Livet går vidare, men min bror är inte här

Min bror dog för ett år sedan. Han valde att inte leva längre, ingen vet varför. Han hade bipolär sjukdom, men var det enda anledningen? Min bror hade flickvän och vänner, mamma och syster, en lägenhet och var uppskattad på jobbet. 

Om han hade levt hade jag berättat vardagliga och tråkiga saker för honom, som att min dotter gått ut förskoleklassen och haft sin första skolavslutning, att lillebror lär sig bokstäver och räknar. Att jag har ett nytt jobb där jag arbetar mot USA, som jag drömt om. Att jag har förbättrat min lägenhet med mörkerrullgardin och målning och ny förvaring.

Om min bror hade levt hade han renoverat klart sin lägenhet (men tagit sitt förnuft till fånga och sänkt ambitionerna rejält). Han hade åstadkommit mer på jobbet, köpt mer fryst färdigmat och träffat sina vänner. Han hade varit inlagd på sjukhus ibland, för det gick inte att komma ifrån. Livet är orättvist, han fick en sjukdom som inte var någons fel och som han inte orkade leva med. Han avskydde att ta medicin och kanske hjälpte inte medicinen, se hur det gick.  

Jag spelar Goodbye my friend med Spice girls, Nothing else matters med Metallica och Let it rain med Amanda Marshall. Kanske Ted Gärdestad med Ge en sol. Jag kan inte förstå.