bokkällan

  Idag gjorde jag också en söt pizza. Det är en pizza bianco, där crème fraiche får ersätta tomatsåsen. Jag la på tunna äppelskivor och lite malen kardemumma. När pizzan kom ur ugnen la jag på vita chokladknappar och frysta hallon. Allt smälter och blir gott!

  Idag gjorde jag pizza. Tidigare har jag haft problem med att inte få pizzorna runda. Nu vet jag att jag knådade degen för lite. Idag knådade jag extra mycket och då blev det bra! Låter man dessutom bottnarna jäsa innan fyllningen läggs på blir det ännu bättre. Synd att jag inte har förstått det här tidigare. Nu är jag alltså redo för den stora pizza-dagen 1 januari.

  Igår när jag handlade mat gjorde jag ett dumt misstag. Jag skulle köpa vit choklad till en kladdkaka och valde den billigaste produkten. När jag kom hem såg jag att den innehöll socker, palmolja och mjölkpulver. Inte ett spår av choklad alltså! Inte ens artificiell vaniljsmak. Kakaosmör borde det vara i istället för palmolja. Att produkten heter Vit block borde avskräcka. Nästa gång köper jag Odense vit bakchoklad även om den kostar tre gånger så mycket som Eldorados Vit block med palmolja.   Nu på förmiddagen har jag bakat en platt kaka med den vita fuskchokladen, smör, ägg, citronskal och mandelmjöl blandat med vanligt mjöl. Troligtvis får jag baka en nya kaka imorgon. Jag skippade extra socker för att det finns så mycket i Vit block, men det var nog ingen bra idé. Frågan är om smör och citronskal kan kompensera för att inget kakaosmör fanns i smeten. Den nya kakan kan serveras med tinade frysta hallon, vispad grädde (med vaniljsocker) och riven mörk choklad. Kanske bl

Till nyår kan man ju vilja lyssna på lite musik. Min musiksmak är rätt hemsk, det erkänner jag. Psalmer som Breden väg för herran och visor som Du lindar av olvon, Om sommaren sköna och massor av mer eller mindre religiösa sånger står på min gilla-lista, tillsammans med tuggummipop och gammal eurodisco.  Britney Spears, Ace of Base, E-type, Ed Sheeran, Lady Gaga och alla möjliga andra lyssnar jag på. Visserligen gillar jag också Carla Brunis singer songwriter-stil, men det räcker inte riktigt för att väga upp. Tur att alla andra slipper lyssna. Musik handlar nog mest om nostalgi när jag tänker efter. En viss låt gör att man minns och då spelar det inte så stor roll om den är bra eller inte.

  Igår köpte jag läsk. Säg inget till min mamma, hon får inte veta att jag köper läsk ibland. Min killkompis tyckte att Zingo jordgubb är blaskig och det har han nog rätt i, men jag gillar den ändå. Pepsi är alltid gott och säkert inte nyttigt. Sötningsmedel bryts inte ner i reningsverken och rinner ut i naturen, så nu är jag en miljöbov också. Vimto-läsken ska smaka hallon, druva och vinbär. Hoppas den är god, jag ska smaka ikväll. Det är i alla fall bättre att köpa några få läsk än att "råka" köpa 20 stycken på Matsmart. 

  Igår lämnade jag böcker i bibliotekets gratislåda. Jag passade också på att plocka på mig tre andra böcker. När dottern blir bättre på att läsa kanske hon vill ha en Kitty-bok och en polishistoria. Boken om krokodiler uppskattas också av mig. Vi får se om sonen eller dottern blir mest förtjust i den, annars får jag ha den själv.

    Till nyår är det choklad, te och dricka som gäller!  Den här fina drickchokladen har jag fått i present från Belgien. Tack Elsa! Det får bli en chokladdryck om dagen nu.  Ska jag våga köpa mig lite läsk också? Vanlig Pepsi och Zingo jordgubb är inte så dumt och kanske en läsk från Rubicon. Nu får jag dåligt samvete. Varken socker eller sötningsmedel är bra, men det är ju gott.

Till nyår funderar jag på att beställa en dryck som heter Mustly från Matsmart. Det kan visa sig vara matdumt. Blåbär och svart vinbär kan smaka hur som helst.  Ska jag våga? Jag blir då förmodligen besviken och kan klaga på smaken här. Sedan kan jag skänka drycken till kyrkans projekt Matundret. Om drycken skulle visa sig god har man i och för sig något att bjuda på .

Som nyårspresent till mig själv har jag köpt fem nya gröna teer från bland annat Vietnam och Burma. Sedan ska jag beställa mer av de två godaste! Den som kommer förbi kan få smaka.

Mitt jobbuppdrag har förlängts till sommaren, men nu måste jag byta uppgifter och göra saker som jag inte är bra på, som att fördela ärenden i ett ärendesystemutan att riktigt veta vem som kan svara på vad. Antalet ärenden är oändligt och jag är nervös. Jag kunde ha tackat för mig efter nio månader och försökt hitta ett annat jobb, men det är ju inte så enkelt heller. Jag tycker om arbetsplatsen och mina kollegor och det är en bra början på det nya året.

I jul har jag nästan inte gjort någonting. Ätit mat, druckit te, knappt ens diskat. Maten hade mamma förberett helt och hållet, så vi har inte behövt laga. Jag gick en promenad med en kusin och har köpt kläder till barnen och två par skor till mig. Att jag lyckas hitta två par varma skor är ovanligt, men här på Gotland har jag i alla fall tid och ro att prova.  Nu borde jag vara rustad att ta itu med granskning av kvalitetsavtal som bara måste göras i mellandagarna på jobbet. En bra jul blev det.

Idag köpte jag Nutramino protein bar med smak av jotdnöt. Alla dessa proteinprodukter har bismak, förmodligen av mjölkprotein. Lika bra att ta en kexchoklad istället? Det är i alla fall gott och billigare. Imorgon ska jag åka båt och äta nötter och kokt ägg och en och annan köttbulle. Protein bar får vara.

Det som blir uppenbart när jag är hos mamma är att hon inte vill kasta saker. Hon vill att jag går igenom lådor vars innehåll jag inte bryr mig det minsta om. Jag skulle föredra att hon kastade utan att fråga. Till tippen kommer hon inte utan hjälp från en gammal vän till familjen, men ändå. Tur att hon inte vet hur mycket jag en dag lär kasta utan dåligt samvete. Lite besvärligt bara att hon har någon tavla med lite värde och något smycke. Kläder och böcker kan i alla fall åka. Pärmarna blir inte kul att rensa och massor av foton måste kastas. Det bästa är om man gör det själv, men det kommer inte att hända. Nu är jag taskig, jag vet. Tur att jag kan rensa hos mig själv så mycket jag vill.

Mamma serverade äppelpure, nötsmulor och vad som såg ut som vispgrädde till efterrätt. Det visade sig dock vara mascarpone och inte vispgrädde. Jag blev så besviken, jag älskar vispgrädde. Även om äppelpuren var perfekt längtar jag till Stockholm och kladdkaka med vispgrädde. Nu ska vi spela Yatzy.

Igår ville jag köpa äppelmust på Coop. Mamma försäkrade att det redan fanns hemma. När vi kom hem visade det sig vara cider som inte alls är lika gott. Jag hade kunnat bråka om det, men försöker hålla tyst. Besviken är jag, ingen äppelmust. Trisslotter har vi skrapat och jag sa inte att det är slöseri med pengar. Mamma som talat illa om kvällstidningar tidigare har köpt Aftonbladet. Jag håller tyst igen. Julen går mycket ut på att vara tyst. 

Innan jul fick barnen på förskolan prova en utrymning med brandlarm. På eftermiddagen visade sonen mig var frökens "utrymningsväst" hängde i flrskolans hall. Han pratade entusiastiskt om en brandfilt, men framför allt pratade han om brandsläckare och ville att jag skulle köpa en. Han kommer inte att få en brandsläckare, men det var roligt att se honom glad och upprymd.

Benoit och jag är fortfarande vänner. Det blev några resor med honom, till södra Frankrike och Lyon. Vi har varit i London tillsammans. Han kom till Sverige två gånger, 2006 och 2011. Då gick vi på thairestaurang och drack jasminte till maten. Sedan dess älskar jag jasminte.  Vi till och med besökte Åland och cyklade! Benoit är ljudingenjör och har offrat allt för att jobba med det han älskar. Han har inga barn, men hans syster har tre. Jag har alltid drömt om att spela in en duett med Benoit. Han kan spela gitarr och sjunga och är skolad i klassisk musik bland annat.  Det är verkligen på tiden att jag får resa igen efter att jag fick mina barn. Det har inte blivit av.

