bokkällan

Just när jag behövde prata med den lokale kassören om mina våndor inför Valborg så var han inte där. Minns när han gav oss extra papperspåsar för godis till kalaset utan att vi behövde betala. "Kommer inte på fråga", sa han. Idag får jag deppa vidare och dricka Pepsi. Kassören hade säkert haft en bra twist på det här med Valborg som jag hade behövt.

Valborg vid elden brukar vara segt och kallt och bara väntan. Man ska heller inte vara där för tidigt, men inte för sent, för då har elden brunnit ut. Ingenstans att sitta och inga toaletter. Suck. Detta blandat med gamla minnen om att inte höra till, att inte ha en egen by eller eld där man är välkommen gör mig sorgsen. Jag hade tänkt skippa Valborg och stanna hemma med barnen. Nu har min dotter bestämt sig för att vi bara måste gå och jag klarar inte att säga nej. Det är en halvtimme att gå och alla kommer vara övertrötta när vi ska hem. Ingen idé att gå före klockan sju... Vagnen åker med om lillebror måste med. Hur ska detta gå? Fint väder blir det kanske, alltid något.

Ibland vill man bara att bussen ska komma och så gör den det!  Dottern bytte byxor tre gånger imorse, men en vältajmad buss eller två räddade mig från större förseningar. Vilken glädje när man inser att man hinner med! Får se vilja bussar som går i eftermiddag. Solen har i alla fall tittat fram.

Just i helgen var barnen lugnare, jag kan knappt tro det. Inget tjafs när vi skulle gå och lägga oss och dottern sov i sin säng. Hon lekte snällt med lillebror för det mesta. Vår barnvakt kom till oss några timmar och det var roligt.  Igår, lördag skippade vi till och med att åka till köpcentret, det var ju uselt väder och barnen lekte bra inne.  Det finns hopp! Nu vill jag bara att dottern ska leka mer med kompisar, men först måste det fungera hemma.

Blött, blött, smutsiga vantar och regnkläder att ta hem från skolan och dagis. Jag fick boka en akut tvättid, men sedan fick jag hänga på galgar lite överallt.  Få saker gör mig så sur som att hämta båda barnen, gå 15 minuter från dotterns skola i regn och ta bussen. Borde jag ha bil?  Vi har blivit lurade på våren. Det är snart maj och det snöar.

Idag var jag på en kort digital intervju för ett jobb där det krävs kunskaper i tyska. Egentligen vet jag att jag inte vill byta jobb, men det kan vara spännande att se vilja möjligheter som finns och hur andra företag arbetar. Jag skäms lite för sitt jag går på intervju utan att vara genuint intresserad, men rekryteraren hörde av sig och jag tänkte "kanske, kanske". Det var som vanligt intressant att gå på intervju och det visade sig att företaget också skulle kunna behöva mina kunskaper i franska. Men nu måste jag hitta på en ursäkt om jag går vidare i processen...

Om jag var prinsessa skulle jag inte arbeta hemifrån med kvalitetsdokument, men vad skulle jag göra istället? Prinsessor kan ha barnflickor, alltså kunde jag ha minst tre barn. Mitt hem skulle vara vackert och alla ytor nya. Inga slitna plastgolv, gamla lister och märken i badkaret. Trasmattorna åker också ut, liksom Ikeamöblerna. Vem skulle min make vara? Felipe av Spanien verkar trevlig och bildad, men han är upptagen. Hans far var i och för sig ingen rolig typ, notoriskt otrogen och osympatisk.  Som prinsessa skulle jag ha en personlig tränare och dietist och gå ner i vikt. Experter skulle få förbättra mitt utseende och min garderob och inte minst min image.  Men skulle jag göra något som är viktigt förutom att föda barn, kanske låtsas bry mig om välgörenhet och visa upp mig? Tveksamt. Och vad gör man när man tröttnat på att ha en man och inte kan skilja sig?

