bokkällan

Den som vill lära sig mer om parfymens kultur, framställning och historia läser med fördel den här boken av Mandy Aftel. Jag står i kö för den på biblioteket, men så länge grunnar jag på mina egna små parfymproblem. Kanske Mandy Aftel kan hjälpa mig med parfymdilemmat när boken väl kommer. Så här i jultid drömmer jag om att köpa den ultimata parfymen, som skulle ge min personlighet den rätta inramningen av ädel mystik, dock inte för stark, blommig eller med ett annat uttryck "tantig". En sofistikerad doft drömmer jag om, låter det inte hemskt snobbigt? Parfym måste vara den mest onödiga produkt som finns att köpa. Man försöker köpa en dröm som inte finns, eller åtminstone inte är så underbar som man vill tro. Hemma har jag minst fyra parfymer som jag sällan använder. Ofta gör parfym också att man får ett sämre intryck av den som tagit på sig den, för att det doftar för mycket, inte passar eller bara känns störande. Allergikers lidande ska vi bara inte nämna... Ofta frågar

I helgen skulle jag baka det lite speciella brödet Challah ur den här brödboken av Emmanuel Hadjiandreou, ett sabbatsbröd med ägg i degen. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig, men bröd blev det. Till att börja med behövdes det en deciliter mer vatten i degen än det stod i receptet. Vad kan det bero på? Annat mjöl, fel i receptet, eller jag är en ovan bakare? Ljummet vatten tog jag skälvklart direkt ur kranen fast man inte ska det (kan vara ohälsosamma metaller i ljummet kranvatten, har jag hört). Enligt författaren ska brödet knådas och vila på ett komplicerat sätt, men det struntar jag i. Ingen våt eller torr blandning, jag bara slänger i allt i köksassistenten och låter den gå 15 minuter. Degen jäste fint, jag hade förresten dubbla mängden jäst mot vad det stod. 6 gram jäst är inte mycket... Att forma brödet till en snurra är inte det lättaste, kanske hittar jag på något annat nästa gång. Brödsnurran har en tendens att bli för hög och börja snurra upp sig igen i ugnen.

Elisabeth Johanssons förföriska och inspirerande bok med chokladrecept finns nu i danskt band för runt hundralappen. Skynda att köpa säger jag bara, den är värd mer! Hoppas inte alla andra har hunnit före mig i eftermiddag... Recept på kakor, praliner och dryck med choklad finns här och det är inte för tillkrånglat, utan tilltalar vanliga hemmabakare.  Passar till jul om inte annat! Men mest är det väl matporr...

I Kvinnliga påsykopater av Lisbet Duvringe och Mike Florette, får vi lära oss mer om vad framför allt kvinnliga psykopater kan ställa till på arbetsplatser. Det är riktigt obehagligt. Ofta är det ambitiösa personer som drabbas och flera män blir allvarligt sexuellt trakasserade, till synes utan att kunna göra något åt det, eftersom omgivningen är för rädd för att ingripa eller helt enkelt bara ser den trakasserande personens bättre sidor. Jag inser att jag gjort rätt som bytt arbetsplats vid åtminstone ett tillfälle när situationen var ohållbar. Merparten av de utsatta personerna i den här boken har blivit sjukskrivna. Är det bättre att ge sig av? Man kan naturligtvis inte som lekman ställa diagnos på andra människor, men det är bra att känna till osunda mönster och vad det kan leda till. Anställ ingen utan att ta referenser och se upp om någon verkar för bra för att det ska vara sant! Håll distans till vissa personer och låt det ta sin tid att lära känna andra.

Med tanke på att många författare skriver sina böcker framför datorn, är jag förvånad över att de faktiskt blir färdigskrivna. Själv kommer jag ofta uselt överens med både jobbdatorn och hemdatorn... Det stora datahelvetet (”Jag och min dator, mitt liv framför skärmen”) En del människor, kanske blir de alltfler, har en naturlig fallenhet för att komma överens med datorer. Jag hör inte till denna lyckliga skara. Jag är övertygad om att min jobbdator (och min privata dator med för den delen) är ondskefulla sabotörer som skrattar och pekar finger när jag inte kan hitta en dold funktion eller lyckas komma in på internetbanken. Allt detta måste ha planerats in i minsta detalj av en ondsint programmerare för att reta just mig. Jag tycker om ord, böcker och blanketter, inte program med oändligt många oöverskådliga funktioner. Ett program med många funktioner gör mig inte exalterad, utan trött innan jag ens har börjat. Vad sägs om att ta fram ett mini-Excel med bara de mest använda fun

I närheten av mitt jobb i Sollentuna, längs en gångväg har jag hittat inte mindre än sju äppelträd med intensivt röda äpplen, som inte bara är röda på utsidan, utan även på insidan och smakar riktigt gott. Annars är ju små, röda äpplen ofta förvildade och sura. Vem kan ha beslutat om att plantera dem? Hen hade i alla fall god smak, det måste jag säga. Jag har plockat lite då och då under flera veckor, men nu när snön har kommit måste de sista äpplena ha frusit sönder. Aldenhams purpuräpple visade sig dessutom vara det allra första äpplet som presenteras i boken 100 älskade äpplen, som jag skrivit om förut!

På väg hem från Coop hittade jag de här två söta lapparna. Den eller de som skrivit tar kanske inte hand om sig så väl med tanke på inköpslistorna, är i alla fall inte snåla och handstilen tilltalar mig. Allt är skrivet på baksidan av kvitton. När jag var i tvättstugan i lördags märkte jag att någon skrivit en personlig hälsning under en stol, förmodligen till en man som inte lyssnar. Hoppas jag kan få en bra bild på den texten, blyertstexten lite svårtydd. Så länge det inte är vanligt klotter är jag förtjust i handskrivna budskap, det är ju inte heller lika vanligt numera.

