bokkällan

Igår skickade jag en halvdum fråga till en avlägsen kollega i Puerto Rico. Det gällde i alla fall produktionsenheten han jobbar på och jag undrade bara vem av hans kollegor som kunde passa att kontakta. Den kundfråga vi fått i systemet Salesforce var lite skum och oklar, därav min fråga. Den avlägsna kollegan D svarade något spydigt och listade olika anledningar till att han inte var rätt person att kontakta. Han vidarebefordrade också till ett antal personer, kanske ville han att jag skulle framstå som korkad. Imorse hade han bett om ursäkt och frågade efter kund och produktnummer. Det visade sig att produkten visst hör till hans område! Men bra att jag inte var spydig tillbaka. Vi får se om någon i gruppen kan hjälpa kunden med frågan, men jag är fortfarande lite ledsen. Sådant är arbetslivet. Att mail-tjafsa med Puerto Rico är kanske ett privilegium trots allt.

Idag ska jag laga min bästa wok! Röd paprika och broccoli i stekpannan och sedan i med lite ingefära och kinesisk soja. Koka snabbnudlar och lägg på woken och cashewnötter. Mums! Jag har skrivit om den maträtten förut. Det tråkiga är bara att mina barn inte äter den och det gör mig ledsen faktiskt. Många andra skulle bli glada av att få äta den.

Igår på Ica Supermarket pekade min dotter på en frukt som heter Pithaya. Jag hade bara sett den som smaksättning  i yoghurt tidigare. Den kostade över 200 kronor kilot, men eftersom den rosa färgen var så lockande köpte jag den. 80 kr, vilket vansinnigt pris för en frukt! Här på bilden syns en halv Pithaya, den kallas nog också drakfrukt. Väl hemma upptäckte vi att fruktköttet var vitt och nästan smaklöst, med svarta små frön i. Inte gott, men heller inte äckligt. Köp inte Pithaya! Den är inte värd priset, men passar kanske som dekoration.

Min vän i Bryssel skickade ett paket för att överraska mig. Tänk att jag ska få paket! Tyvärr har paketet inte kommit fram ännu. Av någon mystisk anledning blev uthämtningsstället ändrat och paketet skickades till Hammarby Sjöstad, på fel sida av stan. Har någon loggat in med fel paketnummer och ändrat? Paketet har nog varit på mitt Hemköp och vänt. Nu snurrar det fram och tillbaka i Stockholmsområdet. Jag orkar inte vara sur. Får väl ringa Postnord igen. Vi får se om det kommer fram till jul.

I helgen köpte jag en julstjärna på ICA. Det stod på en skylt att de inte tål kyla, men jag tog det inte så allvarligt. När jag kom hem hade de röda bladen blivit spräckliga i vitt och blomman "blödde" vit saft. Den får väl stå kvar ett tag. Tänk att en julblomma inte tål vinter och att jag aldrig har insett det förut. I fortsättningen får det bli någon annan blomma.

På lördag kl två blir det mini-kalas för min dotter. Jag är nervös. Kanske kommer för många eller så blir flera sjuka. Man vågar ju heller inte bjuda alldeles för många. Vi ska göra julkort, dekorera trähjärtan att hänga i granen och färglägga änglar i papp. Det kanske anses tråkigt, men det är ju advent. Kanske blir det fiskdamm. Julfika blir det och alla ska få en reflexängel i godispåsen. Lägenheten ska dekoreras för jul. Snart får vi ses hur det går.

Idag skulle mina barn ut och åka pulka igen. En ny kompis dök upp, vi kan kalla henne E. Hon går i min dotters skola i klassen över och är nyinflyttad på vår gata. E blev kvar hos oss halva dagen och jag tyckte det var konstigt att mamman inte ville komma och hämta henne. E hade en egen telefon, men jag skulle ha bett att få prata med mamman från början och bestämt en tid. Kompisen S dök upp och ville också leka, men då hade vi redan lovat att leka med E. S blev ledsen och jag kände mig ledsen. E verkar vara en bra tjej, men skulle ni låta ert barn gå hem till någon som ni aldrig har träffat? Jag är lite tveksam till att låta min dotter leta där borta. Fortsättning följer.