Det var i november 2005 som jag åkte till Sardinien på vinst och förlust. Jag ville träffa en kille som jag blivit tokigt förtjust i när jag pluggade i Frankrike. För att slippa honom hade jag flyttat in på ett kloster-boende, men nu ville jag ta igen vad jag missat. Från norra till Södra Sardinien fick jag åka kväll och natt med buss när jag kom fram. Stjärnhimlen var fantastisk.  Den charmiga killen hämtade upp mig och jag fick bo i hans studentbostäder en vecka. Han visade mig ön och vi besökte en medeltidsmarknad, en odling i bergen som drevs av en parfymer och tog med mig på svampplockning i en snårskog. Jag fick även träffa hans familj och gamla farmor och plocka mandariner. Det blev aldrig något mellan mig och killen och bra var väl det. På hemvägen övernattade jag på Ryan air flygplats utanför London. Det gick inte att sova och jag hade inget liggunderlag. Stolarna var gjorda med armstöd för att det skulle vara omöjligt att sträcka ut sig över två. Framåt morgonen kom en ung ma

De döda är borta och hör nästan aldrig av sig, stod det i boken jag läste på båten. Jag vågar påstå att det finns gott om levande som hör av sig mer sällan än döda. Inatt drömde jag om min bror. Han var student och bodde i en taklägenhet. Jag skulle hälsa på, men för att komma till hans hem måste man ta sig uppför en lodrät vägg. Min bror gick upp utan problem, men jag kom inte upp. Jag började skrapa is från väggen. "Låt den vara kvar" ropade min bror från taket.

När jag kom fram med båten och hade hittat mamma i vimlet kom en reporter från Gotlandsradion och ville intervjua oss om att komma hem i jul. Jag avböjde. Ska man skämma ut sig i radion inför gamla bekanta och klasskamrater? Vad hade jag kunnat säga? Halva vår familj är död, det är bara vi två. Jag har aldrig känt mig hemma på Gotland, jag åker bara hit för att mamma bor här. Dessutom ångrar jag de flesta av mina val här i livet sedan jag flyttade... Nej det är bättre att avstå.

Nu är jag på Gotland hos mamma. Trots stormväder blev jag inte sjösjuk. Jag hade världens sämsta plats i aktersalong på båten utan utsikt. "Viss rörelse i båten som skulle pareras" sa kaptenen i högtalaren. På skärmen framför oss visades inte ens någon halvdålig julfilm. Jag hade gärna tittat på Nu är det jul igen 3.  Väl framme i Visby fick mamma och jag gå i regn, mörker och kyla. Tur att vi har pigga ben, för bil har vi inte. Jag köpte te och choklad i butiken Kränku. Papperspåsen gick sönder i regnet och det jag köpt ramlade ut på gatan. Typiskt. Mina barn skulle ha åkt båt till Tyskland igår. Eftersom båten var inställd åkte de istället bil hela vägen genom Danmark. Inte så kul, dessutom var det dotterns födelsedag som förflöt ute på vägarna. Men fram kom de och deras pappa är en erkänt duktig bilförare. Nu hoppas vi på julefrid.

Tar man sig igenom januari och februari så kanske solen börjar titta fram sedan. Det skulle vara skönt att slippa alla lager kläder och allt mörker, men det är ett tag dit. Mitt jobb går inte så bra heller. Jag har 200 kontrakt att gå igenom under mellandagarna och det måste bara göras. Allt annat får vänta. Men kan man ändå inte vara utomhus så kanske det kvittar. Vad ska jag göra, planera för en vecka Skåne i sommar? Vi får se.

Imorgon åker jag till Gotland och firar jul. Barnen är i Tyskland med sin pappa. Jag borde inte ha läst i SvD Junior om hur Edward Blom firar jul, men jag läste. Edward och frun har fått tre barn efter 40, det är mer eller mindre ett mirakel. Själv skulle jag inte orka ha tre barn, men ändå. Under julen äter de fram till trettondagen i finmatsalen. Hela huset pyntas dagen innan julafton när barnen lagt sig. Själv får jag äta i köket som vanligt och inget överdåd. Att laga mat med barnen har ännu inte fungerat, men hos Blom går det bra. Att julpynta är jag inte så bra på. Nej i år vill jag ställa in julen. Jag är inte bra på det här.

Min dotter har varit med och varit rejält elak mot en annan tjej på skolan, som hon egentligen tycker om och har lekt mycket med. För någon månad sedan ville min dotter köpa ett halsband med ett hjärta till henne och nu vet jag inte om relationen kan repareras. Jag är mycket ledsen över det här, det gör ont i hjärtat och inför jul till råga på allt. Kan skolan hantera händelsen? Det återstår att se. Hur mycket ska man ta på sig sitt barns handlingar som förälder? Nu är jag ännu tröttare inför jul och julefriden är ännu längre bort.   

  Chiliplantan som blommade så stolt i september är nu nästan död. Jag ska slänga plantan och plastkrukan i linje med Mari Kondo-filosofin (det som inte utstrålar glädje rensas ut). Möjligtvis borde jag skaffa en ny, mindre växt till nästa år. Vad skulle det kunna vara?

Imorse vaknade barnen klockan sex som vanligt. Fast jag inte orkade fick jag gå upp och göra smoothie och bre mackor. Dottern ville ha mysli med extra kokosflingor. Barnen byggde koja i köket och stökade till. Sen hoppade de i bäddsoffan och stökade till. Jag städade. Jag tänkte ära frukost själv och dricka te, men då ville de åka pulka. Därute var det ingen pulkabacke, utan en isbana. Dotterns nya grann kompis kom och var med. Sonen blev hämtad av pappa och jag åkte till kyrkan med dottern. Jag har ingen bil och måste passa bussar. När vi var hemma igen värmde jag upp lasagne från i fredags. Vi gjorde läxa, vilket inte var så lätt. Räkna ut hur många kombinationer av kläder en figur kan ha... Det kan ju knappt jag. Vi gick i kyrkan igen i centrum, en kyrka som ligger i ett "vanligt" hus. Min dotter satt i lekhörnan hela tiden och lekte med virkad låtsasmat. Tåget hem gick som det skulle! Nu är jag riktigt slut, för egentligen orkade jag inte gå upp klockan sex, åka pulka ell

Varannan helg när barnen är hos sin pappa brukar jag städa, lämna till second hand och tvätta. Den här helgen kan jag inte städa. Det kliar i fingrarna på mig! Jag vill rensa ut barnkläder, gå ut med papp, rensa leksaker, dammsuga, moppa köket och fräscha upp mitt badrum. Imorse dammsög jag upp grus/småsten i hallen och efter det mådde jag lite bättre.  Krukväxter ska rensas ut och böcker lämnas till bibliotekets gratislåda. Det är nästan så att jag ser fram emot mellandagarna. Men när ska ens utrensning bli komplett? Detta paradisiska tillstånd som inte vill infinna sig. I somras trodde jag dock för en kort stund att det hade hänt. 

Under nästa år lovar jag att sälja sittvagnen. Den köptes när min son var ett år och jag valde den för att enkelt kunna fälla ihop den. Numera använder jag den bara att ha saker i varannan vecka när jag hämtar båda barnen. Det ska bli så skönt att bli av med den! Min son går ju egentligen snabbare än storasyster. Finns det något mer jag borde sälja? Jag ska fundera.

Sömnbrist gjorde det här året lite till ett töcken. Det som vi framför allt har gjort är att umgås med vår nya granne, dotterns bästa kompis. Tyvärr har min dotter betett sig illa flera gånger så att vi fick gå hem.  Det går i vågor, tjejerna bråkar och blir sams. Åka pulka tillsammans var roligt. I somras plockade vi Blåbär och gick till hästhagen. Vi har gjort pärlplattor och lekt med lera. Tjejerna har lekt disko med min gamla radio och en liten diskolampa. I somras gjorde jag fint hemma och garderobsdörrarna blev omlackerade för flera tusen kronor. Jag är fortfarande nöjd! Barnen tyckte inte om min mat, men jag har ett nytt recept på lasagne.  Vi hade dotterns första barnkalas. 

Som så många andra känner jag mig trött och sliten inför julen. För två helger sedan var det barnkalas. Förra helgen hade jag båda barnen. I helgen är jag mer eller mindre tvingad av barnens pappa att ta hand om båda barnen, eftersom han ska ha dem över jul. Det kanske är rättvist, vad vet jag. Jag har sömnbrist (det kan få bli ett eget inlägg någon gång) och hinner/orkar inte städa och tvätta. Den här helgen skulle bli min avkoppling. Nu blir det inte så.  På söndag ska sonen i alla fall vara med pappa och jag går till kyrkan med dottern. Vacker julmusik ska det bli!

Igår skulle jag göra lasagne, men insåg att jag glömt köpa krossade tomater. I köttfärsen var det bara lök, buljongtärning, tomatpuré, torkad basilika och salt och peppar.  Det blev så gott! Så ska jag laga lasagne i fortsättningen också. Jag kan tillägga att jag fuskar med färdig ostsås. Min dotter åt med god aptit och det betyder allt.

