På kvinnodagen: Min envisa dotter

Idag på kvinnodagen har även min envisa faster som inte gillar feminism namnsdag, men det är en annan historia.

Min dotter är ofta svår att ta hand om, men jag har också tänkt att bara för att hon är en söt tjej så borde hon också vara lydig och snäll.

På morgonen idag tog hon på sig tröjan jag hade valt, men inte byxorna i samma mönster. Grå byxor ville hon ha, inte alls lika fint. Hon fick som hon ville. På vägen till skolan gick hon långsamt som vanligt och jag blev sur. Hon skulle plocka stenar och klappa en katt. Vi bråkar om stegtakten varje morgon.

Enligt min dotter borstar jag hennes tänder och hår fel, inte alls lika bra som pappa gör. Sätter jag på henne mössan lite snabbt så sitter även den fel och det blir diskussioner, för att inte tala om strumporna som hon vill dra upp långt.

Min dotter är för förtjust i att titta på plattan på kvällen och hon äter inte gärna den mat som jag lagar. Skolans och pappas mat är ju bättre. Igår åt hon i alla fall coucous, men under bordet. Vi gjorde läxan i svenska, men hon var inte entusiastisk.

Egentligen borde jag väl se det här som en resa med en dotter som jag inte helt kan styra över. Hon är sin egen, men det är ändå mycket jag måste tvinga henne till mer eller mindre.

Min dotter älskar att rita och klättra i klätterställningen, intressen som jag inte förstår mig på.

Hur ska det gå när mormor kommer nästa vecka och barnens pappa åker bort? Jag får ha hela lägenheten full med nyttiga snacks för att vi ska kunna hålla humöret uppe.

Trots jämställdhet tror jag att mammorna drar det tyngsta lasset.