bokkällan

2024 var ett år präglat av krig, oroligheter och val i USA. På det privata planet har jag arbetat hela året på samma ställe. Så är det inte alltid att vara konsult. Sommaren var vacker och jag hjälpte till med en kolonilott. Jag besökte släktingar i Skåne. På hösten började mina barn leka bättre tillsammans. Jag har också haft hjälp av en barnvakt som avlastning. Hon leker med barnen och jag lagar mat och tvättar. Min dotter hade ett fint kalas med glada kompisar. Vi har firat jul så gott det gick när min dotter inte kan åka till mormor för att hon blir för stökig där. Och så avslutar jag året med att strula. Vad är det här, ska det vara nödvändigt?  Man kan alltid önska sig mer, men man har det man har.

Mannen i fråga har noll intresse för en av världens bästa noveller. Istället ville han se på tv. Jag vet, mitt liv vore enklare om jag bara hade genomsnittlig smak, gillade genomsnittliga filmer, öl och att hänga på krogen.  Visserligen är han en duktig kock. Väldigt bra faktiskt, för bra för mig helt klart.  Så alla mina sår och allt jag inte är bra på har öppnats. Hur gick det här till? Jag ville bara ha någon att krama när jag gick och la mig. Jag ville bara känna mig acceperad, ok. Tänja mina gränser lite.  Istället känner jag mig totalt fel och oaccepterad. Mer än någonsin faktiskt. Är jag helt dum eller, det kunde jag väl förstå. Imorgon går jag upp som vanligt och jobbar några timmar för USA. De ser inte på tv, skulle kanske låtsas gilla min bok och blir glada när jag dyker upp på chatten. En digital värld med människor som inte är mina vänner.

Tro det eller ej, men jag stannade hos min nya dejt till sent och gjorde allt det som jag trodde att jag tröttnat på och aldrig mer skulle göra. Det kändes förvånansvärt bra. Naturligtvis ska jag dit igen ikväll! Men innan vi gör något annat måste han lyssna när jag läser högt ur Haruki Murakamis novell Drive my car. Män har inte mycket att säga till om om jag får bestämma. Eller?

Om en del män anser sig ha rätt till sex, så anser jag mig ha rätt till andra saker. Min första rättighet är att bli skjutsad hit och dit i bil av en man. Mannen ska tjäna mer och ta ett större ansvar för bostad och reparationer.  Till mannens uppgifter hör också att stå ut med kvinnans gnäll och låta henne bestämma på hemmaplan. Samt att bli utan sex för det mesta. Låter det kul? Knappast. Män och kvinnor är inte gjorda för varandra. Just ikväll har ingen man hämtat mig med bil och irritationen stiger i tunnelbanan. Jag är dessutom hungrig. Det är mammas fel, hon fattar inte hur många knäckemackor jag behöver. Och jag orkade inte bråka med henne.

Många män verkar anse att de har rätt till sex bara för att de är män, sedan försöker de "stjäla" det av en kvinna som inte vill, kanske genom tjat och tafsande eller lögner. För 20 år sedan hade jag en tillfällig grej med en kille jag varit kär i under gymnasietiden. För sent insåg jag att han bara ville ha en sak och aldrig skulle vilja vara ihop med mig. Jag kände mig så lurad och sa att vi aldrig kunde ses mer, vilket vi inte heller gjorde. Andra män tror att de har rätt till sex om de gör en kvinna tjänster. De har ju varit snälla, så tjejen borde ställa upp. En man måste göra en hel del om han vill ha ett förhållande på riktigt. Skaffa sig inkomst och bostad, ha något att erbjuda i form av kunskap, mognad, intressen och en vänskapskrets. Vilken kvinna vill vara med en man som inte ingår i ett sammanhang? En man har viskat i mitt öra att han skulle känna stor njutning om han gav mig njutning. Det är något annat än att försöka stjäla tjänster från motvilliga kvinnor. Men ...

Imorgon åker jag hem från Gotland. När jag är tillbaka ska jag gå på träff med en som jag känner. Jag tycker om att prata med honom och han gör mig glad. Nu när det närmar sig nyår ska jag bjuda honom på sparkling tea som jag köpt på Hemköp.  Men det är lite läskigt. Vill jag ha ett förhållande? 

Idag gick jag ur sängen lite sent. Kunde inte hinna till nio, så jag satsade på biblioteket istället. Surfa kan man göra där med Uppsala universitets gäst-inloggning.  Det fungerade oförskämt bra att jobba på biblioteket och utsikten över Almedalen var magnifik.  Kanske jag kommer att jobba därifrån fler gånger.

Igår arbetade jag några timmar på Gotlandsbåten. Idag ska mamma och jag gå till ett cafe med wifi så att jag kan jobba. Jag hade tänkt sitta på biblioteket, men cafeet öppnar tidigare. Ska bli intressant att se om det fungerar. För en gångs skull ska jag också köpa frukost som lyx.  Efter det ska jag handla choklad och te på Kränku. Lite choklad kan jag verkligen behöva.

Nu sitter jag i hamnterminalen i Nynäshamn och ska åka mot Gotland. Min bror borde ha åkt med mig, men han finns ju inte mer. Inatt sov jag bara runt två timmar. Sedan försov jag mig och inga case blev distribuerade för jobbet. Jag hann inte jobba innan jag åkte. Kanske kan jag jobba på båten om wifi fungerar med jobbdatorn.  Gamla Gotland, varför åka dit egentligen? Men jag kan ju inte lämna mamma ensam hela julen. Terminalen är nästan tom, det kommer att bli en mycket lugn resa. Inte många åker till Gotland med båten idag. 

Jag trodde jag skulle slippa, men den här mannen jag har träffat... jag vill vara med honom hela tiden. Och ja, jag skulle vilja sova med honom och allt. Hur gick det här till? Han har funnits i periferin i flera år, en tidigare granne. Men jag är rädd. Vad ska hända, vad ska folk säga?  Der var länge sedan jag kände en sådan stark energi, det är som att leka med elden. Men, jag börjar kanske förstå varför jag inte sover bra och inte mår toppen. Människor är kanske inte gjorda för att leva utan närhet trots allt.

Sedan flera dagar tillbaka har vi haft julgranen uppe (en plastgran, men ändå).  Det blev julfrukost med leverpastej till knäckebröd, men barnen ville inte ha. Vi var i kyrkan, vilket jag verkligen uppskattar. Sjunga en del kunde jag göra också. Efter kyrkan var vi i en lekpark som vi inte brukar besöka. Från julbordet ville dottern bara ha köttbullar och prinskorv om hon fick ketchup till. Gosedjuren var med i brist på andra gäster. Sonen har fått paket med magnetsats och gosespindel. Dottern har fått kylskåpsmagneter, pärlor att göra halsband av och en t-shirt med fint motiv. Tråkigt? Antagligen, men de verkar nöjda. De öppnade för tidigt dock, efter kyrkan. Jag hade velat vänta till minst klockan fyra. Jag såg på Kalle Anka, men barnen tröttnade. Klockan 9 idag såg vi Astrid Lindgrens jul och det tyckte de bättre om. Nu är det kväll och vi ska snart äta risgrynsgröt. Har vi firat som man ska? Jag tror inte det. Vi har inte haft besök och det är en sorg. Men igår var en granne fö...

Vi kom iväg till kyrkan fast sonen protesterade. Den moderna kyrkan i centrum med enkelt utseende alltså...  Trevligt arrangemang, julevangeliet på modernt vis och julpsalmer. Enkelt och bra. Mina barn var i lekhörnan nästan hela tiden och jag fick stå längst bak och hålla koll på dem. Sitta still kan de inte och jag skäms verkligen. Ofta undrar jag om min dotter har adhd.  Tyvärr fick vi inget besök idag då barnens pappa inte ville komma och min mamma är på Gotland. Imorgon åker barnen till Tyskland redan klockan nio. Jag ska städa lite imorgon, jobba två timmar och packa väskan för min Gotlands-resa på annandagen. Ikväll återstår att dricka te och äta risgrynsgröt. Alternativt julbord med barnen utan skinka gick hyfsat förresten.

Idag på julafton hade jag hoppats få sova till sju. Barnen vaknade fem och ifrågasatte om tomten verkligen ställt julklapparna under granen. Det var ju mammas omslagspapper. De har redan öppnat presenter som de inte skulle ha öppnat. Barnen åt nästan inget till frukost som vanligt, men de talade om hur äcklig min leverpastej är. Leverpastej på knäckebröd är min jultradition. Till frukost erbjöd jag banan-smoothie, Pucko chokladdryck (sonen älskar bara annan chokladdryck), ciabatta med smör, ost eller Nutella. De hade fått havregrynsgröt eller crunchy mysli om de velat ha. Kokt ägg dög inte heller. Vi såg på Astrid Lindgrens jul, den var faktiskt bra. Dottern avskyr när jag sjunger och jag blev ledsen igen. Inte ens Emil-sången fick jag sjunga på julafton.  Kl 10 ska vi åka mot kyrkan i centrum, den moderna kyrkan utan utsmyckningar. Barnen vill inte med, men jag tvingar dem. Samling vid krubban måste man väl kunna gå på. Julpsalmer ska sjungas, det älskar i alla fall jag. Och det b...