Igår träffade jag inga hjältar i Uppsala. Men vänta... Någon körde tåget fram och tillbaka och jag kom i tid. Någon hade städat kontoret där min grupp jobbar. Maten i matsalen kostar 120 kr, men var god som vanligt. Chefen i USA ställde inte in vårt digitala möte, bara en sådan sak. På vägen hem fick jag syn på en skvallertidning i en kiosk och tjuvläste. Prinsessan Charlotte Casiraghis äktenskap är visst inte lyckligt, maken Dimitri som är regissör har inte synts till i Monaco på över ett år. Monacos kungahus är intressant, eller är det? Det sägs vila en förbannelse över dem och otrohet, tidiga dödsfall, oäkta barn och skandaler har varit en följetong i media.  Jag kan inte hjälpa att jag gillar Charlotte Casiraghi, vars mamma är prinsessan Caroline, bror till Furst Albert. Charlotte är snygg och verkar intelligent, men hon är också rätt privat och verkar hålla sig i bakgrunden. Hon var två söner med två olika män.  Kära Charlotte, ta hand om barnen och strunta i män. Har man varit gi

Som jag nämnt tidigare borde jag sluta läsa skvallertidningar om rika och snygga människor. Lever man ett vanligt, enkelt liv finns ju många viktiga människor man mött som borde hyllas. Den första jag tänker på är en gammal kollega som sa ifrån när andra talade elakt om vår arbetskamrat. "Så ska ni väl inte säga heller, det är väl inget fel på honom", sa hon. Det är stort att göra så. Läkaren som räddade livet på mig och min dotter när jag hade havandeskapsförgiftning uträttar stordåd varje arbetsdag. En kassör i min lokala lågprisbutik tar sig alltid tid att småprata med kunderna och hjälpa till att lösa problem. Han bryr sig verkligen om sina medmänniskor och han visar det. En nyanställd kille köade för att köpa lunch och den mer erfarne kassören sa; "Inte ska du behöva stå och köa på din rast. Säg till mig, så löser jag det."  Vi borde också skänka en tanke eller två till de som städar och gör fint, som jobbar och sliter. När jag jobbade i Botkyrka brukade kommun

Kulturnatten inleddes med Tapas och ginger beer vid S:t Eriksplan. Fantastiskt gott! Baconlindade dadlar är en klassiker, langos med chevre och rödbetor var gott och den lilla köttgrytan med tacochips i tre färger pricken över i. Efter maten skulle vi ta bussen till city, men det var 20 minuter till nästa buss. Vi tog tunnelbanan och gick. Vid Stadshuset var det timslånga kö och likadant vid Riddarhuset. Till slut hamnade vi på Rumänska kulturinstitutet. På kulturinsitutet var det lagom mycket folk och trevlig stämning. Tavlor och en kortfilm visades. Jag tyckte om en tavla av ett slott, den var inte helt realistisk. Tog inga bilder, för jag visste inte om man fick. Jag var mycket nöjd när jag åkte hemåt vid 10, men min kompis var lite besviken över bussarna och de långa köerna. Vi får ha en bättre strategi nästa år.

Igår lät jag 100 g smör ligga framme i flera timmar innan jag bakade cookies. Jag försökte inte heller dra ner på mängden socker, men jag la till kokosflingor. Kakorna blev så bra! Helt klart ska man låta smöret ligga framme halva dagen. Synd att jag inte fattade det för 30 år sedan bara.

Jag erkänner, jag gillar skvallertidningar. Igår köpte jag en och läste om Elin Nordegren och Tiger Woods. Jag måste erkänna att jag på ett sätt är avundsjuk på Elin, som gifte sig rikt och har många barn. Hon behöver inte arbeta för att försörja sig och snygg och smal är hon. Men det är ju vanliga människor som utför viktigt arbete som bär upp samhället och världen. Och föräldrar förstås, särskilt mammor.  Två personer som jag beundrar är Nalin Pekgul och Ann-Sofie "soffan" Hermansson. De har hoppat av politiken och arbetar i riktiga yrken. Nalin är sjuksköterska inom psykiatrin och "Soffan" kör sopbil.  Här handlar det inte om att vara snygg och rik, utan om att göra något värdefullt för andra. Varför slutar jag inte läsa skvallertidningar? Varför lockar det så mycket att vara rik och snygg? Skulle det vara en trygghet att inte behöva arbeta? Arbete ger struktur åt dagen och sociala kontakter om inte annat. Det kan mycket väl visa sig att ett liv utan arbete blir

