Att vandra mot morgon
Olle Svensson (1904-1972) levde ett hårt liv i Dalarna med arbete i skogen och bekymmer med hälsan. Hans stora glädje var skrivandet och dikten, som han ofta inte kunde ägna den tid han hade önskat. Olle Svensson skriver ofta om naturen och vemodet, men här finns också osynliga händer som hjälper.
På Folkets hus i Årsta lyssnade jag för ett par år sedan på Olle Svenssons dikter tonsatta. Jag köpte diktsamlingen Att vandra mot morgon och fäste mig framför allt vid de här raderna:
Och detta är vårt ödes
vilsenhet och nöd
att när det ljusnar
har vi inget ämbar
att samla ljuset i
och sommarns kärleksbröd
Just nu önskar jag att jag kunde spara sommaren på burk. Sverige blir inte vackrare än träden på väg att slå ut i solen idag lördag 7 maj.
På Folkets hus i Årsta lyssnade jag för ett par år sedan på Olle Svenssons dikter tonsatta. Jag köpte diktsamlingen Att vandra mot morgon och fäste mig framför allt vid de här raderna:
Och detta är vårt ödes
vilsenhet och nöd
att när det ljusnar
har vi inget ämbar
att samla ljuset i
och sommarns kärleksbröd
Just nu önskar jag att jag kunde spara sommaren på burk. Sverige blir inte vackrare än träden på väg att slå ut i solen idag lördag 7 maj.
Kommentarer
Skicka en kommentar