Skammen över att inte ha en fin bostad -Är det så här det ska vara?

Trots heltidsjobb och välskött ekonomi har man inte råd att köpa ens en lägenhet i våra storstadsområden. Jag är så avundsjuk på människor som bor i hus i Enskede och Hägersten. Ska ett vanligt hus vara en sådan lyx?

Hur kan politiken totalt ha misslyckats med att få fram ens vanliga lägenheter? Tar man dessutom emot många migranter blir ju behovet minst sagt akut.

Jag skäms över att bo i en sliten tvåa. Det var inte vad jag drömde om när jag var yngre. Jag drömmer om fina ytor, ett fräscht badrum, golv som blänker och en ny spis. Lyx, eller? Tvätt- och diskmaskin kan jag också drömma om.

Drömma som sagt. Det är nog dags att försöka piffa upp lägenheten med lite heminredning igen. Var ska jag börja?