Mariefreds litteraturfest
Att ta sig från Stockholm till Mariefred utan bil är inte helt enkelt, men igår var jag i alla fall där på Litteraturfesten. Det ångrar jag inte. Jag fick åka till Läggesta station med SJ och byta till buss, en buss som inte går så ofta och dagen till ära hade fel på betalsystemet. Bussföraren skjutsade till och med tillbaka mig när jag åkte en station för långt.
"Mariefred är en sommarstad" sa busschauffören. Kanske har han rätt, men jag vill ändå flytta dit, till kullerstensgatorna och trähusen med historia. Mariefreds bibliotek är rymligt och har böcker på två våningar. En mörkblå matta som hämtad från ett slott ligger i trappan upp till andra våningen och en känsla av andakt infann sig när jag försiktigt klev på den.
Med luft och rymd omkring ser man precis vilken kategori böcker som finns i bokhyllorna på Mariefreds bibliotek. Särskilt historia- och modehyllan på övervåningen tilldrog sig min uppmärksamhet. Jag fick med mig en del av Donatella Versaces tragiska livshistoria, som jag skummade igenom.
Författaren och journalisten Erik Wijk imponerade mest. Han var lågmäld, insiktsfull och humoristisk på samma gång i det litterära samtalet. Wijks böcker "Allt vi här drömma om" och "Bara de riktiga orden" handlar om hans föräldrar. Fadern tillhörde en aktad, förmögen Göreborgsfamilj och gick på Lundsberg, men bodde ändå under många år ensam i en primitiv stuga i skogen. När fadern dog kunde Erik Wijk till slut lära känna honom och lägga ihop pusselbitarna. Några år senare skrev han också en bok om sin mor.
En sak jag tar med mig från igår är Erik Wijks insikt om hur människor ofta känner sig små och eländiga, men inte visar det utåt och tar för givet att andra har det så bra. Hans mor kunde till exempel uppfattas som snobbig, trots att det inte alls stämde med hur hon var inuti. Vi gömmer oss för varandra och tror felaktigt att det bara är oss det är synd om, sa Erik Wijk.
"Mariefred är en sommarstad" sa busschauffören. Kanske har han rätt, men jag vill ändå flytta dit, till kullerstensgatorna och trähusen med historia. Mariefreds bibliotek är rymligt och har böcker på två våningar. En mörkblå matta som hämtad från ett slott ligger i trappan upp till andra våningen och en känsla av andakt infann sig när jag försiktigt klev på den.
Med luft och rymd omkring ser man precis vilken kategori böcker som finns i bokhyllorna på Mariefreds bibliotek. Särskilt historia- och modehyllan på övervåningen tilldrog sig min uppmärksamhet. Jag fick med mig en del av Donatella Versaces tragiska livshistoria, som jag skummade igenom.
Författaren och journalisten Erik Wijk imponerade mest. Han var lågmäld, insiktsfull och humoristisk på samma gång i det litterära samtalet. Wijks böcker "Allt vi här drömma om" och "Bara de riktiga orden" handlar om hans föräldrar. Fadern tillhörde en aktad, förmögen Göreborgsfamilj och gick på Lundsberg, men bodde ändå under många år ensam i en primitiv stuga i skogen. När fadern dog kunde Erik Wijk till slut lära känna honom och lägga ihop pusselbitarna. Några år senare skrev han också en bok om sin mor.
En sak jag tar med mig från igår är Erik Wijks insikt om hur människor ofta känner sig små och eländiga, men inte visar det utåt och tar för givet att andra har det så bra. Hans mor kunde till exempel uppfattas som snobbig, trots att det inte alls stämde med hur hon var inuti. Vi gömmer oss för varandra och tror felaktigt att det bara är oss det är synd om, sa Erik Wijk.
Kommentarer
Skicka en kommentar