Svampkungens son biter sig fast

Marie Hermansson har skrivit en fascinerande berättelse om den unge Gunnar, som växer upp tillsammans med sin svampkunnige och kvinnotjusande far Holger. Holger leder svampkurser med så gott som uteslutande kvinnliga deltagare, som lockas dit av hans charm. En dag kommer den vackra och charmiga Madeleine till svampkursen och saker och ting ställs på sin spets.

Gunnar börjar så småningom ana att han kanske inte hör hemma i skogen med alla svamparna och påbörjar en vandring för att ta sig vidare ut i livet, en process som visserligen står stilla i perioder. Fadern framstår allt mindre som en hjälte och Gunnar finner sig mer och mer tillrätta utanför svampskogen.

Av någon anledning har jag läst Svampkungens son flera gånger och varje gång känns den hoppingivande trots de mörka avsnitten. Utveckling är möjlig och kanske oundviklig. Är det så att vi med tiden hamnar rätt? Jag vill tro det.