Apropå arrangerade äktenskap

Igår läste jag en artikel i DN om arrangerade äktenskap i Indien. Att bara gifta sig inom sin kast kan jag tycka är sorgligt, men med tanke på att hälften av kärleksäktenskapen spricker i Sverige kanske det inte är så dumt med arrangerade äktenskap? Man har lägre förväntningar och fokuserar på det praktiska.

Har man tur blir man lycklig med den som föräldrarna valt. Eller? Blir man inte lycklig är det i alla fall inte ens eget fel.

Min son har en indisk kompis på förskolan. Hans föräldrar verkar mycket lyckliga och har precis fått en liten dotter. Men, jag skulle aldrig våga fråga dem om de gift sig av kärlek eller inte. Jag skulle faktiskt tippa ja, men ändå.