bokkällan

Imorgon är det tre år sedan min bror dog. Han tog livet av sig. Nu struntar jag i att han inte trodde på gud. Jag har tänt ljus i kyrkan tillsammans med en diakon. Det känns bra att inte tända ljusen själv. En gång drömde jag att min bror kom till mig för att visa sin nya lägenhet på ett tak. Han tog sina vingar och flög dit upp och jag kunde inte följa med. Det är en gåta att min bror dog när han på ytan var uppskattad på jobbet, hade en flickvän och en lägenhet. Vänner hade han också, men ingen stor krets. Han hade syskonbarn, han hade mig. Det är mycket jag inte förstår som jag får leva med.

Ofta lockas jag att köpa en dricka så här på sommaren, för att inte tala om glass. Det är minst sagt onödigt och blir mycket pengar i längden. Klarar jag sommaren utan att köpa kläder?  Kött köper jag just nu inte, ett paket tetrabönor är ju billigare och flexiblare. Och tänk om jag kokade bönorna själv... Till och med frukter som annanas är onödiga att köpa. Och bär. Vart går mina pengar? Igår anmälde jag dottern till en kurs och betalade 15000 kr. Det kostar att vara förälder.

Nu har jag bytt telefon, som jag skjutit upp i ett halvår. Jag inser att en telefon kan fungera för surf utan simkort och att man på så sätt kan starta upp Bankid till den nya. Ändå... Så krångligt. Att köpa biljett till UL-pendeln var så besvärligt. Registrera nytt konto och se till att Swish öppnades upp igen, det tog inte 2 minuter. Min gamla telefon var full med skräp, för många bilder och slö. Hoppas det dröjer länge innan jag behöver gå igenom det här igen.

Istället för att stå ut med för mycket folk, plastblommor, intetsägande mat och musik som andra valt, kan man ha spa hemma. Fotbad och fin kimono räcker för mig. Gamla hits som spelar och brunch som jag dukat och gjort iordning. Till och med godiset är gott om det är hemma hos mig!  Det bästa av allt är en nyponros som doftar i en slål tillsammans med jasminblommor.  Egen flädersaft finns också snart. Mitt hem ska bli ett spa, åtminstone ibland.

Jag åkte på spa fast jag inte ville. Med den där killen.... Jag sa att jag ville åka till Grisslehamn, men inte gå på spa. Han bokade ändå. Jag skulle kunna klaga i timmar. Vi kunde ha stannat hemma i sängen eller vandrat i naturen. Vad är det för fel på mig? Jag avskyr att se andra, ofta ordentligt tjocka personer i bara badkläder. Vissa tycker det är ok att gå runt med string.  Spa är osannolikt tråkigt. På Yasuragi ingår åtminstone meditationer i priset och teet är gott. Badrockarna och miljön är snyggare. Det spa där jag var idag är murrigt och mörkt. Det mesta saknar finess och maten är mestadels tråkig. Hur kan man lyckas ha godisbuffe med bara tråkiga sorter? Såna som har fina färger, men inte smakar gott. Bastu klarar jag inte av, det är för varmt och jag kan inte andas. Bubbelpool i timmar är en plåga. Hellre drar jag in killen i ett buskage och klär av honom, men det kan man ju inte göra. Att städa tio timmar på detta spa vore roligare!! Då skulle jag vara aktiv och göra ...

Idag ska jag jobba lite kortare och lämna på second hand. Orkar inte sälja dotterns urvuxna jacka och några leksaker.  Varför fick dottern en dagbok med lås som hon aldrig skrivit i?? En gose-orm som aldrig blev en favorit? Aldrig blir man klar med utrensningen så länge man har barn.  Faktum är att om jag var rik kunde jag vara volontär på second hand...

Jag funderar ett varv till. Många saker i livet skulle vara enklare om jag var rik. Taxiresa eller utemat förstörde inte budgeten, inte heller nya vinterkläder vore ett problem.  Men kommer det inte in en tomhet i och med det här? Man vill ha mer och satsar på "häftigare" grejer. Vet inte om folk umgås med en bara för att man har pengar.  Bo fint vore väl trevligt, men jag klarar mig. Eller?

Alla drömmer vi väl någon gång om att bli rika. Kunna vara lat, ha råd med utemat och taxi, åka på kul resor och slippa laga mat och städa. Ha ett lyxigt hem... Inte städa och tvätta, ha barnflicka och så vidare. Dock är jag rädd för att vara rik. Den som inte behöver jobba fastnar lätt i pasivitet och missbruk tror jag. Kanske blir man inte så omtänksam och trevlig heller. Tetra Pak-paret där frun dog i misär för ett antal år sedan är ett varnande exempel. Att arbeta, städa och tvätta ger i alla fall mig viss tilfredsställelse. Jag ska inte ge upp det.

Så här års står det om bröllop i tidningarna. Som yngre drömde jag om ett litet bröllop i kyrkan. Nu inser jag att jag aldrig kommer att gifta mig, det skulle bara komplicera det lilla som mina barn får ärva.  Armand Duplantis har gått ut och sagt att han vill ha ett litet bröllop. För en gångs skull gillar jag Duplantis! Helt rätt tänkt. Ett litet bröllop är mer genuint och ärligt. Man hinner prata med gästerna och det är inte bara för att visa upp sig. Nu behöver jag aldrig tänka på allt strul som ett bröllop skulle innebära och att inte bo med en man är toppen. 

Nästa vecka går även vår svenska chef på semester. Då tänkte jag att vi som är kvar kan jobba hemifrån, men det ville inte vår mest seniora kollega. Ok, jag släpar mig in några dagar till, dock gör jag ett bättre jobb hemifrån. Många har webbmöte i det stora arbetsrummet och det är alltid någon som pratar.  Som konsult får jag inte ens rabatt på lunchen, men glass måste det bli!!

När man hinner med sitt jobb och saker flyter på brukar det betyda att färre ärenden kommer in. Det kan bero på att företaget man arbetar för säljer mindre. Så var det 2008 när jag förlorade jobbet. Nu ser jag med oro på antalet ärenden hos oss som har blivit färre. Det är bara att ha is i magen och vänta.

Mannen från Italien som jag inte gifte mig med 2005 saknar mig fortfarande och skriver ibland.  Jag saknar inte killkompisen som mina barn saknar. Alldeles särskilt saknar jag inte hans sätt att kalla mig flickvän och tafatt tafsa, trots att vi aldrig delat säng. Ut med det manliga släktet! Dock fanns det vissa i mitt förflutna som jag har svårt att glömma. Den iranska killen från KTH som gifte sig med... en iranska från Norge. En kille jag gillade på gymnasiet, som var för populär för mig. En kille från Sardinien jag aldrig delade säng med. Slut på nostalgi, dags att göra något eget. Läsa böcker, gå på kulturella grejer, dricka te och resa till andra städer. En stadsbo som inte kan sluta vara det. En kyrkobesökare som aldrig glömmer sina killar. Carl skolkade från kyrkan idag, han blev väl för full på midsommar och är ännu inte återställd. Ska vi bilda klubb med sviktande moral?

