Älvan i Solägget åkte söderut

Som barn älskade jag Elsa Beskows solägget. Självklart vill man lifta med en fågel till södern och dricka apelsinsaft hela dagarna! Jag kände mig som älvan. Som student förälskade jag mig i sydeuropéer, åkte på mitt livs mest magiska resor till Sydfrankrike, Sicilien och Sardinien. Eftersom jag besökte Sicilien på sommaren blev det mest citronsorbet, inte apelsiner. Utanför Marseille badade jag i les calanques (en sorts fjordar) och lyssnade på cikador. På Sardinien kröp jag i en snårskog och plockade svamp, träffade en parfymör som odlade örter uppe på ett berg och plockade mandariner på en höjd som för mig kunde ha varit Edens lustgård. Synd bara att jag var klädd i min älskades mammas avlagda kläder och att han redan hade spanat in en ny.

Varför stannade jag inte i sydeuropa? Elsa Beskows älva verkar ju inte sugen på att återvända. Ärligt talat, 40 grader på sommaren är inte trevligt, då måste man ju hålla sig inne halva dagen och när det blir lagom svalt är det redan mörkt. Sydeuropa är en vacker dröm, men arbetsförhållandena otrygga med våra mått mätt och utan sitt språk blir man alltid lite handikappad. Älvan åker nog hem till slut hon också. Den verkliga historien om apelsinen är inte lika vacker som sagans.