När man arbetar på sitt vanliga jobb händer det i alla fall ibland att kollegor är glada och tacksamma över arbetet man gör. Skulle barn vara tacksamma för att mamma (och pappa) väcker dem, ger frukost, klär på kläder och borstar tänder. Packar skolväskor och lämnar på skolan. Arbetar nästan heltid och hämtar igen. Jag gör mat som ändå är tråkig (för barnen vill inte äta min köttgryta med rödvin eller currykyckling), gör läxor med barn, diskar, läser barnbok på kvällen, borstar tänder och sover. Jag är då så trött att jag stupar i säng. Skulle aldrig orka ha sex till exempel. Barnen är ofta arga för att de måste gå upp. De vill inte äta och krånglar vid tandborstning (det går bra för det mesta nu, men var besvärligt tidigare).  Varför inbillade jag mig att barnen skulle vara glada och tacksamma över något jag gjorde för dem? Ett visst ljus finns i tunneln. Min dotter kan göra fruktsallad och min son vill hjälpa till att laga mat ( om han får kasta i buljongtärning). Sonen tar iblan...

Redan för tio år sedan hade jag tröttnat helt på Aladdin-askar, pepparkakor och skinka. Jag åt det som barn, men inte sedan.  Nu för tiden vill jag ha rökt lax, senapssill, någon köttbulle och prinskorv, leverpastej på knäckebröd och till kvällen på julafton risgrynsgröt.  Tur att smaken ändrar sig. Var ska jag dumpa Aladdin-asken vi fått? 

Idag förklarade min dotter för mig att hennes pappa kan mer och vet bättre än vad jag gör. Vi bråkar ofta om att jag lägger hushållspapper i hennes skor vid dagens slut för att torka dem. Jag tar också ur sulorna och inbillar mig att jag är duktig.  Enligt min dotter är hushållspapper slöseri och skor ska torkas på element. Jag har inga tillräckligt breda element, men ändå. När jag var barn torkades skor bakom kylskåpet eller i källaren på värmepannan. Min dotters kommentarer gör mig ledsen, men som barn tyckte även jag att pappa visste bäst. Och vet ni vad, jag tycker så fortfarande även när min pappa inte lever. Grattis alla mammor... Vi har en otacksam uppgift. Vi kämpar så hårt och döttrarna föredrar pappa.

Idag fyller min dotter 8 år. Det har kommit kramsnö och barnen har åkt pulka och rullat snöklot framför hyreshuset där vi bor. Min dotter har en röd klänning med polokrage till födelsedagen, jul och nyår. Hon hade den även när hon var tomte i skolans låtsas-luciatåg. Nu snart, klockan 11 kommer vår extramormor och firar med oss. Klockan 14 kommer barnens pappa. Vi ska äta daimtårta. Till mellandagarna bakar barnens farmor dock en riktig tårta i deras andra hemland Tyskland. Mellan jul och nyår kommer jag att skriva för mig själv, för hand om mitt delvis misslyckade föräldraskap. Aldrig trodde jag att jag skulle få en tidigt född baby som vägde 2 kilo och behövde mat var tredje timme. Eller att min dotter skulle ha så lätt för att vara stökig hemma. Eller att dottern skulle bråka med sin älskade lillebror i flera år.  Återkommer i ämnet.  Idag är det dock födelsedag och fokus på tårta och presenter.

Hela året har jag irriterat mig på en viss chef i USA. Hennes sätt att hålla möten och kritiska förhållningssätt... Idag fick jag veta, om jag har tolkat det rätt, att hon är judinna med polskt ursprung. Plötsligt känner jag att jag borde sluta irritera mig på henne. Om hon har den bakgrund som jag tror kan jag inte klandra henne för en viss dos av bitterhet. Det kanske också kan förklara varför hon inte är så personlig. Jag vet inte. Förlåt chefen M, jag hoppas vi får nya chanser 2025 att förstå varandra bättre. Glad Hanukkah

Imorgon är det dags att försöka göra egna köttbullar till jul. Förut gjorde jag köttbullar med pappa, men han lever inte längre. Att få till löken och rätt mängd vätska i köttbullar kan vara knivigt. Att steka dem tar tid och kräver viss vana. Önska mig lycka till!

Moderna människor gör inte så många praktiska saker.  För mig är livet framför en skärm inget liv, men det är så jag arbetar. Jag skriver, kommunicerar, skickar dokument och flyttar ärenden i ett system. Registrerar listor, söker dokument. Jag älskar dokument, de påminner om böcker.  Ett riktigt liv vore att slita med kroppen, odla, tillverka kläder och ta hand om får och höns. Ha en häst kanske. Men vilket slit... Bättre då att vara lat och skicka dokument och bli tjock av allt sittande. Promenera i sitt köpcentrum och nätshoppa... Äta god mat med minimal ansträngning. Jag misstänker att det moderna livet gör människan svag, dum och korkad. Kommer en kris så visar det sig att få har vad som krävs. Men å andra sidan... varför inte gå åt först. 

Idag när jag är hemma sjuk hade jag tid att prata med mamma. Tyvärr. Hon påminde mig om släktens ärftliga sjukdomar... min pappas släkt alltså. Jag kan dö i hjärtinfarkt ifrån mina barn mässade mamma. Men pappas syster är snart 80 och farfars tre systrar blev gamla, sa jag. Mamma lyssnade inte. "Hjärtsjukdomar kan gå fort..." Jojo. Det var männen på pappas sida som dog i hjärtsjukdomar, men ändå. Skulle jag dö i en olycka imorgon är det inte bra, men barnen klarar sig. De får flytta till sin pappas land. Förhoppningsvis har jag gett dem något de kan bära med sig. Om inte annat finns det ett mindre bibliotek de nog inte vill ha. Deras far skickar nog mina böcker på tippen som hämnd i så fall. Hemska tanke.  Vad är det med mammor? Varför sårar de sina döttrar gång på gång? Gud förbjude att jag blir likadan.

Hela hösten har jag tänkt på hur bra det är att leva utan en man och slippa krav på sex. Idag är jag hemma med förkylning igen och funderar. En möjlighet kan ha dykt upp till att jag skulle kunna umgås med en man i jul. Tanken är skrämmande. Om det bara är en engångsgrej, vad händer då? Det troligaste är ju att det inte blir något. Skulle han ens respektera mig om vi gick till sängs? Går det ens att lita på någon man? På flera år har jag inte tyckt att tanken känns lockande, men nu kanske. Jag tycker att den här personen är attraktiv, men det betyder ju inte att det är en bra ide. Tur att jag inte är djupt kyrklig, då skulle det här vara ännu svårare.

Idag har jag sjukdag, är hemma förkyld och läser. Förra veckan lärde jag mig att det finns en genre med deppiga jullåtar. Liam Payne har sjungit en. All I want for Christmas eller Make it through December, vilken är egentligen låttiteln? Själva iden är ju kul, att göra en ärlig och deppig jullåt istället för en påklistrat glad.  Att Liam Payne inte längre lever gör det dock lite väl deppigt. Han dog nog inte i december, men ändå. Let's make it through December!

Idag skulle jag lyssna till en kör vid en högmässa på Kungsholmen. Jag vaknade för sent, kl 9 istället för 8. Det blir ju inte ljust, så har jag inget alarm blir det lätt fel på morgonen. Halv tio gick jag till tåget. Jag gick av vid Odenplan och bytte från pendeltåg till tunnelbana. Jag gick från Fridhemsplan, bara för att inse att jag kommit till en kyrka som inte var Kungsholms kyrka. S:t Görans kyrka stod det. Skulle jag åka hem igen? En nedgång till tunnelbanan fanns precis vid kyrkan. Jag sprang ner och hann precis med ett tåg till Rådhusets tunnelbana. Det var kort tåg, så jag fick springa ordentligt. När jag kom upp från tunnelbanan på nytt låg den rätta kyrkan precis bredvid. Ett litet under i sig! Mitt lokalsinne är ju så dåligt. 8 minuter innan gudstjänsten skulle börja smög jag in i kyrkan. Jag som hade tänkt vara där 25 minuter innan... Gudstjänsten var bra och psalmerna bland annat Breden väg för herran och Kom Immanuel, som jag helst hade sjungit på latin. Under gudstjän...

Minst varannan helg handlar jag på TGR. De flesta lördagar är det en glad kvinna i mycket kort, ljust hår och en enkel t-shirt som står vid kassan. Hon ler och pratar vänligt med kunderna och det känns inte alls påklistrat, hon bara är serviceperson ut i fingerspetsarna. Hon har tålamod. Tänk att ha ett enformigt jobb och sprida så mycket glädje omkring sig. Grattis till den som rekryterade henne! Kassörskan på TGR är tillsammans med mannen i mataffären mina lokala hjältar. Vi behöver dem mer än vi inser. Idag tackade jag kassörskan för fin service hela året och önskade God jul i förskott.

Idag skriver DN om sexiga präster och rabbiner på film. Att tråna efter en präst är definitivt något jag skulle kunna ägna mig åt.  Min favorit i sammanhanget är som alltid Gael Garcia Bernal i filmen Fader Amaros synder från 2002. Kan inte Gael spela präst på film snart igen? Hoppas... Hoppas kvinnor att en präst ska ha högre moral och stanna hos dem? Garcia Bernals karaktär i nämnda film lät tjejen dö efter en abort och skyllde allt på någon annan. En stark film om usel moral var det.

Efter jobbet åkte jag på träff med konsultbolaget. Båda barnen sover hos pappa ikväll.  Konsultträffar är svåra, för nästan ingen känner varandra. Konsultcheferna borde introducera folk för varandra, men gör det inte. Jag kände mig totalt bortvald på minglet. En manlig konsultchef vände sig bort från mig och uteslöt mig ur samtalet.  Vid bordet blev det bättre. Men maten... Man kunde mest äta hamburgare eller fish and chips. Jag valde viltköttbullar, men man blev inte mätt. Och allt flöt ihop med för lös potatispure i en djup tallrik... Jag skulle aldrig boka en halvsunkig pub för aktiviteter, förstår inte hur de tänkte. Billigt? Toaletten kollade jag och den var dammig och dåligt städad. Då var nog köket inte fräscht... Vid borde hade vi musik-quiz. Det var för svårt. Inget lag fick mer än 40 poäng och max var 60. Tänk att folk inte ens vet att Jesus föddes i Betlehem... De tror det var Jerusalem! Analfabeter... Jag träffade till slut en trevlig konsult som jobbar på samma bo...