Många par håller nog ihop av praktiska skäl och jag förstår dem. Det är lättare att klara sig i livet om man är två, eller vad? Lägre kostnader, man har olika uppgifter i hemmet... Just nu har jag en taklampa jag inte kan montera och en säng där en träbit har lossnat. Inte ens spik har jag hemma och borrar i väggar gör jag inte. Diska, torka av, plocka undan, dammsuga fast jag avskyr det. Tvätta kläder tre gånger i veckan, laga mat utan starka smaker och planera klädinköp. Allt det här gör jag, men tekniska saker har aldrig varit min grej. Jag läser böcker och spelar spel med barnen. Vi får se om jag ringer Veterankraft igen till slut.

När jag var lite brukade mina föräldrar förstöra de flesta helger med långdragna, obehagliga gräl utan slut. Idag är problemet att helgerna är så tråkiga. Stökiga barn kan man inte ta med för att hälsa på folk. Vad har jag gjort för fel? Det som återstår är lekparker, picnic, kyrkan, Naturhistoriska och dyra köpcentrum. Dessa köpcentrum har nog stängt idag. Jag har mycket hellre en vanlig dag med arbete och skola! Barnen sover bättre av det och vi slipper ha tråkigt.  Helger med stökiga barn är inte avkopplande och ofta en plåga.

Idag var barnen och jag i Mulle Mecks lekpark i Solna. Den ligger nära Ulriksdals station, men inte 5 minuter bort som det påstås. Snarare 15. Tyvärr finns inga skyltar från stationen. Tror man att alla kör bil? För att komma till parken måste man gå genom Agnesberg och snedda lite till vänster. Jag vill hellre ha en skriven vägveskrivning än jäkla Google maps!  Nästa gång hittar vi och parken är gratis att besöka.

Efter att ha levt i Stockholm mer än 20 år inser jag att mycket gick ut på att keep the damn boyfriend. Det var dumt och inget jag rekommenderar till min dotter. Ha kul med tjejkompisar, ägna dig åt dina intressen och du är stark utan kille. Det slutar ändå bara med att du får betala med sex för att någon ska sljutsa dig till soptippen med din gamla stavmixer 

Idag har barnen och jag varit på midsommarfirande med deras pappa. Barnens kompisar var också där, vilket var kul. Färsk potatis, dill, kokt ägg och jordgubbar. Barnen äter inte gravad lax.  Den indiska familjen dansar bäst, som varje år! Själv vågar jag inte dansa. I litet sällskap skulle jag göra det. Killen från kyrkan dök faktiskt upp på väg till ett annat firande. Idag önskade han glad midsommar, han var kanske full. Ett kors hade han runt halsen och beige väst istället för kavaj. Festa inte för hårt nu kyrkvärden!

Efter 3,5 timme på båten skulle vi ta båtbussen. Naturligtvis var den sen och har inte avgått ännu. Kvällens planering redan körd. Hinner inte tvätta kläder... Men ändå, det här är fastlandet. Fint att vara tillbaka. Gotland är INTE mitt hem.

Jag bokade hotellrum för att avlasta mormor. Min dotter kan inte vara lugn och uppföra sig. Igår kastade hon böcker och vi fick gå till hotellrummet. Det enda barnen vill göra är att leta stenar och det kan man göra på andra ställen.  Kallt, blåsigt och grått har det varit.  Att vi råkade träffa gamla grannar från byn på landet, personer som aldrig tyckt om vår präktiga lärarfamilj, gjorde mig ännu mer ledsen. Den här familjens son körde trimmad moped, hade hagelgevär, drack öl och snusade vid tidig ålder. Han passade perfekt in i byn och har säkert ett lyckligt och bra liv, välbetald som bilmekaniker och med en juristfru som tar hand om honom. Med barnen vill jag aldrig åka hit mer, men i juli måste jag åka själv för att min mamma fyller år.

 I söndags tre timmar före Gotlandsbåtens avgång skulle vi ta pendeltåget till Nynäshamn. Det visade sig att det var tågstopp tre stationer.  I panik tog jag en taxi tre stationer och förlorade pengar. Trafiken rullade igen, trots signalfel. Vid Stockholm City stod tåget stilla. Förarbyte, men föraren kom inte. Igen panik. Med två barn och tunga väskor och tårar i ögonen gick jag av och snurrade runt för att hitta platsen där båtbussen avgår.  Vi kom med båtbussen, men jag ångrade redan där resan.

Vi är på Gotland barnen och jag. Denna gång har vi separat boende för att avlasta mormor. Min dotter frågade idag: "Varför får du vara dum mot mormor och inte jag?" Det är en stor fråga.  Mors och dotters privilegium är att bråka, men dotterdotter ska inte bråka med sin mormor. Du sköna feminina värld.

Äntligen fungerar Disney+ i min nya laptop!! Att se Den lilla sjöjungfrun igen var underbart. Den onda havshäxan är så cool och Ariel så naiv. Prinsen mest tråkig och Kung Triton sträng. Har Ariel adhd? Hon påminde lite om någon jag känner. När hon blir nyfiken kastar hon sig in. 

Mitt andra digitala problem är att få in bank-ID på laptop och så småningom i ny telefon.  Varför ska det vara så svårt? Min banks app finns inte på Google. 

Idag är jag på English church bokloppis. På cafeet är menyn digital och man betalar digitalt. Jag ger mig, jag ska vara med.  Tydligen behövs inte QR-kodläsare, man kan använda kameran. Kul att jag inte visste det...  Inte använder jag Google maps navigering heller.  Imorgon blir det gudstjänst i English church. Tydligen var jag här för tidigt idag. 

Om Carl och hans kompis Gustaf hade hälsat på mig den där dagen skulle jag aldrig ha kommit på iden att besöka en annan kyrka. De två fick mig att inse var jag inte hör hemma. Jag borde vara tacksam. English church har bokmässa och cafe i helgen och jag ska vara där. Det händer saker.

För en gångs skull är det stiltje på jobbet. Chefen är ledig och flera andra länder verkar ha helgdag. Klockan tre stänger jag ner, för jag började sju. Var ska detta sluta?

Idag var det skolavslutning. Den bästa så här långt, men sången är så svag. Borde jag själv hoppa in och leda? Det är kulturarvet vi pratar om, sånger som alla borde kunna. Pojken som var ensam hela terminen fick bära flaggan. Tårarna rann på mig.

Trots att jag har nästan rekord i antal kyrkobesök genom livet förstår jag inte vad det hela går ut på. Vem är en god kristen? Den som kan alla regler, den goda medmänniskan eller den som inte syndar? Kan man få förlåtelse för allt? Kulturarvet och det mystiska i berättelserna talar till mig. Sätt två barn i en trädgård och säg att de inte får äta av alla frukter. Se vad som händer... Inga lyckliga familjer tycks finnas i Bibeln, mest rivalitet mellan syskon och hat faktiskt. Konstigt...  Faktum är att Jonas Gardells bok Om gud har betytt mycket för mig. Den kan jag rekommendera.

Imorgon är det skolavslutnung. Jag har inte tid att jobba! Tvätta dotterns hår, stryka kläder, ta fram kransar, ordna picnic, handla mat till det. Nu när det blir sommar ska lägenheten städas och alla sängöverdrag tvättas. Nya "leklådor" inhandlas till dotterns pyssel och gosedjur.  I helgen har engelska kyrkan bok-dag med begagnade böcker. Installera min nya dator?? Hinner inte, inte en chans. 

