Varför har jag pluggat egentligen
Idag gjorde jag en analys av mina universitetsstudier. Dyrt var det och för jobbets skull borde de inte ha behövts. Jag arbetar ju helst som administratör med blandade uppgifter och lite siffror, kanske kontrakt.
Någon kurs på KTH har jag läst, pluggat franska och filosofi, tagit några juridikkurser och läste till sist företagsekonomi. KTH hatade jag verkligen och hoppade av rätt snabbt. Kände mig som en riktigt idiot och samhällsfrågorna stod inte i fokus.
Franska och filosofi älskade jag och juridikkurserna var väl ok. Företagsekonomi var roligt, men mest för att jag såg organisationsteori som en form av filosofi. Högsta betyg i redovisning fick jag också, men finansteori blev det lågt betyg i.
Jag tyckte om att gå på föreläsningarna i företagsekonomi, uppskattade det verkligen. Flera av lärarna var riktigt bra, både kunniga, kluriga och underhållande.
Nationalekonomi och statistik smakade jag på, men hatade kurserna och avslutade aldrig. För övrigt avskyr jag allt som är svårt och får ångest. Uppsats i företagsekonomi överlevde jag, men det var knappt.
Nu har jag till sist en dubbel fil kand i företagsekonomi och franska. Till vilken nytta? Jo, visst kan det bli enklare att få jobb, men istället kunde jag ha läst en KY-utbildning i administration och redovisning och haft praktik på det.
Att jag läste naturvetenskapligt program på gymnasiet ångrar jag djupt. Det var helt onödigt. Tänk så lugnt och skönt jag kunnat ha det och sparat en massa provångest och tårar över matteböcker och fysikböcker. Jag lärde mig matte och fysik genom att läsa förklaringar på svenska i gymnasieböcker och det gick hyfsat, men på högre nivå kunde man inte göra så. Allt var på engelska och de så kallade böckerna helt annorlunda och toktjocka.
Minns knappt något från gymnasiet av fysik, matte och teknologi, som jag hatade. Franska tyckte jag desto bättre om och jag kunde väl ha klämt in tyska, latin och något mer.
Matten som jag kämpade så med räckte inte alls till på högre nivåer och jag kände mig svårt lurad. Här trodde jag att jag läst avancerad matte och skulle klara mig en bit på nästa nivå... Egentligen gillade jag mest att räkna på halvsimpla grejer och göra uppställningar av det enklare slaget. Abstrakta uträkningar avskydde jag.
En KY-utbildning hade kunnat räcka alltså. Det är möjligt att högre studier ger utveckling och mognad på det personliga planet, men det kan man ju också få på andra sätt. Genom att arbeta till exempel.
Någon kurs på KTH har jag läst, pluggat franska och filosofi, tagit några juridikkurser och läste till sist företagsekonomi. KTH hatade jag verkligen och hoppade av rätt snabbt. Kände mig som en riktigt idiot och samhällsfrågorna stod inte i fokus.
Franska och filosofi älskade jag och juridikkurserna var väl ok. Företagsekonomi var roligt, men mest för att jag såg organisationsteori som en form av filosofi. Högsta betyg i redovisning fick jag också, men finansteori blev det lågt betyg i.
Jag tyckte om att gå på föreläsningarna i företagsekonomi, uppskattade det verkligen. Flera av lärarna var riktigt bra, både kunniga, kluriga och underhållande.
Nationalekonomi och statistik smakade jag på, men hatade kurserna och avslutade aldrig. För övrigt avskyr jag allt som är svårt och får ångest. Uppsats i företagsekonomi överlevde jag, men det var knappt.
Nu har jag till sist en dubbel fil kand i företagsekonomi och franska. Till vilken nytta? Jo, visst kan det bli enklare att få jobb, men istället kunde jag ha läst en KY-utbildning i administration och redovisning och haft praktik på det.
Att jag läste naturvetenskapligt program på gymnasiet ångrar jag djupt. Det var helt onödigt. Tänk så lugnt och skönt jag kunnat ha det och sparat en massa provångest och tårar över matteböcker och fysikböcker. Jag lärde mig matte och fysik genom att läsa förklaringar på svenska i gymnasieböcker och det gick hyfsat, men på högre nivå kunde man inte göra så. Allt var på engelska och de så kallade böckerna helt annorlunda och toktjocka.
Minns knappt något från gymnasiet av fysik, matte och teknologi, som jag hatade. Franska tyckte jag desto bättre om och jag kunde väl ha klämt in tyska, latin och något mer.
Matten som jag kämpade så med räckte inte alls till på högre nivåer och jag kände mig svårt lurad. Här trodde jag att jag läst avancerad matte och skulle klara mig en bit på nästa nivå... Egentligen gillade jag mest att räkna på halvsimpla grejer och göra uppställningar av det enklare slaget. Abstrakta uträkningar avskydde jag.
En KY-utbildning hade kunnat räcka alltså. Det är möjligt att högre studier ger utveckling och mognad på det personliga planet, men det kan man ju också få på andra sätt. Genom att arbeta till exempel.
Kommentarer
Skicka en kommentar