Egentligen har Hanna Hellquist rätt i att föräldrar inte har roligt med sina barn, men hon har ju inte barn själv och kanske saknar perspektiv. Själv går jag upp klockan sex. På morgonen blir det inget umgänge, utan bara rutiner. Dottern får åka pulka till skolan, det gillar hon. Där ligger jag på plus. Kvart över sju går vi iväg. Klockan åtta ska jag vara hemma och starta jobbdagen. De dagar jag åker tåg till Uppsala får jag bara ihop sex timmars arbetsdag trots att jag är borta länge. När man kommer hem ska man röja undan, laga mat, äta och sedan diska. Läxor kanske ska göras. Barnen ska ha med sig gympakläder och frukt till skolan nästa dag. Klockan åtta ska barnen sova. Läser för dem gör jag. Mammor tänker på att barnen ska ha rena kläder, rätt böcker med sig och se fina ut i håret. På något sätt verkar pappor ha roligare med sina barn, för att de inte har huvudansvaret för det praktiska. Föräldrar är trötta och därför har de ofta inte så roligt med sina barn. Och de är tyngda av p

Pengar i sjön kan vara så mycket. Förra veckan betalade jag en biljett till Uppsala, men åkte hem igen eftersom tågen var inställda. Min dotter får mig alltför ofta att köpa bullar eller godis. Idag sa jag nej till ett besök i affären. Jag är stolt! I höst har jag fått tågböter på väg hem från Uppsala. Onödiga småprylar köper jag på TGR på helgen till barnen. Dottern glömde ett par vantar för 200 kr på bussen (och nya kunde jag inte köpa, för de var slut i hennes storlek). Jag röker inte, köper inga trisslotter och inga dyra kläder (även om just kläder kunde få vara dyra). Jag reser sällan.  Frågan är snarare vad jag borde lägga pengar på. Julblomma och trisslott till mamma, skicka chokladbud och ge bort en Västerbottenost. Vad mer? Det är i alla fall inte pengar i sjön. 

Mitt nuvarande jobbuppdrag fick jag efter att ha svarat på ett mailutskick. Det stod att franska var en merit, så jag svarade med mitt cv trots att jag inte hade arbetat i systemen som nämndes. Det blev en Teams-intervju med chefen på företaget som sökte personal. Efter två veckor när jag gett upp hoppet fick jag veta att jag kunde få tre månader jobb mot USA.  Första veckorna var tuffa med att lära mig Vlookup och lite annat, men sedan har det rullat på. Nu är utmaningen att jag behöver jobba i Salesforce om det blir fortsättning. Åerigen måste jag lära nytt, men så är arbetslivet idag. Fortsättning följer.

Idag skrev chefen i Sverige i ett mail att mitt jobbuppdrag ska förlängas 6 månader. Dock finns inget på papper ännu. Jag kommer inte lita på det förrän jag har signerat ett nytt kontrakt. Några frågor infinner sig, till exempel hur jag ska kunna få upp min lön. I maj är det lönerevision på bemanningsföretaget.  En förlängning kan innebära att jag får full semester nästa år. Det vore verkligen något! Jag började på uppdraget i mars och intjänandeår är ju april till april som det brukar heta.

Jag älskar att skicka julkort! Att tänka på vad man gjort under året med sina vänner och kanske lägga till en personlig rad också. Att skicka julkort med bilder på barnen är möjligtvis fantasilöst, jag erkänner. Jag har även skickat julkort till en släkting som bara min bror hade kontakt med. Släktingen och jag har haft dålig kontakt, vi får se hur det tas emot. Några släktingar i Skåne får julkort nu när inte pappa kan skicka några. Förhoppningsvis åker jag till Skåne i sommar och det skrev jag. Två av pappas vänner borde få julkort för sitt stöd till mamma efter allt som hänt. Att skicka julkort till Storbritannien kostar 30 kr! Det är bara för mycket. Hoppas det kommer fram i alla fall. Jag skickade Visby ringmur med snö på. Julstämningen börjar så smått infinna sig. I helgen blir det fullt rulle och lite kaos med barnen. Vi ska i alla fall åka pulka.

  Som många vet behöver jag något att göra. Idag när jag är hemma med sonen bakar jag pizza. Det ska bli pizza bianco, med creme istället för tomatsås. Vuxen-pizzan ska dekoreras med grönkål, valnötter, fetaost och äppelskivor. Min son får ostpizza och grönsaker som gurka och snacksmorötter.

Egentligen ville jag skicka svensk choklad till USA, men det blev en belgisk sort som smakade mandel och nougat. Inte mörk choklad, för den tror mina fördomar att amerikaner inte tycker om. Jag försökte formulera mig på engelska i kortet. Det blev ett och samma kort till alla. Hoppas adressen till det stora kontoret i Marlborough stämmer (och nej, jag jobbar inte för ett tobaksbolag!).  Tulldeklarationer är jag inte van att fylla i. Chokladkakor brukar väga 100 gram, men även gift card skulle fyllas i med vikt, värde och allt. Country of origin är visst landet man köpt varan i. Annars hade man ju kunnat tänka sig både Belgien och Ghana. Håll tummarna för att paketet kommer fram! Det vore väldigt tråkigt annars.

Min son blev hemskickad från förskolan i tisdags eftermiddag. Han hade 39 graders feber påstod personalen, men varken jag eller hans pappa har lyckats uppmäta någon feber. Jag orkade inte argumentera för att sonen inte är sjuk, så han är med mig idag. Min son hade äran att få följa med till vårt köpcentrum för att skicka ett paket till USA. Jag köpte tre fina chokladkakor till kollegorna och skrev ett kort. En tulldeklaration behövde jag också fylla i. När jag var klar med paketet var det tio nummer före i kön till postombudet. Min son gnällde hela tiden för att han var törstig. Juicen jag hade köpt ville han inte ha, för den var det fruktkött i. Jag var sur, men försökte hålla humöret uppe.  När paketet äntligen var inlämnat och tulldeklarationen klar (vilket är country of origin för chokladen?) gick vi till KappAhl för att köpa vantar till storasyster. De var slut i hennes storlek. Så typiskt. Vi åkte hemåt och sonen gnällde hela vägen. Snälla tanter försökte prata med honom, men han

Idag kunde jag ha köpt billig Pepsi från Matsmart, men jag lät bli. När jag jobbar hemma skulle jag gärna dricka läsk hela dagarna och stoppa i mig mackor i tid och otid. Jag har fått bli sträng mot mig själv och sluta äta mellan måltiderna och jag dricker nästan bara te. Och se, magen har blivit plattare.  För övrigt är det inte så kul att vara över 40 och inse att man åldras och inte ser ut som när man var 20. Bara den insikten kan ju få en att börja tröstäta.

Igår blev sonen hemskickad från förskolan med feber. Idag är han hos pappa och imorgon blir det vab. Idag skulle jag ha åkt till Uppsala, men tågen var inställda. När jag skulle ha webbmöte med Uppsala gick larmet hos dem, så mötet fick avbrytas.  Det kanske är bra att det är drygt två veckor till lite julledigt. 

Paketet från Bryssel levererades till slut hem till mig av Posten. Det var en adventskalender med lyxig choklad i och varm choklad-pulver i olika smaker. Helt fantastiskt, jag är så glad för paketet! Det kom fram till 1 december, så egentligen precis i tid för att börja med kalendern. 

Jag saknar de tunna plastpåsarna som man tidigare kunde köpa frukt i. De var genomskinliga och man såg vad man hade. Att använda ännu mer papper känns inte heller miljövänligt. Papperspåsar är knöliga och otympliga. En plastkasse från affären som soppåse är inte aktuellt med nuvarande pris 7 kr, så jag köper soppåsar på rulle. Plastkassar är lättare att packa i än papperskassar, formen är liksom flexiblare. Att frysa in mat i tunna plastpåsar istället för skrymmande plastburkar är mycket bättre tycker jag.  Länge leve plastpåsen!

Klockan ett hämtade jag min dotter från pappa. Hon var lite uppspelt, för nu skulle det bli kalas. När vi kom hem till mig dukade hon. Servett under papperstallrik, en pappmugg med ostbollar i och en mandarin på varje tallrik. Riktiga skedar la hon fram.  Den första som ringde på dörren var N. Till och med Idas lillebror fick ett paket! (Han var kvar hos pappa.) Tvillingarna J och L kom med sin mamma. Bästa kompisen L från förskolan och nuvarande bästisen S. Nya kompisen och grannen E som går i tvåan och V från Uppsala. Det blev några stycken till slut! Min dotter öppnade presenter och hon blev glad för dem. Tyvärr hade S blivit ledsen och gått hem. Hon är blyg och någon hade skrattat. Jag försökte trösta, men det var för sent.  Barnen pysslade med allt material som jag hade köpt. Ett urval syns här, men det var nog dumt att fotografera på micron... Tårtan var fel tyckte min dotter. Låt oss inte tala om vad princesstårtan kostade... Min dotter bjöd på pepparkakor ur burken

I ett år har jag grunnat på hur man skulle kunna ha ett kalas. Min dotter är född 21 december så jag kom fram till att det får bli ett julkalas med pyssel till 1 advent. Idag är det dags och jag är så nervös. Nu har vi dammsugit och lagt ihop bäddsoffan. Jag ska fixa julduk, ordna godispåsar, hämta tårta, julpynta, lägga fram pyssel och mycket mer. "Dagen är kommen" sjunger jag medan jag julpyntat och ordnar godispåsar.