Jonas Linderoths viktiga bok Lärarens återkomst följer undervisningstrender som gällt som sanningar i Sverige sedan 90-talet och starkt har bidragit till skolans kris. Den berättande och instruerande läraren har setts som omodern, eleverna ska istället själva hitta kunskap, "forska" och läraren är då tänkt att vara en handledare eller coach. Ämnesöverskridande projekt har varit vanligt. Finns det verkligen några genvägar till kunskap? Jonas Linderoth går till botten med bakgrunden till de moderna teorierna om lärande, ger många sorgliga exempel från skolvärlden och förklarar den starka motviljan mot behaviorismen inom lärarutbildningen. Jag lånade boken på biblioteket, men skulle gärna köpa den, noga stryka under och lära mig centrala begrepp och teorier. Lärarutbildningen visar sig vara ett hopkok av fragment som ofta inte hör ihop, framförhandlade som kompromisser för att olika institutioner på universitetet ska få sin ekonomiska del av en utbildning med många studenter

Med anledning av Kjell Albin Abrahamsons bortgång nyligen, insåg jag att jag borde läsa någon av hans böcker. Valet föll på boken om Polen. Den är allvarlig, riktigt humoristisk, går på djupet och överraskar. Anekdoter blandas med fakta och djupt personliga observationer. Abrahamson har själv levt länge i Polen och vet mycket väl vad han talar om. Abrahamson träffade även den briljante regissören Kieslowski, som inte heller är med oss längre. Boken är indelad i kapitel som kan läsas fristående. Beskrivningen av vardagslivet i en genomsnittlig, polsk hyreslägenhet är briljant och stämmer till eftertanke. Opraktiskt, men billigt. Jag måste erkänna att jag är imponerad av de polacker jag själv mött i olika sammanhang. Mentaliteten är att "man får fixa det själv", ingen annan gör det åt en. När jag arbetade i hemtjänsten hörde jag inte mina polska kollegor någonsin klaga, utan de var glada och professionella och deras inställning smittade av sig. Vid ett tillfälle var jag på

I Svenska Dagbladet låste jag en artikel där en forskare uttalade sig och menade att det är heltid som är den verkliga kvinnofällan och att det finns andra värden än pengar, att hälsa och välbefinnande också är viktigt. Håller absolut med, men ska man behöva forska för att komma fram till en sådan slutsats...

Min senast lästa bok är Johan Cullbergs Mitt psykiatriska liv. Cullberg har bland annat skrivit läroböcker, men här berättar han om sitt liv, med störst fokus på yrkeslivet som psykiater. Han växte upp i ett prästhem och hade inte så nära kontakt med sina föräldrar, som det ofta var på den tiden. Att Cullbergs bror drabbades av psykisk sjukdom och att hans mor hade psykiska problem har påverkat författaren djupt. Äldre mentorer och kollegor har betytt mycket för Cullberg, också på ett vänskapligt plan. Svåra duster mellan olika synsätt och inriktningar har kommit och gått, med konflikter som följd på hans arbetsplatser och ute i samhällsdebatten. Det är fascinerande att Cullberg är beredd att ompröva sina ställningstaganden. Han går till exempel med på att lära sig behandling med elchocker, trots att han av princip är emot den typen av behandlingar. Många patienter blir också hjälpta av metoden. Psykiatrin har utvecklats, men fortfarande vet vi ganska lite om varför en del drabba

Tim Spectors Matmyten är något så ovanligt som en nyanserad och fördjupande bok om mat och hälsa, utan tvärsäkra slutsatser. Spector har själv prövat olika dieter och forskar på mikrobers och geners effekt på kroppsvikt och hälsa. Han förespråkar inte LCHF (vilket känns befriande) och understryker att medelhavsdieten är den enda som bevisligen minskar risken för hjärtproblem. Det finns ingen diet som passar alla, konstaterar Spector. Vad vi däremot börjar förstå är hur mikrober påverkar oss och samverkar med våra gener. Personer som har lätt för att gå upp i vikt har ofta en störd tarmflora. De gener som avgör nedbrytningen av kolhydrater i kroppen kan ha stor betydelse för en persons tendens att gå upp i vikt. Överviktsproblemen i världen idag tycks till stor del bero på att modern, processad mat och dryck förstör den naturligt breda bakterieflora som behövs i tarmen för att vi ska må bra. Antibiotika är förödande för tarmfloran och bör om möjligt undvikas. Många barn växer också

Pom Gallery i Mariefred hade öppet med filmiskt inspirerade oljemålningar på nedervåningen och något som liknade sagolikt snöfall på övervåningen. T tyckte bäst om en tavla som formats med hjälp av regn. www.pomgallery.se Vid Taxinge slott utanför Södertälje låg tre glada grisar och trängdes och sov middag. Man fick lust att göra dem sällskap i en saga om de tre små grisarna.

