Söndag i Dresden -Överraskningar i kyrkan

På söndagarna under språkkursens gång gick jag till den lokala kyrkan, röd och byggd i tegel. Eftersom besökarna hade så fula kläder (mestadels t-shirt och shorts, men många var unga) drog jag slutsatsen att kyrkan var protestantisk.

En nybliven mamma ledde sången varje söndag och tog med sig sin bebis. Otroligt.

Just den söndag jag tänker på hände flera märkliga saker. "Bang" lät det i hela kyrkan under predikan. En ung man hade tappat psalmboken i golvet. Hans kompisar kvävde sina skratt, men de lyckades inte så bra.

Församlingen skulle sjunga en psalm, men just den sidan var utriven ur den psalmbok som jag fått. Vad är oddsen för det?

När det var dags för nattvard ville jag också gå fram. Men var var vinet? Vi fick bara en oblat. Jag var förvirrad och församlingen tittade konstigt på mig. För sent insåg jag att jag tagit nattvarden som protestant i en katolsk kyrka. Det får man absolut inte göra som protestant. Ska vi kalla det att jag gjorde det i god tro?

När gudstjänsten var slut försökte jag lämna psalmboken till en kyrkvärd och påtala att en sida saknades, men alla var upptagna av högljudda samtal. Ingen tog någon notis om mig.

Jag gick hem till studentrummet. På vägen tutade några på mig och vinkade. Det var kyrkobesökare som kände igen att jag brukade gå till deras kyrka. Det där tutandet kunde min ensamma själ leva på i en hel vecka.

Und bis wir uns wiedersehen, halte Gott dich fest in seiner hand