I torsdags ringde det i min telefon. Det var en blomsterhandel som sa att jag hade ett blombud. Vem kunde det vara ifrån? Någon granne som jag hjälpt? En hemlig beundrare (knappast)? Från Bryssel för att ett paket kom bort? Ingen har heller dött nyligen, tänkte jag lite cyniskt. På kvällen ringde det på dörren och utanför stod blommor. Titta så fint, en stor orkidé med lila färg! Först hittade jag inte kortet när jag packade upp. Var det från någon som inte ville ge sig tillkänna? Men så såg jag kortet, det var från kollegorna i USA. Tänk att de ville skicka blombud för att tacka för vårt samarbete. Jag blev riktigt rörd faktiskt. Aldrig förut har jag fått så fina blommor av kollegor. Från mail-tjafs med Puerto Rico till blombud på ett dygn. Det här jobbet är verkligen något speciellt!

Igår skickade jag en halvdum fråga till en avlägsen kollega i Puerto Rico. Det gällde i alla fall produktionsenheten han jobbar på och jag undrade bara vem av hans kollegor som kunde passa att kontakta. Den kundfråga vi fått i systemet Salesforce var lite skum och oklar, därav min fråga. Den avlägsna kollegan D svarade något spydigt och listade olika anledningar till att han inte var rätt person att kontakta. Han vidarebefordrade också till ett antal personer, kanske ville han att jag skulle framstå som korkad. Imorse hade han bett om ursäkt och frågade efter kund och produktnummer. Det visade sig att produkten visst hör till hans område! Men bra att jag inte var spydig tillbaka. Vi får se om någon i gruppen kan hjälpa kunden med frågan, men jag är fortfarande lite ledsen. Sådant är arbetslivet. Att mail-tjafsa med Puerto Rico är kanske ett privilegium trots allt.

Idag ska jag laga min bästa wok! Röd paprika och broccoli i stekpannan och sedan i med lite ingefära och kinesisk soja. Koka snabbnudlar och lägg på woken och cashewnötter. Mums! Jag har skrivit om den maträtten förut. Det tråkiga är bara att mina barn inte äter den och det gör mig ledsen faktiskt. Många andra skulle bli glada av att få äta den.

Igår på Ica Supermarket pekade min dotter på en frukt som heter Pithaya. Jag hade bara sett den som smaksättning  i yoghurt tidigare. Den kostade över 200 kronor kilot, men eftersom den rosa färgen var så lockande köpte jag den. 80 kr, vilket vansinnigt pris för en frukt! Här på bilden syns en halv Pithaya, den kallas nog också drakfrukt. Väl hemma upptäckte vi att fruktköttet var vitt och nästan smaklöst, med svarta små frön i. Inte gott, men heller inte äckligt. Köp inte Pithaya! Den är inte värd priset, men passar kanske som dekoration.

Min vän i Bryssel skickade ett paket för att överraska mig. Tänk att jag ska få paket! Tyvärr har paketet inte kommit fram ännu. Av någon mystisk anledning blev uthämtningsstället ändrat och paketet skickades till Hammarby Sjöstad, på fel sida av stan. Har någon loggat in med fel paketnummer och ändrat? Paketet har nog varit på mitt Hemköp och vänt. Nu snurrar det fram och tillbaka i Stockholmsområdet. Jag orkar inte vara sur. Får väl ringa Postnord igen. Vi får se om det kommer fram till jul.

I helgen köpte jag en julstjärna på ICA. Det stod på en skylt att de inte tål kyla, men jag tog det inte så allvarligt. När jag kom hem hade de röda bladen blivit spräckliga i vitt och blomman "blödde" vit saft. Den får väl stå kvar ett tag. Tänk att en julblomma inte tål vinter och att jag aldrig har insett det förut. I fortsättningen får det bli någon annan blomma.

På lördag kl två blir det mini-kalas för min dotter. Jag är nervös. Kanske kommer för många eller så blir flera sjuka. Man vågar ju heller inte bjuda alldeles för många. Vi ska göra julkort, dekorera trähjärtan att hänga i granen och färglägga änglar i papp. Det kanske anses tråkigt, men det är ju advent. Kanske blir det fiskdamm. Julfika blir det och alla ska få en reflexängel i godispåsen. Lägenheten ska dekoreras för jul. Snart får vi ses hur det går.

Idag skulle mina barn ut och åka pulka igen. En ny kompis dök upp, vi kan kalla henne E. Hon går i min dotters skola i klassen över och är nyinflyttad på vår gata. E blev kvar hos oss halva dagen och jag tyckte det var konstigt att mamman inte ville komma och hämta henne. E hade en egen telefon, men jag skulle ha bett att få prata med mamman från början och bestämt en tid. Kompisen S dök upp och ville också leka, men då hade vi redan lovat att leka med E. S blev ledsen och jag kände mig ledsen. E verkar vara en bra tjej, men skulle ni låta ert barn gå hem till någon som ni aldrig har träffat? Jag är lite tveksam till att låta min dotter leta där borta. Fortsättning följer.

Idag bjöd jag in grannarna på fuskigt tidigt adventsfika. Teet blev lite för svagt, men allt kan inte vara perfekt. Adventsljusstakarna var framme och jag tände till och med ett riktigt adventsljus av fyra. När lussebullarna var slut gick vi ut och barnen åkte pulka. Halvmörkt var det också. Grannarna tyckte att det var den roligaste dag de haft på länge. Jag tror de kommer få en pulka nu också av sina föräldrar. Imorgon åker vi kanske mer. Fint att kunna göra någon glad!

Inatt drömde jag om en gård på landet i Storbritannien. Där odlades och såldes blommor. Gården var även ett hotell. Där träffade jag pappa som ju inte lever längre. Han var lite bekymrad över att gården var kommersiell, men annars nöjd. Han hade flyttat in där. Gården låg bredvid en sjö. Det var sommar, men is på sjön gjorde att man kunde gå på den. På sjön serverades afternoon tea.

Imorse fick min dotter olovlig frånvaro från skolan när hon var hos tandläkaren med sin pappa. Och jag som meddelat läraren. Jag blev riktigt ledsen och stressad och det hänger kvar. Igår köpte jag fel mjöl och upptäckte det inte förrän jag kom hem. Dyrt var det också. Vetemjöl special kan man väl inte göra pannkakor av! Idag när jag skulle byta mjölet glömde jag plånboken med kortet och fick gå hem en vända till arg och stressad. En vän i Belgien har skickat ett paket. Enligt hennes spårning skulle det ha kommit till min matbutik 14 november. Inget paket finns enligt Hemköp. Konstigt. Det är riktigt kallt och jag ska hämta barnen iklädd täckbyxor. Jag kan bara hoppas att de inte bråkar, men det gör de förmodligen. Nästa vecka ska en socionom hjälpa mig med råd, så jag får skriva ner svårigheterna.  Enda ljuspunkten var att jag träffade min duktiga och trevliga frisör på Hemköp och insåg att jag borde boka tid hos honom i december och kanske även en tid till dottern. Hon hade förresten

Så hör års när lussebullarna börjar komma tänker jag på en lustig händelse under min studietid. Jag var på besök i en studentkorridor i Uppsala. En tysk student hade köpt lussebullar och visste inte hur man åt dem. Han rostade en lussebulle i ugnen och bredde på lingonsylt. Jag blev mycket förvånad. Det var gott enligt honom!

Igår arbetade jag i Uppsala över dagen och det blev dyrt. På hemvägen fick jag böter för att jag saknade UL-biljett på pendeln. Jag vill se mig själv som en ordentlig och laglydig person, men ibland lever jag inte upp till det. I början när jag jobbade mot Uppsala hade jag 10-biljetter i appen, men sedan slutade kopplingen med betalning fungera när jag skulle köpa biljetter. Eftersom jag inte sett en enda kontrollant sedan jag började åka på Uppsala-pendeln i mars blev jag slarvig och kollade inte upp hur man får appen att fungera igen. Igår var det klippt, en vältränad väktare skrev ut böter till mig. Nu får jag väl börja köpa manuell tilläggsbiljett i kuren vid SL-pendeln, tur och retur med en gång varje gång jag åker. Om tid finns innan tåget går förstås. Appen får jag installera om och trilskas med tills det ger sig.  Även om ni inte tror mig, jag har alltid varit noga med mina SL-biljetter under 20 år i Stockholm och aldrig fått böter av SL. Nu måste jag betala runt 200 kr extra p

Idag är det Thanksgiving i USA. Det är alltid på en torsdag och sedan följer Black Friday, som jag personligen tycker illa om. Som vanligt har kollegorna inte meddelat i förväg att de ska vara borta, utan jag får inse själv att ingen jobbar när det kommer Out of office-meddelanden i mailboxen. Till slut fick jag lära mig varför Black Friday ligger som den gör, det var väl på tiden. Det är alltså läge att fokusera på den delen av jobbet som gäller Sverige. Å andra sidan kan kollegorna i USA verkligen behöva lite ledighet, många har ju bara två veckors semester per år. Vad säger man, Happy Thanksgiving?