Idag var jag i Mariefred på höstmarknad. På marknaden kunde man köpa Björnlundas flytande honung, Jürrs ostar, spännande grönsaker som polkabetor och inte minst; DJUNGELGURKOR! Här på bilden syns djungelgurkor, en annan mindre typ av gurka, borlottibönor och en bok med Stig Lindberg-motiv som har tomma sidor. Där ska jag skriva ner mina bästa recept och kanske också några romantiska drömmar. På landet kan man ju ha höns, bin, egna bönor och gurkor, äpplen och vem vet, en get... Jag får fortsätta drömma. Det är just det höstmarknaden säljer, drömmar. Drömmar om en naturlig, ursprunglig tid som inte riktigt finns längre, men honungen, osten och polkabetorna är ju verkliga. Till och med djungelgurkan är på riktigt, en liten, krispig sak som smakar en aning ättika helt av sig själv. Jag betalade för 20 stycken, men fick 35:-) www.jurssmejeri.se www.bjornlundahonung.se

Det blir bara pannkaka är en passande titel på en pannkaksbok, men tyvärr är själva boken inte så rolig. För det första väger den för mycket och är svår att transportera. (Grattis till mig, som ska bära tillbaka boken till biblioteket i helgen...) I en pannkaksbok hade jag förväntat mig enkla recept av vardagliga ingredienser, men med vissa dekorationer och tillägg som lyfter. Istället är nästan varenda recept hopplöst tillkrånglat och det är ingen hejd på vilka märkliga sirapssorter och strössel man förväntas trolla fram. Olika mjölsorter blandas hej vilt och flertalet kombinationer ser inte ens goda ut, bara överlastade. Någon som tänker göra fläderbärssirap så här på hösten? Säkert finns det andra som ser fram emot att kämpa med komplicerade pannkaksrecept, men då kan man ju lika gärna laga indisk lammgryta med tio kryddor, getmjölk och ovanliga grönsaker, så får man riktig mat för ansträngningen. Vet ni vad, jag tror jag gör en egen pannkaksbok med tio recept... Gör om, gör r

Med blandade känslor har jag skaffat lånekort i området där jag numera arbetar. Promenadavstånd från jobbet till biblioteket är fantastiskt, men de kan förstås inte komma i närheten av Stockholms Stadsbiblioteks utbud. Jag blir nog tvungen att reservera böcker och åka in till stan ibland, eventuellt skaffa en bra läsplatta och börja med e-böcker. En otrolig sak med det nya biblioteket är att man kan komma in och lämna och låna under tider när det är obemannat. Det låter för generöst, hoppas verkligen biblioteksmarodörerna håller sig borta.

Ibland bara måste jag läsa en klassisk barnbok och Nussekudden av Håkan Jaensson och Arne Norlin är en av de bästa. Gunna Grähs bilder är fartiga och fräsiga. Egentligen är det djupa och svåra frågor boken tar upp. Som de flesta av er förmodligen vet handlar Nussekudden om Kalle, som inte kan släppa sin gamla Nussekudde ens som vuxen. Han klarar sig hyfsat genom barndomen, men får problem med äktenskapet och jobbet när frun vill att han lägger bort kudden. Det handlar, som så ofta förr, om rätten att få vara sig själv. Kalle utsätter sig hela tiden för risken att bli hånad, men får också stöd på vägen. Kalle kan få auktoriteter att både skratta och ge med sig, men inte alltid förstås. Nu har jag sett att det finns inte mindre än tre böcker till om Nussekudden. Nussekudden i Paris läste jag också idag, en riktig actionbok med en misstänkt bomb, måsar, katter, Louvren och en präst som klättrar på ett kyrktak. Nussekuddens sista strid kom tio år efter utgivningen av den första boken

Görel Kristina Näslunds 100 älskade äpplen är en lagom omfångsrik bok med vackra bilder att återvända till varje höst för nostalgi och inspiration. Det är spännande att bläddra och försöka hitta äppelsorter man ätit som barn hos morfar eller andra släktingar och vänner. Äppelträdet i vår trädgård var jag dock inte så förtjust i. De mognade sent, var hårda och ärligt talat har jag aldrig förstått vad de borde användas till. Min älskling gör just nu äppelmos av sommaräpplen, som ju också är så fantastiska att äta som de är. Någon helg ska vi åka och plocka äpplen på landet, så det räcker en bit in på vintern. Jag undrar.. Om du hade en trädgård, vilken sorts äppelträd skulle vi då välja att plantera där? Den här äppelboken hjälper en hitta favoriterna.

Så här års kommer kurskataloger från Medborgarskolan, ABF och Folkuniversitetet. De ser alltid så lockande ut! Genom åren har jag gått kurser i stickning, språk, matlagning och skrivande. I år känner jag för bland annat surdegsbakande, uppfräschning av tysk grammatik, persisk matlagning, virkmönster och förstås kursen om hur man skriver en kokbok. Eftersom jag inte kan bestämma mig är risken stor att det inte blir någon kurs alls. Vilken borde jag gå? Det roligaste med kurser är nog förresten att träffa nya människor och att lyssna på kursledaren. De storslagna drömmarna om vad kurserna skulle kunna leda till har så här långt inte slagit in. Chokladpralinerna fortsätter att fastna i formarna eftersom det är vanskligt att temperera choklad (lärde mig i alla fall att det behöver göras och lyckades en enda gång), mina historier blir inte färdigskrivna (bara vissa krönikor), jag orkar inte sticka några egentliga mönster och på tyskaprovet nivå 3 gick det inte så bra som jag hoppats (me

Häxans trädgård av Hella Nathorst-Böös är precis en sådan bok jag önskat mig länge. Många andra måste ha önskat sig samma sak, för den är slutsåld på Adlibris nätbokhandel. Själv har jag lånat den på biblioteket. Efter en bitvis tragisk inledning om historia och häxeri följer presentationer av olika läkeväxter och deras egenskaper, lagom utförligt med tydliga, vackra bilder. Problemet med många växtböcker är annars att de är för pratiga och omoderna med hemsk layout, har jag tyckt. Försvarets överlevnadsväxter är 14 till antalet och är väl värda att lära sig. Vi får lära oss att bereda växter, göra salva och krämer och ha örter i matlagningen. Det här är en bok jag vill ha hemma och botanisera i! Hoppas den snart finns att köpa igen på nätet.

