bokkällan

Det kliar i fingrarna på mig att börja rensa ordentligt efter vintern. Barnens urvuxna kläder, leksaker de inte leker med och kläder jag själv tröttnat på ska till second hand.  Skor är lite svårt. Jag vill ställa undan vinterskor, men har ingen plats. Ett par skor ska jag kasta och några andra åker in i en förvaringspåse med dragkedja under sängen.  Jag ska städa själv och troligtvis boka en städfirma som våttorkar alla rum och skrubbar i köket. En annan firma ska putsa fönster. Vid ålder 40+ har jag blivit lat.  Som kronan på verket ska jag måla en fondvägg i köket i slutet på juni. Sen var det bäddmadrasserna som ska tvättas eller kastas. Spännande ska det bli...

Områdets nya lekplats är invigd! Äntligen finns det någonstans att vara. Vi har tillbringat timmar där. Den lokala stranden är på gångavstånd och barnen badar även om det är kallt. Äntligen kan vi skippa vårt lokala köpcentrum! Det blev en toppenhelg. Ytterligare en glad nyhet är att min dotter har börjat vara snäll mot sin lillebror. Hon säger till och med att de ska gifta sig...

När jag gick i skolan förstod jag inte att vissa personer var populära bland annat för att de var extroverta. Jag kände mig tråkig och mindre värd och hoppades kunna förändra mig själv. Visst kan man lära sig att verka mer utåtriktad, men grunddraget ändrar man inte, det är man född med och det kommer alltid att finnas där. Så småningom insåg jag att inte heller de extroverta skonades från svårigheter.  Jag fick acceptera min personlighet och umgås med människor som jag passar ihop med. Det är ändå lite sjukt att människor som inte tänker efter och som syns och hörs anses mer värda. I Japan har jag hört att introverta har högre status än hos oss.  Idag ska till och med förskolebarn göra muntliga presentationer. Min son gillar det inte och jag tycker att det är för tidigt. Min dotter vill inte prata inför klassen, men läraren brukar fråga henne på sidan om. Jag ser inte barnens introverta sidor som ett problem och hur som helst kan jag inte ändra på dem.

Ibland fantiserar jag om att operera magen så att den blir platt igen efter graviditeterna. Låt säga att jag skulle lägga 100 000 kr på det och att magen verkligen blir platt med minimala ärr. Skulle det verkligen vara värt det? Vem bryr sig om min mage putar? Tänk allt annat man kan göra med så mycket pengar, resa till exempel. Och goda relationer eller lycka kan aldrig köpas. Nej, nu får jag lägga ner de här tankarna. 

Min vänstra tumnagel kommer för alltid att vara knölig. Jag klämde den i en möbel när jag var gravid med min dotter. För att förbättra nagelns utseende använder jag Nalox, trots att det inte är nagelsvamp som är problemet. Det blir bättre, men det är inte billigt. Så här till sommaren provar jag Deodoc, en deodorant för underlivet. Skum produkt, skulle inte den kunna framkalla problem med svamp? Vi får se.  Tea tree oil är alltid en hit, både som schampo och ansiktscreme. När produkterna tar slut beställer jag nya. Bäst att gömma dem för barnen bara, det händer att dottern häller ut schampo.

Till min födelsedag nu i maj beställde jag en blå Nokia utan internet. Den har radio och spel dock och jag ska ha kontantkort till den I denna enkla telefon tänkte jag lägga in mina viktigaste nummer och ha den som ledighets- och extra telefon. Skönt att skippa internet ibland! Jag kan ha med en anteckningsbok i väskan för sånt jag vill googla eller kolla upp senare. Enda kruxet är bank-ID och att köpa biljetter till Uppsala. Nokia funkar inte en jobbdag. 

I samma veva som jag började jobba efter att ha pluggat franska mötte jag B på en flygplats i England. Ryan Airs Stansted var det. Vi hade båda spenderat natten där. B spanade in mig när jag köpte böcker (och morotskaka på Boots) och började prata. Han var smart nog att välja ämnen som han förstod skulle intressera mig och han tog själv initiativ.  När jag kom hem låg ett långt mail och väntade i min inkorg. Tyvärr var jag inte riktigt med på noterna när han var så på. Nät jag väl blev intresserad var han svår att nå. Vi reste i alla fall i Frankrike och till London och hade kul. Jag fick solsting och feber på tåget till Lyon och låg till sist utslagen på hans föräldrars soffa med katten. B har kanske inte utseendet för sig, men en fantastisk utbildning och ett kulturellt kunnande. Han sjöng i en avancerad kyrkokör som barn och gick i en skola med inriktning på klassisk musik. Han kan spela gitarr. En dröm vore att spela in en duett med honom. Som vuxen kom han in på ett universitet me

