Tvåbarnsnormen -Varför inte tre?
Min gammelfarmor hade 11 barn, varav ett par tvillingar. I åldern 19 till 32 år var hon nästan konstant gravid och ammade väl hela tiden. Hur man orkar med det kan jag bara inte förstå.
Var barn förr i tiden mer självständiga och fick ta hand om sig själva? Lekte de ute utan föräldrarna? Lydde de eftersom de blev slagna annars? Hur var sovrutinerna? Förlåt gammelfarmor att jag spekulerar.
Av de 11 barnen fick nästan samtliga två barn. En dotter gifte sig två gånger och hade två barn ned vardera make.
Tyckte den stora barnaskaran att livet med många syskon inte var så roligt? Eller ville de vara moderna, kvinnorna ut och arbeta och så?
Min far fick två barn och hans syster inga. Flera av mina vänner har "bara" ett barn, vissa två och några inga alls.
Vad ska hända med Europa om den ursprungliga befolkningen får så få barn? Kulturen har ju fört med sig många goda saker. Ska den dö ut?
Jag fortsätter fundera över varför tre barn anses vara så många. Man börjar sent, varje barn ska ha maximalt stöd. Bostäder är dyra och vab inte populärt bland arbetsgivare.
Har man ett barn och något händer det enda barnet har man inget. Min mamma hade två barn och nu har hon bara mig. Så är det. Det faktum att min bror gick bort har fått mig att tänka att jag kanske skulle ha ett barn till.
Kommentarer
Skicka en kommentar