I Elaine Arons Det högkänsliga barnet får såväl högkänsliga som icke högkänsliga föräldrar och lärare tips och råd som kan fungera med känsliga barn. Amerikanska familjers stressiga kvällar tycks kunna bidra till stora sömnproblem för både barn och vuxna. Inte så tokigt att läsa på kvällen, eller hur:-) För övrigt borde man nog köpa en isländsk docka som kan dofta som barnets mamma eller pappa och spelar upp svagt ljud av en sovande mamma. Smart, varför har ingen kommit på det tidigare? Synd bara att dockan är slutsåld och hopplöst dyr... Varför ska det vara så svårt att inse och acceptera att människor har olika temperament och att det måste få vara så? I den skola jag gick fick man ofta bättre betyg, bara man babblade och ställde irrelevanta frågor. Känsliga och blyga personer skulle ändra på sig, men det var ju enklare sagt än gjort. Hoppas det är på väg att förändras.

Den tyska mattidningen Mein Lieblingsrezept i bekvämt, litet format är en stor favorit. Matintresserade privatpersoner skickar in sina bästa recept med bild och instruktioner för tillagning, de bästa recepten får sedan vara med i tidningen, som är oförskämt  billig, 1,29 euro. Ett stort grupparbete helt enkelt. Ofta är jag avundsjuk på Tysklands tidningsutbud. Med mer än 80 miljoner potentiella läsare och mindre digitalisering går det fortfarande att ge ut många titlar, till betydligt lägre priser. När tidningarna kostar hälften så mycket eller mindre tvekar inte jag att köpa, allt från skvaller till Der Spiegel och recept. Jag har turen att få exemplar av Mein Lieblingsrezept skickade till mig i Sverige, men annars kan man beställa exemplar på nätet, eller läsa på något ställe där man betalar för tillgång till många olika tidningar. www.einzelheftbestellung.de/titel/mein-lieblingsrezept

Ok, jag erkänner, Torgny Lindgrens Hummelhonung har en del äckliga inslag. Att sörpla i sig sitt eget var är äckligt, men det måste ju också vara tanken med det hela, att få läsaren att känna avsmak. Tack Torgny Lindgren för att du håller min aptit nere i semestertider!

Igår bestämde jag mig för att läsa en bok som jag redan läst. Valet föll på Hummelhonung av Torgny Lindgren. Många tyckte om den här boken när den kom ut 1995, men andra hatade de "äckliga" inslagen och den märkliga dialogen. Mänskligt förfall är väl naturligt? Stinkande gubbar med cancer och viktproblem tål jag att läsa om. En kvinna som föreläser om helgon kommer till en liten ort i Västerbotten. Efter föredraget får hon bo över hos en äldre man och hon blir snart indragen i två äldre bröders konflikt och kamp mot döden. Bröderna, som bor grannar, har hatat varandra i många år och ingen av dem vill dö före den andra. Man behöver inte ta Torgny Lindgrens historier alltför bokstavligt tycker jag. Naturligtvis talar ingen så som Lindgren skriver sin dialog, men jag älskar dialogerna ändå. "... vad hon hörde var en översättning av det slag som besökare alltid lyssnar sig till i främmande land." Det skulle kunna stämma in på min senaste Danmarksresa! En av per

Min nya Atlas för barn (och okunniga vuxna) från Nordstedts åker med på resan genom Danmark mot Tyskland. Äntligen ska jag lära mig Danmarks geografi på allvar! Gjorde ett test härom dagen på nätet för att se om jag kunde få bli dansk medborgare någon gång i framtiden. Jag fick 24 rätt av 40, så jag antar att svaret är nej. En av frågorna gällde på vilken dansk ö en viss stad låg och jag hade ingen aning. Som yngre trodde jag att Danmark låg rakt söder om Sverige (ett felaktigt antagande efter att ha vistats mycket i Skåne) och jag hade definitivt inte förstått att det är rätt nära till Danmark från Göteborg. Det har sina nackdelar att växa upp på en ö... Visste ni att Danmark har en fjord på Jylland? Den tyska ön Sylt (som lär vara ett sommarparadis för rika personer) ligger nära danska gränsen.  Tack min atlas, jag ska lära mig mer, jag lovar. Till mitt försvar kan jag säga att många svenska åker till Thailand, men inte känner till mer närliggande områden och öar.

  För en tid sedan gick Jenny Diski bort och jag bestämde mig för att läsa en av hennes böcker. Valet föll på Främling på tåg. Det visade sig dock att den bästa delen av boken är den första, där hon ännu inte kommit fram till USA och korsar Atlanten på ett lastfartyg med kroatisk besättning. Två äldre par är också med på båtresan. Efter skildringen av besättningens arbete, konsten att leva tillsammans på små ytor och de andra passagerarnas egenheter, blev jag bara besviken på resten av boken. Nu läser jag inledningen en gång till och nöjer mig med det som finns där. Kanske är det så att det är skildringen av besättningens arbete som är det verkligt intressanta i min värld.