Igår läste jag en artikel i DN om arrangerade äktenskap i Indien. Att bara gifta sig inom sin kast kan jag tycka är sorgligt, men med tanke på att hälften av kärleksäktenskapen spricker i Sverige kanske det inte är så dumt med arrangerade äktenskap? Man har lägre förväntningar och fokuserar på det praktiska. Har man tur blir man lycklig med den som föräldrarna valt. Eller? Blir man inte lycklig är det i alla fall inte ens eget fel. Min son har en indisk kompis på förskolan. Hans föräldrar verkar mycket lyckliga och har precis fått en liten dotter. Men, jag skulle aldrig våga fråga dem om de gift sig av kärlek eller inte. Jag skulle faktiskt tippa ja, men ändå.

Min gammelfarmor hade 11 barn, varav ett par tvillingar. I åldern 19 till 32 år var hon nästan konstant gravid och ammade väl hela tiden. Hur man orkar med det kan jag bara inte förstå. Var barn förr i tiden mer självständiga och fick ta hand om sig själva? Lekte de ute utan föräldrarna? Lydde de eftersom de blev slagna annars? Hur var sovrutinerna? Förlåt gammelfarmor att jag spekulerar. Av de 11 barnen fick nästan samtliga två barn. En dotter gifte sig två gånger och hade två barn ned vardera make. Tyckte den stora barnaskaran att livet med många syskon inte var så roligt? Eller ville de vara moderna, kvinnorna ut och arbeta och så? Min far fick två barn och hans syster inga. Flera av mina vänner har "bara" ett barn, vissa två och några inga alls. Vad ska hända med Europa om den ursprungliga befolkningen får så få barn? Kulturen har ju fört med sig många goda saker. Ska den dö ut? Jag fortsätter fundera över varför tre barn anses vara så många. Man börjar sent, varje barn s

S var min första riktiga pojkvän som jag verkligen var kär i. Vi träffades i samma studentkorridor. Han var från Italien, närmare bestämt Sicilien. Jag var ihop med honom tills jag skulle börja plugga i Frankrike. Då tog det stopp. Jag insåg att jag inte ville tillbringa hela mitt liv utomlands som hemmafru. Jag säger det igen; han var relativt kort med ett fint hårsvall, till och med lockigt hår. Och en söt näsa.  Vi reste i Italien och Frankrike och jag trodde ett tag att jag skulle gifta mig med honom. Han läste statsvetenskap. När han skulle påbörja doktorandstudier gjorde jag slut. Han var så arg och helt knäckt. S tycker nog fortfarande att vi borde ha gift oss. Han är idag gift med en italienska och jobbar för EU. Ibland skriver han mig en liten hälsning. Jag tycker fortfarande om honom, men ångrar inte att vi gick skilda vägar. Jag var för ung och naiv när vi träffades.

För några inlägg sedan skrev jag om tre attraktiva, kända män. Nu tänkte jag skriva om tre ej kända, attraktiva män som jag har känt. Den första är G från Israel. De andra två är B och S, från Frankrike  respektive Italien. G är som jag nämnde Israel, kanske lite kontroversiellt i dessa tider. Vi träffades på en fest i Stockholm runt 2007. Jag hade på mig en tight guldklänning och det gillade han. G var relativt kort med ett fint hårsvall. Han var lite ytlig, utseendefixerad och kaxig, men hade andra egenskaper som jag tyckte om. G tyckte mycket om sina syskonbarn och spenderade gärna tid med dem. Eftersom han gjort värnplikt i tre år var han vaksam och det kändes tryggt att vara ute med honom. Sedan visade han sig vara en jäkel på att städa! Han hjälpte mig flyttstäda min lilla etta när jag bytte upp mig till en större lägenhet. Putsa fönster går lättare med tidningspapper, visade han. En pinsam grej är att jag ringde honom när jag var svårt deprimerad efter en separation. Ingen av de

