Deprimerad på hösten
Varje år vid den här tiden har jag svårt att sova och brist på ork. Jag ska erkänna en sak, efter allt som hänt med dödsfall i min familj har jag tagit antidepressiva. Ingen hög dos, men ändå. Efter sommaren ville jag sluta med tabletterna, men nu har jag börjat igen. Jag får nog ta dem resten av livet. Surt.
Det är mörkt och kallt och värre ska det bli och det ska pågå i ett halvår. Det känns som att det inte finns något att se fram emot. Klä på barn många lager kläder kalla och mörka morgnar är inte roligt. Att vara ute och leka blir allt svårare. Snart blir det regn och slask.
Att bi i Spanien halva året kunde kanske ha passat mig. Eller Italien! Bäst att jag besöker antikvariatet oftare, det kan pigga upp. Och jag ska dricka ännu mer te.
Kommentarer
Skicka en kommentar