Inatt vaknade jag av att en tidning slängdes in i brevinkastet. Halv tre var klockan och sedan kunde jag inte somna om på riktigt. Typiskt när jag sov så bra sedan klockan nio. Att tidningen Fokus delas ut med tidningsbudet visste jag inte, för då hade jag kanske inte valt att prenumerera. Attan, jag som sov så gott bredvid min fyraåring. Min förmåga att somna om är nästan helt borta och sjukvården kan inte hjälpa mig med det. Ingen behandling verkar finnas och jag står handfallen. Det enda jag kan hoppas på är att få sova i jul, när barnen ska vara utomlands med sin pappa. En jul med te, läsande och umgänge med min mamma ska det bli. Vi får bara hoppas att Gotlandsbåten inte ställs in på grund av stormar.

Det var på hösten 2008 som jag började jobba på Sandvik i Kista. I gallerian fanns bland annat Onoff, den elektrinikkeja som jag kände bäst till (idag besöker jag någon gång ibland Elgiganten). Där ville jag köpa en platt-tv för att fira att jag nu hade stadig månadslön.  Jag var egentligen inte intresserad av delbetalning, men säljaren jag pratade med var av någon anledning övertygad om att jag inte skulle bli godkänd för kredit. "Prova", sa jag. "Oj, du är den första idag som går igenom", sa han. Det kan ha varit ett säljknep.  Till slut köpte jag platt-tv och betalade allt direkt. Jag har fortfarande samma tv och Kunskapskanalen är den enda kanal jag tittar på. Dvd-spelaren har gått sönder och får väl åka till tippen i mellandagarna. När jag gick igenom mitt kreditbetyg för något år sedan (fånigt att drömma om att köpa lägenhet) låg det fortfarande kvar en kredit hos Onoff, som var i konkurs sedan många år. Det blev bortstädat till slut. Tv borde man väl klara si

Min dotter ville ha en dagbok med lås. När jag var 9 år hade jag en sådan och skrev i den att jag var kär i dagmammans son. Naturligtvis lirkade min bror upp den, läste och retade mig. Allt detta berättade jag för min dotter, men hon ville ändå ha en dagbok med lås. Visserligen kan hennes lillebror inte läsa, men något säger mig att dagboken kommer att innebära problem. Hon fick alltså en dagbok och jag undrar vad som kommer att hända.

Vilodag på en söndag? Tror inte det, man måste slåss med dammsugaren. Dammsugaren låter entonigt och högt, den tar sig inte smidigt fram på golvet utan fastnar gärna. När man precis ska dammsuga under sängen har sladden tagit slut. Idag fick jag för mig att byta dammsugarpåse och det var en prövning. Först tog jag en billig pirat-påse, men försöker man med den så går det inte att stänga dammsugaren. Smart drag av tillverkaren! Hur mycket jag svor vill jag inte berätta. Nu dricker jag te och till och med badrummet är fixat. Lite vilodag ändå blir det, men om 1,5 timme ska jag hämta barn.

Jag ska inte köpa så många julklappar, men om två veckor har dottern ha ett litet kalas och det är till det jag spenderar pengar. Saker som paljetter, färgat papper, extra saxar och lim, trähjärtan, bokmärken och änglar i papp har jag köpt de senaste veckorna. Bara den vaxade julduken för stämningens skull kostade 400 kr. Det är nervöst, för min dotter har aldrig haft ett riktigt kalas. Hon brukade fira med familjen, för hon fyller år tre dagar innan julafton. Jag hittade på det här med pyssel-kalas för att försöka ha det lite lugnare. Jag har bjudit in åtta barn, men alla kommer ju inte att komma. Har man otur blir min dotter eller andra som skulle ha varit med sjuka. Då är det bra att det är kalas till första advent och fler advent kvar. 

I år ska jag inte köpa julklappar till henne har mamma sagt. Jag har faktiskt trots hennes förmaning beställt en sorts fast tvål, Cremousin som knappt finns i vanliga affärer längre. Två Cremousin ska mamma få. (För övrigt har jag hatat den tvålen ända sedan jag var liten. Den är gul och luktar inte gott och torkar ut enligt mig.) Mamma ska alltså få ett symboliskt paket med två tvålar och så köper jag en Västerbottenost som hon kan få samma dag som jag reser till Gotland inför julen. Vad ska barnen få? Dottern behöver gympaskor för innebruk. Hon vill ha ljusa skor i regnbågsfärg. Sonen kan få en bok med hela världens flaggor i. Barnen kommer att fira utomlands med sin pappa. Nästa år ska jag åka med dem till Gotland. Min killkompis ska få en julklapp men vad vet jag inte än. Någon av mina vänner kanske får choklad. Lika bra att inte handla så mycket.

På matsmart.se kan man köpa RE:DO proteindryck i 8-pack för hyfsat pris. Jag var nyfiken på hur den smakade, dessutom är den ju vegetarisk och gjord av ärtprotein. Idag köpte jag en RE:DO proteindryck på Pressbyrån för hutlösa 36 kr. Kan ni tro, den smakar inte alls gott. Det är en bra besparing att jag inte har beställt 8 st proteindryck som måste hällas ut!

Eftersom jag inte handlar från Matsmart kollade jag priser på apotea.se Naturdiet näringsdryck för 20 kr istället för 30 kr är tillräckligt bra för att slå till och handla. Eat Natural proteinbar köpte jag också.  Det låter så fint med Naturdiet och Eat natural, men det är bara snask och godis. Som vanligt skyller jag på att jag ska ta med snacks till Uppsala och därför behöver något smidigt och gott. Det vore ju bra att sluta med onyttiga vanor, men det kommer inte att hända. Idag åt jag till och med en croissant!

I Richard Swartz bok Loppmarknad får vi lära känna hans mormor och farbror Acke, som hade mycket prylar hemma, till författarens fars förtret. Jag irriterar mig också på prylar, både mina egna och andras.  Mc Donald's, Max och Burger King har faktiskt slutat med plastleksaker och det ser jag som ett viktigt steg för hela samhället. Min dotter fick en trevlig Jag är bra-bok att fylla i sist vi var på Max. Vi fick underbara böcker om träd och blommor från Burger King. När ska Kinderägg förbjudas? När jag var barn hade dagmamman en dammig hylla i köket med platskskräp från sådana chokladägg.  Jag hatade den där hyllan. Ingen lekte ju med skräpet och den bara växte. Plast är skadligt för miljön och jag undrar om tillverkningen av krimskrams kommer att regleras i framtiden. Till mig själv köper jag mest kläder, böcker och ibland kökssaker. Till barnen köper jag onödiga saker från TGR och den förskräckliga leksaksbutiken. Krafs helt enkelt som jag rensar ut när barnen tröttnat på det (vi

När vi skulle välja skola till dottern blev det inte den skola jag helst ville ha och inte den skola barnens pappa hade önskat. Jag ville ha dottern i en kristen skola, men det godkände inte barnens pappa. Han ville ha Strandskolan som låg närmast honom. Jag tog reda på saker om Strandskolan och ryktet sa att den var riktigt dålig. Ständiga byten av lärare och rektor och stök, särskilt på högstadiet. Ändå tyckte pappa att dottern skulle gå där. Nu har dottern gått i den kommunala skolan lite längre bort drygt ett år. Det är en del tjafs bland tjejkompisarna, men själva skolan fungerar bra. Att komma till skolan utan bil tar sin tid för ingen bra buss går dit. Vi får gå tio minuter från busstationen och ofta önskar jag att vi kunnat gå snabbt till den kristna skolan i centrum istället. Vardagsmotion är egentligen bra, jag borde inte klaga. Just nu är jag väldigt glad att min dotter inte går i den illa fungerande Strandskolan. Skolan vi valde var en kompromiss, men det kunde ha varit bet

Det mesta jag vet om matlagning har jag lärt mig av min pappa. Kött lagar jag inte alls lika bra som han, men jag lärde mig göra renskavsgryta, stroganoff, makaronpudding, pannkakor, pannbiff, brunsås, hemgjord pizza och mycket mer. Bröd var min pappa dock inte så bra på att baka. Han tryckte i för mycket mjöl. Själv har jag lärt mig av tyska vänner att knådningen (gärna i köksassistent) ska fixa konsistensen på degen. För mycket mjöl ger torrt och tråkigt bröd. Pizzadegen försöker jag alltså göra lite kladdig.  Min pappa la krossade tomater på pizzan, men jag försöker blanda en tomatsås. Passerade tomater tar jag och i med tomatpuré, olivolja, örtkryddor och salt och peppar förstås. Man utvecklar en grund som man har fått och något blir bättre! Tänk om jag hade kunnat fortsätta laga mat med min pappa. Min mamma har efter pappas död visat sig vara en fena på matlagning hon också. I jul ska jag fotografera några av hennes recept.