Även om min dotter på 8 år kan vara stökig, så är det väldigt skönt att sälja sista barnvagnen, tripp-trapp och att inte ha köpt blöjor på några år. En del av mig ville ha fler barn, men nu inser jag att det inte blir så. Skulle inte orka ha dessa saker igen och riskera hälsan med all sömnbrist.  Dottern börjar bli lugnare. Håller tummarna att det blir bättre till i höst med mer självständighet. Idag gjorde hon frukt-burk själv till skolan.

Under 20 år har jag regelbundet gått till Svenska kyrkan. Tidigare varje vecka och sen jag fick barn varannan. En sådan bitter eftersmak det har givit. Det värsta med Svenska kyrkan är inte woke eller bristen på djupare budskap, nej det är att folk inte pratar efter gudstjänsten, att människor som vill ha kontakt får nobben.  Det näst värsta är den usla sången och att vi inte kan vanliga böner, trosbekännelsen eller ordningen i kyrkan. Det tredje värsta är att besökarna inte kan något om bibeln. I anglikanska kyrkan önskar folk varandra good morning och de stannar kvar och pratar efter mässan. Jag hoppas också att de kan mer om sin tro. Vi får se vart det leder.

Det gick ganska bra med barnen i kyrkan. De ritade och pysslade. Sista 5 minuter gick jag ut med dem. Min son trodde att oblaten var vit choklad!! Carls kompis Gustaf, ny kyrkvärd fick en liten bok av mig. Den hette Böner från kelterna. Carl ser bra ut, men med den personligheten får han ingen bok. I sommar blir det anglikanska kyrkan och i höst får vi se.  

Idag är det sista söndagen i påsktiden. Barnen ska få följa med till Svenska kyrkan. Egentligen vill jag besöka anglikanska kyrkan, men det får bli när jag är ensam.  Barnen kommer att sitta i lekhörnan och vi tar med en extra påse med pyssel. Efter det går vi nog på Max.  Hur ska jag få min dotter att läsa böcker, det är den stora frågan. Just nu tittar hon på den förhatliga plattan. Svt barn, men ändå.

När jag en dag inte har barn boende hemma kommer jag kanske gå i kloster. Ett annat alternati. vore att flytta och starta en tystare tillvaro. Om människors barn kunde sitta ner och vara tysta och sova på nätterna hade vi kunnat ha många fler. Hur hade världen då sett ut? Att dricka te och läsa bok utan avbrott går inte med barn. Skulle det gå att ordna retreat för barn specifikt? Det skulle verkligen behövas. När jag är själv är jag otroligt effektiv i min tystnad och får även dricka te.  Innan jag fick barn trodde jag att de skulle kunna sitta ner och läsa böcker... 

Att vara hemma med barnen borde väl vara trevligt? Inte med det här vädret i alla fall. De har pysslat och lekt på morgonen, men nu är ideerna slut. Himlen fortsätter vara grå. Vi ska åka till... Mall of Scandinavia som omväxlig. Så pinsamt... Men först värmer vi upp frysta chicken nuggets i ugnen och skär grönsaker till. Man kan i alla fall försöka slippa Mc Donalds...

Idag åt vi glass vid Edsviken på nationaldagen. Stracciatella var slut. Veteranbilsträff var det, vilket var trevligt.  Vid Edsviken blåste det så mycket att vinterjacka hade varit ett passande plagg. Vi gick tillbaka och krönte nationaldagen med ett besök på tyska Lidl. Där inhandlades Börek och amerikanska pannkakor.  Hur ska nationaldagen firas? Ingen vet.

Om barnen håller sig lugna kan man lägga i en tvätt på morgonen. Alla utan barn sover.  Nu tittar jag stolt på tvätten som hänger fint upphängd. Bara två dagar tills nästa gång... Men för stunden är det gjort. 

Om tre veckor åker mina barn bort en längre period med sin pappa. Då ska jag kolla Disney+ på min laptop. Aladdin, Lilla sjöjungrun, Lejonkungen. Kanske nya Dylan-filmen från i våras. Det ska bli roligt! 

I sommar måste min Samsung mobil bytas, har haft den i fem år och den är seg och halvt trasig. Det är rent löjligt vad sånt kostar. Betala av i 36 månader och sen går telefonen sönder i förtid? Nej tack. Hur får man över Bank-ID när min bank saknar bankkontor? Jag har lite att fundera över och räkna på.  Även om jag köper ny mobil på Elgiganten skulle jag behöva hyra in en tekniker för att överföra appar och annat. Suck suck... Denna moderna värld.

Min före detta är tyvärr snål och det är jag som köper nästan alla barnkläder. Jag börjar inse vad det faktiskt kostar, nämligen runt 20 000 kr om årey för två barn  Hälften borde han betala. Jag köper alla skor, vinterjackor, regnkläder, säsongskläder och gud vet allt. Han köper något enstaka på Lidl och en del köper hans mamma. Allt jag vill att barnen ska ha anser han onödigt. Jag köper ingen lyx, det är Lindex och vanliga skoaffären. Måste tänka över det här under sommaren. Orkar inte bråka, men vad ska man göra?

Jag gillade Pet shop boys låt Go west när det begav sig. Nu för tiden känner jag dock att det är go east som gäller. I mitten på juli åker jag till Polen. Där är det fortfarande lugnt att röra sig på gatorna och inga sprängningar. Jag var där för tio år sedan och har längtat tillbaka.

Idag åker jag till Uppsala igen. Snart börjar semestern och det betyder att jag jobbar långt in i juli och sköter det mesta för att hjulen ska snurra. Efter midsommar när även chefen är borta kommer jag att jobba hemifrån. Då kan jag ju dessutom klämma in fler timmar.  Två veckor semester blir det i juli och sedan tänkte jag ta strödagar i augusti och förlängda helger. I höst ska min son börja skolan, det blir annorlunda. 

Idag skulle jag boka båt till Gotland i juli. Försökte tre gånger och det gick inte igenom. Vet inte om felet är hos båtbolaget eller banken. Nu är jag så sur och ledsen. Går inte att komma fram på telefon varken till Destination Gotland eller banken. Snyft. Min resa för sommaren är i fara.

I filmen Monsoon wedding från 2001 ska ett par som inte känner varandra gifta sig. Efter många förvecklingar säger den blivande maken till bruden: I think it can work, I think we can be happy. Så känner jag med den nya kyrkan jag går till. Om jag går dit och känner deras stöd kan jag vara lycklig. Så har jag aldrig känt förut. Varför visste jag inte att anglikanska kyrkan fanns i Stockholm? Tänk vad jag har missat.

Av älskare och pojkvänner får man obekväma, svarta underkläder. Idag köpte jag vita och rosa underkläder med lite spets på rea. Det blir bra, jag är redo för sommaren!

Idag insåg jag att jag är en djuptänkare och att jag hellre skulle slippa vara det. Folk förstår inte mig, jag tar tre steg tillbaka och slutar prata. Blir osynlig. På något sätt har jag nytta av tänkandet på mitt nuvarande jobb.  Svenska kyrkan har låg nivå på det mesta och uppskattar inte djuptänkande, fast de borde göra det. Det är bäst att jag hittar en ny kyrka. 