Ska man skratta eller gråta? Mötet blev bra, men vad hade folk på sig? Den amerikanska chefen A hade en svart- och vitrandig trikåtopp och svarta byxor. Den polska chefen P hade tagit på sig vit polotröja med en ljus yllekavaj över. Det kan förresten ha varit ett billigare material. Vart tog skjortan och den mörka kavajen vägen? Alla verkar tävla i att klä ner sig. Själv hade jag valt kläder i dagar. Det blev en svart, klockad kjol och topp i viscose. Svart kofta, vinröda strumpbyxor och enligt mig fina skinnskor. Närmaste kollegan som är kort och inte alls smal chockade med en kort skinnkjol. Ursäkta??  Nåväl, vi får hoppas att vi alla är duktiga på det vi gör och bra kollegor till varandra.

Idag hade vi mötet vi väntat på i Uppsala; högsta chefen från USA och den nya polska chefen kom. Det blev ett bra möte. Den andra USA-chefen har jag svårt för, men den högre chefen sa ungefär det jag hade förväntat mig och tillförde några saker. Framför allt har den högsta chefen den goda smaken att nämna att hon förstår att hennes grupp jobbar hårt. Den polska chefen är insnöad på "customer experience", men det kanske blir bra.  På måndag är det ett kvällsmöte, men jag vet inte om jag kan vara med. Ikväll är det julmiddag med konsultbolaget, fokuserar på det just nu.

Vuxna behöver inte julklappar, men barnen får julklappar. Till mitt ex ger jag kanske två öl från ett litet bryggeri. Min son är fem år och han ska få en byggsats med magneter. Han ska också få en låtsas-spindel i ett låtsas-terrarium. Jag ska skaffa leca-kulor och gröna låtsas-växter till mjukis-spindeln. Min dotter är 8 år och vill ha saker med fiskar på. Två t-shirts med abborre har jag beställt. En är lila och en grå. Hon får den ena 21 december när hon fyller år.  Andra saker med fiskar som min dotter ska få är magneter till kylskåpet och plastpärlor med fiskar på. Med tanke på födelsedagen borde jag nog skaffa en sak till... Men hallå, jag som gör mig av med så mycket saker. Innan jul ska jag ta bort saker som barnen inte leker med, exempelvis bilar och satser med pyssel. Det vore väl bättre att inte köpa sakerna från början? Barn tröttnar skrämmande fort på sina saker.

På jobbet hanterar vi just nu 60 case per dag istället för normala 40. Det måste vara julen och att alla vill få iväg frågorna innan.  Hemma har jag tankarna på julklappar och vilken mat som snart måste köpas. Kommer barnen äta lika dåligt som vanligt vid julbordet?  En vän har fått mig att tänka på det här med föräldraskap, jag ska skriva mer om det. Tänk att det är så svårt även för den som har en hög nivå på sin levnadsstandard.

I helgen har jag haft båda barnen. Min dotter var på kalas igår och hennes pappa skjutsade. Under tiden lagade jag mat och dammsög. Både igår och idag har jag tvättat.  Barnen hällde ut ströbröd i köket och blandade med vatten. Jag blev arg. Plocka undan, plocka undan. Diska, hänga tvätt. Och redan för mycket julpynt framme. Nästa helg ska jag rensa ut leksaker, sedan kommer det att fyllas på.  Var det någon som trodde att man skulle umgås med sina barn? Då får man nog vara två föräldrar.

För tre veckor sedan köpte jag en ny adventsljusstake. Den var grå och enkel med sju elektriska ljus.  Idag fick barnen ljusstaken att ramla ner ur fönstret. Naturligtvis fungerar den inte längre och jag borde inte köpa fler elektriska ljusstakar. Det är inte första gången en elektrisk ljusstake pajar.  Kanske gräver jag fram en julstjärna med lampa i. Den ska finnas någonstans i ett skåp.

I veckan ska fritids och lärarna ha en planeringsdag tillsammans. Barnen ska tas om hand av enbart vikarier och föräldrarna ombedes hämta tidigt. Det känns inte ens tryggt och säkert med alla dessa vikarier. Jag litar knappt ens på de hela tiden nya personerna som arbetar på fritids i vanliga fall. I januari blir det fler planeringsdagar då det hålls helt stängt, även i förskolan. Var det inte meningen att föräldrar skulle kunna jobba? Ska alla föräldrar arbeta deltid? Hade jag själv arbetat i skolan hade jag tänkt annorlunda, men nu är jag bara så trött på planeringsdagarna. Det känns inte rätt på något vis.  

Inte nog med alla dessa negativa nyheter om mäns beteende. Igår kväll stötte jag på den välklädde mannen från kyrkan. Han var visserligen välklädd, men såg helt förstörd och sliten  ut och hans vackra hår var nu för kort. Istället för stollt hållning stod han ihopkrupen på bussen och stirrade i golvet. Jag hade inte sett honom på en månad. Min gissning är tyvärr att han missbrukar, har någon psykisk åkomma eller båda. Hans utstrålning var borta. Eller har någon dött? Ser jag honom i kyrkan kanske jag säger hej, men män med allvarliga problem borde jag hålla mig ifrån.  Typiskt, jag som tänkte att han ville vara kristen av andra anledningar än ett rörigt liv.

Tidningarna domineras av nyheter om krig, politiska kriser och sexualbrott. De ansvariga är oftast män. Nu senast är det TV 4-profilen som köpt sex och C-politikern som antastat barn.  Varför styrs vissa mäns beteende så starkt av snedvridna drifter? Jag blir inte mer sugen på att dejta en man efter att ha läst lite nyheter.

Det påfrestande veckomötet som brukar vara kl 15 är inställt av chefen i USA. Hurra!! Vi har haft bättre och mer givande möten på senare tid, men ändå skönt att slippa. Istället tänkte jag prata lite strunt med en i USA-teamet. Lite seriösa grejer blir det också, vi har saker att lösa före jul.

Nästa vecka blir det "luciamys" med barn och föräldrar i sonens förskola. Inget luciatåg alltså och föräldrarna klär på eventuella luciakläder. I min dotters skola brukade klass 2 ha luciatåg, men det är inställt. Mina barn har aldrig älskat lucia, men ändå. Har Alex Schulman fått som han vill? Vilka är det som inte vill att det ska firas lucia? Kanske är det enstaka utländska föräldrar som inte vill ha lucia och har klagat. Det kan även bero på allmän lathet för att lucia kräver engagemang och planering, men förmodligen tycker chefer i kommunen att det är modernt och inkluderande att inte fira lucia. Då slipper man ju också tjafsa om ifall en kille kan vara lucia eller om bruna gubbar är rasistiska. Suck.

En viss kollega i USA verkar inte gilla mig. Det är enkelt att göra henne sur, det är bara att fördela 40 st case per dag och någon gång får hon ett case som hon tycker att jag skickat fel. Då skickas det meddelanden hit och dit och jag ska skämmas. Det var Thanksgiving förra veckan och många var borta, vissa en vecka eller mer. Då är det inte lätt att fördela case rättvist. Jag har läst i DN om en amerikansk kvinna som bor i Norrbotten. Föga förvånande trivs hon inte. Nu väntar hon barn igen, tvillingar (!) och lär bli kvar i byhålan till eviga tider. Vilket öde! Om hon älskar sin man som har fast jobb och hus i norr framgår inte. Svenskar och amerikaner passar nog inget vidare ihop.

Att skatten på plastpåsar sänktes glädjer mig faktiskt.  Varje dag använder jag soppåsar i plast (som säkert byts onödigt ofta), bärkassar i plast till barnens extrakläder och fryspåsar. Överbliven mat lägger jag i fryspåsar i kylen eller frysen. Det sparar så mycket disk! Tack och lov för plastpåsar.

I söndags sjöng jag som bekant i en tillfällig kör för advent. En barnkör hade luciatåg samtidigt. De var söta med utstrålning, men hade jag varit körledare hade jag gjort det annorlunda. Luciatåg a capella kan ge barnen större incitament att faktiskt lära sig texten. Nu sjöng de lite hur som helst, bland annat högt och ljudligt "tänd mina vita ljus" istället för "dina vita ljus". Det är som att pianot dränker allt. Vissa hade lucialinne långa nog att trampa på och andra alldeles för korta. Tyvärr hade lucia för kort. Varken röda band eller linnen var strukna. En kille hade blå tröja under sitt linne. Suck. Det värsta var ändå de fula olikfärgade strumporna. Nästa år ska jag donera vita strumpor i olika storlek till kören, inklusive fina röda band och nytt glitter. De kan få linnen också om det behövs, men då får någon annan stryka. När slutade man bry sig om detaljer? Min lärare i skolan gick igenom texterna noga och förklarade vad de betydde. "Huld med din ma...

Av en slump kom jag över en hel förpackning gul kiwi med kort datum. De är lite mosiga, men så goda! Grön kiwi i all ära, men gul är så mycket godare! Möjligtvis är gul kiwi den godaste frukt som finns. Får titta efter gul kiwi till jul också!