  Äntligen en novellsamling att läsa som om den vore en påse godis! Den senaste novellsamlingen jag läste på det sättet var Emmanuelle Paganos. Jag såg en intervju på tv med den israeliske författaren Etgar Keret och bestämde mig för att läsa någon av hans böcker. Novellerna i Goda intentioner är korta, ibland till och med mycket korta. De har humor, allvar, djup och även inslag av magisk realism. En trollkarl förstår inte hur hans trick kan ändra sig av sig självt, en pappa vill lära sin son att spara pengar och stöter på en oväntad sorts motstånd och en man som inte kan botas från sin snällhet vill bli dödad. Absurt och vackert, ändå märkligt vardagsnära. Bäst att jag läser Etgar Kerets åtta procent av ingenting som nästa bok. Författaren har också gjort film... Hos Etgar Keret finns mer att uppleva.

  Stanislav Emirov har tagit sig an ämnet romskt tiggeri och verkligen djupdykt i dess olika aspekter. Detta är en ovanlig bok, den utgår ifrån att även romer har ett visst eget ansvar för sin situation, vilket jag tycker känns mer respektfullt. Egentligen vill jag inte skriva för mycket om den här boken, som är en av intressantaste jag läst. Den fick mig att inse hur radikalt annorlunda en annan kulturs världsbild och syn på livet kan vara. Det är verkligen inte lätt att hjälpa om man inte förstår den andres utgångspunkt.

I mars var jag i Bergianska trädgården vid universitetet, där Eva Rönnblom berättade om vilka exotiska frukter från affären som passar att så hemma i krukor. Hon är journalist och har skrivit boken Så frön från exotiska frukter, med bra tips och fina bilder. Rönnblom håller sig till det kärnfulla och enkla, i dubbel bemärkelse. Kärnorna man använder är i princip gratis eftersom man ändå köper hem och äter dem då och då. I Bergianska trädgården delade Eva generöst ut lite frön från bland annat fingerlime och pitahaya. De har börjat växa nu, men pitahayan var långsammast. Det finns flera enkla växter att odla som jag kännert att jag borde prova på, till exempel ingefära. Det är bara sätta ner en knöl i jorden, gärna lite groddad och hoppas på det bästa. Citrongräs kan väl inte vara så svårt att få att växa... Jag ska fortsätta experimentera och hoppas det växer bra hemma hos er också.

  Äntligen tog jag mig till bokhandeln Hedengrens för att vara med på en författarträff, denna gång med politiskt tema. Jag noterade att författaren var klädd i kavaj, chinos, randig trikåtröja och hade bara fötter i Birkenstocksandaler. Man kan ju inte vara för välklädd. Dukarna under bokhandelns böcker var utstuderat omanglade och skrynkliga. En duk var till och med sydd av olikfärgade, kvadratiska tygbitar som ett lapptäcke. Damen bredvid mig i publiken hade röda skor med lite klack och vit hatt och somnade efter en kort stund, med sin rosa mobil i handen. Jag som trott att jag skulle vara den tröttaste besökaren, men istället blev jag på alerten. När författaren berättat översiktligt om den amerikanska presidentvalskampanjen gavs tillfälle att ställa frågor. Ett antal män berättade utförligt om sina egna specialkunskaper, för att sedan ställa smala frågor som inte knöt så väl an till författarens ord. Jag hade velat be författaren utveckla några spännande saker, viftade och f

Katarina Johanssons Den onda badankan borde man kanske inte alls läsa, det går ju trots allt inte att skydda sig mot kemikalier, bara att minska exponeringen. Små barn är särskilt utsatta då de sover mycket i sängar med nya sängkläder och madrasser, kryper på plastgolv, äter mycket i förhållande till sin vikt och biter i plastleksaker. Författaren råder oss att inte ha leksaker i plast som luktar, sy babylakan av väl använda stora lakan, inte måla om babyns rum och undvika plastgolv. Jag som tycker plastgolv är både snyggt och praktiskt... Att leva med en mindre mängd kemikalier är ett livsprojekt, jag ska försöka undvika de största fällorna.

Om jag hade varit forskare, skulle jag ha forskat om tristess och tråkighet. Äntligen har jag hittat en bok som handlar om det, nämligen Långtråkighetens filosofi av Lars Svendsen. Hur mycket tid slösar man inte bort på att ha tråkigt och finns det någon mening i det? Är det ett modernt fenomen eller inte? Vi människor tar till alla möjliga strategier för att slippa ha tråkigt. Tänk att man inte ens kan åka buss utan att titta på en tv-serie i mobilen, lite tragiskt är det tycker jag. Såväl klassiska filosofer som Pet Shop Boys populärmusik får vara med och forma boken, där romantiken har en central plats. Jag hoppas kunna hitta ett tema här att bygga vidare på, kanske hur vi försöker fly tristessen med förälskelse och passion, men då skulle jag behöva se många långtråkiga filmer om kärlek.

Just nu läser jag Sagan om ringen igen, som jag senast läste när jag var tretton år. Nu när jag vet hur det går kan jag ta det långsamt och dröja vid detaljerna. Historien är fartigare och dialogen mer levande än jag minns den. När jag åkte till Gotland förra helgen tittade jag på Sagan om konungens återkomst över axeln på en annan passagerare med dator. Bäst jag tar fram mina egna dvd:er för en till repris. Varför tröttnar jag aldrig på Sagan om ringen och Shrek-filmerna?

Olle Svensson (1904-1972) levde ett hårt liv i Dalarna med arbete i skogen och bekymmer med hälsan. Hans stora glädje var skrivandet och dikten, som han ofta inte kunde ägna den tid han hade önskat. Olle Svensson skriver ofta om naturen och vemodet, men här finns också osynliga händer som hjälper. På Folkets hus i Årsta lyssnade jag för ett par år sedan på Olle Svenssons dikter tonsatta. Jag köpte diktsamlingen Att vandra mot morgon och fäste mig framför allt vid de här raderna: Och detta är vårt ödes vilsenhet och nöd att när det ljusnar har vi inget ämbar att samla ljuset i och sommarns kärleksbröd Just nu önskar jag att jag kunde spara sommaren på burk. Sverige blir inte vackrare än träden på väg att slå ut i solen idag lördag 7 maj.

