Kommer att tycka om honom ändå

Den polska killen är tyst, men i somras var han inte tyst. Då var det ring, ring, kom med oss och gräv på kolonilotten. Vi grävde även när det regnade. Jag smutsade ner mina händer och han tyckte att jag skulle använda handskar.

Senare på sommaren vattnade jag och plockade vinbär och skördade lök. Rensa ogräs är jag också rätt bra på! Samt köra bort skräp till deponin.

Till allhelgona gick vi i kyrkan, tände ljus och pratade politik. Vi hade faktiskt middagar hos mig där D hade sin son med sig. Sonen är glad i mat, till skillnad från mina barn.

Till jul hånglade vi upp varandra i soffan. Ridå. Men vi pratade också. En hel del. Det var väl det som var problemet. 

Man kanske bara borde ha sex och i övrigt kommunicera med postit-lappar. Inga långa haranger som kan missförstås.

Men jag tycker om D i alla fall, även om han har flyttat in i sin mansbubbla. Han är sällskaplig, eller var. Från sockerärterna (hemodlade) som han bjöd på vid skolavslutningen, jobbet tillsammans på kolonilotten till maten han kom med när min son var sjuk så tycker jag om honom. Och jag kommer att minnas sommaren och hösten med glädje.