Idag bjöd jag in grannarna på fuskigt tidigt adventsfika. Teet blev lite för svagt, men allt kan inte vara perfekt. Adventsljusstakarna var framme och jag tände till och med ett riktigt adventsljus av fyra. När lussebullarna var slut gick vi ut och barnen åkte pulka. Halvmörkt var det också. Grannarna tyckte att det var den roligaste dag de haft på länge. Jag tror de kommer få en pulka nu också av sina föräldrar. Imorgon åker vi kanske mer. Fint att kunna göra någon glad!

Inatt drömde jag om en gård på landet i Storbritannien. Där odlades och såldes blommor. Gården var även ett hotell. Där träffade jag pappa som ju inte lever längre. Han var lite bekymrad över att gården var kommersiell, men annars nöjd. Han hade flyttat in där. Gården låg bredvid en sjö. Det var sommar, men is på sjön gjorde att man kunde gå på den. På sjön serverades afternoon tea.

Imorse fick min dotter olovlig frånvaro från skolan när hon var hos tandläkaren med sin pappa. Och jag som meddelat läraren. Jag blev riktigt ledsen och stressad och det hänger kvar. Igår köpte jag fel mjöl och upptäckte det inte förrän jag kom hem. Dyrt var det också. Vetemjöl special kan man väl inte göra pannkakor av! Idag när jag skulle byta mjölet glömde jag plånboken med kortet och fick gå hem en vända till arg och stressad. En vän i Belgien har skickat ett paket. Enligt hennes spårning skulle det ha kommit till min matbutik 14 november. Inget paket finns enligt Hemköp. Konstigt. Det är riktigt kallt och jag ska hämta barnen iklädd täckbyxor. Jag kan bara hoppas att de inte bråkar, men det gör de förmodligen. Nästa vecka ska en socionom hjälpa mig med råd, så jag får skriva ner svårigheterna.  Enda ljuspunkten var att jag träffade min duktiga och trevliga frisör på Hemköp och insåg att jag borde boka tid hos honom i december och kanske även en tid till dottern. Hon hade förresten

Så hör års när lussebullarna börjar komma tänker jag på en lustig händelse under min studietid. Jag var på besök i en studentkorridor i Uppsala. En tysk student hade köpt lussebullar och visste inte hur man åt dem. Han rostade en lussebulle i ugnen och bredde på lingonsylt. Jag blev mycket förvånad. Det var gott enligt honom!

Igår arbetade jag i Uppsala över dagen och det blev dyrt. På hemvägen fick jag böter för att jag saknade UL-biljett på pendeln. Jag vill se mig själv som en ordentlig och laglydig person, men ibland lever jag inte upp till det. I början när jag jobbade mot Uppsala hade jag 10-biljetter i appen, men sedan slutade kopplingen med betalning fungera när jag skulle köpa biljetter. Eftersom jag inte sett en enda kontrollant sedan jag började åka på Uppsala-pendeln i mars blev jag slarvig och kollade inte upp hur man får appen att fungera igen. Igår var det klippt, en vältränad väktare skrev ut böter till mig. Nu får jag väl börja köpa manuell tilläggsbiljett i kuren vid SL-pendeln, tur och retur med en gång varje gång jag åker. Om tid finns innan tåget går förstås. Appen får jag installera om och trilskas med tills det ger sig.  Även om ni inte tror mig, jag har alltid varit noga med mina SL-biljetter under 20 år i Stockholm och aldrig fått böter av SL. Nu måste jag betala runt 200 kr extra p

Idag är det Thanksgiving i USA. Det är alltid på en torsdag och sedan följer Black Friday, som jag personligen tycker illa om. Som vanligt har kollegorna inte meddelat i förväg att de ska vara borta, utan jag får inse själv att ingen jobbar när det kommer Out of office-meddelanden i mailboxen. Till slut fick jag lära mig varför Black Friday ligger som den gör, det var väl på tiden. Det är alltså läge att fokusera på den delen av jobbet som gäller Sverige. Å andra sidan kan kollegorna i USA verkligen behöva lite ledighet, många har ju bara två veckors semester per år. Vad säger man, Happy Thanksgiving?

Inatt vaknade jag av att en tidning slängdes in i brevinkastet. Halv tre var klockan och sedan kunde jag inte somna om på riktigt. Typiskt när jag sov så bra sedan klockan nio. Att tidningen Fokus delas ut med tidningsbudet visste jag inte, för då hade jag kanske inte valt att prenumerera. Attan, jag som sov så gott bredvid min fyraåring. Min förmåga att somna om är nästan helt borta och sjukvården kan inte hjälpa mig med det. Ingen behandling verkar finnas och jag står handfallen. Det enda jag kan hoppas på är att få sova i jul, när barnen ska vara utomlands med sin pappa. En jul med te, läsande och umgänge med min mamma ska det bli. Vi får bara hoppas att Gotlandsbåten inte ställs in på grund av stormar.