På biblioteket fick jag tag i Tråkboken, en samling texter på temat tråkighet, sammanställd av Susanna Sucksdorff och Tia Strandén (red). Här skriver en poet som inte lyckas känna tristess trots sysslolöshet, en man beskriver hur han är expert på att ställa in disk i familjens diskmaskin, en kvinna väntar på posten och någon sorterar strumpor. Förordet är tankeväckande, för vad är egentligen tråkigt? I tråkigheten kan det finnas vemod och hotande kaos, eller helt enkelt brist på variation eller engagemang. Kanske är vi tvungna att göra saker för att de hör till livets måsten eller för att andra helt enkelt har bestämt att de ska göras (som på jobbet). Jag ska leta efter fler böcker på temat! Trikighet är fascinerande.

Jag hade förväntat mig en kokbok, men den här boken innehåller precis lika många tokiga historier som andra Kaminer-böcker. Här har Kaminer skrivit tillsammans med sin fru, men man kan ju misstänka att hon haft ett finger med i spelet i hans andra böcker också. Den stora behållningen är att vi får lära oss om Östeuropa och forna Sovjetländer på ett visserligen dråpligt och överdrivet, men också ömsint sätt. Vitryssland påstås ha enorma potatisar som används till allt från potatisbröd till vodka. Informationen får tas med ens tor nypa salt, men roligt är det. Kaminers historier har räddat många av mina dagar. Dock blir jag inte det minsta sugen på att laga en enda maträtt av de recept som presenteras. För stora satser, mycket kött och få kryddor. Till och med efterrätterna är konstiga, inkokta, torkade plommon lockar inte. Varför laga Borstj med kött när man kan få den utan? Nej, jag läser anekdoterna och hämtar mina recept på annat håll.

Violette Ailhauds Såningsmannen är en bok, eller snarare novell, precis i min smak. Mångbottnad, vacker och mystisk. Kriget (ett krig under 1800-talet innan världskrigen) har tömt den franska byn på män och kvinnorna ingår en pakt att den förste man som kommer till byn ska bli deras gemensamma älskare så att inte byn dör ut. Här får vi följa en ung kvinnas frustration och längtan efter att hon förlorat sin fästman. Hon tror sig inte kunna bli förälskad igen, men det går lättare än hon kunnat ana. Mannen som till slut dyker upp utför sina plikter, men det kommer också en dag då han ger sig iväg. Kriget slår sönder på så många olika plan.    

Idag skyndade jag från jobbet, sprang korridoren ner och lyckades tajma ett tunnelbanetåg, bara för att upptäcka att jag gått på i fel riktning och fick rusa ut igen innan dörrarna stängdes. Träffade en före detta kollega på tåget och pratade lite om hennes nya jobb. Väl framme vid Telefonplan sprang jag igen i en trappa och hann precis med bussen, men trafikstockning vid Västbergarondellen gjorde att allt stod still. Jag gick av promenerade hem istället. På så vis hann jag inte till biblioteket i Älvsjö, som stängde prick fem. På biblioteket väntar Det totalitära köket, som bara ligger två dagar till innan den sänds tillbaka till huvudbiblioteket. Tror ni jag hinner hämta den? Imorgon när biblioteket stänger sju är jag upptagen med en väns födelsedagsfirande på kvällen och på torsdag, sista dagen att hämta boken, stänger biblioteket fem igen. Tänk om jag skulle spendera mer pengar och faktiskt köpa böcker igen? Problemet är att bara en fjärdedel av de böcker jag läser är riktigt bra

Vladimir Kaminers familj får inte längre ha kvar sin kolonilott, eftersom de sköter den på ett sätt som kolonilottsföreningen inte uppskattar. Det växer för mycket vilt, spretigt och oordnat. De bestämmer sig därför för att köpa lite mark utanför stan. Det är bara ett problem; för att komma dit behövs körkort och bil. Vladimir Kaminer och hans fru Olga börjar nu övningsköra och läsa körkortsteori, vilket visar sig ta tid. Det är härligt att följa familjen Kaminer i deras projekt, tillkortakommanden och drömmar. Vladimir och Olga Kaminer har förresten skrivit en socialistisk kokbok. Den bara måste jag läsa!!! Fortsättning följer

Själv kan jag inte få nog av bokmärkesänglar, inte heller av söta änglar att ha i fönstret eller julgranen. Den här boken är något alldeles extra för den som tycker om änglar. Citat, historia och framför allt vackra bilder. Kanske ska jag ordna en änglakväll ändå som boken föreslår, en liten änglafest så här på våren.

Så här på långfredagen läser jag än en gång Mörker som gör gott av Thomas Engström. Den handlar om en svensk universitetslärare, verksam i USA, som lever ett ensamt och händelsefattigt liv med dvd-filmer, cola light och någon gång ibland ringer sig sjuk fast han inte är det. Hans liv tar en ny vändning när han får veta att han har en son. Allt detta spelas upp i en miljö av lärande och kunskap, blandat med rappa dialoger. Några sidor ur boken ska jag tvångsläsa högt för pojkvännen, han kommer inte undan.

På Akademibokhandelns bokrea köpte jag äntligen den smidiga Nordstedts franska fickordbok som jag så länge velat ha. När jag kom hem och öppnade den blev jag förvånad. Sidorna längst fram hade veck, som när de veks ut visade att formatet på sidorna var fel. I en del av ordboken sitter sidorna för långt in och början av orden går inte att läsa. Vad ska jag göra? Jag köpte den för 48 kr. Egentligen borde jag lämna tillbaka den, eller hur? Samtidigt är det lite roligt, festligt nästan. Och gulligt. Inget att ha i påskägget dock.