Idag infann jag mig punktligt klockan 09:30 till pop-up körens övning i kyrkan. Körledaren bar en halvt genomskinlig vit blus.  Det gick väl rätt bra för att bara ha övat i en timme. Den välklädde mannen som är hyfsat ung dyker aldrig upp. Förmodligen har jag skrämt iväg honom. Kan han ha blivit sjuk eller flyttat från vår charmiga förort? På eftermiddagen letade jag second hand-böcker med en god vän. Äntligen något att läsa på Gotlandsbåten i jul!  Kalas, kör och second hand-utflykt är lite mycket för mig på en helg, men det var kul! 

När jag tänker på all planering och allt arbete som krävs för ett "enkelt" kalas kan man undra varför det skulle vara viktigt att ha ett. Kan man inte bara låta bli, ha det lugnt och skönt, slippa socker och spara pengar? Jag ville ge min dotter ett fint minne och tillfälle att umgås med sina vänner. Snart växer de upp och vill inte ha kalas längre. Då hoppas vi att de fortsätter komma förbi och umgås på andra sätt. 

Idag var det dags för min dotters kalas. Vilka fina vänner hon har! Åtta barn var precis lagom, bara en kompis var sjuk.  Vi har julpysslat, ätit tårta och lekt kurragömma. Barnen har mognat mycket sedan förra året. Extra roligt var det att några besökte oss för första gången. Hoppas de snart kommer tillbaka och pysslar! Jag la ner en del pengar på pyssel, att beställa tårta och köpa bullar och dricka, men det var det värt. Hemstädningem innan var jag också väldigt nöjd med.  Det är ändå skönt att det är ett år till nästa kalas. Nu ska jag pusta ut.

Mångas cd-spelare samlar damm, men min har gått sönder och är skrotad. Jag har just bestämt mig för att jag ska beställa en ny till jul. Då kan jag lyssna på lite äldre cd-skivor med mina barn på julafton. Man måste ju lära sig uppskatta Simon & Garfunkel, eller hur? För att inte tala om de irländska syskonen The Corrs och kanske till och med Joan Baez som sjunger Bob Dylan.  Vilken jul det ska bli!

En flicka i min dotters klass gör inte ens sina läxor. Hennes mamma hämtar henne utomhus och kollar inte ens papper på hyllan eller böcker. Hur kan man göra så mot sitt barn? Min dotter tycker att det är jobbigt att läsa mer än några meningar. Jag försöker visa för henne att man går miste om fantastiska historier om man inte läser. Just nu läser jag Roald Dahls Matilda högt. Roald Dahls böcker är tokiga, läskiga och vilda. Barnen vinner alltid dock.  Min dotters klasskamrat borde få en bok i julklapp. Jag ska fundera. 

Igår var Pepsi Max slut på Hemköp, så jag köpte en vanlig. Den var inte god! Pepsi med sötningsmedel smakar friskt och med djup cola-smak. Den med socker är bara äcklig. Jag antar att det här betyder att jag inte borde dricka Pepsi alls. Gillar man inte originalet borde man väl inte dricka den över huvud taget?

Jag trodde att mitt jobbkontrakt skulle ta slut 31 december. Nu får jag vara kvar mars månad ut! Gissa om jag är glad för det. En ny högre chef som arbetar från Polen ska vi få och besök från ledningen i USA. En kollega från Schweiz som talar franska ska också besöka oss snart. Det vore roligt att arbeta med honom på franska. Det blir nog inte av, men man kan alltid hoppas. Av någon anledning känner jag mig motiverad. Imorgon ska jag hoppa på ytterligare ett litet projekt med change notifications.

På torsdag är det Thanksgiving och sedan följer Black Friday. I USA är kollegorna lediga torsdag och fredag, men många har redan börjat resa och är lediga. På torsdag slipper jag det röriga veckomötet! Färre case kommer in också.  Jag har flaggat för att jag behöver mer jobb och imorgon ska vi gå igenom en grej med gruppen i Uppsala. Ett evighets-jobb med att gå igenom produktkoder, men någon gång måste man ju börja...

Min bokhylla är numera inte så välfylld, men innehåller det viktigaste. Många böcker har jag sparat "för barnens skull". Till barnens böcker hör bland annat en atlas, Barnens bibel, Vår kokbok, Tove Janssons Trollvinter, Torgny Lindgrens Till sanningens lov och den tysk-ryske komikern Vladimir Kaminers bok om hans mamma. Just nu läser jag Roald Dahls Matilda för dottern. Vi borde också läsa Ronja Rövardotter och Emil i Lönnbeberga. Lustigt nog tycker jag att barnen ska läsa en hel drös böcker om religion, till exempel en om Luther. Barnens pappa kommer ju från Luthers region i Tyskland. Jonas Gardells bok Om Gud, Bibeln på 100 minuter och något av Karen Armstrong hör till allmänbildningen enligt mig. Jag anser också att barnen bör läsa Elaine Arons HSP-böcker och en samling svenska dikter. Naturligtvis har jag en antologi med europeisk lyrik att erbjuda, delvis på tyska. Svampkungens son av Marie Hermansson kan vara en tänkvärd bok för tonåringar. En bok om nordisk mytologi f...

Jag har nog varit inne på det här förut, varför många med mig beundrar USA. Det borde man väl inte göra, med Donald Trump och allt? USA är ju Den nya världen, dit människor utvandrat med stora drömmar. Allt där borta framstår som häftigare och bättre. Visst finns det sociala orättvisor, men det är väl bara en konsekvens av den amerikanska drömmen. Många stora företag är amerikanska och ekonomin är stor. Min lön betalas av ett företag ägt i USA. Min amerikanska chef är inte min favorit, ändå ser jag upp till varenda en av kollegorna över Atlanten. Det är deras språk som gäller och de vet alltid bättre, eller? Jag blev upplärd av två fantastiskt kunniga amerikanska kollegor. En misstanke har dock börjat smyga sig in; att jag gillar dem för att de till stor del har ett europeiskt synsätt, fast jag inte insåg det från början. Det är ungefär som att börja gilla buddhismen, när det är spår av protestantismen som har smugit sig in. Har jag blivit lurad? Jag borde åka till USA och se efter.

Det ska bli barnkalas och snart är det jul. Under den här perioden kommer det att fyllas på med prylar, så är det.  I den bästa av världar skulle januari och februari vara köpfria. Barnen har alla vinterkläder, mer leksaker behöver de inte. Själv känner jag mig nöjd med garderoben och köper mest te.  Om det ligger snö kan barnen åka pulka istället för att följa med mig till ett köpcentrum.  Jag säger bara lycka till! Hela tiden tycker man att behov uppstår...

Söndag och snön smälter. Barnen har åkt pulka, men imorgon går det inte längre. Det blir en vecka med varma kläder och regnkläder över. En slask-vecka. Söndagar är fulla av tvätt. Bara att få upp alla, bädda sängarna, plocka undan och få bort nattkläder är ett himla projekt. Varför känns det jobbigare på söndagar? Mina barn städar ännu inte upp själva, men sonen är bra på att vika filtar. En dröm vore att barnen diskar, jag har ju inte diskmaskin. Jag drömmer vidare en regning söndag.

Sen jag fick barn har jag inte sjungit i kör alls. Nu dök det upp en möjlighet att vara med och sjunga julsånger till första advent i kyrkan, som en tillfällig kör. Imorgon ska jag gå till kyrkan och prata med körledaren. Det känns kul att få sjunga lite! Julsånger är mäktiga.  En extra bonus vore om den välklädda mannen dyker upp, men det är väl för mycket att hoppas på. 

Idag har jag halv semesterdag och befinner mig i Sollentuna centrum. Just nu sitter jag i food court. Här blev en man skjuten vid lunchtid för inte så länge sedan.  Jag försökte undvika food court och gå till Espresso house för att äta sallad, men där var det lång kö. Två matställen har slagit igen här i food court. Det som finns är väl egentligen bara asiatiskt. Nu är min pad thai färdig!  Är jag verkligen värd hemstädning och att någon annan lagar min mat? Klockan 13:30 är det afternoon tea i kyrkan som jag ska gå på. Sedan väntar en intensiv helg med barnen. 

Efter att ha haft hemstädning inser jag hur mycket gladare och mer upprymd jag känner mig. Ett rent hem är sexigt! Sannolikheten att en kvinna vill ha sex när hemmet är rent är större.  Rena ytor är sensuella till och med. Känslor av skam och dåligt samvete över att inte ha skött sina plikter försvinner.  Jag menar inte att sex skulle ingå i hemstädning, men det kan vara en konsekvens av städningen. 

Mitt möte med den franska kulturen var inte lyckat och tyvärr har jag inga persiska vänner numera. Mitt möte med den tyska (östtyska) kulturen resulterade i två barn, så jag måste säga att det var lyckat.  I mitt ex del av Tyskland pratar man med grannarna, odlar sin trädgård, jobbar hårt och tar hand om allt. Hans mamma jobbar till och med ideellt med hästtävlingar och rösträkning. De jag har träffat i Thuringen är driftiga och noggranna. Mina barn har fin kontakt med sina tyska rötter och är där varje sommar. Dock, om jag skulle jobba och bosätta mig i Tyskland blir det inte lätt. På jobbet behöver man nia chefen och komma ihåg att chefen bestämmer. Det går nog att hyra en lägenhet, men mycket fungerar annorlunda. För mig är östra Tyskland det "riktiga" Tyskland och det jag känner till. Städer som Frankfurt lockar inte. Jag skulle trots allt vilja prova att bo i Tyskland när jag blir äldre. Händer det så händer det.