I höstas nämnde en vän till mig att svängande blodsocker fick en att småäta. Jag googlade och insåg att vinäger med "moder", snälla bakterier i kan motverka det. 6 månader senare har jag gått ner 5 kilo av att dricka vatten med vinäger innan måltiderna. Äppelvinäger med moder är även bra för huden, naglarna och kanske sömnen. Det minskar inflammation. Synd att inte fler känner till det.

Kvinnor klagar ofta över att de utför osynligt, vårdande arbete. Men är det någon som tackar männen för vad de gör? Män bygger vägar, bygger hus, underhåller elnätet, kör kärnkraftverk, kör taxi och levererar paket. Visst, det finns kvinnor som utför de här uppgifterna också, men de är få. Jag är plågsamt medveten om att jag inte kör bil och inte heller kan bygga ihop en. Det skulle dock anses löjligt att avsätta en hel dag för att hylla män och deras arbete. Men de förtjänar det.

Som ni kanske har misstänkt dök min polske loverboy upp igen. Tidigare i mitt liv tyckte jag att sex var tråkigt och onödigt, förutom till att göra barn. Kan han inte bli klar snart så jag får dricka te och äta choklad... Nu insåg jag att det finns sätt att variera sig. På tiden, efter 23 år... Han avbryter och kör långsamt. Alla ställningar som gör ont går att använda, om man bara gör det lååångsamt. Tänk på det. Men det visste väl alla andra.

Idag provade jag två kavajer i en klädbutik. Den ena var marinblå i stretch och den andra svart med 3/4 ärm. Jag köpte ingen kavaj, men kände egentligen för att göra det. Tänk om jag ser mer seriös ut med kavaj och blir befordrad... Nästa vecka eller imorgon går jag tillbaka och kollar om kavajerna är kvar...

Just nu går jobbet bra. Jag skriver sommar-dokument och förbereder för semester.  Lite kul är också att se i planeringen när andra länder i Europa har helgdagar och semester. Nu väntar vi bara på varmare väder!

Idag är det möte med USA kl 16, men jag går istället på Öppet hus på min dotters skola. Chefen i USA vill skicka dokument till vår "allmänna" mailbox, detta trots att vi har autosvar och huvudprincipen är att man skapar case själv.  Varför ska vi plötsligt gå runt vår heliga princip? Bara för att hon är chef? Lägg in dina jäkla dokument i Sharepoint själv! Och blanda inte in mig. Good night America...

Katoliker skulle inte göra om gudstjänsten till trams och låta prästen bära regnbågsfärger. Jag vill slippa det och enda sättet är kanske att bli katolik.  Jag vill uppleva något som tas på allvar, människor som kan sina psalmer och böner utantill. På katolska mässor har man försångare som alla kan lyssna efter. Skilda personer kan väl inte bli katoliker, men jag borde besöka en katolsk mässa. Kanske redan nästa helg.

Carl från kyrkan är som ni vet överjordiskt snygg, rentav vacker, men mystisk och tyst. Han sitter längst bak i kyrkan varje söndag. Själv är jag där varannan, men ändå. Trots sin tystnad är han nybliven kyrkvärd. Jag skulle så gärna vilja ha ett djupt, uppriktigt samtal med honom. Varför går han i kyrkan, vad pluggar han, hur var hans uppväxt, vad drömmer han om. Vari består hans lidande... Jag skulle också vilja säga till Carl att jag överväger att bli katolik, särskilt efter en sådan här gudstjänst idag som slaktar texter, värdighet och traditioner. 

Idag var gudstjänsten omgjord på grund av mors dag. Sångerna handlade om kakor och efteråt serverades kakor. Jag ville bara gråta. Ingen predikan, ingen vanlig ordning, ingen nattvard. Och ytlig, dålig körsång när det kunde ha varit så rätt. Prästen bar regnbågs-färger och jag blev ännu surare. Varken jag eller snygge Carl stannade efteråt.  Predikarens texter är bland de bästa i Bibeln. Jag ska läsa dem själv och dricka te vid vår lokala sjö, tyvärr utan Carls sällskap.

Just nu letar jag efter smala, lite finare svarta byxor att kombinera med mina nya sneakers i svart och rosa. Det hade varit min uppgift för second hand-turen idag att hitta byxor, men det får vänta. Önska mig lycka till. För övrigt... får man åka till ett kontor iklädd skor med rosa hjärtan på? Tveksamt.

Efter kick-off är jag för trött för att shoppa second hand på en lördag. Vad hände? Jag lämnade lite kläder i en klädcontainer och handlade en del mat. Har tvättat kläder och dammsugit. Det får räcka. Nu dricker jag te och äter... chokladglass. Läser Benedict Wells.  Äntligen kände jag för att lyssna på Bob Dylan greatest hits på cd.

Sitter just nu på pendeltåget. Och har köpt biljett för att slippa dyra böter! Uselt väder idag med. Nu har jag lunchat med en väninna som bor i Uppsala. Väl hemma ska jag göra te, äta choklad och jobba 4 timmar. Det blir ändå minus i arbetstimmar den här veckan. På måndag kan jag börja jobba 07 och nästa vecka tänkte jag skippa Uppsala. Det är ju ändå en kort vecka.

Jag vet inte hur jag ska tolka det här. Den högre chefen har koll på att jag gillar grönt te och beställde in det. Jag har suttit bredvid honom mest hela dagen och jag blev utvald att öppna dörrar åt honom eftersom han inte har giltigt passerkort på vår site. När jag frös i botaniska trädgården satte han på mig sin rock. Jag kunde ha rodnat ner till knäna...  Vad är det med mig? För mycket hormoner? Den rocken doftade gott. Nu är det dags att jag skärper mig. Inga 19-åriga kyrkvärdar, inga chefer. Bara jag, te, kexchoklad och tv. På hotellrummet i Uppsala som jag betalar själv.

Idag startade vår kick-off. Det har gått bra så här långt, trots regn och rusk. Vi har gjort presentationer om en vanlig jobbvecka och besökt Testa center. Fint att få se det vi säljer i verkligheten! Jag glömde chokladbollarna hemma. Idag ska jag åka och köpa lite presenter till kollegorna. Kan jag smuggla in en lokalt tillverkad mellanöl... Tveksamt. Får skänka sen när jobbet är slut. Imorgon planerar vi semester och jag ska inte glömma att påminna om helgdagar i USA. Där har jag koll!

Mammor är i tjänst dygnet runt. De fixar frukost, plockar, städar, tar hand om disk, ordnar barnens kläder och mat, borstar tänder och hår. Passar upp som idioter, åtminstone jag. Tvätt måste fixas och barn badas. Man blir väckt på natten. Dottern väcker inte pappa ens om hon kräks i sängen, men hon väcker mig för småsaker. Innan jag fick barn kunde jag sova nio timmar i ett sträck och läsa en bok i tystnad på kvällen. Tvätta gjorde jag en gång i veckan och lägenheten höll sig städad. Sedan jag fick barn tjänar jag MINDRE på grund av inflation och deltid och kämpar med utgifterna. Hade min dotter varit "väluppfostrad" hemma hade jag kanske känt mig nöjd. Nu undrar jag om jag har gjort rätt som är mamma.

