Zonenkinder om det som kom efter murens fall

2004 var Jana Hensels Zonenkinder en bästsäljare i Tyskland. Den fick även en efterföljare med essäer om livet efter Tysklands återförening. Jana Hensel ger oss som inte var med och egentligen inte kan förstå skeendet en inblick i svårigheterna som de forna östtyskarna stod inför när de skulle integreras i västtyskland. Det tycks som om många kände mindervärdeskomplex och skämdes över att inte ha koll på vad som var modernt eller hur saker och ting fungerade i väst.

Hensel känner att hennes land togs ifrån henne mycket plötsligt och med det en massa aktiviteter och vanor som betydde gemenskap och trygghet. Många i den äldre generationen blev arbetslösa och ett stort avstånd skapades mellan föräldrarna och deras tonåriga barn. Barnen kunde ge sig ut i världen och uppleva allt det nya, medan föräldrarna inte riktigt var kapabla att lära nytt.

Bara en sådan sak som att ge varandra presenter kunde skapa irriterande problem. Föräldrarna gav bort det som varit specialerbjudande den dag de besökt den nya stormarknaden, medan barnen kom dragandes med onödigt dyra, små saker i modernt inslagna paket. Föräldrarna ville inte riskera anklagelser om att ha blivit för moderna eller västerländska och höll sig gärna till det invanda så gott det gick.

En del av de skeenden Jana Hensel beskriver är sådant som vi alla måste gå igenom som tonåringar. Svårigheter med att hitta ett sätt att klä sig, känna sig dum när man inte vet hur saker och ting fungerar (och kanske vilja dölja att man inte vet) och upptäckten att föräldrarna kan inte längre hjälpa en, eftersom de inte är insatta i hur det fungerar idag med sådant som utbildning, jobb och relationer.

Jana Hensels generation måste ha befunnit sig i en särskilt känslig ålder när muren föll och det kan möjligtvis ha gjort övergången svårare.

Vi får i boken möjlighet att stifta bekantskap med en del positiva sidor från livet bakom järnridån. Gemensamma aktiviteter kunde stärka människor (kanske även om man inte delade ideologin), man slapp mycket av hetsen kring kläder och det var betydligt enklare att välja i mataffären, eftersom flera märken av samma produkt inte fanns.

Jag tror ändå att det är bra att ha i bakhuvudet att allt inte var dåligt för östtyskarna och att vardagslivet pågick även där, ett vardagsliv som snabbt försvann och ersattes av ett annat, som kunde kännas obekant och ytligt.