Idag hade jag bokat hemstädning. Jag skäms för att boka det, men dottern har snart kalas och det förenklar så mycket för mig. Är det moraliskt försvarbart att personer som kanske inte har bra villkor städar min lägenhet mot betalning? Vi såg ju hur det gick med Magdalena Anderssons städning... Det är inte ens säkert att den som städar har uppehållstillstånd. Två personer som borde ha varit från Ryssland kom punktligt till klockan åtta. Det enda ord jag förstod när de pratade sinsemellan var "njet". Det var en äldre kvinna och en ung man (borde inte han kriga förresten, hemska tanke). Bara kvinnan kunde svenska. Som de städade! Badrummet blev skinande rent och min diskbänk har aldrig glänst så. Alla golv blev moppade och lister avtorkade. Vad gör jag för fel när jag städar? Mesigt diskmedel som inte tar bort beläggningar i köket kanske... Jag vill ha hemstädning igen! 

Jag lämnade som 19-åring det Gotland där jag aldrig trivts, bara för att hamna på en högskola i Stockholm där jag inte heller trivdes. Jag träffade dock några kompisar och de flesta var iranier. Självklart blev jag kär i en av iranierna. Han var upptagen och intrigerna började. Efter en termin visste jag att jag måste sluta på skolan. Iranierna var smarta, hade ofta lärt sig matte i hemlandet med betydligt högre krav. De utklassade oss svenskar på matte och det mesta andra också faktiskt. De var snygga, sofistikerade och kunde föra sig. En iransk kompis som flyttade vidare till Norge menade att hon hade svenskt självförtroende. Knappast kära du! Jag känner igen persiskt självförtroende när jag ser det. Svenskt är bara jantelagen. Behöver jag nämna att den persiska killen dumpade mig och sin svenska flickvän och skaffade en persisk tjej med guldskor? Jag kom inte över det på flera år. Under tiden bytte jag KTH mot arbete på äldreboende och studier i franska. Mina höga ambitioner sänktes...

Som 22-åring åkte jag till Frankrike på en utbytestermin. Det blev inte alls som jag trott. Jag saknade nätverk och förstod inte hur saker och ting fungerade. De franska studenterna var inte intresserade av att lära känna utlänningar, eller var det jag som gjorde fel? Jag blev deprimerad, ensam och fick flytta från en partykorridor till ett lugnt nunnekloster. Tur att jag hade en svensk vän och en fransk favoritlärare. Jag hade behövt gå mer i kyrkan inser jag nu, men då hade jag inte riktigt börjat. Fast jag bodde ju på ett kloster... Med tiden förstod jag lite mer hur det franska systemet var, men då var det nästan dags att åka hem. Naturligtvis hade jag kärleksproblem också. Det är svårt att vara ung.  Mest av allt lärde jag mig om Moliere och Misantropen, det kan jag tacka Madame Gauthier för.

På Gotland kände jag mig aldrig hemma. Nästan alla i min skola var barn till lantbrukare. De hade aldrig ens gått i förskola, utan varit hemma på gården. Kanske hade de haft dagmamma. Jag var lärarbarn och älskade att plugga. Min pappa var lärare på ett högstadium. Han hade höga ambitioner och ville inte att minderåriga skulle ha trimmade mopeder, hagelgevär eller dricka alkohol. För det fick min familj sota. På helgen kunde fulla tonårskillar vandalisera vår grind, slänga tegelstenar på bilens baklyktor eller slå sönder en av våra rutor. Min pappa fick sluta vara lärare på högstadiet. Jag vantrivdes och bestämde mig för att flytta ifrån ön så fort tillfälle gavs. Hade jag varit lyckligare om jag växt upp i en stad?

Ibland undrar jag över tandhygienisternas predikningar. Bakterier i munnen... Rengör vi dåligt mellan tänderna, eller borde vi äta någonting annat? Förmodligen är det så att om vi levde på kött och grönsaker skulle vi inte få så mycket tandsten. Det säger dock inte tandhygienisterna.  Synd att jag inte orkar leva på denna tråkiga diet, den har säkert flera fördelar. Istället tar jag mig ett glas vatten med äppelvinäger och en chokladbit. Tandhygienistens råd om att köpa nya mellanrumsborstar har jag inte följt.

När mitt gröna te nu börjar ta slut har inte etea.se min vanliga sencha i lager. Tekungen.se har fått en beställning, men inte packat paketet ännu.  Hur kommer det sig att dessa teer så fort tar slut i lager? Fler och fler dricker dem eller? Jag stirrar på min mail och hoppas att ett paket ska vara på väg imorgon. Snart är det tekris på riktigt och jag dricker fem muggar om dagen. 

Flera kända kolumnister har beskrivit hur det är att gå till tandhygienisten. Emma Bouvin på DN är en av dem. Jag kan bara hålla med! Jag har aldrig haft hål i mina tänder, men ingen berömmer mig för det. Vad säger tandläkare och tandhygienister till den som verkligen missköter sina tänder? Eller till utländska föräldrar som låter barnens tänder förstöras?  Många med mig borstar två gånger per dag med eltandborste och använder tandtråd något så när bra. Vi borstar våra barns tänder, men utan att använda tandtråd. Ändå får vi skäll.  Bättre tandtråd, byglar duger inte och vinkla tandborsten. Som det blöder, det är för att du inte gör rätt... Jag gick direkt hem efter besöket hos tandhygienisten och åt en bit choklad. Kanske köper jag de mellanrumsborstar hon föreslagit. Vi får se... För övrigt var receptionisten stressad och halvt döv. Hon skyllde på att jag pratade tyst, men hon hörde inte vad folk sa i telefonen heller. Min tandhygienist var inte heller särskilt trevlig. Jag ...

Jag är nog inte den enda som har Bullerbyn som ideal. Som barn tittade jag på tv och undrade varför mitt liv inte var som i Bullerbyn. Varför hade jag inte lika många grannar i samma ålder att leka med? Varför var gemenskapen inte som i Bullerbyn?  I och för sig hade väl även det ökända Knutby en fin gemenskap innan allt gick åt skogen... Har Bullerbyn någonsin funnits? Kanske, men dessa platser finns nog inte längre. Ändå kan jag inte låta bli att önska att världen skulle vara mer som Bullerbyn. Under tiden hoppas jag att min son får besök av bästa kompisen fler gånger.

Idag lekte min son äntligen med sin bästa tjejkompis hemma hos oss. Han var så glad! Båda tycker om böcker och de leker lugna lekar. Till och med kartboken var populär. De åt pannkakor och lekte med byggsatsen. Min dotters robot-leksak var populär. Inget kunde ha gjort min son gladare än tid med tjejkompisen! Hoppas de ska leka snart igen.

I helgen träffade jag två av mina bästa vänner. De är dessutom tvillingar. Vi brukar öva julsånger med stämmor den här tiden på året. Jag sjunger sopran och de sjunger första och andra alt. Naturligtvis får vi inte till det på de första försöken. Sjunger någon fel är det troligtvis jag. Som de kan sjunga, musikaliskt skolade och allt. De kan notläsning och har spelat instrument i orkester. Mina vänner kan allt från programmering, språk, matte och de både utövar och tittar på sport. De spelar spel, har bred musiksmak och vet hur man bakar de godaste bullarna. Men framför allt är de roliga, kluriga och omtänksamma. Tänk att ha så fina vänner i juletid. 

Igår köpte jag en plastgran. Julen med barnen blir i min lägenhet och jag har ingen bil att köra iväg en barrande gran i, så det här blir bättre. Jag köpte en gran utan elektriska ljus i och hoppas att den då håller längre. 150 cm är min julgran. Det största problemet just nu är att den nog måste förvaras i förrådet ett antal veckor. Hoppas det inte blir inbrott... Under tiden kan jag fantisera om vad som passar bäst att hänga i granen. Änglar är mina favoriter.

Min femårige son pratar om sin dagiskompis varje dag. En tjej, de har väldigt roligt tillsammans. Nu vill han bjuda hem henne. Familjen bor inte långt härifrån, men det är ju inte säkert att de vill komma och hälsa på. Jag önskar att jag var mer öppen, populär och trevlig. Drömmen om glada människor spökar igen. Jag ska ändå försöka. En timme till att börja med borde väl gå? Frågan är bara om vi borde fika eller äta pannkakor... Jag kan faktiskt sluta lite tidigare någon dag den här veckan.

För två veckor sedan klämde jag min tumme i sekretären. Locket kan slå igen. Jag var dum nog att riva bort en lös nagelbit och nu är det infekterat, trots all handsprit jag använt på tummen. Allt det här var onödigt. Om varet inte kommer ut av sig självt måste jag kanske boka tid på vårdcentralen.  Synd också när mina andra naglar mår bra. Att dricka äppelvinäger är bra för naglarna, tro mig, men det botar inte klämda fingrar.

Idag blev jag alldeles överväldigad i köpcentrumet. Tänk om min farmor visste att jag skulle ha råd med mängder av färska blommor, juldekorationer, tårta, stenugnsbakat bröd och lyxchoklad. Mycket vackra saker, men jag behövde dem inte. Vad jag däremot köpte var en fuskgran 150 cm på Clas Ohlson, julpyssel till dotterns kalas och riktiga ljus till vår enkla, svarta adventsljusstake.  Elektriska adventsljusstakar finns i många former och modeller. Jag tycker om dem, men kan inte ha fler.  Någonstans har konsumtionen gått för långt. Kommer allt ens att bli sålt? Jag går och tittar och känner att det är för fint för mig, samma känsla som min tidigare svärmor i östra Tyskland brukade ha.