För två veckor sedan hällde barnen ut popcorn i sängen och schampo i badkaret. Vad gör jag för fel? När vi hade besök sprang barnen ut fast de inte fick och jag fick tvinga tillbaka dem. Dottern löjlade sig och tog på skor inomhus. Nu väntar en likadan helg. Det går ju med lillebror, varför lyssnar inte min dotter? Innan jag fick barn hade jag en klar bild av hur jag skulle göra. Nu vet jag ingenting 

  Man måste ju chansa lite när man beställer böcker, så jag skickade efter den här också samtidigt som boken om loppmarknader. Jag tror att jag kommer att älska den här boken också. Alain de Botton är helt enkelt skicklig, han är bildad och skriver koncist och med flyt om viktiga livsfrågor. Det ska bli spännande att se vad jag får lära mig den här gången. Eller är det bara en till förklädd självhjälpsbok... Nu blev jag lite nervös.

Kanske kan något intressera mig ändå, trots det jag skrev igår. Min blogg ska ju egentligen handla om böcker... Den här boken beställde jag från Adlibris och nu har den kommit. Inledningen handlar om ett samtal med en rysk säljare av en matta. Författaren och ryssen kan inte komma överens om priset, så de börjar prata om privatlivet.  Jag vet redan att jag kommer att älska den här boken, men kan inte läsa i helgen när jag har båda barnen. Äntligen en ny bok att tycka om!

När jag började jobba på kontor 2006 satt jag i en reception på ett fjärrvärmeverk. Alla möjliga personer kom och pratade med mig på dagarna och det var nästan alltid trevligt. En av kollegorna som pratade kan vi kalla S. Han hade invandrat från Ungern på 70-talet och upplevt en hel del, bland annat förlorat sin son i en svår sjukdom.  Ingenting intresserar mig längre, sa han en dag. Han ville gå i pension. Han hade en princip att bara fakturera sina servicebesök om kunderna var dumma. Åtminstone sa han så, hur sant det var vet jag inte. Idag har jag börjat känna som S. Ingenting intresserar mig längre. Jag brukade läsa tidningar och kokböcker med stort intresse, resa och göra utflykter. Vad gör jag idag? Jag måste faktiskt fundera ut något nytt att göra. Och jag kan inte gå i pension som S.

Idag har jag varit i Uppsala. Resan gick bra och jag hittade till det nya kontoret. Väl på plats har jag avslutat e-learning eller training. Jag hade uppemot 20 stycken och nu har jag 5.  Problemet är att man lär sig ingenting genom så kallad e-learning. Först en fånig film att gå igenom och sedan kryssfrågor som är jättelätta, inte alls frågor på de svårare delarna. Pratade med en ny kollega i USA, men det var mest struntprat faktiskt.  Nu har jag abstinens efter te, japanskt te. Kanske köper jag tepåsar som man kan lägga eget löste i, så att jag kan klara en lång dag i Uppsala.

Igår tog jag en promenad till förskolan efter jobbet och lämnade telefonen hemma. Bussen tillbaka kom som den skulle, men snart satt den fast i köer. En halvtimme försenade blev vi och sonen var kissnödig. Mitt ex satt fast med bilen i köerna och för första gången blev dottern hämtad för sent. Tydligen var det många barn kvar på fritids efter klockan fem igår.  Tänk så fort det går att få bilköer precis överallt när något står still. Lastbilar ska ha krockat igår. Nu får jag hoppas att min dag i Uppsala imorgon går smidigare.

Så här års koncentrerar jag mig på att se fram emot julen. Lite julpynt kan man köpa och ta fram finare dukar.  Efter jul är det överleva januari och februari som gäller. Det blir lite ljusare, men snö och slask ställer till det. I mars måste det ju vända! Nu har barnens pappa sagt att han vill åka bort en vecka med jobbet i mars. En vecka, hur lite kan jag jobba då? Jag har ingen bil och barnen går i förskola och skola i varsin ände av vår bostadsort.  Mars som skulle bli en glad månad kan nu bli en riktig utmaning. Ser framför mig sena morgnar med kaos.

Nu är jag lite taskig som berättar om en granne. Han känns lite som en kollega trots att han uppenbarligen inte jobbar, men jag ser honom nästan varje timme när jag jobbar hemma. På en balkong mittemot mitt köksfönster står ölgubben varje timme och röker, dricker öl och stirrar stint på sin mobiltelefon. Jag har förlorat två anhöriga som varken rökte och drack, men den här mannen lever trots att han gör sitt bästa för att sabotera sin hälsa.  Helt ensam är grannen inte, ibland har han besök av en kvinna som förmodligen är hans mamma. Det händer till och med att han går ut med en hund. I helgen hade han en kompis på besök att dricka öl och röka med. Det är tragiskt att vara så beroende av cigaretter och öl, men fascinerande att grannen går upp tidigt varje dag och fortsätter dricka och röka. På något sätt har jag börjat bry mig om honom. Dyker han inte upp på balkongen på morgonen blir jag orolig.

På onsdag den här veckan ska jag åka till kontoret i Uppsala. Kollegorna där har precis flyttat sina arbetsplatser till en annan byggnad, det blir spännande att se. Det är även after work och på kvällen har jag inte barnen.  Det kräver lite förberedelser att åka till Uppsala. Matlåda och proteindricka med, lite bättre kläder än vanligt och gå upp en kvart tidigare. Jag håller tummarna att tåget går i tid vid åtta på morgonen. Det ska bli spännande att se vad vi gör på after work!

  Varje år vid den här tiden vill jag beställa en ny väggkalender. Det finns ett antal problem här. För det första måste kalendern vara svensk och ha svenska helgdagar och namnsdagar, annars är det ju ingen idé att ha den känner jag. Tillräckligt med plats för att skriva finns det nästan aldrig och snygga kalendrar är svåra att hitta. I brist på bättre har jag beställt en till kalender med gammaldags bilder på äpplen. Den har svenska helgdagar och namnsdagar, men alldeles för lite plats för att skriva in saker. Trots allt bidrar den med hemtrevnad.  Jag hade gärna själv designat och sålt en snygg väggkalender med svenska helgdagar och gott om plats för att skriva, men de flesta använder väl inte väggkalender längre, så det blir en förlustaffär.

Nyligen startade jag en prenumeration på tidningen Fokus för att min dotter ska se att mamma läser en riktig tidning och inte bara tittar i sin telefon. Hur ska hon veta att jag faktiskt läser nyheter där... Sociala medier använder jag inte (jag är för blyg), men jag läser uppåt tio dagstidningar på nätet, även om många artiklar är låsta. Allt från Göteborgsposten och Dagens Nyheter till den kristna tidningen Dagen, Dagens Industri (lärde jag mig läsa på en tidigare arbetsplats, den innehåller mer än man tror), Gotlands lokaltidning helagotland.se och förstås Svenska Dagbladet.  Att prenumerera på alla tidningarna skulle kosta en hel del och jag kan inte bestämma vilken jag helst vill ha. Tidningen Fokus kommer jag nog fortsätta att prenumerera på dock, för längre artiklar är bra att läsa. Till min dotter har jag tecknat en prenumeration på Svenska Dagbladet Junior och hoppas att hon börjar läsa lite, åtminstone artiklar om söta djur. 

Idag var det min pappas födelsedag, men han är ju borta sedan tre år. Jag var på en kyrkogård med en god vän. Hemma tände jag ljus. Om min pappa levt hade han kunnat få den nya boken av Richard Schwarz. Samtidigt är det bra att pappa slapp uppleva min brors död.  Vad ska vi som lever göra? Jag lagar köttgryta och snart ska jag börja använda min jultröja i grått och rosa. Julpyssel ska jag börja med, för att förbereda min dotters pyssel-kalas i december. Och pappa kan inte vara med, inte min bror heller.

Idag hakade jag upp mig totalt på låten Bara om min älskade väntar (Thåström?) och sjöng för mig själv medan jag jobbade hemma med knölig statistik. Medan jag sjöng tänkte jag på min bror och funderade på hur texten skulle kunna skrivas om för att handla om honom. "Bara om min kära broder väntar skulle jag bli den jag var förut..." När man mister någon försvinner ju också den del av en själv som man brukade dela med den personen. Vill vi verkligen bli den vi var förut? Ja ofta. 

Varje år brukar jag beställa julkort med bilder på barnen. Min bror som kunde det här med bilder hade kunnat hjälpa mig om han hade levt, men nu får jag klara mig själv. Det betyder att julkorten blir "bra nog" och långtifrån perfekta. Det största problemet är att jag tar för få kort och att de kort jag tar blir fula. I år var de enda bra bilderna på barnen tagna inomhus när de äter glass på ett café i maj månad. Det fick bli ett julkort med glass. Det eller julkort utan barnen. Jag inbillar mig ändå att det kan vara kul för några släktingar att se hur barnen ser ut, även om man ses för sällan.  Jag kan tillägga att jag ofta är kritisk mot andras egendesignade julkort och jag vill inte veta vad folk tycker om mina. 

Nu får väl Matsmart skärpa sig! Jag skulle gärna handla om energy bar kostade runt 10 kr och proteinshake 10 kr. Som det nu är kostar många produkter runt 20% mindre än de brukar. Lägg på frakt och det lönar sig inte att handla. Är det kort datum ska det vara halva priset tycker jag.  Som jag redan varit inne på säljer Matsmart mest godis och ganska lite mat. Nej, jag tar en tur till min lokala matbutik och köper yoghurt som går ut idag för 5 kr. Det känns bättre.

