Idag kastar jag den gula skålen

En gång i tiden trodde jag att jag skulle bli kemiingenjör och började läsa på KTH. Det var mitt livs största misstag, som gjorde att jag fick ta en lång omväg i livet. Jag trodde jag skulle tycka om kemi eftersom jag gillade att baka och smaka på saker, men oj vad jag misstog mig. Och vilka hemska böcker det fanns på utbildningen, tunga nog att knäcka ens rygg och psyke.

Innan undervisningen på KTH började var det nollningsvecka. Eftersom kemisektionenes färg var gul fick vi alla en gul plastskål från Ikea att ha runt halsen. Naturligtvis hade jag den otympligaste av tre möjliga storlekar. ”Nollans kroppsdel” kallades den gula plastskålen.

Vi fick sjunga ”Lilla David bagare och stora David bagare” och olika kända melodier med ny text. ”Jag hade fyra och sju, men ska det räcka nu, alla är så smarta…” till melodin av ”Only you”. Det räckte inte alls, jag borde ha valt ekonomi redan då. Efter mindre än ett år hoppade jag av och började plugga roliga språk- och filosofikurser och arbeta på äldreboende. Den förhatliga, tunga matteboken Calculus lyckades jag sälja på andrahandsbokhandeln och jag var så glad att slippa den.

Plastskålen har jag dock behållit och använt för att vispa ihop många av kakdegar, chokladmousser och göra bulldegar. Märkligt nog har jag inte förknippat den gula skålen med misslyckande. Den är rätt sliten nu och full med repor och jag har beslutat att den har gjort sitt, den ska kastas. Önskar jag hade valt annorlunda en gång i tiden, men det går inte att ändra på och ekonomi blev det ju till sist. Att läsa kemi var inte alls som att baka. Varför trodde jag det?