

Imorgon serverar jag stekt tacobröd i fyrkanter med smält ost i. Det tycker i alla fall jag är gott. Köttfärsen äter jag med överbliven pasta.  Jag kommer att äta äppelbitar, morötter och clementiner och vi får se om barnen vill ha. Ingen idé att anstränga sig för mina barn. Inte ens lasagne äter de längre.

Idag hade jag köpt köttfärs, majs, cashewnötter, snacksmorötter och tacobröd. Även gräddfil. Sonen åt lite. Dottern klagade på brödet och vägrade äta. Kanske hade pitabröd gått. Jag ansträngde mig utav helvete med att krydda köttfärsen med buljong, basilika, lite tomat och ketchup.  Här följer en lista på allt som barnen inte äter; pasta carbonara, fiskpanetter med potatis, tunna pannkakor med sylt och grädde, renskavsgryta, pasta med tomatsås, köttgryta med rödvin. Och så vidare. Det enda problemet är att jag lagar maten. I skolan och hos pappa äter de. Jag gråter, vad har jag gjort för fel?

Februari och tydligen är det svenskarnas minst omtyckta månad. Dags att drömma lite om vår. Städa och få in lite färg så småningom? Idag besökte jag Hemtex med barnen och blev sugen på att köpa ljusgröna sängkläder. Gröna... kom igen! Jag har inte plats för mer sängkläder och har ju satsat på blått och grått. Min dotter valde en grön vaxad duk. Nu ska jag bara orka klippa den i två delar och kanske stryka på baksidan. Julduken ligger fortfarande på i köket.

Som jag nämnde i förra inlägget trivs jag inte med jobbet längre. Förra året stödde jag en grupp med att skicka ut dokument och bearbeta excelfiler, men nu jobbar jag med case i ärendesystem utan att egentligen kunna lösa något. Jag måste alltså jaga folk som vet mer, vilket inte alltid uppskattas. Vad har jag för alternativ? Själv föreslå att mitt kontrakt sägs upp? Det lär bemanningsbolaget inte gilla. Säga upp mig och blöda pengar för att jag inte får a-kassa? Eller vänta på att jag får sluta för att jag inte kan tillräckligt. Surt, bäst jag letar jobb nu på telefonen när bredbandet strejkar.

Idag fungerar inte bredbandet och jag kan inte jobba. Vet inte ens om jag kan få lön, vi får se vad chefen bestämmer. Helt ärligt trivs jag inte heller med jobbet längre. Jag får case i ärendesystem utan att ha kunskapen som krävs för att lösa dem...

Barnen vill inte ha lök i maten, så nu har jag börjat göra köttfärssås lite annorlunda. Jag fräser 400 g köttfärs och smular ner en halv buljongtärning. I med 200 g krossade tomater, 1 msk tomatpuré, 1 msk ketchup och 0,5 msk torkad basilika. Sedan tar jag i salt och peppar, lite olivolja och så kronan på verket; en skvätt rödvin.  Det går även utmärkt att göra lasagne av köttfärssåsen. Då kan man ev använda färdig ostsås för att spara tid och disk. Synd bara att mina barn äter dåligt hur jag än anstränger mig...

Ända sedan jag fick barn för sju år sedan har jag sovit uselt. Fem timmar per natt är bra för att vara jag. Kommer det någonsin att bli bättre? Det här har jag kommit fram till: Avslappningsövningar är nästan det enda som hjälper. Och att jobba på självförtroendet. Jag ältar ofta jobbfrågor och känner mig som en dålig anställd trots att jag jobbar hårt. Jag är hård mot mig själv för att jag inte kan allt... Kosttillskott som kan hjälpa är Omega-3, magnesium och vitamin D bland annat.

Teet blev ju beställt till slut, trots strul efter att jag bytt bankkort. Te lyser upp för mig och idag när jag skulle hämta barn var det inte kolmörkt. Lite kan jag drömma om vår. Ikväll gör jag köttfärssås med rödvin i. Vi får se hur det smakar.

Jag har syndat, jag har skällt på min banks kundservice. Efter att mitt nya bankkort aktiverades kunde jag inte handla te på Etea.se Panik!  Till slut ringde jag banken och tappade humöret och skrek. Skämskudde... När jag aktiverade kortet kollade jag inte så noga vad det stod, men jag skulle ha godkänt köp på nätet också. Jag är ju rätt glad i att handla på nätet hos Apotea, Etea och Adlibris...  När man loggar in på datorn hos banken är funktionen med kortalternativ dold. Ja, jag hittade den i alla fall inte. Banken föreslog att jag skulle ladda ner deras app och då brast det för mig och jag skrek. Jag avskyr appar, som att man inte har tillräckligt många redan.  Men se, när jag skällt och lagt på blev jag tvungen att ladda ner appen. Där var funktionen jag behövde lustigt nog inte dold. Köp på nätet godkändes och jag beställde mitt te. Om jag åker utomlands i vår ska jag ringa banken först och kolla inställningarna. Vi får se om jag klarar det utan att vara arg.