Ibland fantiserar jag om ett barn till, ett sladdbarn kanske. Nu är jag ju över 40, men det skulle nog gå. Om jag bara ville. (Sen är det ju en annan sak att inte vara glad i tillverkningsmetoden.) Livet med bebis är ingen dans på rosor, det  innebär sömnbrist, konflikter mellan trötta föräldrar, ekonomiskt tapp, oändligt mycket städning och jobb med blöjor och mat. I värsta fall har barnet hälsoproblem. Jag har två barn som behöver mig. Mina barn föddes små (2 kilo) och utifrån vad jag vet är de friska. Men, det finns aldrig några garantier för att ett barn föds friskt. I vissa länder kompenseras kvinnor som föder fler barn. Vad skulle krävas för att jag skulle skaffa ett barn till? Ekonomisk kompensation och gratis barnpassning? Större lägenhet? Sanningen är att småbarnstidens sömnbrist och en icke fungerande relation gjorde mig deprimerad. Jag ska inte ta risker med min hälsa igen. En annan aspekt med barn är att man behöver hjälpa dem med deras sociala liv. Barn är ju inte ute och

 Mycket av det vi har i våra garderober är "finkläder" som nästan aldrig används. Klänningar och kavajer som vi haft på oss en gång om ens det. Jag röstar på att vi gör oss av med alla finkläder efter bröllopet eller festen och skaffar nya på second hand om det behövs. Kläderna hinner ändå bli omoderna. Nedtonade kläder för begravning kan man eventuellt ha. Förra sommaren köpte jag en vit kavaj och en ljusblå klänning för att äta middag med gäster från Storbritannien. Får se om jag behåller dem. En kofta i ylle jag hade som gravid hänger löst, liksom en lila yllekofta mamma har köpt till mig (säg inget).  Vad är det då som jag gillar och vill behålla? Ett antal cardigans i bomull och enkla kjolar i blått.

Nu är det snart sommar och jag drömmer om att resa. Jag föddes på en ö, men är inte överdrivet förtjust i Gotland där jag växte upp. Däremot älskar jag Bornholm, Rugen och Sardinien.  Kanske, kanske kan det bli ett kort besök på Bornholm i sommar efter Österlen. Bornholm är en paradisö långt bort. Sandstränder, rökt fisk, söta hus och lugn och ro. Inte helt olikt Österlen, men stora höjdskillnader och backigt.  Vilken ö besöker jag härnäst? Gotland räknas inte, dit ska jag 6 juni.

Av någon anledning gillar jag Polen. En gång var jag där på kick-off med jobbet och det var fantastiskt. Den högste chefen tog i hand med alla innan middagen och välkomnade var och en personligen. Människor på stan var trevliga och hjälpsamma, till exempel om man hade problem att köpa biljetter. Mat och boende är relativt billigt i Polen. När jag var 20 år gammal jobbade jag som vårdbiträde och imponerades av mina tre polska kollegor. De var glada, arbetade hårt och klagade inte på arbetsvillkoren. De polska grannar jag haft har varit gästfria, hjälpsamma och omtänksamma. Varför flyttar då människor ifrån Polen? I alla fall historiskt har många flyttat. Politiska och ekonomiska skäl kanske. Jag inbillar mig att korruption kan ha varit ett stort problem i Polen. Idag verkar det gå bra för Polen; ekonomiskt uppsving, bra infrastruktur, tillgång till prisvärt boende och kanske även arbetsmarknaden ser ljus ut. Ibland leker jag med tanken på att bo i Polen i ett tysktalande område, men lan

Innan man går ner i Falu Koppargruva bör man byta till fula kläder. Rödaktigt damm och vatten kan förstöra skor, byxor och jackor. Jag tog på mig ett par gamla, svarta skor och slitna, svarta byxor. En gammal röd sportjacka hade jag också. Ännu har jag inte orkat rengöra skorna. Jag antar att Mari Kondo inte rekommenderar att man sparar kläder för målning, svampplockning, gruvbesök och grovarbete, men några måste man faktiskt ha. Ett par vita skor har jag förstört i Falu gruva och det ska inte bli fler.

Idag är det hemfärd från Dalarna. Tillsammans med Skåne (Österlen) är Dalarna min favorit bland de svenska landskapen.  Gotland och Öland lockar inte, inte Västkusten och i norr måste man ju tåla mörker och tycka om att åka skidor.   Till och med sånger från Dalarna kan jag. Om sommaren sköna är så fin, Tula hem och tula vall är sorglig och Sollerö långdans måste ju vara från Dalarna. Inget annat landskap har en sådan stor gruva, en konstnär som Carl Larsson eller kan fira midsommar som man gör här.  Sverige har så många landskap och jag har besökt kanske hälften av dem, men jag känner inte för att upptäcka nya. Jag vill åka tillbaka till Dalarna och besöka Zorn-gården, trots att Zorns tavlor egentligen inte tilltalar mig.

