En annorlunda språkkurs -Dresden

2013 var jag på sommarkurs i tyska i Dresden, gamla Östtyskland. Det blev inte som jag hade tänkt, men i slutänden ganska bra ändå.

Det var ensamt att gå kursen. Unga spanjorer chattade och pratade party. En italiensk, kvinnlig lärare och kursdeltagare berättade historier om hur hon försovit sig till jobbet och ljugit om att bilen var trasig. Jag baxnade.

Jag ville gärna umgås med Dustin från USA, men han hade andra kompisar. En äldre, spansk kille hängde med mig. Jag ville ha honom som vän, men han hoppades på mer. 

Vid frukosten satt alla med telefoner och plattor och ingen pratade. På en språkkurs! Det gjorde mig så ledsen.

Jag blev så ensam att jag var svårt deprimerad i flera veckor. Mitt ordförråd var bra, men min grammatik räckte inte till. 

Min enda tröst var besöken i den lokala kyrkan, som jag trodde var protestantisk. Senare skulle det visa sig att den var katolsk.

På kvällarna hade jag ingen aptit, ja jag tappade lusten att äta och fick tvinga i mig panerad fisk.

När läraren berättade att vi skulle hålla muntliga presentationer höll jag på att smälla av och ville åka hem, hoppa av kursen jag betalat för. Jag ville absolut inte prata inför alla spanjorer. "They are children", tröstade den spanska killen.