Höst -Känner mig modfälld
Under våren och sommaren ser man fram emot påsk och midsommar, gör planer för semestern och ser allt slå ut. Det känns trevligt att vara ute i solen, dagarna blir längre och man får ny energi.
Nu är det höst och jag börjar misströsta. Det ska bli mörkt och kallt. Barnen kommer snart att behöva regnkläder över sina overaller.
Pendeltågen kommer att krångla på grund av vädret.
Men det värsta av allt; utan något att se fram emot kommer jag att sitta inne och grubbla. Hur länge kan jag vara kvar på mitt jobb? Varför gör jag det jag gör, jag som älskade att plugga? Hur kunde jag välja fel?
Ett barnkalas till advent ska det också bli. Kan julen innebära lite hopp?
Kommentarer
Skicka en kommentar