Idag ska jag gå på visning i Falu gruva. Jag har varit där förut, men inte mitt resesällskap. Arbetsförhållandena genom århundradena var chockerande för nutida människor. Många skadades och dog.  Varför vill jag besöka gruvan igen? Jag vill nog mest se om jag missat någon information vid senaste besöket. Igår bestämde jag mig för att läsa Carl Larssons självbiografi. Vad ska jag läsa efter besöket i gruvan? Saker jag missat om Carl Larsson var bland annat hur svårt han hade det som barn i en fattig familj och den dåliga relationen till fadern.  Efter gruvan blir det en tur till Siljan, ikväll musik i en kyrka. Imorgon är det dags att åka hem.

Idag vaknade jag i Svärdsjö. Tänkte ta mig en minisemester tillsammans med en viss man med bil.  Idag ska vi till Carl Larsson-gården och jag ska även träffa min äldsta kusin. Imorgon blir det Falu gruva och vi ska  hinna med en tur till Siljan. Här ute på landet känner jag mig som en utböling och en stockholmare. På Max hade alla sportkläder och jag satt där i fiskarhatt och rutig kavaj.  Jag fantiserar alltid om att flytta till de områden jag besöker. Här i Dalarna skulle det bli svårt. Man måste köra bil, vad ska man jobba med och vad finns det att göra på fritiden?  Drömmen om landet förblir avlägsen. Jag växte upp på landet och hörde inte dit. Hoppas att dagen överraskar mig och får mig att tro på att ett gott liv finns i Dalarna.

Jag funderade över vilka kända män jag anser vara attraktiva. Den mexikanske skådespelaren Gael Garcia Bernal, den franske nyhetsuppläsaren Laurent Delahousse och kanske en ung Per Gessle.  Särskilt Laurent Delahousse är intressant här. Han verkar nämligen vara genuint intresserad av andra människor när han intervjuar. Han flirtar också, ja minsann. Det känns som att han sitter i rutan och bara SER dig i ögonen och bekräftar dig, uppskattar dig, är nyfiken på dig och vill veta mera. Om ens liv alltså, inte nödvändigtvis hur man ser ut utan kläder. Det finns ett underbart klipp där Delahousse och Mylene Farmeur flirtar på bästa sändningstid och Laurent ställer frågor om att vara mjuk och känslig, att möta publiken på turné trots blyghet. Ju mer Mylene berättar, desto mer lägger Laurent huvudet på sned, ler inkännande och nickar. Gael Garcia Bernal har spelat i filmen Fader Amaros synder, där en katolsk präst och en ung kvinna har en förbjuden relation som slutar med död efter en illegal

Fortsätter på temat sex här, trots att jag påstår mig inte gilla det. Kan sex vara annat än samlag? En romantisk promenad, ett trevligt samtal över en kopp te, att titta i smyg på en attraktiv person på bussen. Här menar jag att det kan skapa pirr i magen att vara nära attraktiva personer. Det behöver inte vara mer än så. Liknande känslor kan jag få av att laga mat och testa olika smaker. Och surprise... av städning. Jag älskar blanka, fina ytor, pastellfärger och vissa blommor (men de får inte vara vissna). Att prova kläder kanske också ryms här. Kan också tillägga att jag inte vill se bilder på attraktiva personer avklädda. I nästa blogginlägg ska jag fundera över vad som egentligen uppfattas som attraktivt.

Jag frågar mig ofta om sex är en tävling och jag tror att svaret är ja, av flera skäl. Har du ett bra sexliv är du lyckad. Man ska vara snygg, ha ett bra jobb, bo bra, ha vänner och partner, barn och intressen, men också ett bra sexliv. Sex får gärna vara en hobby. Sex ska tydligen vara regelbundet och gärna avancerat. Olika ställningar, oralsex, hjälpmedel, knep och så vidare. Bara missionären två gånger i månaden duger inte. Låt säga att jag var förälskad i en man och dejtade. Då skulle jag vara nöjd att hångla med honom och inte mer. Det som kommer sedan behöver jag inte. Sex är kladdigt, fysiskt krävande, tar tid och är opraktiskt. Efteråt måste man tvätta sig. Suck. Att äta middag med en attraktiv man, prata om komplicerade saker och skratta lite räcker för mig. Jag får väl leta upp den trevliga och smarta mannen i bokhandeln igen...

