Kjell Albin Abrahamssons Polen - Diamant i aska
Jag måste erkänna att jag är imponerad av de polacker jag själv mött i olika sammanhang. Mentaliteten är att "man får fixa det själv", ingen annan gör det åt en. När jag arbetade i hemtjänsten hörde jag inte mina polska kollegor någonsin klaga, utan de var glada och professionella och deras inställning smittade av sig.
Vid ett tillfälle var jag på konferens i Polen och det var verkligen trevligt. Den polska chefen stod utanför matsalen och tog alla i hand innan middagen, trots att vi var över hundra personer. Vanliga människor på gatan var hjälpsamma och ville att vi skulle hitta rätt gator i stadsvimlet. På flygplatsen fick vi spontan hjälp med incheckningsautomaterna av en privatperson som tog sig tid.
Ofta har jag önskat att svenskarna skulle vara lite mer som polackerna, inte alltid ta sin samhällsservice för given, utan uppskatta det man har, arbeta hårt, sprida engagemang och ta stort eget ansvar. Efter att ha läst Abrahamsons bok inser jag att polackernas mentalitet är sprungen ur ett lidande som vi svenskar helt enkelt inte kan förstå. Många år av påtvingat styre, förtryck, fruktan, död och elände har satt outplånliga spår i polackernas mentalitet. Vi ska vara oändligt tacksamma att vi inte upplevet något liknande i Sverige, men samtidigt gör det att vi inte värdesätter det vi har och kanske inte fattar kloka samhällsbeslut.
En halv miljon ukrainska migranter befinner sig i Polen enligt denna artikel i Göteborgsposten
www.gp.se/ledare/vad-h%C3%A4nder-egentligen-i-polen-1.1461632
Kommentarer
Skicka en kommentar