Nu har jag köpt min Libers atlas, fast den inte var med på bokrean. Äntligen ska jag få koll på världen! Jag börjar med att se efter vilka städer jag passerade igenom på tågresan till Trelleborg i veckan. Tidigare hade jag Dagens Nyheters kartbok och den var inte alls bra. Sverige fanns knappt med där och kartorna var märkligt skurna. Här finns bra översikt över Sverige och världen och fina bilder till och med på landskapsblommor och landskapsdjur. En pärla till kartbok, med stjärnhimlen på baksidan.

I torsdags upptäckte jag att biblioteket där jag bor sålde ut hela årgångar av tidningarna Tara, Vi Läser och nyhetstidningen Fokus för mellan 20 och 60 kr bunten. Nu blir det helgkalas med mycket te och tidningar! I vanliga fall är jag oftast för snål för att betala för vecko- och månadstidningar, om det inte utlovas något alldeles särskilt intressant. Varför köpte jag förresten inte några kilo ICA-kuriren och den där engelska politiktidningen när jag ändå var på gång? Sanningen är att jag inte hade kunnat bära hem allt själv. Jag kan också erkänna att jag gärna läser skvallertidningar, som biblioteket dock inte har. Det började jag började jag med hos en barndomskompis, vars mamma prenumererade på Hänt i Veckan under tidiga 90-talet. Inget internet hade vi, så det blev gamla veckotidningar. Att läsa oviktigheter om kändisars påstådda liv och kärleksaffärer är en spännande följetong, oavsett om det som skrivs är sant eller inte. Oviktiga nyheter behövs som motvikt till allt elän

  Den schweiziske författaren Charles Lewinsky stiftade jag bekantskap med i novellsamlingen Schweiz berättar. Hans moderna Schehearazade gjorde sådant intryck på mig att jag köpte Zehn und eine Nacht, Tio och en natt, på tyska. Huvudpersonen är en äldre prostituerad med "trött kött", som bor i ett skabbigt rumt på ett tidigare hotell, som nu är förfallet. Hotellet hade sina glansdagar, men det var då. I bokens inledning får vi göra entré och stiga in i hotellbyggnaden under skylten "Palace". Därinne har allt avstannat, ingen mat lagas mer, ingen service ges. De som har bott längst har flest lås på sina dörrar. Det märks att Lewinsky har skrivit för teatern. En kriminell man som kallar sig själv "kungen" kommer regelbundet på besök. Han kallar den prostituerade kvinnan han besöker för "prinsessan" och det är främst hennes berättelser han vill ha, i andra hand hennes kropp. Han kommer så ofta att han har en flaska whiskey och en p

På torsdag 22 februari början bokrean, alltid lika spännande. I år vill jag köpa en atlas för barn och eventuellt också en atlas vuxna, för att kompensera för alla pinsamma luckor i mina geografikunskaper. Jag vet ju inte ens var Luxemburg ligger... Centraleuropa är för komplicerat för mig. Hur ska det här gå. En atlas för barn är, föreställer jag mig, mer pedagogiskt uppbyggd och har fler enkla, förklarande symboler. Dessutom bör man bli man glad av bilderna. Jag vill också köpa en fransk-svensk och svensk-fransk ordbok som inte är lika tjock som Nordstedts. Den måste ju gå att hantera smidigt och lätt när jag får Emanuelle Paganos mästerverk i min hand på franska... Hoppas, hoppas på guldfynd på rean. (I lördags hittade jag en italiensk sagobok om en isbjörn på Stadsmissionen i Liljeholmen. Underbart att få repetera mina kunskaper i italienska, borde ha gjort det tidigare!)

Kan man skriva så här bra? Har inte funnit en bok som denna på flera år. Franska Emmanuelle Pagano låter oss följa med i ett flöde av mininoveller och iakttagelser som lutar åt det poetiska hållet. Så mycket blir sagt på så lite utrymme och fler ord behövs inte. Här möter vi mannen som varje dag tar hand om sin flickväns son som om det vore hans eget barn. Han håller sig konstant nära barnet för att hon inte ska få tillfälle att tala allvar mellan fyra ögon och göra slut. En man smygstädar sin flickväns lägenhet bit för bit och blir utkastad när skillnaden går upp för henne. En tonårsflickas föräldrar är så upptagna av att arbeta med sina fruktträd att de inte märker hur det ger henne möjlighet att ha kärleksmöten. När kärlekshistorien uppdagas vill pojkvännen hämnas flickans utegångsförbud. Pagano har skrivit ett tiotal böcker, men endast Jag talar om kärlek finns översatt till svenska. Tyvärr är den svenska titeln intetsägande, man kan lätt tro att det handlar om en vanlig, enkel

I Allvarligt talat finns samlade svar som Lena Andersson gett radiolyssnare på filosofiska frågor. Det är djupsinnigt, lärorikt och samtidigt humoristiskt. En man undrar om han är en dålig människa som är lat och asocial. Lena Andersson ger ett uttömmande svar och avslutar med att lyssnaren ju tagit sig tid att skriva frågan och därför inte framstår som lat, samt att det är socialt att skriva frågor till radioprogram.      Lena Andersson råder oss att ta en bit i taget och inte fokusera blint på slutmålet. Jag ska försöka.