Min dotter har önskat sig en kappa som mamma. Jag letade runt lite och köpte en marinblå, kort trench på Gina tricot. Den visade sig vara stor i storleken och dottern gillade den inte. Jag tyckte om den, men materialet var dåligt och man kan väl inte bara behålla något och hoppas att dottern en dag använder det? Halvt på allvar provade jag samma trench i storlek 170. Den var för stor! Jag älskar marinblått, men inte ens modellen var bra. Nu ska jag använda det jag har istället! 

Varje gång jag ser en bild från Paradise hotel blir jag illa berörd. Ytliga, plastigt vackra människor som ska festa, mobba, snacka skit om varandra och ha sex.  Låt säga att jag dök upp i Paradise hotel som en tragisk Joker. "Hon går och lägger sig klockan nio, är för fet för att ha bikini, sminkar sig inte, har inte sex och pratar bara om böcker." På sin höjd skulle deltagarna gilla mitt hår och vissa klädesplagg. Dricka alkohol måste man ju göra, så då kan jag inte bli Joker.  Tänk om en vanlig, betydligt mindre snygg person med ett enkelt jobb och vanor är en långt bättre människa än en deltagare i Paradise hotel. Vad spelar det för roll att man är smal, tränad och brunbränd om man inte är sympatisk? Vem vill egentligen umgås med någon som bara är snygg? Jag ska blunda nästa gång en bild från Paradise hotel dyker upp i flödet på nätet.

Den brittiske skådespelaren Stephen Fry, som även är homosexuell, menar att om kvinnor verkligen gillade sex så skulle de ha sex utomhus med främlingar, på liknande sätt som en del homosexuella män tydligen har.  Kvinnor ställer upp på sex för att kunna ha ett förhållande med en man, enligt Fry. Ja, vissa har onekligen sex som en hobby och ägnar väldigt mycket tid och energi åt det.  Som mamma till små barn kan jag bara säga att sex kommer väldigt långt ner på prioriteringslistan. 

Djur har brunstperioder när de parar sig, men människor förväntas visst jucka konstant. Män verkar vilja ha betydligt mer och råare sex än kvinnor. Tack och lov ska kvinnor idag inte behöva ställa upp om de inte vill, men övergrepp sker hela tiden. Förövaren är nästan alltid en man. Tänk om mäns sexualitet kunde medicineras bort på bred front, då skulle vi slippa övergrepp, tafsande, stirrande på stan och porrberoende. Tiden kunde ägnas åt viktiga saker istället (som att städa och laga mat).  Barn kan tillverkas genom konstgjord befruktning. Jag är så trött på män och deras fixering vid sex. Har de verkligen inget bättre för sig? 

Idag har jag dammsugit, moppat golv, städat badrum och dammat. Även en tur för att lämna en kasse till second hand blev det. Jobbigt, men nu känns det bra. På second hand hittade jag en vegetarisk kokbok och en Mari Kondo-bok som jag köpte. Min dotter vill av någon anledning ha en kappa som liknar min svarta. Jag har köpt en mörkblå, får se om hon gillar den. Jag har även slängt ofräscha strumpor som jag inte gillade och lagt in nya i skåpet. Inte köpa för många på en gång bara. Nu känner jag mig rätt nöjd. Ska dricka te och läsa om Mari Kondo-metoden för utrensning.

I en region i Frankrike vill borgmästaren förbjuda Smartphone för unga. De ska till och med kunna få gratis telefoner utan internet. Jag lekte med tanken på att själv ha en dumbphone med bara mina viktigaste telefonnummer, sms, samtal och... radio. Det vore väl något för sommaren! Hos Elgiganten finns en blå variant från Nokia som jag gillar. Tänk att Nokia inte dog ut! Om jag själv har en osmart telefon blir det ju lättare att argumentera för att barnen ska ha det också. Köpa te och choklad kan man inte göra på en osmart telefon och inte heller köpa biljetter till Uppsalatåget. Det kanske går att lösa. Nyheter som jag alltid läser av slentrian kan jag klara mig utan. Och Swish... Hm, får fundera.

Valborg gick över förväntan! Puh. Lillebror som är fem år åkte barnvagn till elden och storasyster körde. Vi hade faktiskt lite picnic. Dottern träffade några klasskompisar.  Elden tändes kl nio och en kvart senare gick vi hemåt. Barnens pappa kom på slutet och dottern fick åka hem på hans cykel. Inget gnäll! Jag upptäckte till och med att jag själv var piggare än förra året. Vi somnade runt halv elva. Typiskt att barnen vaknade klockan sex som vanligt.