Det var på hösten 2008 som jag började jobba på Sandvik i Kista. I gallerian fanns bland annat Onoff, den elektrinikkeja som jag kände bäst till (idag besöker jag någon gång ibland Elgiganten). Där ville jag köpa en platt-tv för att fira att jag nu hade stadig månadslön.  Jag var egentligen inte intresserad av delbetalning, men säljaren jag pratade med var av någon anledning övertygad om att jag inte skulle bli godkänd för kredit. "Prova", sa jag. "Oj, du är den första idag som går igenom", sa han. Det kan ha varit ett säljknep.  Till slut köpte jag platt-tv och betalade allt direkt. Jag har fortfarande samma tv och Kunskapskanalen är den enda kanal jag tittar på. Dvd-spelaren har gått sönder och får väl åka till tippen i mellandagarna. När jag gick igenom mitt kreditbetyg för något år sedan (fånigt att drömma om att köpa lägenhet) låg det fortfarande kvar en kredit hos Onoff, som var i konkurs sedan många år. Det blev bortstädat till slut. Tv borde man väl klara si

Min dotter ville ha en dagbok med lås. När jag var 9 år hade jag en sådan och skrev i den att jag var kär i dagmammans son. Naturligtvis lirkade min bror upp den, läste och retade mig. Allt detta berättade jag för min dotter, men hon ville ändå ha en dagbok med lås. Visserligen kan hennes lillebror inte läsa, men något säger mig att dagboken kommer att innebära problem. Hon fick alltså en dagbok och jag undrar vad som kommer att hända.

Vilodag på en söndag? Tror inte det, man måste slåss med dammsugaren. Dammsugaren låter entonigt och högt, den tar sig inte smidigt fram på golvet utan fastnar gärna. När man precis ska dammsuga under sängen har sladden tagit slut. Idag fick jag för mig att byta dammsugarpåse och det var en prövning. Först tog jag en billig pirat-påse, men försöker man med den så går det inte att stänga dammsugaren. Smart drag av tillverkaren! Hur mycket jag svor vill jag inte berätta. Nu dricker jag te och till och med badrummet är fixat. Lite vilodag ändå blir det, men om 1,5 timme ska jag hämta barn.

Jag ska inte köpa så många julklappar, men om två veckor har dottern ha ett litet kalas och det är till det jag spenderar pengar. Saker som paljetter, färgat papper, extra saxar och lim, trähjärtan, bokmärken och änglar i papp har jag köpt de senaste veckorna. Bara den vaxade julduken för stämningens skull kostade 400 kr. Det är nervöst, för min dotter har aldrig haft ett riktigt kalas. Hon brukade fira med familjen, för hon fyller år tre dagar innan julafton. Jag hittade på det här med pyssel-kalas för att försöka ha det lite lugnare. Jag har bjudit in åtta barn, men alla kommer ju inte att komma. Har man otur blir min dotter eller andra som skulle ha varit med sjuka. Då är det bra att det är kalas till första advent och fler advent kvar. 

I år ska jag inte köpa julklappar till henne har mamma sagt. Jag har faktiskt trots hennes förmaning beställt en sorts fast tvål, Cremousin som knappt finns i vanliga affärer längre. Två Cremousin ska mamma få. (För övrigt har jag hatat den tvålen ända sedan jag var liten. Den är gul och luktar inte gott och torkar ut enligt mig.) Mamma ska alltså få ett symboliskt paket med två tvålar och så köper jag en Västerbottenost som hon kan få samma dag som jag reser till Gotland inför julen. Vad ska barnen få? Dottern behöver gympaskor för innebruk. Hon vill ha ljusa skor i regnbågsfärg. Sonen kan få en bok med hela världens flaggor i. Barnen kommer att fira utomlands med sin pappa. Nästa år ska jag åka med dem till Gotland. Min killkompis ska få en julklapp men vad vet jag inte än. Någon av mina vänner kanske får choklad. Lika bra att inte handla så mycket.