Trötta jag som gärna somnar klockan 21 ska gå på Kulturnatten. Är det ett skämt eller? Sedan kommer jag att åka hem sent med pendeltåget och oroa mig för att jag kanske måste gå till lägenheten, om ingen buss passar. Men vet ni vad, någon gång måste man ju göra något annorlunda och först ska jag äta Tapas med goda vänner. En cola zero kan hålla mig vaken ett tag.  Vilket museum ska vi besöka? Det är en öppen fråga. Ett år besökte jag Operan och ett annat Leksaksmuseet.  Som ung gick jag på museum och bio, men nu blir det sällan av. För barnens skull borde jag skärpa mig och ta med dem. Naturhistoriska öppnar igen 4 juni, det kan bli första kulturella upplevelsen med barnen. Önska mig lycka till med Kulturnatten! Det kanske ger mersmak.

Här om dagen insåg jag att nästan alla maträtter jag tycker om innehåller ost. Lasagne, broccolipaj, Tareqs kyckling i ugn med soltorkade tomater och örtkryddor. Till och med salladen med couscous är det falsk fetaost i.  Varför denna besatthet av ost? Jag lägger ju inte ens ost på bröd. Ost smakar umami, tycker jag mig ha hört. Om jag nu skulle äta nyttigare, vore det bäst att ta bort mjölkprodukter eller bröd och pasta? Jag röstar på det senare, men vet att jag inte klarar av att gå på diet.

Med det nya sättet att fördela case på mitt jobb har jag nu fått så många att jag måste säga ifrån till chefen. Hur ska jag göra det på ett bra sätt? Jag sökte en intern tjänst och fick idag veta att den har gått till någon annan. Gissar litegrann att det kan göra att konsulter avslutas, men det vet jag inte. Den som jobbar får se.

Mina barn krånglar ofta med maten. Till min glädje har min dotter tröttnat på söta frukostflingor och börjat äta havrerutor istället. Äntligen! Igår åt min dotter köttfärssås, vilket hon inte brukar göra hos mig. Hon sa till och med att det var gott. Idag ska jag göra mer. Ibland tänker jag att man borde kunna leva på ett substitut, till exempel tofuliknande kuber med smaksättning. Näringsdryck är väl ett försök, men jag blir bara hungrig. Jag misstänker även att dryckerna med sin söta smak triggar hunger och motverkar sitt syfte. Mycket av det man kan handla i mataffären känns inte alls som mat. Chips, kakor och glass...  Om man ska äta vettigt, vad ska man satsa på? Min nyttiga bönpasta tillverkas inte längre. Pannkakor innehåller mjöl, kött är inte bra för klimatet. Men jag älskar ju mejeriprodukter! Suck. Det finns en gräns även för intaget av apelsiner, brocoli och morötter. Det blir köttfärssås ikväll trots allt. Kanske hittar jag pasta med 30 % bönor.

Vi åkte från norra Stockholm till Hammarbyhöjden jag och barnen. Det var uppehåll och lite sol när vi åkte. Min kusin ville egentligen ställa in för det dåliga vädret. Vi åt lite köttbullar hos henne. Tyvärr började det regna igen. Vi gick upp på Hammarbybacken, men det var egentligen för blåsigt och regnigt. Barnen var arga för att jag inte tagit med deras vintervantar, bara regnkläder. Nästa gång ska vi välja dag preliminärt och kolla vädret. Nu vet vi vart min kusin har flyttat och hur vi kommer dit. Utsikten vill jag gärna se igen en solig dag! Barnen var duktiga på att åka pendeltåg och tunnelbana. Bättre lycka nästa gång. 