Som barn var jag rätt naiv och det är jag kanske fortfarande. Jag drömde om en värld med många vänner och roliga aktiviteter. Nu är min värld ganska liten. Mina barn har inte ens kusiner. Att lära känna nya vänner efter 40 är svårt. Barnens vänner här i området har flyttat. Glada människor i stort antal finns kanske bara i himlen. Min pappas brittiske vän Bill fyllde nyligen 80 år. Han har många barn och barnbarn. Två kalas hade han, ett i Rom och ett på sitt lantställe.  Oj, vilken fest. Två gånger dessutom. Helt i linje med vad jag drömde om som barn, verkligen. Så vad ska jag själv göra? Besöka den lokala kyrkan? Imorgon blir det spontan sångövning med två goda vänner. Det ska bli så roligt! Sötsaker ska vi också äta.

Den mystiska, välklädda mannen från kyrkan har inte setts till på ett tag. Jag får acceptera att han lär vara upptagen med en yngre förmåga. Ändå är det trevligt med unga män som klär sig klassiskt och har passande frisyr. För långt hår eller snagg är väl annars standard. Och gympakläder i alla väder. Kanske Carl dyker upp igen om ett tag. Undrar vad han har på sig då...

Till allhelgona trodde jag att jag var på väg att bli kär. Dimman skingrades snabbt, även om det är trevligt med date på en kyrkogård bland alla ljus. Efter det var han bara vanlig, som alla andra.  Till helgen blir det spontan körsång och sötsaker. Utan män. Utan relation besparar man sig en oöndlig mängd gräl och bekymmer.

Efter gräl med barnen kommer ofta gräl med ens partner. Högkönsliga personer trivs inte med gräl. När jag bodde med mitt ex slutade det med att han gjorde slut fast jag bodde kvar. Och han vägrade prata med mig, ignorerade mig och lämnade mig ensam i tv-soffan. Ibland fick jag utbrott på honom efter all tystnad och allt ignorerande. Är det så konstigt? Det är bra att slippa partnergräl. Ibland är jag besviken på mitt ex, men vi bråkar inte. Säger han nej till något får jag acceptera det.

I privatlivet har man konflikter, på samhällelig nivå finns andra konflikter. Jag hatar bråk och tjafs, men kan inte komma undan. Med barnen blir det tyvärr tjafs om kläder på morgonen och bråk om att komma iväg. Min dotter pysslar hellre än äter frukost. Imorse glömde jag att tjata och hennes smoothie med banan stod kvar orörd.  Nej förresten, med min son är det nästan aldrig problem. Han gör oftast som jag säger och vi går iväg i tid.  På helgen är det ännu svårare. En hel helg kan vara tråkig och barnen stökar till hemma. På högre nivåer i samhället är det politiska konflikter, kanske problem mellan grannar eller kollegor. Man gillar inte det chefen bestämmer och så vidare. Krig ska vi bara inte tala om. Jag avskyr alla dessa konflikter, men allra värst är det när jag blir arg på barnen. Bäst att vi pysslar ännu mer i förebyggande syfte, det är det enda som sysselsätter barnen i timmar.

På biblioteket, i gratislådan hittade jag Ingens mamma av Josefine Adolfsson, en bok från 2013. Jag har inte hunnit läsa boken, men argumenten som framförs mot att ha barn är säkert gångbara. Att få barn kan innebära kejsarsnitt, förstört sexliv, 3-timmarsmatning i månader, extrem sömnbrist och stress. Senare kan det visa sig att barnet har en diagnos, aldrig lyder dina uppmaningar och vägrar äta. Du själv går upp i vikt och förlorar inkomst, ditt sociala liv blir tråkigt. Ett liv med god sömn, regelbundna tider, möjlighet till karriär och träning, fritid och kärlek ifred är mer än guld värt.  Tur att jag inte visste innan hur det skulle bli. Kvinnor som föder barn borde kompenseras med flera årslöner. 

Sedan min dotter började skolan för drygt två år sedan har jag hämtat och lämnat henne utan bil, med promenader och en sträcka bussåkande. Ingen busslinje går ända fram. Om en busslinje funnits, hade den nog gått sällan, kanske två gånger i timmen. Vi tar en buss till centrum och går tio minuter. Är dottern på dåligt humör tar promenaden längre tid. Sedan får jag gå tillbaka och ta bussen igen om jag jobbar hemma. Ska jag till kontoret tar jag tåget. Ofta har jag klagat över promenaderna och önskat att dottern gick i en skola i centrum. Jag har önskat mig bil, varit avundsjuk på rika föräldrar och undrat om en ny partner skulle kunna skjutsa med bil. För hälsans skull är det väl inte så dumt med promenader? Jag ska lobba för att dottern börjar på en annan skola till klass 4, men det lär inte hända.

Reklam i tunnelbanan om Tvättmonstret uppmanar oss att vädra mer och tvätta mindre. Jag gör tvärtom och tvättar varannan dag! I hyreshuset där jag bor finns det nästan alltid tvättid. När jag jobbar hemma passar jag på att tvätta små omgångar i taget. Det är inte rekommenderat, men så praktiskt!  Jag älskar att kunna ta på barnen kläder som känns fräscha och inte har matfläckar. Dessutom kan dottern klara sig på tre par byxor och tre tunikor i plysch. Till och med strumpor och trosor kan vi ha färre av.  Förlåt till hjärnorna bakom reklamen om Tvättmonsret, men jag älskar att köra tvättmaskin ofta!

Så har helgen gått med barnen. I fredags lämnade jag dottern på Halloween-disko och gick hem med sonen. När vi hämtade henne klockan åtta på kvällen hade hon ändå energi över till att leka skola med lillebror på kvällen.  Som de lekte skola! Storasyster hade gjort ett schema och konstruerat en matteläxa. Hon pekade med en pinne på "tavlan", sa uppmuntrande saker och påminde om att man räcker upp handen. Lillebror 5 år räknade läxan och hade bara ett fel.  På lördagen var vi i vårt köpcentrum och dottern åkte till träningen med vår barnvakt. Idag var barnvakten här igen. Sonen och jag försökte gå till kyrkan. Han kunde inte sitta still och vi gick hem igen. På vägen tillbaka köpte vi en blomma till pappa för att det var Fars dag. Som vanligt är det enda jag saknar en man som kör oss fram och tillbaka...

Ett nytt ord har jag lärt mig; sapiosexuell. Att vara sapiosexuell är tydligen att i första hand attraheras av intelligens. Jag skulle inte påstå att jag uppfyller kriterierna för det, men ändå. Jag är trött på allt tjat om sex. Det är väl viktigare att ha ett socialt liv med vänner och bekanta, sedan får man se.  Kommer jag någonsin att vara tillsammans med någon igen? Tanken är inte ens särskilt lockande. Det brukar sluta dåligt, oavsett vad man attraheras av.

Nästa år kommer Magic Men strippshow till Scandinavium, enligt Göteborgsposten. Själv måste jag säga att överdrivet vältränade, inoljade kroppar med mycket solbränna inte imponerar på mig.  Behåll kläderna på och klä er prydligt, skaffa en fin frisyr och gå ut och gör något vettigt! Jobba till exempel, gärna med något som hjälper andra.  Under tiden ska jag fortsätta spana efter mannen från kyrkan. 

Jag tänkte bli lite nyttigare och börja med havreknäcke till frukost. Det visade sig vara ett misstag. Ingrediensen som står först är majsstärkelse. 26% havre är inte Havreknäcke för mig! Potatisstärkelse och socker ingår också. Jag känner mig lurad. Wasa Havreknäcke smakar i alla fall bra, men är inte glutenfritt. Fy skäms Semper, jag köper aldrig den här produkten igen! Jag dumpar den i min vanliga matbutiks gratislåda...

Igår var det möte med USA igen. Jag börjar bli van vid allt gnabb och att Europa inte får en syl i vädret.  Något var dock annorlunda. Vår amerikanska chef sa att hon är medveten om att hennes team jobbar hårt. Det har hon inte sagt en enda gång på hela året. Det var på tiden! Jag kanske gillar chefen lite bättre. 

En krönikör i den kristna tidningen Dagen menar att det viktigaste för att vara hälsosam är att leva i en parrelation. Det står ju i början av Bibeln, innan gud har skapat kvinnan att det inte är bra för Adam att vara ensam. Det här stället i Bibeln tolkar jag snarare som att Eva är till för Adams skull, för att ta hand om honom och göra hans liv trevligt. Precis det som jag har varit så trött på och en av anledningarna till att jag inte har en relation. Jag säger bara; tänk på alla som har haft hemskt dåliga relationer och som är lyckligare utan en relation. Det är många. Den som får ut mest av en relation är mannen, det är jag övertygad om. Och vid någon tidpunkt tröttnar kvinnan på att ta hand om honom. 

Får man säga att mannen i kyrkan är sexig?Eftersom jag redan erkänt att jag är ute och spanar just nu kan jag lika gärna berätta lite mer. Jag letar alltså efter en intelligent och mångsidig man som är intressant att prata med. Naturligtvis är det trevligt om personen också har ett klassiskt utseende. Lång, gärna lite långhårig, fina drag. Kort med fina drag går lika bra. I söndags fick jag en liten chock när jag gick till min lokala kyrka. Personen som delade ut psalmböcker var ingen mindre än en snygg, välklädd ung man som jag brukar lägga märke till på bussen eller tåget. Jag ångrade direkt att jag inte klätt mig bättre och fixat håret.  Vi hälsade på varandra som om vi kände varandra. Jag frågade om han bodde i närheten. Han heter visst Carl (med C är bara en gissning). Jag har mest pratat med Carls kompis. Carl stannade inte på kyrkkaffet tyvärr. Carls kompis sa att han hoppas vi ses en annan gång. Imorse såg jag Carl vid busshållplatsen, han missade just bussen jag var på. Ro...