På matsmart.se kan man köpa RE:DO proteindryck i 8-pack för hyfsat pris. Jag var nyfiken på hur den smakade, dessutom är den ju vegetarisk och gjord av ärtprotein. Idag köpte jag en RE:DO proteindryck på Pressbyrån för hutlösa 36 kr. Kan ni tro, den smakar inte alls gott. Det är en bra besparing att jag inte har beställt 8 st proteindryck som måste hällas ut!

Eftersom jag inte handlar från Matsmart kollade jag priser på apotea.se Naturdiet näringsdryck för 20 kr istället för 30 kr är tillräckligt bra för att slå till och handla. Eat Natural proteinbar köpte jag också.  Det låter så fint med Naturdiet och Eat natural, men det är bara snask och godis. Som vanligt skyller jag på att jag ska ta med snacks till Uppsala och därför behöver något smidigt och gott. Det vore ju bra att sluta med onyttiga vanor, men det kommer inte att hända. Idag åt jag till och med en croissant!

I Richard Swartz bok Loppmarknad får vi lära känna hans mormor och farbror Acke, som hade mycket prylar hemma, till författarens fars förtret. Jag irriterar mig också på prylar, både mina egna och andras.  Mc Donald's, Max och Burger King har faktiskt slutat med plastleksaker och det ser jag som ett viktigt steg för hela samhället. Min dotter fick en trevlig Jag är bra-bok att fylla i sist vi var på Max. Vi fick underbara böcker om träd och blommor från Burger King. När ska Kinderägg förbjudas? När jag var barn hade dagmamman en dammig hylla i köket med platskskräp från sådana chokladägg.  Jag hatade den där hyllan. Ingen lekte ju med skräpet och den bara växte. Plast är skadligt för miljön och jag undrar om tillverkningen av krimskrams kommer att regleras i framtiden. Till mig själv köper jag mest kläder, böcker och ibland kökssaker. Till barnen köper jag onödiga saker från TGR och den förskräckliga leksaksbutiken. Krafs helt enkelt som jag rensar ut när barnen tröttnat på det (vi

När vi skulle välja skola till dottern blev det inte den skola jag helst ville ha och inte den skola barnens pappa hade önskat. Jag ville ha dottern i en kristen skola, men det godkände inte barnens pappa. Han ville ha Strandskolan som låg närmast honom. Jag tog reda på saker om Strandskolan och ryktet sa att den var riktigt dålig. Ständiga byten av lärare och rektor och stök, särskilt på högstadiet. Ändå tyckte pappa att dottern skulle gå där. Nu har dottern gått i den kommunala skolan lite längre bort drygt ett år. Det är en del tjafs bland tjejkompisarna, men själva skolan fungerar bra. Att komma till skolan utan bil tar sin tid för ingen bra buss går dit. Vi får gå tio minuter från busstationen och ofta önskar jag att vi kunnat gå snabbt till den kristna skolan i centrum istället. Vardagsmotion är egentligen bra, jag borde inte klaga. Just nu är jag väldigt glad att min dotter inte går i den illa fungerande Strandskolan. Skolan vi valde var en kompromiss, men det kunde ha varit bet

Det mesta jag vet om matlagning har jag lärt mig av min pappa. Kött lagar jag inte alls lika bra som han, men jag lärde mig göra renskavsgryta, stroganoff, makaronpudding, pannkakor, pannbiff, brunsås, hemgjord pizza och mycket mer. Bröd var min pappa dock inte så bra på att baka. Han tryckte i för mycket mjöl. Själv har jag lärt mig av tyska vänner att knådningen (gärna i köksassistent) ska fixa konsistensen på degen. För mycket mjöl ger torrt och tråkigt bröd. Pizzadegen försöker jag alltså göra lite kladdig.  Min pappa la krossade tomater på pizzan, men jag försöker blanda en tomatsås. Passerade tomater tar jag och i med tomatpuré, olivolja, örtkryddor och salt och peppar förstås. Man utvecklar en grund som man har fått och något blir bättre! Tänk om jag hade kunnat fortsätta laga mat med min pappa. Min mamma har efter pappas död visat sig vara en fena på matlagning hon också. I jul ska jag fotografera några av hennes recept.