Innan jag fick barn drömde jag om att ha egna barn att laga mat med. När ska det bli så? Nu när min dotter börjat pyssla på allvar med paketpapper, skafferiet och paljetter undrar jag om hon kommer intressera sig för att laga mat.  När jag var liten skalade jag lök åt pappa och var ofta med och lagade mat. Jag lärde mig mycket. Sonen blandar smoothie, men vad ska dottern göra? Jag får fundera. Fruktsallad kan man ju börja med förstås...

Äntligen kan min sexåriga dotter underhålla sig själv en längre stund. Igår flyttade hon om alla saker i skafferiet. Ingen ordning jag gillar, men hon härmar nog mig när jag rensar och städar.  Min dotter lekte länge med sina nya paljetter och gjorde mönster. Hon slog också in paket i över en timme, som jag sedan fick öppna. Det tyckte jag var gulligt av henne.  Imorse lekte hon med paljetter så att jag blev lite sen till att börja jobba, men det fick vara så. Jag har köpt mer tejp och presentpapper på lunchen. Hoppas min dotter fortsätter med sina nya projekt.

Jag fortsätter med att dricka upp mitt Darjeeling gröna te, som aldrig vill ta slut. Tre dagar till kanske. Hur kan ett så smaklöst grönt te sälja bra? Det är ett mysterium. Inte ens om jag låter det dra i en kvart smakar det något nämnvärt.  Aldrig mer ska jag köpa Darjeeling grönt te. Vad ska jag köpa istället? Det blir nog Palace needles och Sencha Yamato. 

Idag äter jag panerad flundra som jag hittade i min lokala matbutik. Fryst fisk in i ugnen och till det broccoli, äppelbitar och valnötter som jag har rostat själv. Jag gör ingen egen sås, utan använder färdig majonnäs. Jag tycker det är riktigt gott!

Jag läste lite skvaller på Expressen.se om Britney Spears nya bok. Hon är fortfarande arg för att Justin Timberlake var otrogen mot henne och gjorde slut via sms. Men kära Britney, hur gamla var ni? Runt 20?  När man är tonåring och runt 20 år blir man lätt kär, men har troligtvis inte den mognad eller livssituation som krävs för att bygga ett varaktigt förhållande. Man provar och misslyckas. Det är viktigt att förlåta sitt unga jag och andra inblandade.  Om några år kommer min dotter att bli kär. Jag kan bara hoppas att hon har lite bättre självförtroende än jag hade som ung vuxen. Hjälp, tänk vad hon måste gå igenom. Men det finns inget annat sätt att mogna och till slut bli vuxen. Tänk om det fanns någon genväg.

På biblioteket hittade min dotter den här boken, som hon ville låna för att färgerna på framsidan var så fina. Den här boken kan jag tänka mig att köpa! Den heter Svenska uttryck och förklarar uttryck som "Få mer kött på benen" och deras ursprung. Många uttryck kommer från Bibeln och det tycker jag känns trevligt och viktigt att veta. Varje avsnitt är kort och dottern kan läsa några ord själv den här veckan, då det egentligen är "läslov".  Kul och givande vardagsläsning i små portioner!

  Tur att jag inte har köpt den här boken som heter Må bra som förälder (utan lånat den på biblioteket). Jag bläddrar förstrött och inser att jag inte kommer att genomföra en enda av de föreslagna KBT-övningarna.  Det är normalt att känna sig besviken över föräldraskapet, man blir lätt arg som förälder, man sover dåligt, kärleksrelationen kommer i gungning och så vidare står det. När jag var yngre hoppades jag på nästa självhjälpsbok och trodde att den skulle frälsa mig. Numera har jag tröttnat på såväl självhjälpsböcker som kokböcker. Jag hittar på mina maträtter själv (och blir nöjdare) och försöker faktiskt prata med min mamma om det som känns jobbigt. Vem hade trott det för tio år sedan? Man kommer närmare sin mamma när man själv blir mamma.

Helg med barnen är tyvärr stressande, för jag vet aldrig när de ska börja stöka. I fredags var dotterns kompis på besök. De låste in sig i badrummet och hällde ut schampo. De hällde ut popcorn i sängen. Sen hade de nalle-disco i hallen och klädde ut sig i mina kläder. De ville inte äta hamburgare och jag var knäckt. Igår gick det bra en stor del av dagen. Barnen och jag var i vårt köpcentrum. Bara H&M gick dåligt. Jag vägrade handla där och fick släpa ut dottern. Just det, det var 18 minuters väntetid på tåget tillbaka och de stökade på perrongen. Jag fick skämmas.  Vi pysslade hemma med min killkompis på kvällen. Klippa, klistra och rita. När de skulle sova igår var det svårt. De stökade och hoppade runt. Idag kom en sorts frid över mig. Barnen lekte koja i timmar i soffan. Jag tvättade och dammsög. Jag blir helt klart gladare när lägenheten är finare. Vi gick till biblioteket och barnen uppförde sig bra i en timme. När vi skulle gå hem sprang de iväg och gömde sig på toaletterna.

Under några månader har jag inte köpt mörk choklad, men nu känner jag för det igen. Jag har kommit fram till att bästa sättet att köpa den är hos Apotea. Vivianis choklad 85% blev det och faktiskt en Viviani 100% med kakaonibs. Får se om jag fortsätter beställa. Choklad smakar inte så gott som den en gång gjorde och det kanske är lika bra.

I brevinkastet damp det ner något för en gångs skull. En leksakskatalog! Jag har varit inne på förut att mina barn inte leker med leksaker och tröttnar efter en gång. Katalogen åker i återvinningen. Jag vill inte att barnen tjatar om sådant som är dyrt och som ingen skulle leka med. Sist vi var i en leksaksaffär ville dottern ha en låtsas-micro. Det fick jag stoppa. Jag erbjöd mig att vi kunde göra mugg-kakor i den riktiga micron, men det ville hon inte.  Vad jag önskar att de hade kunnat leka i timmar med leksaker, men så är det inte och kommer aldrig att bli. Får hoppas att de har lite kul med det gamla legot åtminstone.

I kylskåpet råkade jag ha en Pepsi mango. Det är sällan jag dricker cola, men jag ville prova. En anstrykning av mango vore gott. Tyvärr smakar det för sött och alldeles för mycket mango. Varning för Pepsi mango, undvik! Jag häller ut den.

Hösten är en bra tid att dra in på det man handlar, bara vinterkläder finns vill säga. De senaste tre dagarna har jag lagat mat av det jag har hemma och tömt frysen lite. Inga prylar lockar just nu, hoppas det varar. Senare ska jag köpa mer material till julpyssel. Imorgon måste jag dock handla kyckling, annars blir det ingen coq au vin. Tänk, till och med rödvin med skruvkork finns i förråden! Och torkad svamp har jag fått i present.

Jag hittade ett recept på lingonbröd som också innehöll havregryn, så jag rörde ihop en deg. Dock hade jag glömt varför jag knappt bakar bröd längre; när jag bakar med kladdig deg blir brödet platt. Tar man mer mjöl i degen blir brödet stampigt och torrt.  Brödet ska jäsa ett dygn i kylskåpet för att få glutentrådar och inte flyta ut. Eller så kan jag knåda det i min köksmaskin, men den orkar jag varken ta fram eller diska. Otroligt nog brukar brödet bli gott ändå, men det var ju jag som inte skulle äta bröd. Nu är jag fast igen. Får se vad jag ska baka nästa gång.

I november kan jag börja använda min jultröja och snart är det också tid för att sjunga julsånger. Jag kanske ska bjuda hem några vänner på brunch och sjunga Jul, jul strålande jul och Veni Emmanuel. Jag är ju inte förtjust i hösten, men nu får vi se fram emot julen. Ett barnkalas i juletid har jag också att planera.

Egentligen borde jag läsa en helt ny bok, men 100 things we've lost to the internet som jag ägt ett tag har något speciellt. Den är nostalgisk på ett lågmält, humoristiskt sätt. Här kan man bland annat läsa om hur det var att resa utan mobiltelefon, när man verkligen lämnade sina nära två veckor och bara kunde höra av sig någon enstaka gång, kanske från en telefonkiosk. Handskrivna brev och att titta ut genom fönstret är andra fenomen som författaren Pamela Paul tar upp. Texterna är korta och innehåller ofta specifika engelska ord som jag inte kan, men jag har stor behållning av att läsa den här boken. Den går tydligen fortfarande att köpa på Adlibris!

Det är för sent på säsongen för många svampar, samtidigt som trattkantarellerna inte riktigt har kommit igång. Igår hittade jag och min killkompis lite blek taggsvamp, en svart trumpetsvamp, några vanliga kantareller konstigt nog och trattkantareller. Så här såg de ut. Pizza gjorde vi också på kvällen, så det blev en bra lördag. Idag ska jag äta svamp och pizza från igår till lunch. 