Som 30- åring ville jag väldigt gärna ha barn och undrade om jag skulle få några. När jag var 34 föddes min dotter en månad för tidigt mitt i vintern. Hon var så söt, men så liten, vägde 2 kilo ganska precis och behövde mat ofta hela dygnet. Efter två år föddes lillebror. Jag var så glad att få en son också. Min dotter var inte lika glad och har bråkat med lillebror i flera år. Jag hade tänkt att barnen skulle leka fridfullt i vardagsrummet medan jag drack te och läste i köket. Så blev det inte! Istället har jag fått sära på barnen så att lillebror inte blir slagen. Barnen kan ha svårt att aktivera sig själva och tröttnar fort på leksaker. Lillebror brukar vara lugn och snäll. Storasyster är snäll i skolan, men stökig hemma. Häller ut tvål, stökar till när hon bygger koja och går ut på balkongen fast hon inte får... Betyder det att min dotter är en dålig människa och jag en dålig mamma? Hur kan sonen vara lugn när dottern inte är det? Det verkar dessutom som att barnen är mycket snälla

Vår gulliga barnvakt ska operera armen och kommer inte på söndag. Vi som har haft så fina och roliga söndagar med henne. Det är bara att hoppas att hon kan komma i slutet av månaden. Jag har tänkt ta med barnen på en utflykt till södra sidan stan, till en släkting som gillar barn. Men klarar mina barn buss, pendeltåg och tunnelbana? Vi får se. Om det går i lås kan de få se Hammarbybacken.

I sommar ska jag åka till södra Sverige, måla i köket och rensa bland kläder och böcker, särskilt för barnen. Som vanligt, det gäller att hålla på sina rutiner. En del av mig skulle vilja måla och åka till Skåne redan nu, men det får vänta. Semesterdagarna har just tickat in.  Borde jag göra något oväntat också, som att åka utomlands? Vi får se.

Jag var tvungen att deklarera för min brors dödsbo, det gällde försäljningen av lägenheten. Med avdrag för mäklararvodet blir det ingen skatt att betala, men ändå. Jag har skickat papperen till mamma så att hon kan skriva under och lämna till Skatteverket. Mamma bor nära ett skattekontor. Något som kallas inre reparatinsfond oroar mig lite. Hoppas inte Skatteverket kommer att jaga mig, men jag har inget att skriva där.  Nu är det dags att skriva tal till minnesvandringen i augusti. Och framkalla kort. Kanske orkar jag till slut ha ett foto av min bror framme. 

Idag läste jag i Dagens Nyheter om Handelshögskolans rektor. Han påstår sig mest vara intresserad av konst. Han säger också att han anser att skolor inte bör vara vinstdrivande. Tack för det! Om en rektor för Handels kan tycka så och säga det offentligt kanske det kan börja hända saker.

Småbarnsmamman Penny Parnwvik meddelar att hon har sjukt mycket sex med sin man. Jag bara undrar... Har hennes man ens ett jobb? Städar hon och lagar mat själv? Tvättar hon och sköter trädgården? Har hon en barnflicka?  Om man inte har ett riktigt jobb och inte behöver göra hushållsarbete kan man väl ha mycket sex som mamma. Själv föredrar jag att äta choklad och dricka te om jag skulle ha någon tid över. 

Jag behövde en ny version av Adobe för att kunna jobba. Tog hjälp av IT för att installera och det visade sig att ett annat program måste installeras först. Nu har jag fått en Adobe-ikon i min mail och mina signaturer har försvunnit. Tack så j-la mycket för det!!! Dags att lägga in nya IT-case. Och man kan inte ens ringa till IT.

Idag var jag i kyrkan, men jag gick efter halva tiden. Nattvard är så tråkigt. Bakom mig satt några fnittriga fjortistjejer som totalt förstörde upplevelsen, men det var inte deras fel att jag gick. Istället handlade jag på Hemköp och gick hem och sökte ett jobb. Jag tvättade en stor tvätt. Dammsuga orkade jag inte. Jag hade tänkt deklarera för min brors dödsbo, men orkade inte. Påsk ja, när Kristus är uppstånden ska väl allt bli bra? Alla vara lyckliga, få vara sig själva och hitta sin plats? Inga barn som matvägrar, kallar mamma för bajskorv eller inte vill klä på sig och borsta tänderna. Hade inte gud lovat ett lyckorike? Jag måste ha missförstått något. Lyckorike efter döden kanske, eller någon annanstans. Jag tror inte riktigt på syndernas förlåtelse. Att vara en dålig mamma som skriker på barnen är oförlåtligt. Påsk och det borde bli vår och allt borde bli bättre. Men jag har hört att det kommer snö.