För två veckor sedan hällde barnen ut popcorn i sängen och schampo i badkaret. Vad gör jag för fel? När vi hade besök sprang barnen ut fast de inte fick och jag fick tvinga tillbaka dem. Dottern löjlade sig och tog på skor inomhus. Nu väntar en likadan helg. Det går ju med lillebror, varför lyssnar inte min dotter? Innan jag fick barn hade jag en klar bild av hur jag skulle göra. Nu vet jag ingenting 

  Man måste ju chansa lite när man beställer böcker, så jag skickade efter den här också samtidigt som boken om loppmarknader. Jag tror att jag kommer att älska den här boken också. Alain de Botton är helt enkelt skicklig, han är bildad och skriver koncist och med flyt om viktiga livsfrågor. Det ska bli spännande att se vad jag får lära mig den här gången. Eller är det bara en till förklädd självhjälpsbok... Nu blev jag lite nervös.

Kanske kan något intressera mig ändå, trots det jag skrev igår. Min blogg ska ju egentligen handla om böcker... Den här boken beställde jag från Adlibris och nu har den kommit. Inledningen handlar om ett samtal med en rysk säljare av en matta. Författaren och ryssen kan inte komma överens om priset, så de börjar prata om privatlivet.  Jag vet redan att jag kommer att älska den här boken, men kan inte läsa i helgen när jag har båda barnen. Äntligen en ny bok att tycka om!

När jag började jobba på kontor 2006 satt jag i en reception på ett fjärrvärmeverk. Alla möjliga personer kom och pratade med mig på dagarna och det var nästan alltid trevligt. En av kollegorna som pratade kan vi kalla S. Han hade invandrat från Ungern på 70-talet och upplevt en hel del, bland annat förlorat sin son i en svår sjukdom.  Ingenting intresserar mig längre, sa han en dag. Han ville gå i pension. Han hade en princip att bara fakturera sina servicebesök om kunderna var dumma. Åtminstone sa han så, hur sant det var vet jag inte. Idag har jag börjat känna som S. Ingenting intresserar mig längre. Jag brukade läsa tidningar och kokböcker med stort intresse, resa och göra utflykter. Vad gör jag idag? Jag måste faktiskt fundera ut något nytt att göra. Och jag kan inte gå i pension som S.

Idag har jag varit i Uppsala. Resan gick bra och jag hittade till det nya kontoret. Väl på plats har jag avslutat e-learning eller training. Jag hade uppemot 20 stycken och nu har jag 5.  Problemet är att man lär sig ingenting genom så kallad e-learning. Först en fånig film att gå igenom och sedan kryssfrågor som är jättelätta, inte alls frågor på de svårare delarna. Pratade med en ny kollega i USA, men det var mest struntprat faktiskt.  Nu har jag abstinens efter te, japanskt te. Kanske köper jag tepåsar som man kan lägga eget löste i, så att jag kan klara en lång dag i Uppsala.

Igår tog jag en promenad till förskolan efter jobbet och lämnade telefonen hemma. Bussen tillbaka kom som den skulle, men snart satt den fast i köer. En halvtimme försenade blev vi och sonen var kissnödig. Mitt ex satt fast med bilen i köerna och för första gången blev dottern hämtad för sent. Tydligen var det många barn kvar på fritids efter klockan fem igår.  Tänk så fort det går att få bilköer precis överallt när något står still. Lastbilar ska ha krockat igår. Nu får jag hoppas att min dag i Uppsala imorgon går smidigare.

Så här års koncentrerar jag mig på att se fram emot julen. Lite julpynt kan man köpa och ta fram finare dukar.  Efter jul är det överleva januari och februari som gäller. Det blir lite ljusare, men snö och slask ställer till det. I mars måste det ju vända! Nu har barnens pappa sagt att han vill åka bort en vecka med jobbet i mars. En vecka, hur lite kan jag jobba då? Jag har ingen bil och barnen går i förskola och skola i varsin ände av vår bostadsort.  Mars som skulle bli en glad månad kan nu bli en riktig utmaning. Ser framför mig sena morgnar med kaos.

Nu är jag lite taskig som berättar om en granne. Han känns lite som en kollega trots att han uppenbarligen inte jobbar, men jag ser honom nästan varje timme när jag jobbar hemma. På en balkong mittemot mitt köksfönster står ölgubben varje timme och röker, dricker öl och stirrar stint på sin mobiltelefon. Jag har förlorat två anhöriga som varken rökte och drack, men den här mannen lever trots att han gör sitt bästa för att sabotera sin hälsa.  Helt ensam är grannen inte, ibland har han besök av en kvinna som förmodligen är hans mamma. Det händer till och med att han går ut med en hund. I helgen hade han en kompis på besök att dricka öl och röka med. Det är tragiskt att vara så beroende av cigaretter och öl, men fascinerande att grannen går upp tidigt varje dag och fortsätter dricka och röka. På något sätt har jag börjat bry mig om honom. Dyker han inte upp på balkongen på morgonen blir jag orolig.