Den här veckan är det Kick-off i Uppsala med jobbet. Onsdag, torsdag och fredag är jag där. Sonen har fått rethosta och ska vara hemma idag och imorgon medan jag jobbar på distans. Nu är jag förstås orolig för att sonen måste vara hemma längre och hans pappa inte vill stötta när det behövs.  Hålla tummarna och ta en dag i taget...

Enligt min tidigare dejt D är det nästan inget man kan äta. Norsk lax, all odlad fisk går bort. Räkor kan man inte äta. Kött borde vara ekologiskt.  Bröd går tydligen bra, vilket är märkligt. Avocado är visst också ok, även det konstigt. Vet du vad D, jag föreslår att du går på diet med bönor i en månad, så slipper du fundera över oetisk fisk och kött. 

Jag vill nästan tömma min frys helt, man har ju ingen överblick. Hälften av det som finns där kanske borde slängas. Bröd jag inte gillade, bär, lite köttfärs och barnens chicken nuggets. Fiskpinnar, vem gillar det? Det som går åt är broccoli till soppa, nuggets och bröd som barnen har till frukost.  Fryst basilika borde jag göra av med till pesto. Räkor, orkar jag göra en gryta till imorgon kväll?  För övrigt har min tidigare dejt sabbat min matlust. Pengasius, lax och räkor kan man inte äta enligt honom.

En viss person gav mig underkläder i present. Det var inte så snart, nu vill jag inte träffa honom alls. Vad är det med män, varför duger inte vanliga underkläder? Idiot ärligt talat. Jag förstår varför glädjeflickor finns, mäns och kvinnors önskningar går inte ihop. Jag får leva resten av livet utan kille och egentligen är det inte så dumt. Man kan ju dricka te, läsa bok och äta choklad och slippa ställa upp på sådant som är tråkigt och bara tar tid från det väsentliga. Goodbye alla killar och män som inte tycker att vanliga underkläder duger.

Idag ska min mamma få ny mobil. Flera modeller kommer inte fungera när 3D-nätet släcks. Telebutiken ska hjälpa till med överföringarna. Google-konto behövs väl till android? Tror min mammas konto är gammalt och inaktivt. Ska bli spännande att se hur det här går. Att använda en ny enhet tar emot, även för något yngre personer som mig.

Idag är jag fortfarande deppig för mina 1500 kr i böter på födelsedagen. Det blåser och är kallt.  I eftermiddag ska dottern och jag lämna till second hand och handla på TGR. Hon vill ha en sats med sax, häftapparat och lite annat.  Kan man pigga upp sig med broccolisoppa och kokt ägg? Det käns som vårig mat.

Idag på väg hem från jobbet i Uppsala var jag lite för glad och skrev för många sms. Det skulle jag inte ha gjort. Naturligtvis hoppade kontrollanterna på i Knivsta och jag hade glömt köpa biljett. 1500 kr, jag erkände direkt. Sedan loggade jag in på min bank och såg att jag fått 950 kr i utdelning på en viss aktie. Det täckte dock inte bötesbeloppet. Snopet, födelsedag och allt.

Hela mitt liv har jag känt mig osynlig. Carl och Gustaf dök upp i kyrkan i november och har redan blivit kyrkvärdar. Ingen har någonsin frågat mig. Jag har sjungit i kyrkokör, kan trosbekännelsen utantill och gör korstecken som en katolik. Men ingen bryr sig.  En tanke var att hjälpa till som volontär på allhelgona. Då kommer väl Carl dit och ignorerar mig. Jag ser tydligen mesig och osäker ut, det spelar ingen roll hur jag väljer kläder.  I mitt nästa liv vill jag vara extrovert och känna att jag har ett värde. Carl och Gustaf verkar komma från finare familjer och bor i bättre hus, fortfarande hos föräldrarna. De kommer inte att bo i slitna hyres-tvåor. Hur ska man göra för att ha ett värde, för att ens finnas på riktigt?

Kyrko-farsen går vidare. Carls bästa kompis Gustaf har också blivit kyrkvärd. Idag var det han som delade ut agendan, läste texter, höll i vinet vid nattvarden och hjälpte till. På vägen till kyrkan gick Carl några hundra meter framför mig. Han talade till och med med en äldre kvinna i en busskur. Surt, inte med mig. Gustaf verkar gå i kyrkan mindre ofta än Carl, den snygge mannen i kostym som dyker upp överallt i mitt område. Han åker buss, promenerar till kyrkan precis som jag och handlar till och med i min billiga närbutik, men prata med mig vill han inte. Idag såg han inte glad ut, som vanligt. Jag ville bara ge honom en kram. Han satte sig längst bak i kyrkan och tittade bort när jag ville ge honom en fridshälsning. Efter gudstjänsten tog han dock en kaka. Jag gick direkt, växlade några ord med Gustaf. Gustaf hade säkert pratat mer om jag försökt. 

Om mobilen stjäls, åker i backen eller försvinner behöver man bankid på en datorn hemna, telefonlistan överförd i fil till sin mail, kanske uppskrivna telefonnummer på papper och veta att man minns lösenordet till mailen. Är ju inloggad jämt automatiskt... Varför ska allt vara så krångligt? Det är nästan så det skulle vara trevligt att betala räkningar på post och bank, men det gör man inte längre.

Min Samsung mobiltelefon har sprucket glas och batteri som laddar ur hela tiden. Jag använder inte sociala medier och läser mest oviktiga nyheter, men mobilen är till för sms, ringa mamma och logga in på banken. Ibland betala räkningar. Blogga ja... Det borde jag kanske sluta med. Det är mest för att minnas mina egna tankar. När jag byter mobil kommer jag att behöva hjälp av butiken eller en tekniksupport för att komma igång. Kanske en äldre tekniker från Veterankraft... Appar ska överföras, Google-konto likaså och telefonlista... Suck. Nytt bank-id vet jag knappt hur man fixar. Bst att installera ett på jobbdatorn. Tänk att allt ska vara så krå gligt och dyrt. Det får bli den billigaste Samsung på marknaden.

Apropå utrensning och minimalism har jag en riktig nöt att knäcka. Min numera avlidne bror hade lego på tidiga 90-talet som han ofta lekte med. Mina barn har tyvärr aldrig lekt med det, de föredrar magnetsatser. Gamnalt lego kan innehålla gifter och olämplig plast. Kanske kan det säljas, men det känns inte rätt. Kasta på soptippen eller skänka till en second hand är det som återstår. Undrar vad min bror i himlen tycker. Förlåt.

Idag sa någon att man inte ska äta fisken pengasius. Det är förmodligen sant, mem vad får man äta?  Kött är inte bra, ägg oetiskt för att hönorna är olyckliga, grönsaker är giftigt, ris släpper ut metan, vete är onyttigt och så vidare. Jag lutar åt att havregryn, bönor, vissa grönsaker och kokosmjölk kan vara ok (även om jag föredrar vispgrädde).  Se där, man kan gå ner i vikt också.