Just nu är två viktiga kollegor sjuka och borta på obestämd tid. Det kan bli några dagar eller mer. Under tiden kan jag inte lösa vissa uppgifter, i en del fall inte ens ta reda på var i världen en specifik produkt tillverkas. "It is what it is", som en klok amerikansk kollega sa. Ett case innehåller 12 excelfiler med frågor. Det borde vara 12 case. På papperet, i statistiken är det bara en pinne. Jag har börjat avveckla mig själv lite och skriver på ett dokument för att lämna över. Fortsättning följer.

Jag har inte gått till sängs med särskilt många män, men jag gillar attraktiva män. Jag gillar att spana på dem, kanske lära känna dem och få veta mer om dem. Jag skulle gärna gå på date och få chansen att umgås med någon som jag tycker är attraktiv. Det behöver inte bli något mer. Det mest attraktiva hos en man tycker jag är hans ideer och syn på världen, hans kunnande och engagemang. Det kan bero på att min pappa var lärare. Det här betyder också att jag lätt blir uttråkad. Om petsonen inte är allmänbildad, inte lär sig nytt och inte engagerar sig för andra människor på något vis svalnar mitt intresse. Om han inte provar nya ideer och lär sig nytt tröttnar jag. Ser han på tv ofta och sover länge på helgen vill jag inte umgås i längden. Det är så tråkigt. Träffar jag därmot en kunnig, varm och engagerad person kan det bli hur spännande som helst. Frågan är bara om jag själv duger i sammanhanget...

Just nu känner jag mig illamående och är öm i hela kroppen. Det bådar inte gott, kan jag ens jobba imorgon?  Sjukdagar med karensdag i början kostar massor av pengar... Det är bara att hoppas att barnen inte blir sjuka. Som jag har flängt runt i helgen till bion, kyrkan, haft besök hemma osv kan det vara hur många som helst som jag smittat eller blivit smittad av. Hemska tanke...

För över 20 år sedan flyttade jag till Stockholm från Gotland. Det var svårt att anpassa sig, men jag fick vänner, utbildning, jobb, blev brädad i kärlek och så vidare. Jag sjöng till och med i kör, hittade en kyrka och lärde mig nästan att dansa. Till slut fick jag även två barn. Trots det älskar jag inte den här staden. Jag har blivit gammal och börjat längta efter lugn och ro. Köpa kläder kan man göra på nätet...  Flyttar jag har jag inga vänner, så jag blir kvar.

Ikväll är barnen med sin farmor. Jag åker in till centrala Stockholm för att gå på bio med en kompis.  Egentligen avskyr jag centrala Stockholm. Det är rått, kallt och hårt. Kanske våldsamt och skrämmande, risk för brott och terrorism, eller bara rån.  Vad gör jag här egentligen? Jag vill bara äta thaimat och se en gullig film. Nu kom jag på att jag kan gå på Weidao restaurang. Hoppas de har öppet.

Idag ska jag tända ljus för pappa och min bror på en kyrkogård där de inte ligger begravda. På måndag skulle min pappa ha fyllt 75 år. Nu har han varit borta i 3,5 år.  Om pappa hade levt hade han kunnat se mina barn utvecklas. Han kunde ha fortsatt läsa böcker, laga nya maträtter och umgås med sina vänner som också var lärare i språk. Det är en välsignelse att min pappa slapp uppleva min brors död. Nu är det som det är. Idag skiner solen och jag ska ta en lång promenad innan kyrkogården. 

När jag var på Gotland förra helgen såg jag och barnen filmen Den vilda roboten. Filmen handlar om en robot som kraschlandar på en ö med vilda djur under en storm.  Roboten adopterar en fågelunge, det är bara det att en robot inte kan ha en programmering för att vara mamma. Roboten anstränger sig, går emot sin programmering och blir alltmer mänsklig. Företaget som byggt roboten vill ha den tillbaka. Roboten bygger relationer och måste få fågelungen att lära sig flyga. Den går nästan under av sina ansträngningar för ungen. Jag grät halva filmen, det var starkt.

Jag vet, jag är en syndare. Jag lever inget asketiskt liv och älskar att köpa saker. Kläder, porslin, särskild mat, saker till hemmet. Just nu väntar jag på ett paket med en fånig nyckelring till min dotter. Och en Spätzle-formare till tysk mat som jag ska laga. I metall, inte plast. Varför känns det så bra att handla? Bara en sådan sak som att galgar för kjolar löser problem i garderoben är tillfredsställande. Vad blir nästa sak som jag beställer?

Idag hade jag videomöte med den tyska säljaren som står bakom det krångliga caset som hållit mig vaken om nätterna. Det var inte så lätt för säljaren. Han är ny och skulle ha ett besvärligt möte med en sur kund klockan tio på morgonen. 1,5 timme hade jag på mig att gräva fram information om hur det fungerar på et av våra stora lager, där kunden eventuellt kommer att vilja göra en audit. En stor del av mötet gick åt till att jag tålmodigt lyssnade på säljarens bekymmer. Jag är ganska bra på det tycker jag själv. Ingen bonus får jag för det... Jag fick fram det mesta av informationen till mötet. Imorgon hoppas jag få höra av säljaren hur mötet blev. Det lär vara många följdfrågor... Men då tycker jag att vi öppnar ett nytt case!

Hur ska mitt jobb ha det egentligen? Och har man ens ett riktigt jobb som inhyrd? Min svenska chef sa att mitt uppdrag löper till 20 december, sen får jag sluta. Idag sa chefen att han gärna vill att jag jobbar 23 december och i mellandagarna, när jag börjat drömma om extra lediga dagar. Kollegorna, de riktiga annställda alltså, de lär ju inte jobba 23 december och så. Ingen ger mig extra lön för detta och inte får jag högre chans att stanna kvar. Det finns ett behov av det jag gör, men jag får inte fortsätta. Lojal som jag är tänker jag jobba. Är jag dum eller?

På jobbet har jag blivit känslig och blödig. Jag ska ändå snart sluta. I ett case nyligen lämnade jag ett dåligt svar, helt enkelt för att informationen vi hade att utgå ifrån var dålig. Jag kunde också ha sänt tillbaka caset helt, men jag la till den lilla information jag hade.  För det blev jag mer eller mindre hånad på tyska i interna mailtrådar i caset. De verkar också tro att jag är en man. Men jag kan också tyska! Personen som är ansvarig för caset borde få sina fiskar varma. Först gör vi vårt bästa för att hjälpa kunden, men sen måste jag ta en diskussion med personen som äger caset. Vi gör vårt yttersta för att hjälpa, men med en dåligt formulerad fråga och beskrivning faller allt. Gnäll inte på tyska, det finns fler som förstår!

Alex Schulman brukar skriva i Dagens Nyheter om hur lite han uppskattar årets alla högtider, som Lucia till exempel. Jag älskar Lucia, men mina barn har aldrig uppskattat att sjunga i Luciatåget. Vad de däremot uppskattar är att tillverka Halloween-pyssel, som spöken, pumpor och fladdermöss i papper. De har dekorerat hela vår ytterdörr. Alex Schulman tycker inte om Halloween skriver han i DN och för en gångs skull håller jag med honom. För mig är det ingen svensk högtid. Vi, eller jag, kan inte fira den ordentligt och jag tycker det hela är lite vulgärt, småäckligt och överdrivet. Den lokala frisören har en konstgjord, avhuggen fot upphängd i fönstret. Mycket opassande om ni frågar mig. Ikväll är det Halloween i lekparken vid skolan. Min dotter älskar att klä ut sig och har planerat vad hon ska ha på sig, bland annat spindlar i håret. Jag får spela med, fast jag inte tycker om det. 

Efter en dålig avslutning på resan till Gotland sökte jag tröst i shopping. Barnen tycker inte om mormor och jag har lovat att de slipper åka nästa gång. Dottern har fått en ny varm vinterjacka med höstigt, dovt mönster. Till sonen köpte jag varma vinterkängor. Det bästa av allt var att jag köpte glagar för kjolar på Clas Ohlson. Äntligen kan jag hänga upp två kjolar som legat och skräpat i månader.  Packtejp köpte jag till nästa gång jag ska sälja något plagg. Genast kände jag mig gladare.

Igår åkte jag båt med barnen till Gotland. Tågresan var så trevlig att jag hoppades att den hade varat lite längre. På båten uppförde de sig bättre än någonsin. Min dotter fick en pyssellåda. På båten visades reklam för Gotlands Museum, tidigare Fornsalen. Barnen vill gå dit och titta på skelett. Vi kanske går dit idag. Jag äöskade att titta på skelett när jag vsr liten, särskilt skallen där pilarna som dödat personen satt kvar. Så här på söndsgen är Lindex stängt. Jag får väl gå till Åhlens och köpa varma strumpbyxor. 

En av mina favoritsånger är Quelqu'un m'a dit av Carla Bruni. Livet kan vara svårt, men din gamla vän älskar dig nog fortfarande. Fast det är en hemlighet. Ofta tänker jag på mitt ex italienaren som jag inte gifte mig med. Han jobbar inom EU och är gift med någon annan, men vi är fortfarande vänner. Hade vi gift oss hade vi skiljt oss och varit osams. Vem vet, en dag är vi kanske halvgamla med utflugna barn och tiden är rätt för oss. Då kan vi resa och ta för oss av livet och skratta åt vår naiva ungdomstid. Det drömmer jag om.