På onsdag den här veckan ska jag åka till kontoret i Uppsala. Kollegorna där har precis flyttat sina arbetsplatser till en annan byggnad, det blir spännande att se. Det är även after work och på kvällen har jag inte barnen.  Det kräver lite förberedelser att åka till Uppsala. Matlåda och proteindricka med, lite bättre kläder än vanligt och gå upp en kvart tidigare. Jag håller tummarna att tåget går i tid vid åtta på morgonen. Det ska bli spännande att se vad vi gör på after work!

  Varje år vid den här tiden vill jag beställa en ny väggkalender. Det finns ett antal problem här. För det första måste kalendern vara svensk och ha svenska helgdagar och namnsdagar, annars är det ju ingen idé att ha den känner jag. Tillräckligt med plats för att skriva finns det nästan aldrig och snygga kalendrar är svåra att hitta. I brist på bättre har jag beställt en till kalender med gammaldags bilder på äpplen. Den har svenska helgdagar och namnsdagar, men alldeles för lite plats för att skriva in saker. Trots allt bidrar den med hemtrevnad.  Jag hade gärna själv designat och sålt en snygg väggkalender med svenska helgdagar och gott om plats för att skriva, men de flesta använder väl inte väggkalender längre, så det blir en förlustaffär.

Nyligen startade jag en prenumeration på tidningen Fokus för att min dotter ska se att mamma läser en riktig tidning och inte bara tittar i sin telefon. Hur ska hon veta att jag faktiskt läser nyheter där... Sociala medier använder jag inte (jag är för blyg), men jag läser uppåt tio dagstidningar på nätet, även om många artiklar är låsta. Allt från Göteborgsposten och Dagens Nyheter till den kristna tidningen Dagen, Dagens Industri (lärde jag mig läsa på en tidigare arbetsplats, den innehåller mer än man tror), Gotlands lokaltidning helagotland.se och förstås Svenska Dagbladet.  Att prenumerera på alla tidningarna skulle kosta en hel del och jag kan inte bestämma vilken jag helst vill ha. Tidningen Fokus kommer jag nog fortsätta att prenumerera på dock, för längre artiklar är bra att läsa. Till min dotter har jag tecknat en prenumeration på Svenska Dagbladet Junior och hoppas att hon börjar läsa lite, åtminstone artiklar om söta djur. 

Idag var det min pappas födelsedag, men han är ju borta sedan tre år. Jag var på en kyrkogård med en god vän. Hemma tände jag ljus. Om min pappa levt hade han kunnat få den nya boken av Richard Schwarz. Samtidigt är det bra att pappa slapp uppleva min brors död.  Vad ska vi som lever göra? Jag lagar köttgryta och snart ska jag börja använda min jultröja i grått och rosa. Julpyssel ska jag börja med, för att förbereda min dotters pyssel-kalas i december. Och pappa kan inte vara med, inte min bror heller.

Idag hakade jag upp mig totalt på låten Bara om min älskade väntar (Thåström?) och sjöng för mig själv medan jag jobbade hemma med knölig statistik. Medan jag sjöng tänkte jag på min bror och funderade på hur texten skulle kunna skrivas om för att handla om honom. "Bara om min kära broder väntar skulle jag bli den jag var förut..." När man mister någon försvinner ju också den del av en själv som man brukade dela med den personen. Vill vi verkligen bli den vi var förut? Ja ofta. 

Varje år brukar jag beställa julkort med bilder på barnen. Min bror som kunde det här med bilder hade kunnat hjälpa mig om han hade levt, men nu får jag klara mig själv. Det betyder att julkorten blir "bra nog" och långtifrån perfekta. Det största problemet är att jag tar för få kort och att de kort jag tar blir fula. I år var de enda bra bilderna på barnen tagna inomhus när de äter glass på ett café i maj månad. Det fick bli ett julkort med glass. Det eller julkort utan barnen. Jag inbillar mig ändå att det kan vara kul för några släktingar att se hur barnen ser ut, även om man ses för sällan.  Jag kan tillägga att jag ofta är kritisk mot andras egendesignade julkort och jag vill inte veta vad folk tycker om mina.