Min mamma och jag har bråkat om mininalism igen. Hon är sur för att jag kan ha gett bort en bok om insekter. Samtidigt vägrar hon städa ut efter pappa, kasta böcker och kläder bland annat. Tippen tar inte emot böcker enligt mamma. Trodde det var second hand som fått nog av böcker, men ändå. Med min mammas mentalitet kommer jag att få slänga både hennes och pappas saker om kanske tio år. Jag är inte nostalgisk. Synd bara att mamma har någon enstaka tavla med lite värde. Vilket besvär... Själv skulle jag vara extrem minimalist om jag inte hade barn. Även i helgen ska jag rensa bland barnens saker. Det är så mycket de inte leker med och gammalt pyssel slänger jag. Oavsett min mammas inställning trivs jag utmärkt som nästan minimalist.

Idag blev jag tvungen att sitta i möte med den franska kunden som jag tycker är svår. Vi lyckades faktiskt lösa problemet med kundens registreringar i ett visst system. Kunden var inte heller otrevlig. Nu återstår ännu knepigare problem med dokument som kunden vill ha underskrivna, men det är en högre chefs huvudvärk. Närmare bestämt den amerikanska chefen som jag inte heller gillar. Undrar hur det här ska sluta.

Idag ville jag skicka krya på dig-kort och choklad till en sjukskriven vän. Väl på Hemköp fanns inga frimärken, fast de är lokala postombudet. Kiosken runt hörnet hade heller inte frimärken. Vad ska jag göra, skicka blombud? Jag gillar att skicka riktig, handskriven post då och då. Hjälp!

Förra året tog jag min 6-årige son till vårdcentralen för att kolla om han hade näringsbrist. Det hade han inte, trots att han ofta matvägrade och är smal. Till och med järnvärdena var bra, vilket verkar gelt otroligt. Idag åt min son fyra ostmackor till frukost. Tidigare var det kanske en halv. Han åt bra till middag igår och ville en portion till ikväll. Gissa om jag är glad. Förmodligen växer han fort just nu. 

Är rätt besviken på dagen. Grått och riktigt blåsigt var det. Barnen klättrade på väggarna och stökade ner hela vardagsrummet med kuddar och filtar. Sedan hällde de ut diskmedel och jag ville gråta. Tänk om vi hade kunnat besöka lekplatser i t-shirt istället. Det får vänta. 

1 maj var ledig och igår jobbade jag. Idag är det helg igen. Vad ska man göra på helgen egentligen? Om min dotter var lugnare kunde man träffa folk utan att skämmas. Igår var dottern på pyjamasparty. Det räcker, nu är aktiviteterna för helgen slut. Imorgon kommer extra-mormor tre timmar, så jag kan laga mat. Men idag??? Vi ska till TGR och Burger King. Säg inget... Barnen har ritat labyrinter fint på morgonen. Nu ska jag ta upp tvätten. Varför är livet inte mer än så här?

I förrgår planterade jag frön en dryg timme fast jag inte hade lust och efter det sov jag hela natten. Uppenbarligen är odling något att satsa på!  Rensa ogräs får det bli en tid framöver. Valborg var seg och kall som vanligt, men vi fick skjuts hem. Dottern och jag ska snart åka till second hand-butiken.  En ledig dag är kanske inte så dumt ändå.

Valborg borde vara en fin högtid, men dränks ofta i alkohol och krav. Med barn blir det lätt för sent och alla behöver vinterjacka ikväll. Jag tar med extra kakor och dricka till barnens kompisar. Långt att gå är det också... Det var andra tider när jag var student. Alltid nykter och jag åkte till Ulriksdal. Man kunde titta på vitsippor och paddor och ett slott. Kanske varmt te kan pigga upp mig ikväll. 

Idag var jag på vårdcentralen. Efter att jag slutat med mediciner sover jag två timmar mer per natt, men läkaren vill ändå att jag provar nya mediciner. Jag ville inte bråka med läkaren, men jag tänker inte hämta ut receptet hon skrev. Det är dyrt och ingen medicin utom en har någonsin fungerat. Fast vid årsskiftet slutade även den fungera. Kanske är det så att när jag tar inga mediciner alls kan kroppen återhämta sig. Hälften av gångerna kan jag somna om! Förut var det ingen gång. Provar jag nya mediciner försvinner nog dessa effekter. 

Att jag igår var på Kulturnatt med en väninna skulle säkert glädja min familjs gamla vän L som lämnat oss. Igår på Kulturnatten lyssnade jag på korta utdrag ur opera, besökte franska reformerta kyrkan och en utställning om en arkitekt.  Det bästa med Kulturnatten var dock anglikanska kyrkans ljusceremoni. En äldre, lågmäld och humoristisk präst berättade om hur han ser på sitt uppdrag. Människor som tar nattvarden kommer med det som är trasigt och får broken bread. Ord kan såväl skada som hela.  Både jag och min väninna kände starkt att vi vill lyssna på den anglikanska prästen igen. En söndag åker vi dit i god tid på förmiddagen!

I fredags var jag på begravning. Kvinnan som begravdes var kollega och nära vän till min pappa. Hon levde ett underbart liv enligt mig. L älskade litteratur, film och kultur. Hon var lärare i svenska och kände många människor. På somrarna var hon i stugan på Kollandsö. På 80-talet träffade hon en ny man och flyttade till Gotland, kanske 5 km från min familj. L och pappa var kollegor. Vi umgicks flitigt trots att L och hennes man var äldre. De såg nog min pappa lite som en extra son. Min pappa och L träffades ofta genom filmstudion och vi sågs hemma hos varandra.  På julaftons förmiddag drack de glögg med oss  under 30 år. L satt barnvakt åt mig och min bror och gav oss böcker och ibland keramik. Hon följde min skolgång. Framför allt utstrålade L och hennes man sann glädje över att göra det de tyckte om tillsammans med andra.  Jag önskar att även jag kunde ha roligare. Ska omvärdera saker.

Idag glömde jag några handdukar och ett påslakan i tvättstugan. Eller nja... jag var för stressad för att hämta dem i tid. Sedan bokade jag en ny tvättid bara för att kunna komma in.  Först hittade jag inte min tvätt, sedan såg jag att den låg ihopvikt i en fin hög. Någon har alltså vikt ihop den till en okänd människa. På sin höjd hade jag förväntat mig en sur lapp. Det värmer mitt hjärta att någon glädjer sin okända granne.

Idag smugglade jag tillbaka en ej använd vara till affären. Undrar just vad de tycker om det... Soltorkade tomater med för stark smak av vinäger kastade jag som kompost. De hade stått 6 månader och jag var trött på dem.  Rester av färsk ananas åkte i komposten. Ananas är så jobbig att ta hand om, hård och knölig. Jag köper inte ananas igen. Som tur är har jag pasta med grönsaker kvar till middag. Barnen får currykyckling.

På fredag begravs en nära vän till min familj. Hon var gammal, men hennes död skakar ändå om lite. Vår vän L var 88 år. Under många år umgicks vi med henne och hennes man på Gotland. L:s familj var lärare, precis som min. De gick på filmstudion med mina föräldrar och kom ofta förbi och berättade om olika kulturella aktiviteter och projekt. Vi sågs även på julafton enligt en gammal tradition och jag älskade att ha folk i huset. L satt även barnvakt åt mig och min bror. De sista åren var L änka och dement. Ändå lämnar hon ett sådant tomrum efter sig, en länk till min barndom.