Houllebecqs nya bok Underkastelse är en dystopisk roman om hur muslimska brödraskapet vinner presidentvalet i Frankrike mot nationella fronten. Huvudpersonen är en manlig universitetslärare. Huollebecq har fått till den obehagliga känslan bra. Något kryper sig på, men vad? Borde man oroa sig? Huvudpersonen låter sig dras med och jag funderar på om han gett upp efter att hans kärlek flyttat utomlands, om han agerar för att få personlig vinning, är rädd, vill rädda sitt eget skinn eller helt enkelt är lat och tar den lättaste vägen. De råa sexskildringarna är ett kapitel för sig, men jag tänker att sådana scener fyllde en funktion när Houllebecqs Elementarpartiklarna blev film. De visade på något rått och känslokallt, meningslöshet och manlighetens förfall. Själv tycker jag inte om när ordet fitta används frekvent, analsex är regel, kvinnorna ofta saknar trosor och rakade underliv beskrivs som oskuldsfulla. Är det dålig fantasi eller vill författaren visa på något i samhället? Just de

Jonas Söderströms bok Jävla skitsystem är en tröst för alla som hanterar krångliga system på jobbet. Gör inte alla det idag förresten? Även barnskötare måste ju logga in och rapportera en massa. Vårdadministrationen verkar galen. Ibland önskar jag att vi helt enkelt kunde rapportera arbetstid på papper där bara avvikelserna registrerades, men det kommer ju inte att hända. Håller just nu på att lära mig ett antal nya system och förundras över hur otroligt krångligt det kan vara att fakturera. Lite flexibilitet kanske, manuella rader får bli lösningen...    För övrigt erkänner jag att jag sällan får texten att hamna rätt bredvid bilden på den här bloggen. Grrr.    Jävla skitsystem har hög igenkänningsfaktor och kommer med förslag på hur IT-miljön skulle kunna förbättras. Synd bara att det inte är användarna som har inflytande.

Den härskande klassen handlar om hur Sveriges partier gjort sig oberoende av sina medlemmar genom att införa stora partibidrag till sig själva, hur politik har kommit att bli ett yrke där man stannar hela livet och får förmåner. Höga politiker ger jobb till sina personliga kontakter och får saftiga ersättningar och pensioner livet ut. EU-parlamentarikerna är i en klass för sig förstås. Den som slutat som politiker kan gå över och arbeta med lobbyverksamhet och PR, eller i en bransch som man gett fördelar under tiden i politiken. Kanske blir man ambassadör trots att det finns väl kvalificerade personer som skulle passa mycket bättre för tjänsten. Det är naturligtvis djupt bekymmersamt att det är så här, men inte något nytt. Boken har ostrukturerade kapitel där exempel staplas på varandra varvat med pratiga kommentarer. Jag önskar att Ericson hade valt de bästa exemplen och använt en tydlig struktur. Nu läste jag inte hela boken. Det är synd, för ämnet är angeläget.

Klara Johanson är helt enkelt för smart för att jag ska kunna hänga med. Klara Johanson (1875-1948) var litteraturkritiker och essäist. Den här söta lilla boken Skenbart förspillda dagar hittade jag på Söderbokhandeln. Den innehåller afroismer. (En afroism är enligt Wikipedia ett "kort, kärnfullt uttryckt förhållningssätt".) Vissa dagar går Klara upp i sig själv, lever i en andlig värld, bläddrar i böcker utan att egentligen läsa och tycks inte ha uträttat något. Jag känner igen det där! Klara Johanson finner ordet arbetsskygg vackert och rörande, trots att hon knappast kan ha varit det. Många av afroismerna i boken är alltför intelligenta för att jag ska förstå dem och den som inte är påläst om den tidens författare och tänkare missar en hel del. Boken i sig är söt och tilltalande och formatet bra att ha med i handväskan.

Som barn älskade jag Elsa Beskows solägget. Självklart vill man lifta med en fågel till södern och dricka apelsinsaft hela dagarna! Jag kände mig som älvan. Som student förälskade jag mig i sydeuropéer, åkte på mitt livs mest magiska resor till Sydfrankrike, Sicilien och Sardinien. Eftersom jag besökte Sicilien på sommaren blev det mest citronsorbet, inte apelsiner. Utanför Marseille badade jag i les calanques (en sorts fjordar) och lyssnade på cikador. På Sardinien kröp jag i en snårskog och plockade svamp, träffade en parfymör som odlade örter uppe på ett berg och plockade mandariner på en höjd som för mig kunde ha varit Edens lustgård. Synd bara att jag var klädd i min älskades mammas avlagda kläder och att han redan hade spanat in en ny. Varför stannade jag inte i sydeuropa? Elsa Beskows älva verkar ju inte sugen på att återvända. Ärligt talat, 40 grader på sommaren är inte trevligt, då måste man ju hålla sig inne halva dagen och när det blir lagom svalt är det reda

Apelsiner är magiska, det har jag vetat ända sedan jag som barn fick stifta bekantskap med Elsa Beskows Solägget. En apelsinlund på Sicilien lär oss om hur man odlar apelsiner, innehåller många vackra bilder och berättar tre systrars historia och en ös historia, blandat med nykomlingens fascination. Lånade den här boken på biblioteket, men vet ni vad, jag ska köpa den. Tarocco är för övrigt världens godaste apelsin.

    Elisabeth Schönbecks intressanta bok lär oss en hel del om hur rollen roll som yngst, äldst eller mittemellan påverkar vår personlighet och våra val i livet, alltifrån intressen till yrke och partnerval. Åtminstone jag hade inte insett tidigare att det inte behöver bero på dålig moral att yngre syskon är mer slarviga och riskbenägna.