En manlig kollega jag hade på ett gammalt jobb hatade chat. Nu i efterhand inser jag att det var för att han både skrev och tänkte långsamt. Visst, man vill inte bli störd, men mycket kan lösas om man delar information i en chat. Den här mannen skrev mail plågsamt långsamt och kommunicerade dåligt. Han var anställd för sitt tekniska kunnande och hade en hög lön. I många tekniska yrken arbetas det förbaskat långsamt. Fakturorna blir högre om man sölar med projekten eller?? Lycka till med att jobba långsamt om du har hand om barn, äldre eller kunder som ringer eller vill köpa varor. Dåligt betalda yrken är stressiga. Borde inte de som stressar få mer betalt? Jag har valt fel yrke. Administratör är något extra, som försvinner när pengar ska sparas. Men jag gillar att hjälpa interna kollegor och kunder med dokument och information. Och att prata med och skriva till personer i många länder. Varför gillar man sånt? När man kan vara sur och sitta på sin tekniska kunskap och håva in pengar. En...

November kan vara årets värsta månad för mig, tätt följd av januari och februari. Gå upp och gå till skola, dagis och jobb i mörker. Mörkt när man hämtar och åker hem. Snart kommer frost, slask och snö. Igår besökte sonen och jag kolonilotten som inte är vår, men som vi brukar gå till och titta på. Sonen var ledsen för att plommonen var slut. Jordgubbsplantorna var gula.  Man borde vara tacksam. Borde...

Idag fick jag reda på att finansieringen av min tillfälliga tjänst tar slut 20 december. Som upplagt för en lång julledighet... Ska jag ens jobba och anstränga mig? Är det någon som är glad när jag jobbar hårt för att lösa säljares problem, så att de inte ska stå inför sin kund utan svar? Vem ska göra alla jobbiga questionnaire, det var väl dessa som min svenska chef var glad att slippa. Vem ska rycka in när den fast anställda administratören har en av sina många sjukdagar? Är jag så naiv att jag tror att jag behövs? Imorgon borde jag slöjobba lite när det är fredag och tänka på saken. Det finns dock en liten chans att någon annan del av bolaget behöver stöttning.

Mitt förtroende för chefer är generellt sett lågt. Min första "riktiga" chef på ett heltidsjobb var chef i en kommunal verksamhet. Hon anställde sin egen dotter på samma avdelning! Min andra chef i ett privat företag var kunnig och hjälpsam, men kunde inte fatta beslut. En chef jag hade ett kort tag under finanskrisen 2008 var halvt utbränd och smått galen. Hon fick tokiga utbrott på kontoret för minsta lilla. Flera chefer har varit riktigt bra också. Jag tror att en chef behöver vara mångsidig och de ska inte sakna empati. Det ryktas om att en ny högre chef ska komma till företaget där jag jobbar. En man från Europa, det är det enda vi vet. Undrar just hur han ska kunna tampas med chefen i USA som skäller på sin personal varje vecka... Det återstår att se.

När jag var yngre betalade jag tio tusentals kronor för att gå i terapi. Det blev snabbt riktigt dyrt, utan att jag ens upplevde att terapeuterna hade ett arbetssätt eller en metod. Jag upplevde inga resultat, bara att man pratade av sig för stunden. Terapeuterna kunde ha upplyst mig om att jag är introvert och inte borde jämföra mig med extroverta, att det finns flera sätt att vara. Efter att två nära familjemedlemmar dött har jag inte känt något behov av att gå i terapi. Istället kan man skriva av sig gratis eller möjligtvis vara med i en sorgegrupp.  Just nu funderar jag på att skriva om HSP för barn, något som mina barn kan få ta del av i framtiden. Barn som mår dåligt i skolan är nog ofta introverta och/eller HSP. Jag är mycket glad över att jag inte går i skolan längre. Det var en prövning. 

Inför allhelgona står en del av min släkt inför ett problem; alla som bott nära kyrkogården på södra Gotland är för gamla och sjuka för att kunna åka dit till allhelgona. Ärligt talat bryr jag mig inte om det ligger dekorationer där eller inte. Får man säga det? Vissa personer på landet tycker säkerligen det är hemskt om någon grav blir utan dekoration till allhelgona. En släkting ville ha svar av mig i söndags hur vi skulle göra. Jag hade aldrig i hela mitt liv funderat över den här kyrkogården. Nu är jag och släktingen osams. Det var ju onödigt. Jag skulle ha duckat och inte diskuterat saken.

Den här helgen delar jag och barnens pappa lika. Imorgon ska han hämta barnen efter frukost och de ska vara hos honom till måndag. Själv ska jag hämta paket, skicka något jag sålt, gå på second hand inne i stan och framför allt; lyssna på en duktig kör på kvällen och förhoppningsvis gå ut och äta. Tvätten klarar jag av ikväll. Barnen leker med slime nu. Hoppas på sol imorgon också!

Att kunna beställa nästan vad man vill hemifrån är egentligen fantastiskt, om vi bortser från transporter och arbetsvillkor på olika lager. Jag kan köpa japanskt grönt te eller vietnamesiskt, en viss sorts mörk choklad, Norgetröja, böcker på olika språk, omega-3 för barn och skor i en viss färg. Hur skulle jag kunna hitta allt detta genom att springa i affärer? Då hade jag fått nöja mig med substitut. Det är så man anar hur få valmöjligheter det fanns i DDR. Samtidigt, är det internet som har skapat behovet? Blir jag tvungen får jag väl klara mig utan grönt te, men det blir svårt.

På jobbet har jag nu varit med på flera möten där chefer skyller bolagets problem efter merge på personalen. Man skyller alltså på människor som jobbar hårt och går på knäna.  Alternativet är att ledningen totalt har misslyckats med denna merge. Vad är mest troligr? Samtidigt ska stora delar av personalen tvingas arbeta fem dagar i veckan på kontoret. Folk kommer att lämna och att ersätta kompetenta och erfarna personer är svårt. Det här känns inte alls bra.

Mina nya konsultkollegor är under 30 år, nyutexaminerade civilingenjörer, snygga, trevliga och jobbar med det de utbildat sig till. Kan man ha det bättre? En av dem har precis köpt hus. Jag ligger i lä. Det där huset utanför Uppsala kan jag glömma.  Naturligtvis har kollegorna förtjänat sina framgångar. Snart är de nog chefer... Kan jag lära mig något av dem?

Under hela min skoltid fick jag kritik för att jag var tyst och försiktig. Det spelade tydligen ingen roll att jag var samvetsgrann, alltid gjorde läxorna, lyssnade och lärde mig. Vad man ville se var en glad och pratig person med många vänner, någon som levde upp till idealet. Kommentarerna gjorde mig mycket ledsen och fick mig att tycka illa om mig själv och mitt sätt att vara. Jag ville gå i terapi för att lära mig framstå som utåtriktad och lyckad. Många år senare förstod jag att jag var introvert och att det är medfött. Det är bara det att idealet är en extrovert person. Introverta är det tydligen något fel på, även enligt lärare och arbetsgivare. Dock inte alla. Tänk om jag kunde få uppleva att vara extrovert, lättsam och sällskaplig. Skulle jag tillmätas ett högre värde då? Jag tror det. I mitt nästa liv kanske...

Efter magsjukan har min dotter fått ännu mer smak för onyttig mat. Igår meddelade hon att hon vill äta "äggbröd med socker". Efter lite frågande visade det sig att hon menade fattiga riddare. Idag ska jag köpa vitt bröd, göra äggsmet med mjöl och lite socker och steka fattiga riddare. Jag kommer att servera dem med äppelklyftor, paprikabitar och minimorötter. Bara hon äter någonting så...

Min dotter vill till och med se på platta till frukost. Inte bra! Imorse tog jag plattan ifrån henne. Hon gjorde då underbart pyssel istället, föreställande en spis. Hon och lillebror ska leka att de lagar mat på fredag, sa hon. På fredag planerar jag att deponera plattorna hos barnens pappa och se vad som händer. Eller ljuga att de är där om han inte ställer upp. Frågan är; klarar jag att lägga bort telefonen?

Det ser ut som att min dotter mår bra igen och kan gå till skolan imorgon. Jag håller tummarna.  Det skulle kännas bra att kunna åka till Uppsala mitt i veckan som jag brukar. Flera veckor i rad har det regnat på onsdagar, men imorgon kan det bli annorlunda.  Får se vilka krångliga case som dyker upp till imorgon. Vad sägs om 40 notifications att gå igenom?

Idag är min dotter magsjuk och jag försöker vobba. Det här trodde jag inte skulle hända förrän i december eller januari. Återstår att se om lillebror, jag eller deras pappa blir sjuka. Det blir nog ingen rolig vecka...

Igår var jag på Ikea i Gallerian för att leta efter pallen Flisan. Märkligt Ikea, litet och kompakt. Personalen visade mig rätt hylla och där låg ett platt paket med en pall. Det var det sista. Jag betalade snabbt och åkte hem. Ska jag vara glad över en pall, eller sur att det inte blev två? Om två veckor ska jag prova igen. Ikea Gallerian är kompakt och stimmigt och inget ställe jag gärna åker till, men jag kanske ändrar mig.

Jag försöker arbeta med USA varje vecka, men förstår allt mindre. Nu har jag läst att arbetslivet i USA är hierarkiskt. Man kan bli sparkad på dagen, så många vill göra sig oumbärliga genom att jobba jämt, inte dela information och inte lära upp andra. Jag tycker att jobbet verkar gå trögt i USA, kanske för att varje person har mindre mandat att agera? Kundernas missnöje och aggresivitet där borta är kanske ett annat sätt att förhandla. Och chefen bestämmer, chefen kollar inte vad de anställda tycker.  Jag inser att jag trivs med det svenska sättet att lägga upp arbetet. Vi utgår ifrån att folk har inre motivation.