Igår ville jag inte vara mamma alls. Idag på annandag påsk tog jag med barnen till kyrkan. De gick fint hela vägen dit, vilket tar 30 minuter. Väl där satt de lugnt i lekhörnan i en timme. Vem hade kunnat tro det? Den mystiske mannen läste text och delade ut nattvard. Jag gav honom faktiskt en komplimang och sa att han passar som kyrkvärd. Jag pratade också med en körledare jag gillar. När ska jag börja sjunga igen?

Klockan 06 på morgonen väcker barnen mig, vardag som helg. Mitt liv går bara ut på att ordna mat, klä på, borsta tänder, tjata om skor och jackor. Packa ryggsäckar, tvätta, diska och städa. Försöker jag dricka te kommer barnen och bråkar. Min dotter har troligtvis adhd, men ingen diagnos. Hon är snäll i skolan, men beter sig hemskt med mig. Springer runt, lyssnar inte, stökar till och hittar på dumma upptåg.  Att gå till kyrkan med barnen är omöjligt, om de inte sitter i lekhörnan hela tiden.  Nu är jag gråtfärdig efter en utflykt till Cosmonova. Barnen skämde ut oss både på tåget och i bussen.  Om jag kunde skulle jag avsäga mig rollen som mamma. Den har kostat mig min hälsa, min tid, min ekonomi och mitt sociala liv. Plus gett en enorm känsla av skuld och misslyckande, som aldrig kommer att gå bort.

Den snygga, 20-åriga mannen som brukar gå i kyrkan är numera kyrkvärd! Han läste ur profeten Jesaja idag, där det bland annat står om den som skall komma att "Han hade inget utseende som tilltalade oss..." Starkt jobbat ändå att vara kyrkvärd! Men Carl har ett lätt uttryckslöst ansikte och pratar inte mycket. Det gör mig bara mer nyfiken och det vet han säkert om... Den här mannen borde bli modell, om han inte redan är det. Lång, fylligt hår, vackert ansikte, välbyggd. Han klär sig i kostym till vardags och har säkert höga ambitioner, men jag vet inte ens hans efternamn. 

På Malmö central går det att köpa enorma mängder kakor, bullar, glass, mini-pizza, hamburgare och annat. Vart man än går blir man lockad. Jag skulle gärna vräka i mig mini-pizza med välgräddade kanter, men låter bli.  Kapitalism på hög nivå det här! Stora mängder pengar som spenderas på socker, mjöl och ger upphov till sjukdom.  Konstigt att inte fler är sjukligt tjocka. Sedan behövs Ozempic. 

Tyvärr hamnade vi på filmen Minecraft igår. Den var så dålig att jag fick gå tillbaka till hotellet med dottern efter 30 minuter. Rörigt manus, trams och inga poänger. Dagens Nyheter har gett den 1 i betyg. Synd att jag inte kollade innan. Surt att inte kunna få pengarna tillbaka.

Dottern och jag reste med flyg ner till Skåne och tog flygbussen till centrala Malmö. Bil är på ett sätt lättare. En dag gick vi på museer med gamla vänner och en dag tog vi buss ut till släkt i Sjöbo. I Sjöbo har de ett fantastiskt bibliotek och ett konditori med bättre kakor än jag får i mitt köpcentrum i Sollentuna. Minus trängseln. Nu får vi sitta och vänta på den enda flygbussen som går kl 14.  Nu upprepar jag igen att mannens uppgift är att köra runt kvinnor och barn i bil. Om mannen är uppskattad kanske han får nåt mer. Annars... sorry.  Livet är orättvist.

Idag satt jag på flygplatsen med min dotter och väntade. Vi tog flyget till Malmö och nu sitter vi på hotellet.  Vi har promenerat en timme och köpt kyckling och bröd på Willys. En liten flaska vinäger blev det också, för att hålla vikten. Och mandariner. Malmö är trevligt! Allt inom räckhåll, fina byggnader, vatten och vi fick sol.  Servicen på flygplatsen och flygbussen var bra. Folk har mindre bråttom!  Imorgon ska vi till Malmö museum, som ligger alldeles i närheten. Hoppas på mer sol!

Igår insåg jag att jag har 5 veckor semester och ingen att resa med.  Som ung reste jag med italiensk pojkvän och fransk pojkvän. Senare reste jag med mina barns pappa. Jag borde vara tacksam för den tiden och de resorna i rosenskimmer. Vad ska jag göra nu? Det blir kanske en ensam resa till Wien i sommar. Det är väldigt kulturellt. Eller Bryssel igen?? Känner ju folk där i alla fall.

En god vän tror att stress orsakar mina sömnproblem. Hon kan mycket väl ha rätt. Hur slutar man stressa när barn ska till skola/dagis och man själv jobba? Hur slutar jag bli sur på min dotter som inte är det lydiga barn jag trodde att jag skulle få?  Lillebror bäddar sängen själv och säger tack för maten. Jag har aldrig krävt att han ska göra det. Det är mycket man inte förstår här i världen. Vad kan jag påverka?

Själv har jag dragit ner på te, så visst kan man dra ner på kaffe? Jag tror inte kaffe är så nyttigt, åtminstone smakar det äckligt, irriterar magen och borde minska upptaget av näring. När priset på choklad höjs köper jag mindre och kanske går ner i vikt.  Att priset på kaffe höjs är kanske bra. Så hög konsumtion som många har kan aldrig vara nyttigt. 

Idag skulle jag svara på ett mail från en fransk kund som vill tvinga oss att skriva under ett dokument. Autosvaret säger att kunden är out of office! Det känns bra, då kan det bli en bra vecka.

I en lägenhet under mig borde en kvinnlig, kurdisk taxichaufför bo. Det är bara det att hon inte bott där på fem år och ständigt hyr ut till nya, förmodligen mot reglerna.  Jag är trött på det här. Damen verkar bo hos en man i ett annat hyreshus i vårt område. Ska man anmäla till hyresvärden? Antar att det ändå är för svårt att bevisa. Vi alla vet ju dessutom hur svårt det är att hitta bostad.  Andrahandskarusellen snurrar vidare. Undrar om den kurdiska damen tar ockerhyra... I så fall gör hon sig nog en hacka.

I år har jag tjänat in hel semester. Aldrig har jag förstått tjusningen med fyra veckors löpande semester. Resa gör man väl på en vecka och sedan då... Att arbeta medan barnen är bortresta är dock rena semestern. Börja 07, sluta 15 och sedan kunna åka in till stan och dricka Cola på uteservering.  Till och med att vattna en kolonilott efter kl 15 är vilsamt. Eller att promenera långt.  Men hela lediga dagar?? Då måste det bli städning och utrensning.  Kanske bokar jag hemstädning som avkoppling och jobbar vidare. Och detta trots den franska kunden...