Det är svårt att acceptera att saker och ting inte är som man skulle önska. Min bror lever inte längre och kan varken uppleva livets svårigheter eller glädjeämnen. När jag irriterar mig på saker tänker jag numera att det betyder att jag lever. Den som lever får uppleva alla sidor av tillvaron. Här är några saker som irriterar mig: Jag äter inte alltid nyttigt Mitt jobb är vanligt och anonymt  Jag bråkar med min dotter (på samma sätt som jag bråkat med min mamma och lovade mig själv att inte göra) Nu är det helg utan barn, så jag får tänka efter. Och ta en kaka till!

Imorse fick min dotter utbrott för att hennes strumpor inte går att dra upp till knäna. Jag gormade och skrek, men hon gav sig inte. Vi fick byta strumpor flera gånger. På den yttersta dagen kanske jag blir ställd till svars för mitt beteende. Det finns inga ursäkter, ibland är jag en usel mamma. Man ska inte tro att man är bättre än sina föräldrar. När jag fick barn insåg jag vilka mina värsta sidor är. 

När jag jobbade med Kina lite tidigare i år brukade de tacka för mitt hårda arbete. Jag satt hemma, drack te och åt chokladkaka, men visst, lite jobb gjorde jag också. Det är roligt när jobbet är uppskattat. Den här veckan var det ovanligt lite att göra, men ikväll ska jag göra stora utskick igen med hundratals mailadresser. Jag jobbar igen tiden jag förlorade i onsdags när jag reste till Uppsala. 

Just nu ser jag fram emot helgen. Håll tummarna för vackert väder, för på lördag ska jag ut och plocka svamp. Hoppas det finns svart trumpetsvamp! Min killkompis kommer och på lördag kväll ska vi göra egen pizza. Med odlade champinjoner och skinka, men ändå. Jag föredrar förresten Funghi, pizza med bara tomatsås, ost och svamp.  Nu snöar det lite igen. Vad är det här? Fortsätter det så här får jag ändra planerna.

Idag gick tåget som det skulle och jag är på plats i Uppsala. En e-learning i åtta delar har jag avslutat! Kanske hjälpte det att ha en stor skärm. Det känns riktigt bra måste jag säga  Vi får se hur resan hem går. Min dotter vill leka med sin kompis, men då måste jag laga mat. Det blir till att fundera. 

Imorgon ska jag åka till kontoret i Uppsala och tappa två timmars arbetstid (minst). Tåget 08:03 borde jag hinna med, men det är inte säkert att tåget verkligen går då. 07:33 är helt enkelt för tidigt, jag får inte med mig min dotter till skolan vid 07 på morgonen.  Förra gången jag åkte till Uppsala hade passerkortet gått ut, men det ska vara löst nu. Jag fortsätter med e-utbildningar som jag inte gillar. Korkad måste jag vara, för jag brukar fastna på 70% rätt och inte komma vidare, eftersom gränsen för att klara testet är 80%.  Får se vad som händer imorgon.

  Ibland tycker jag att wok är den perfekta snabbmaten! Rött och grönt är en fin färgkombination på tallriken. Fräs broccoli och strimlad, röd paprika. Den som vill kan ta i vitlök och lök. Krydda med ingefära (jag tar pulver) och kinesisk soja. Servera med snabbnudlar och cashewnötter. Klart!

Idag är en sorgens dag. Svenskar har blivit dödade i Bryssel av en terrorist. Tur att jag inte bokade någon resa till Bryssel i november, i så fall hade den ju blivit avbokad nu.  Mina svenska vänner i Bryssel är säkra och hemma från skolan idag. Israel och Palestina och nu detta. Vad är det för värld vi lever i? 

Sedan jag fick barn har jag inte läst särskilt många böcker. Innan jag fick barn läste jag minst två nya böcker per vecka. Har jag inte tid, eller har min smarta telefon förstört allt?  Det känns som att jag har fått nog av bland annat självhjälpsböcker, de fungerade ändå inte, fast de lovar så mycket. En och annan bra roman har jag läst, men är inte så sugen på fler. Samhällsböcker läste jag förut. Jag undrar om jag har fått ut något av att läsa. Det har inte gett mig jobb i alla fall. Killar som läser och skriver illa får fina tekniska jobb ändå.  Vilken typ av bok skulle jag kunna läsa? Jag vet inte längre. 

Plötsligt ändras våra rutiner. Jag som jobbar enligt den gamla rutinen har fått mindre att göra. Jag försöker göra en e-utbildning för att få tillgång till ett system, men får bara 70% på ett fånigt test och man behöver 80%.  Det är väl ändå när man börjar använda ett system som man kan förstå och lära sig det. Bilder av ett system och pladder hjälper inte mig. Kvinnan som läser upp information i den här kursen har en hemsk accent dessutom.  Kommer jag att få access någon gång? Det känns inte så nu. 

Barnen bygger koja i soffan i vardagsrummet. Jag försöker dricka te i köket. Darjeeling te ska ju vara teernas champagne, men jag tycker inte att det passar som grönt te. Det smakar varken gräsigt eller rostat. Nu måste jag dricka upp det innan jag kan beställa nytt te, för kasta det kan jag ju inte göra. Det är så man förstår att jag behöver chocolate peanut fudge-dricka ibland som omväxling. När ska jag skärpa mig och bli nyttig igen?

Det kom ett blött paket till dörren till slut. Inget bra betyg till Best faktiskt, men jag vill inte klaga för då får nog personalen lida. Kartongen måste ha stått i regnet innan den lastades på. Nu får jag börja dricka chocolate peanut fudge till frukost... Mina energy bars med kokos och cashewnötter kan ha blivit fuktiga. Barnen har smakat drickan och de lär nog inte vilja ha mer. Tur.

Barnen och jag var i köpcentret. Dottern har fått en bok med klistermärken och sonen slime. Precis när vi skulle åka hem började det spöregna. Nu är det höstrusk ute, men Best ska komma med min hemleverans. Frågan är om jag kan hålla barnen borta från chokladdricka och nötchoklad. Det lär bli svårt. Jag hade hoppats på leverans en vardag. Och de som kör har usla villkor, man borde skämmas.  För övrigt kostar drickan med chokladsmak 29 kr på ICA och 13 kr i min beställning. Får se om det är värt det att beställa tolv stycken.

Det var lite svårt att få barnen att somna igår, men sen sov de till sju utan att väcka mig en enda gång. Jag kan inte minnas när det hände senast. Annars brukar de vakna flera gånger och gå upp vid sex på helgen. Just nu sitter de ute och äter kex. Vi ska snart åka till vårt köpcentrum och gå på second hand och äta pommes. Sen vill det till att de äter många mandariner för att kompensera för onyttig mat.

Nu när jag nästan jobbar heltid räcker pengarna. Visst är det härligt med pengar, men ärligt talat vet jag inte vad jag skulle lägga mer pengar på. Bostadsrätt har jag inte tänkt köpa, det är en avlägsen dröm. Märkeskläder burkar jag inte köpa, med några få undantag kanske. Bil har jag inte och det lockar inte heller. Elektronik köper jag inte så ofta.  Visst, jag köper en del onödiga småsaker till barnen och vi äter pommes ute varannan lördag. Böcker har jag lagt en del pengar på, olyckligtvis var det länge sedan jag köpte en bra bok. Har min smak svikit mig? Då återstår nästan bara tjänster igen och de där garderobsluckorna är redan ommålade till glädje för mig varje dag. Vad är det jag har glömt? Vad är det man kan lägga pengar på? Förresten, det ska bli ett besök hos min fantastiska frisör Cherbel.  Om min lägenhet inte var en hyresrätt skulle jag köpa en ny spis och kanske till och med ett nytt badkar. Nu får jag vänta på stambyte... och hyreshöjning.

Här om dagen funderade jag på att köpa glasstrutar för 5 kronor styck i den lokala mataffären. Det har jag inte gjort. Dock köpte jag något dyrare; näringsdryck, mörk nötchoklad och energy bars från Matsmart. I flera veckor har jag haft ögonen på näringsdrycken med smaken peanut fudge, som jag har provat förut. Nu kunde man köpa 12 st för 159 kronor, så jag slog till. Smarta som de är på Matsmart så finns ett lägsta ordervärde, så jag fick lägga till lite annat. Det finns egentligen ingen anledning att beställa sådant på nätet, skäms på mig. Min ursäkt är att jag ska äta energy bar och dricka peanut fudge näringsdryck när jag åker till Uppsala. Men mest ska jag snaska hemifrån som vanligt. Hur var det nu, är frosseri en dödssynd?

  Den här jackan köpte jag i storlek 128 till min dotter på Lindex (jag fick till och med 25% rabatt eftersom det var kampanj på ytterkläder). Ärmarna är redan i kortaste laget ärligt talat, men jag känner inte för att lämna tillbaka den. De lila enhörningarna tilltalar mig och jag älskar basen i blått.  Barnens pappa vill att jag byter den till en jacka som kan ärvas av en pojke. I teorin har han rätt, men jag har faktiskt råd med en jacka som inte används så länge.  På dotterns skola är det inte tufft att klä på sig och barnen ses ofta leka ute utan jacka. Jag tycker inte om det, men tänkte att med den här jackan kanske min lilla envisa tjej klär på sig.