Datahat, mitt liv framför skärmen

Med tanke på att många författare skriver sina böcker framför datorn, är jag förvånad över att de faktiskt blir färdigskrivna. Själv kommer jag ofta uselt överens med både jobbdatorn och hemdatorn...

Det stora datahelvetet (”Jag och min dator, mitt liv framför skärmen”)

En del människor, kanske blir de alltfler, har en naturlig fallenhet för att komma överens med datorer. Jag hör inte till denna lyckliga skara. Jag är övertygad om att min jobbdator (och min privata dator med för den delen) är ondskefulla sabotörer som skrattar och pekar finger när jag inte kan hitta en dold funktion eller lyckas komma in på internetbanken. Allt detta måste ha planerats in i minsta detalj av en ondsint programmerare för att reta just mig.

Jag tycker om ord, böcker och blanketter, inte program med oändligt många oöverskådliga funktioner. Ett program med många funktioner gör mig inte exalterad, utan trött innan jag ens har börjat. Vad sägs om att ta fram ett mini-Excel med bara de mest använda funktionerna, så kanske man kunde hitta dem också.

Min hemmadator måste ha tid att värma upp för att jag ska kunna använda mitt bank-ID. Den borde kanske vara automatiskt inställd på att starta upp en halvtimme innan jag kommer hem från jobbet. Är datorn nyss startad kommer ofta ett felmeddelande om att jag inte har bank-ID, vilket helt enkelt inte är sant. Det gör mig tokig varje gång.

När min dator blir överbelastad står den och snurrar hur länge som helst på ett mycket irriterande vis. Kan den inte varna först och säga att det blir för tungt, så kan jag låta bli att klicka? Eller fatta själv att den ska avsluta sökningen eller vad det nu är. ”Datajävel, sluta snurra", brukar jag förtvivlat mumla, fräsa eller skrika. Datorer kan få mig att gråta, hata och bli omåttligt stressad när något måste göras.

Sent omsider har jag börjat förstå att man faktiskt kan ändra inställningar i tillexempel Google mail och inte vara slav under standarden. Man kan också säga upp dumma nyhetsbrev som man inte vill ha, vilken lättnad!

Datakunniga människor har makt och kanske är de också gladare än de mindre datakunniga. Saker och ting går ju deras väg. Oftast...

En vän säger att jag borde vara snällare mot min dator. Kanske kan jag putsa den omsorgsfullt med putsduk och klistra på rosa, glittriga dekaler med boktitlar. Eller sätta dit förnedrande ufospröt. För att muntra upp mig själv har jag lagt in ett lavendelfält som bakgrundsbild på jobbet. Det dröjde väl tio år innan jag insåg att man faktiskt kan byta bakgrundsbild…

Jag känner att datorn borde be mig om ursäkt för allt lidande den orsakat mig genom åren, något i den här stilen:

 

Kära S,

jag är ledsen att jag många gånger gjort livet så svårt för dig. Jag har startat upp långsamt, tagit tid på mig med ditt bank-ID och även påstått att du saknar Bank-ID, fast det bevisligen inte är sant. Jag har bett dig byta lösenord ofta, tills du glömt flera stycken och fått sitta i kö till IT-supporten, som suckade och tyckte du var seg och korkad. Mina knappar har glappat, uppdateringar har tvångsstartats och nya program slutar aldrig att komma. Inlagda värden ”fastnade” inte och du fick göra om jobbet. Du fick musarm och blev trött i ögonen av skärmen.

Ärligt talat var du inte snäll mot mig heller. Du tog inte hand om mig och krävde att jag alltid skulle fungera, med för lite minne dåligt uppdaterade program.

Men jag är bara en dator, du kan inte ha så höga förväntningar på mig. Jag kan inte förstå vad du vill, jag går bara på mina inställningar. Jag har begränsningar, många till och med. Jag kan inte veta att du vill ha de nya fakturorna först i listan och inte 2010. Så jag ber dig förlåta mig och ha överseende med mig och att uppdatera mig bättre.

Ödmjuka hälsningar från din dator