Hela hösten såg jag fram emot att prova Sushi Yama i vårt lokala köpcentrum. Idag blev det av. Vårrullar och edamame-bönor beställde jag till mig. Barnen ville ha pannkaka. Maten var helt ok, men lokalen var dåligt städad och besticken slarvigt diskade.  Borden plockades av, men under dem låg skräp. De borde ha haft öppet max två timmar när vi kom dit, så städningen utförs nog inte när den ska. Tror inte det blir ett nytt besök tyvärr. Inredningen är trevligare är Burger Kibg, men det hjälper inte. Burger King har i alla fall rent golv...

Idag hörde den franska kunden av sig två gånger. De kräver att vi skriver på ett dokument med märkligt innehåll, oklart varför. Det känns nästan som en fälla. Chefen har föreslagit ett möte med kunden. Jag vill inte vara med! Det gäller implementeringar som kunden borde ha gjort 2023.  Fransmän överlag är galna i dokument med underskrifter, deras administration är långsam och de är ofta inte trevliga. Varför ägnade jag 10 år av mitt liv åt att försöka lära mig franska och tro att jag kunde älska dem? Något spökar.

Tidigare har jag undrat om USA-chefen höll på att bli utbränd. Idag ställde hon in veckomötet i vanlig ordning. Nu är det min svenska chef som inte hörts av sedan han var på chefskurs tre dagar förra veckan. En meningslös chefskurs kan väl sänka vem som helst... Han blev visst förkyld också. Hoppas chefen snart är på banan igen! Vi är ju en bra grupp när alla är på plats.

I helgen slutade mitt Wifi att fungera -Igen! På måndagen kl 08 ringde jag supporten och kom fram direkt. Den här gången frågade jag hur det här kunde hända. Andra gånger har supporten satt på Wifi igen. "En knapp på din router" sa supporten och jag tittade för första gången bakom den. Då insåg jag att jag ibland kommer åt knappen när jag dammsuger! Problemet är löst, men det tog mig flera år att fatta...

Idag var jag sur på dottern. Jag önskade att hon skulle tacka för maten, säga att jag har gjort fint och uppskatta kläderna jag köpt. Samt klä på sig utan tjat. Till slut insåg jag detta; det är dags att jag tackar min egen mamma. Och att dottern får välja en rolig aktivitet med mig.

Jag blev sur på en gammal väninna. Hon har aldrig pengar och ville byta lägenhet med mig under semestern. Jag kände att hon ville utnyttja mig på något sätt. Sedan tänkte jag efter. Det finns flera som är sura på mig och säkert tycker att jag utnyttjade dem eller handlade fel. Mitt ex förstås, någon släkting, säkert mamma, någon gammal pojkvän, före detta väninnor och så vidare. Och vad tycker barnen, sjäkvklart kommer de att vara sura på mig i framtiden. Relationer blir lätt tärande och orättvisa. Den som har tur hittar någon vars dåliga sidor man kan stå ut med. 

Min ena hårborste är ofräsch och damm har fastnat i spår av fett. Det går inte bort med kokande vatten. Är det ok att kasta den och köpa en ny? Jag är så trött på att se den i badrummet... Man borde inte slänga, men plast brimner bra!

Den här veckan drog jag ut på att gå till tvättstugan. Idag kl 07 la jag i en tvätt. När jag tog upp den fick jag en chock; det var hål i kläderna. Märkligt nog bara vissa plagg, inte alla. Det måste vara en vass kant i tvättmaskinen. Blir tvungen att gå ner igen, kontrollera och varna andra.  Många trosor, sonens strumpor, en fin t-shirt och byxor är förstörda. Tänk om jag köper 10 par lite dyrare trosor, råkar lägga dem i samma tvättmaskin och så det blir det hål i dem också. Att få hyresvärden att betala förstörda kläder lär bli svårt, men det är väl bara att felanmäla.

Idag ska jag till Uppsala. Tyvärr glömde jag jobbdatorn när sonen skulle till dagis. Jag fick åka tillbaka hem. Väl vid stationen såg jag tåget till Uppsala åka iväg. Min enda ursäkt är att idag fyller min son år. Jag ordnade frukost med paket och grattiskort.  Inte kan jag åka hem igen heller, för jag har ett fysiskt möte i Uppsala som är viktigt. Hur ska jag undvika att känna mig konstant stressad?

Nu har jag äntligen säkrat mobilkontakterna, laddat ner dem som vcm-fil och skickat till mina olika mail. Det tråkigaste vore att förlora kontakter till barnens vänner insåg jag. Många har inte sina mobilnummer på nätet idag. Efter fadäsen tidigare i år när mobilen gick sönder insåg jag att mailkonton, mobilkontakter och även bankid behöver skyddas. Nu är jag en bra bit på vg.

Min micro har värmt dåligt i en vecka. Idag tillkom ett hemskt ljud och den värmde inte alls. Micron köpte jag 2006 till min första egna lägenhet. Den hade en funktion med bakning och jag bakade faktiskt sockerkaka i den.  Nu blir jag tvungen att köpa en ny, men hur är egentligen behovet? Klarar jag mig utan? Det blir svårt. 19 år med en microvågsugn är ändå bra! Det var en Whirlpool.

I helgen tog jag fram CD-spelaren jag beställt från Amazon. Barnen och jag lyssnade på Eros Ramazzotti, Ted Gärdestad, Aqua och tysk julmusik. Carla Bruni också, det ska erkännas. Min son bytte skivor och testade. CD-spelare har få funktioner och är lätta att använda. Det lät också bra. Jag ångrar att jag inte skaffat en tidigare. Den piggade upp vårt humör!

Dum som jag är tänker jag att det är vår. Barnen och jag gick till lekparken med bara en jacka. Det var kallt och hemskt och man blev fort sur. Sen hade vi hela gnälliga vägen hem också. Går vi ut imorgon så tar jag täckbyxorna med. För sent att ångra sig när man väl har gått ut.

Nu är jag inne i en dålig spiral igen. Inatt blev jag väckt 01 av att grannar var högljudda och min son hostade. Tror inte jag somnade om det minsta på hela natten. Vilket elände. Återigen önskar jag att det skulle finnas ett fungerande botemedel. 

Idag bakar jag bröd på vanlig jäst, med 1/4 rågmjöl. Surdeg får vänta. En hushållsassistent knådar. Nu jäser degen och det ska bli runda småbröd. Må det fungera! En misslyckad surdeg kan få mig att bryta ihop. Den risken tar jag inte idag.

Inatt sov jag kanske 4 timmar och låg vaken från 01. En gång i tiden trodde jag att det fanns fungerande medicin för sådant. Det kanske det gör  men då blir man beroende och får baksmälla dagen efter.  Vad låg jag och grubblade på? Den söta grannens bråk med exet? Resor jag inte kan göra för att jag saknar partner? Snart ska jag hämta barn från dagis och skola. Hoppas sova bättre inatt.

Efter att ha pratat med en viss kille inser jag att bråken med hans ex inte kommer att ta slut. Jag vill inte bli inblandad.  Kanske går vi promenader i vårt område, men jag borde inte träffa honom alls. Visst, jag var naiv. Men vi hade en fin flirt också.

Att jag får vara kvar på jobbet till i höst betyder semester, bättre ekonomi och möjliga resor. Skåne blir det i påsk med dottern. En weekend i Krakow ska det också bli. Sedan vill jag besöka Manchester och drömmer om USA. En resa i taget, men fler ska det bli. Är så glad att jag blir förlängd!